Våldtäkt 2 år, Narkotikahandel 5 år

På twitter har jag hamnat i dialog med juristen Dan J, @DEJ158, som nämnde lite om skillnaden i straff mellan narkotikabrott och sexbrott. Jag bad honom att skriva en text om detta, som kommer här:

En av alla de frågor som aktualiseras efter de rapporterade massofredandena är hur rättssamhället bör behandla sexualbrottslingar. Det viktigaste är naturligtvis hur man bäst arbetar för att förhindra övergrepp. Hur detta görs är andra är bättre skickade än jag att bedöma, även om en inte alltför vågad gissning är att större närvaro från polis och ordningsvakter på offentliga platser är nödvändig. När brott väl skett, gärningsman identifierats och skuld fastställts måste emellertid straffen skärpas. Svenska straff för brott mot person är visserligen milda överlag, men sett till den kränkning sexualbrott utgör och de djupa spår brotten lämnar är straffen för dessa i många fall stötande låga.

En jämförelse av straffen för sexualbrott med straffen för drogrelaterade brott ger en fingervisning om hur skevt det svenska påföljdssystemet är. Narkotikabrottslighet kan nämligen, vid handel och införsel som sker systematiskt och i stora mängder, utan vidare straffas med upp emot tio år i fängelse vid flerfaldig brottslighet (trots Högsta domstolens straffmildrande praxisförändring 2012). 

Narkotikabrottslighet kan nämligen, vid handel och införsel som sker systematiskt och i stora mängder, vid flerfaldig brottslighet straffas med ca 5 års fängelse. Straffen var ännu högre innan Högsta domstolen genomförde en straffmildrande praxisförändring 2012. Allianspartierna har sedan dess förespråkat en skärpning av straffen för de allvarligaste narkotikarelaterade brotten.
Man må ha olika syn på hur samhället ska förhålla sig till narkotika, men detta handlar trots allt om handel mellan människor, utan förekomst av våld eller hot.

Sexuella övergrepp ser lagstiftaren betydligt mildare på. En våldtäkt, exempelvis, ger i normalfallet två års fängelse, d.v.s. i praktiken ett år fyra månader (det är för övrigt dags att börja skriva ut den effektiva fängelsetiden – högst troligen två tredjedelar av den utdömda). Till detta kommer den s.k. ungdomsrabatt som inträder om gärningsmannen är mellan 15 och 21 år, vilket han ofta är, så även i de dagsaktuella fallen. Ju yngre gärningsman desto större blir rabatten. En 18-åring kan räkna med att få sitt utdömda straff sänkt med ungefär hälften. I slutändan blir det ofta väldigt låga straff för övergrepp som fullständigt kan trasa sönder en människa.

Jag minns särskilt en flicka som utsatts för sexuellt ofredande av ungefär det slag som de som nått nyheterna. Hon berättade under huvudförhandlingen om hur hon nära ett år efter händelsen fortfarande hade stark ångest, sömnsvårigheter och fick stöd av kurator.

• Det är angeläget att en generell straffskärpning för sexualbrott införs, i första hand genom att straffminimum höjs. Man bör också undersöka möjligheten att frigivning efter två tredjedelars fängelsetid kan medges endast om den intagne genomgått behandling och återfallsrisken bedöms låg. 
• Dessutom bör det finnas större utrymme än idag i utlänningslagen att avslå ansökan och avvisa gärningsmannen om brott begåtts av asylsökande eller annan som ansökt om uppehållstillstånd. 
• Det bör också bli avsevärt lättare att, efter avtjänat straff, utvisa utlänningar som gjort sig skyldiga till grov eller upprepad brottslighet.

Krasst uttryckt bör sexbrottslingar och andra brottslingar som allvarligt skadat andra människor få byta fängelsetid med brottslingar som först och främst skadat sig själva.

Det pågår en debatt om detta där KD förespråkar utvisning för sexbrott och de får mothugg av advokatsamfundets Bengt Ivarsson.

UPPDATERING: Inlägget har ändrats efter diskussion med Bengt Ivarsson på twitter.