Svansbolåtar - Tio år tradition på tuben

Jag är uppvuxen med folkmusik. Min pappa har spelat låtar och jag har alltid tyckt det har varit vackert och speciellt. Pappa har spelat med andra hemma och de har spelat i timtal, jag har hört genom väggarna och det har låtit fantastiskt.

När jag en gång i tiden fick en mobil med filmfunktion fick jag en idé - man skulle kunna spela in den vackra musiken och sprida på youtube. På så vis skulle den kunna dokumenteras.

Kvalitén var på den tiden väldigt låg men så kan det vara med folkmusik. Så jag skred till verket. Min första inspelning var Julias polska, som pappa gjort till min syster Julia. Videon laddades upp november 2006.



Jag började spela in låtar och fick sedan en idé - Äppelbo gånglåt fanns inte på youtube. Eftersom den var mest känd av alla låtar tog jag chansen och spelade in. Det blev som jag trodde och videon är idag min mest sedda låt, 64 000 visningar.



Jag fortsatte och spela in och hade två rätt seriösa projekt.

Först spelade jag in alla låtar jag lärt mig efter min far. De finns ofta inte inspelade någonstans och jag ville ha dem dokumenterade så jag och andra kunde komma ihåg dom. Det blev någotsånär klart efter 57 videor, som finns samlade i en spellista.

Sen tyckte jag att Orsalåtar var väldigt lite spelade. Så jag spelade in alla Orsalåtar jag kom ihåg.

Tanken har alltid funnits där om den fantastiska musiken som bara existerar när man spelar den och sen inte hörs. Därför fortsatte jag att spela in klipp spontant när pappa och jag spelade. En gång när pappa hälsade på mig och vi var på Linköpings folkmusikfestival lyckades jag spela in lite. (Pappa var rätt motvillig mot filmning till en början.)

Vi satt i pyjamas morgonen efter en härlig festival och jag drog upp webkameran så körde vi. Denna video har blivit framgångsrik utan att jag riktigt vet varför. Världens bästa schottis heter den och har 16 000 visningar idag:

 

Jag har alltid lyssnat på traditionella skivor som har en del inslag av dokumentation i sig. Det gör att skivorna ofta blir lite för långa, eftersom man har velat klämma in så mycket som möjligt när man ändå ger ut. Det problemet slipper man på youtube.

Låtarna blir tillgängliga via googlesökning. Det är ofta så när man spelar, man sitter och ska ta en låt och så kommer man inte ihåg. Men nu kan man googla fram många låtar. Min ambition är också att låtarna ska vara korrekt namngivna och innehålla lite information om spelmännen.

Jag började att dokumentera ganska smala projekt, som låtarna efter min pappa. Ibland ville jag bara "slappna av" och köra in en låt som jag tyckte om att spela, som jag antog fanns i flera inspelningar redan.

Men efterhand har jag lärt mig att det är mycket som inte alls finns tillgängligt. Många gånger var mina videor den första inspelningen som fanns och visningsantalet stack iväg. Som denna inspelning av Djävulspolskan



I folkmusiken är publiken liten och scenerna små. Att hålla en konsert på en spelmansstämma kan ofta ta bort det underbara ögonblicket som sker i ett mindre jam.

Min dröm är att kunna dokumentera dessa fantastiska ögonblick och göra folkmusiken så känd att det finns en poäng med att göra spelningarna.

Ett år lyckades jag fånga mitt och min vän Pers årliga jam på Bingsjöstämman. Vi brukar alltid spela gubbiga västerdallåtar när vi träffas. Det är underbart för mig att kunna se och höra känslan av ett riktigt buskspel som i detta klipp:



Jag känner mig som en udda fågel bland folkmusiker. Saker måste hålla en rätt hög nivå för att det ska vara kul för mig. Dessutom är jag allergisk mot nymodigheter som ensemblespel och världsmusiker. För mig ska saker och ting vara traditionellt. Jag vill spela som de gamla mästarna.

Följaktligen blir jag rätt isolerad folkmusikmässigt. Men jag har hittat en spelkompis, min gamla klasskamrat Åsa. Vi gick tillsammans på Malungs Folkhögskola år 2000 och nu bor vi nära varandra. Vi träffas en gång i veckan och repeterar de låtar vi lärde oss från kursen. Vi har samma mål - att spela traditionellt. Jag är väldigt glad för det och Åsa har gått med på att läggas ut på min kanal.




Idag har tekniken utvecklats så mycket att låtarna jag spelar in på min mobil inte längre är enbart för dokumentation. Det blir njutbara videor som jag enkelt kan spela in hemma hos mig. Min tanke var från början att jag skulle kunna spela in alla låtar jag kunde. Dit är det långt kvar. Dessutom finns det många olika sätt att spela låtarna.

Låtarna får inte så många visningar. De ligger och skvalpar uppåt hundra. Men de blir fler och fler, 246 stycken för närvarande. Totalt har min kanal 246 000 visningar.



Jag lever i en vardag utan folkmusik i ett samhälle som ser folkmusik som något som inte angår dem. Min stora dröm är att hitta en publik för min musik, och ännu hellre kunna tjäna bra med pengar på det. Jag skulle också vilja kunna dokumentera och skildra alla fantastiska musiker som finns inom folkmusikvärlden.

Jag vet inte var mitt spelande och min kanal kommer ta mig. Det får vi se. Det är i alla fall säkert att jag kommer fortsätta.