Tidigare i veckan blev det officiellt: Public service-kommittén föreslår att radio- och tv-avgiften ska ersättas med en skatt. Dagens finansieringsmodell må vara förlegad, men det är beklagligt att utredningen har landat i just denna lösning. […]Sverige är formellt sett ett sekulärt land, men i brist på en vanlig religion har vi en ny - demokratin. Religionen lärs ut i den statliga skolan från det att barnen är små. Religionen upprätthålls av staten och alla statens vänner, precis som i en konventionell religiös stat.
Det finns anledning att tro att den konsensus som finns i kommittén inte återspeglas hos väljarna. Det är problematiskt. […]
Politikerna är valda för att tjäna folket, inte tvärtom.
I det religiöst föreställda tillståndet är riksdagsledamöter högstående människor som agerar altruistiskt för folkets bästa. I verkligheten är det inte lika vackert.
Politiker är valda av sina partier, och måste ta hänsyn till partiet både uppåt och nedåt. De omgivs av politiker och tjänstemän i sin egen bubbla, precis som alla andra. Partiledarna ska ha sitt, partikamraterna ska ha sitt.
I ett fritt samhälle drivs människor att skapa värde till varandra. I en demokrati drivs människor att ta av andra människors skapade värde.
Människor har alltid värderingar, men till syvende och sist är de bara människor. Människor utnyttjar de möjligheter de har tillgängliga.
Politikerna ville ha stats-tv på medborgarnas bekostnad, de kunde besluta om det och följaktligen gjorde de det.
Det är naivt att tro att det skulle fungera på något annat sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar