Om Sverige och Malaysia

Förra julen åkte jag och min fru till Malaysia på bröllopsresa. Malaysia är ett ungt land, det grundades 1963. Landet har en annorlunda etnisk sammansättning genom att det finns tre stora folkgrupper, malaysier, kineser och indier. Kineserna är 25% av landets befolkning och indierna är 7%.

Invandringen uppkom när britterna ockuperade landet. De ville då ha arbetskraftsinvandring och uppmuntrade kineser och indier att flytta in. Sedan dess har motsättningar skakat Malaysia, bland annat genom raskravaller.

För att lugna den inhemska befolkningen har de fått lagstadgade förmåner som de andra etniska grupperna inte har.

För mig är det uppenbart att det finns paralleller mellan länderna. Precis som de brittiska ledarna har de svenska ledarna haft en radikal vision om invandring. Både i värderingar och praktiskt politik.

Det traditionellt svenska ska tonas ned, och den invandrade kulturen ska uppvärderas. Mona Sahlin har uttalat sig om ämnet, något som SvD skrivit om:

”Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana ’töntiga’ saker”.

Vänstern har varit ledande i synen på invandring, men under Fredrik Reinfeldt tog även borgerliga till sig denna syn. Den yttrade sig tydligast i Fredrik Reinfeldts uttalande efter sin avgång till Tv4:

– Det är ett vägval om vilket land Sverige ska vara.
– Är det här ett land som ägs av dem som har bott här i tre eller fyra generationer eller är Sverige vad människor som kommer hit mitt i livet gör det till att vara och utvecklar det till? frågade han sig retoriskt.
– För mig är det självklart att det ska vara det senare och att det är ett starkare och bättre samhälle om det får vara öppet, konstaterade Reinfeldt sedan.

Reinfeldt hade en starkt grepp om debatten. Under honom blev åsiktskorridoren starkare och starkare, och hans ord ekar än idag.

För mig kommer de tillbaka när jag läser om asylsökande i Blekinge, som ofredade flickor på bussen. Då sätter länstrafiken in en egen buss till dem.  Eller när eu-migranter bajsar på en kyrkogård i Uppsala, utan konsekvenser.

För de flesta områden gäller budgetramar, men för migrationen är det öppen bok. Det är svårt att inte se den symboliken när en lyxkryssare planeras att bli flyktingboende.

Myndigheterna hukar sig i mötet med andra kulturer. Hänsyn till ras och ursprung kommer före likhet inför lagen. Staten gynnar människor utifrån grupptillhörighet. Precis som i Malaysia, fast tvärtom.

Erik Lidström har skrivit om välfärdsstaten som saxen som klipper sönder samhället, och för mig är statens misslyckanden uppenbara. Både det brittiska imperiet och Reinfeldts postmoderna välfärdsstat.