21 juni 2017

Röster om Libanon och Sverige

Andra röster har skrivit om Sveriges öde i jämförelse med Libanon

MP-politikern Rebwar Hassan skriver på facebook:
Det går inte att separera religionen islam från politisk islam som är religionens påverkan av samhället. Religionen går ut på att påverka samhället. Den religiösa delen av islam är gudstjänstlivet och de fem pelarna som en god muslim ska följa. De bud som Allah givit till sin siste och slutgiltigt profet ska religiösa , icke-våldsbejakande muslimer följa för att i efterlivet komma till paradiset. Annars kan de riskera att hamna i helvetet. Att verka för att alla människor ska följa dessa levnadsregler kallade sharia kallar vi för politisk islam. De själva anser det bara vara islam. Islam är islam och har alltid en politisk påverkan och detta är den politiska religionen islam. […] 
Sverige genomgår en utveckling vi kan kalla för Libanisering där all slags islam växer sig starkare för varje dag. I alltmer isolerade enklaver, o trakter. Dessa enklaver kommer att växa ihop och isoleras alltmer vartefter islamiseringen tillåts fortgå. Det är så uppbyggnaden av denna fanatiska religion kommer att fortgå tills den svenska medelklassen och sekulära (f.d.) muslimer av någon, antagligen ekonomisk, orsak får nog. Vad som sedan händer vet ingen. […]

Egor Putilov: Går Sverige mot civilikrig?

Det finns en del likheter mellan Libanon och Sverige idag som gör det angeläget att titta närmare på den utveckling som har lett till civilkriget i Libanon. Den libanesiska statens svaghet ledde till att den kristna majoriteten som kände sig hotad av nyanlända och deras politiska krav började forma egna styrkor och militias. […] 
Sverige är inte där än men bildandet av medborgargarden som svar på polisens tillbakadragande från landsbygden är redan inlett. Det är bara en tidsfråga när invandrargängen från förorter ska få en mer tydlig religiös och politisk profil. […]
Uppkomsten av grupperingar som ska arbeta för politisk islam i Sverige kommer att förvärra situationen avsevärt. I det här fallet kommer någon dialog inte att vara möjlig per definition – för hur kan en kunskapslucka som inrymmer hela den europeiska historien från reformation till nutiden överbryggas?
Detta kommer i samband med att rikspolischefen ropar på hjälp i media. Medborgarna är hänvisade till att bygga upp sitt eget skydd - och "libaniseringen" av Sverige fortsätter.

6 juni 2017

Statens dag och folkets

Idag är det Sveriges nationaldag. Den firas enligt wikipedia till minne av Gustav Vasa:
Nationaldagen firas dels till minne av att Gustav Vasa valdes till Sveriges kung den 6 juni 1523, då Sverige åter blev ett fritt rike och bröt Kalmarunionen, dels till minne av att 1809 års regeringsform (som gällde fram till 1974 års regeringsform) skrevs under den 6 juni 1809.
Som jag tidigare skrivit om var Gustav Vasa en brutal diktator. Han kväste folkets motstånd och upprättade en statsmakt som levt fram till våra dagar.

Länge var staten emot att nationaldagen skulle firas. Vi minns alla Mona Sahlins ord om svensk kultur:
Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana ”töntiga” saker.
Men staten har ändrat sig och nu ska dagen firas.

Nationaldagsfirande i Linköpings kommun

Sverige har blivit så till den grad internationaliserat och förändrat att skammen över den inhemska kulturen har släppt. Nationaldagen firas med utländska artister som spelar utländsk musik, och självklart ska det hela krönas med en bild av en kvinna i hijab.

Finns det inget traditionellt svenskt att fira på nationaldagen? Inte om de progressiva får bestämma - då firas det multikulturella projektet Sverige. Där är utländsk kultur en självklarhet, eftersom den kan skänka svensken den stolthet man saknar som skamfylld västerlänning. Clownnäsa på svensken.

Lars Anders Johansson skriver på Smedjan om nationaldagen: Nationen är större än staten
Vad som konstituerar en nation är inte lätt att avgöra, men en upplevd känsla av ödesgemenskap tycks vara gemensamt för de flesta nationer. Hur denna känsla av ödesgemenskap uppstår skiftar, men språk och kultur tycks vara avgörande, särskilt i gamla nationer som Sverige.
Jag tror att svensken idag börjar känna den ödesgemenskap som andra folkgrupper under förtryck känt. Det politiska projektet Sverige står oss upp i halsen, och som Lars Anders Johansson skriver kan nationalismen vara något som skapar en vilja till uppror.

Därför unnar jag alla som vill vara nationalistiska att fira på nationaldagen. Jag avnjöt idag en frukost med svenska flaggor och skålande i bubbel för Sverige. Det går att kombinera med avsmak mot staten och eliternas mästrande.

Låt oss höja ett glas för nationen Sverige, och emot statens förtryckande makt på en och samma gång.

5 juni 2017

Libanons öde och Sveriges

Brigitte Gabriel från Libanon har gästat David Rubin i hans program Rubin Reports:



Brigitte Gabriel berättar om sin uppväxt i Libanon, som var ett land med kristen majoritet och var multikulturellt, öppet med mera. När muslimerna blev fler och till slut hamnade i majoritet började oroligheterna på allvar.

Gabriel berättar hur det upprättades checkpoints där muslimska förövare kollade folks pass för att se deras religion. Om det var judar eller kristna i bilen blev de omedelbart skjutna.

Kristna missionären Peter Hammond har skrivit en bok om hur islam tar över samhällen; Slavery, Terrorism and Islam:

“Islam is not a religion, nor is it a cult. In its fullest form, it is a complete, total, 100% system of life,” Dr. Hammond notes in his book. “Islam has religious, legal, political, economic, social, and military components. [...]

Their takeover of a country, what Dr. Hammond refers to as “Islamization,” begins when the population of Muslims reaches a critical mass, and they being to agitate for various privileges. 
Open, free, democratic societies are particularly vulnerable. “When politically correct, tolerant, and culturally diverse societies agree to Muslim demands for their religious privileges, some of the other components tend to creep in as well,” he notes.
På sidan ovan finns en informativ beskrivning av utvecklingen som sker i takt med att andelen muslimer blir högre.

Vi ser i Sverige hur landet blivit mer och mer oroligt i takt med att migrationen från muslimska länder har ökat. På samma sätt kan man titta på skalan och se vad som hänt i Libanon, som inte längre är tolerant.

För varje bombattack ökar insikten hos befolkningen att något inte står rätt till. Det pratas till och med om att vi är i krig rakt ut. Det är befriande men resan till att något ska sjunka in hos de styrande är mycket lång.

Katerina Janouch skriver på Katerina Magasin: Ska vi gå obeväpnade, likt lamm till slakt?
Det tog 8 minuter för de brittiska poliserna att skjuta ihjäl terroristerna igår kväll. Ska vi, civilbefolkningen, inte få försvara oss mot en fiende som vill utplåna oss? Ska vi stillatigande se på medan det fientliga gerillakriget mördar Europas medborgare?

Jag vägrar acceptera att jag ska behöva dö i mitt eget land i så kallad fredstid, att mina barn ska mördas, att allt det jag älskat ska stjälas ifrån mig. Jag vägrar ge mig utan kamp.
Det officiella samhällets budskap är att vi ska ringa polisen när vi ser ett terrordåd, och hoppas att de är lika snabba som brittiska polisen. Dör vi så ska vi vara nöjda med att det i alla fall var väldigt osannolikt. Så kortfattat - ja, vi ska gå likt lamm till slakt.

Islamismen har förstört många samhällen. Precis som kommunismen är det väldigt enkelt att se vad som händer med ett samhälle med mer och mer socialism.

Sverige har många symtom av socialism, och ökande tecken på islamism. Sveriges öde kommer bli Libanons om utvecklingen fortsätter.

25 maj 2017

Islamism, staten och framtidens terror

David Wood har gjort en serie filmer om islam och i hans senaste film förklarar han varför konserter är ett perfekt mål för islamister:



Wood förklarar att jihadisten som utförde dådet i Manchester hade läst koranen och kommit fram till att musik är syndfullt, och att de syndfulla ska straffas. Följaktligen genomförde han sitt dåd.

Islamismens mål är världsherrevälde för islam. Islamisterna kämpar målmedvetet, steg för steg, och utökar sin makt. De har i västerländska stater hittat den perfekta bundsförvanten, då staterna i väst precis som islamisterna är fientligt inställda till västerländsk kultur och egentligen hela västerlandet som koncept.

Islamisterna har lyckats få lagstiftning på sin sida, och kritik av islam klassas numer som rasism och hets mot folkgrupp. Islamisternas mål är förstås att islam ska bli statsreligion, och de är faktiskt en god bit på väg.

Politikerna är on message om att islam är en fredens religion och att det bara är några få galningar som utför terror. Idag har vissa börjat prata om islamism, men helst undviker man ämnet helt. Det är vettlösa dåd, vi ska möta dom med kärlek och demokrati och kum-ba-ya.

Man pratar ofta om islamism, men begreppet är väl teoretiskt. Som David Wood enkelt förklarar finns uppmaningarna till terror rätt upp och ner i Koranen. Koranen ska tas som en helhet, allt gäller precis som det står.

Alla blir inte jihadister, men det beror inte på att islam är en fredens religion. Det beror på att budskapet i religionen är tvärs emot mänsklig natur, och det krävs en hel del jobb för att bränna bort civilisation från människor. Men det går till slut.

Ju mer islam som ett samhälle influeras av, desto mer terror. Islam är på frammarsch i västerlandet. Muslimska kvinnor föder fler barn än icke muslimska, de är självklart också mer mottagliga för islamism.

Lagarna gäller, myndigheterna pumpar ut pengar till islamistiska organisationer och islamisterna har självklart stöd från vänster inom medier och akademi.

Vi kommer få se mer terror i Sverige och i Väst. Terrorn är en ny normalitet, som våra politiker har bjudit in, stöttat och finansierat. Tänk på det nästa gång det smäller.

24 maj 2017

Svansbolåtar - Tio år tradition på tuben

Jag är uppvuxen med folkmusik. Min pappa har spelat låtar och jag har alltid tyckt det har varit vackert och speciellt. Pappa har spelat med andra hemma och de har spelat i timtal, jag har hört genom väggarna och det har låtit fantastiskt.

När jag en gång i tiden fick en mobil med filmfunktion fick jag en idé - man skulle kunna spela in den vackra musiken och sprida på youtube. På så vis skulle den kunna dokumenteras.

Kvalitén var på den tiden väldigt låg men så kan det vara med folkmusik. Så jag skred till verket. Min första inspelning var Julias polska, som pappa gjort till min syster Julia. Videon laddades upp november 2006.



Jag började spela in låtar och fick sedan en idé - Äppelbo gånglåt fanns inte på youtube. Eftersom den var mest känd av alla låtar tog jag chansen och spelade in. Det blev som jag trodde och videon är idag min mest sedda låt, 64 000 visningar.



Jag fortsatte och spela in och hade två rätt seriösa projekt.

Först spelade jag in alla låtar jag lärt mig efter min far. De finns ofta inte inspelade någonstans och jag ville ha dem dokumenterade så jag och andra kunde komma ihåg dom. Det blev någotsånär klart efter 57 videor, som finns samlade i en spellista.

Sen tyckte jag att Orsalåtar var väldigt lite spelade. Så jag spelade in alla Orsalåtar jag kom ihåg.

Tanken har alltid funnits där om den fantastiska musiken som bara existerar när man spelar den och sen inte hörs. Därför fortsatte jag att spela in klipp spontant när pappa och jag spelade. En gång när pappa hälsade på mig och vi var på Linköpings folkmusikfestival lyckades jag spela in lite. (Pappa var rätt motvillig mot filmning till en början.)

Vi satt i pyjamas morgonen efter en härlig festival och jag drog upp webkameran så körde vi. Denna video har blivit framgångsrik utan att jag riktigt vet varför. Världens bästa schottis heter den och har 16 000 visningar idag:

 

Jag har alltid lyssnat på traditionella skivor som har en del inslag av dokumentation i sig. Det gör att skivorna ofta blir lite för långa, eftersom man har velat klämma in så mycket som möjligt när man ändå ger ut. Det problemet slipper man på youtube.

Låtarna blir tillgängliga via googlesökning. Det är ofta så när man spelar, man sitter och ska ta en låt och så kommer man inte ihåg. Men nu kan man googla fram många låtar. Min ambition är också att låtarna ska vara korrekt namngivna och innehålla lite information om spelmännen.

Jag började att dokumentera ganska smala projekt, som låtarna efter min pappa. Ibland ville jag bara "slappna av" och köra in en låt som jag tyckte om att spela, som jag antog fanns i flera inspelningar redan.

Men efterhand har jag lärt mig att det är mycket som inte alls finns tillgängligt. Många gånger var mina videor den första inspelningen som fanns och visningsantalet stack iväg. Som denna inspelning av Djävulspolskan



I folkmusiken är publiken liten och scenerna små. Att hålla en konsert på en spelmansstämma kan ofta ta bort det underbara ögonblicket som sker i ett mindre jam.

Min dröm är att kunna dokumentera dessa fantastiska ögonblick och göra folkmusiken så känd att det finns en poäng med att göra spelningarna.

Ett år lyckades jag fånga mitt och min vän Pers årliga jam på Bingsjöstämman. Vi brukar alltid spela gubbiga västerdallåtar när vi träffas. Det är underbart för mig att kunna se och höra känslan av ett riktigt buskspel som i detta klipp:



Jag känner mig som en udda fågel bland folkmusiker. Saker måste hålla en rätt hög nivå för att det ska vara kul för mig. Dessutom är jag allergisk mot nymodigheter som ensemblespel och världsmusiker. För mig ska saker och ting vara traditionellt. Jag vill spela som de gamla mästarna.

Följaktligen blir jag rätt isolerad folkmusikmässigt. Men jag har hittat en spelkompis, min gamla klasskamrat Åsa. Vi gick tillsammans på Malungs Folkhögskola år 2000 och nu bor vi nära varandra. Vi träffas en gång i veckan och repeterar de låtar vi lärde oss från kursen. Vi har samma mål - att spela traditionellt. Jag är väldigt glad för det och Åsa har gått med på att läggas ut på min kanal.




Idag har tekniken utvecklats så mycket att låtarna jag spelar in på min mobil inte längre är enbart för dokumentation. Det blir njutbara videor som jag enkelt kan spela in hemma hos mig. Min tanke var från början att jag skulle kunna spela in alla låtar jag kunde. Dit är det långt kvar. Dessutom finns det många olika sätt att spela låtarna.

Låtarna får inte så många visningar. De ligger och skvalpar uppåt hundra. Men de blir fler och fler, 246 stycken för närvarande. Totalt har min kanal 246 000 visningar.



Jag lever i en vardag utan folkmusik i ett samhälle som ser folkmusik som något som inte angår dem. Min stora dröm är att hitta en publik för min musik, och ännu hellre kunna tjäna bra med pengar på det. Jag skulle också vilja kunna dokumentera och skildra alla fantastiska musiker som finns inom folkmusikvärlden.

Jag vet inte var mitt spelande och min kanal kommer ta mig. Det får vi se. Det är i alla fall säkert att jag kommer fortsätta.

21 maj 2017

Von Mises, Vasa och Dacke

Von Misesinstitutet är en viktig institution i Sverige. Jag har precis valt att lösa medlemskap där och lyssnar med stor behållning på deras podd.

De har en logga i form av en vapensköld som har väckt mycket tankar hos mig.

Svenska von Mises-institutets vapensköld

Så här beskrivs loggan på deras hemsida. Först om herrarna som avbildas:
I det övre högra hörnet har vi valt att ha en bild på Ludwig von Mises; en förebild, inspirationskälla och upphovsman till mycket. Ludwig von Mises har än idag inte fått det erkännande han förtjänar, men är fortfarande en källa till inspiration för oss alla och kan visa vad det innebär att aldrig ge upp trots oöverkomliga odds.

I det nedre vänstra hörnet finns en bild på Hans Hermann-Hoppe som är en av vår tids ledande intellektuella och en självklar förvaltare av Ludwig von Mises intellektuella arv. Hans Hermann-Hoppe är bland annat författare till den banbrytande boken Democracy the god that failed och flertalet andra böcker och artiklar som till exempel Liberalismens framtid – en vädjan efter en ny radikalism och Naturliga eliter, intellektuella, och staten. I dessa verk har Hoppe stakat ut liberalismens framtid och vad som måste göras för att uppnå ett fritt samhälle baserat på privat egendom.
Men så det som verkligen har gjort intryck på mig:
Det spända armborstet ska påminna om kämpen och hjälten Nils Dacke och är riktat mot Gustav Vasa och centralmakten i Stockholm (norrut). Nils Dacke visade i Dackeupproret vad en decentraliserad gerillaarmé med stark lokal förankring kan åstadkomma. […] 
Under Dackefejden valde Nils Dacke att få till stånd en vapenvila med Gustav Vasa, den 8 november 1542, istället för att gå mot Stockholm och krossa Vasa. Trots alla gällande regler och överenskommelser bröt Vasa vapenvilan, vilket ledde till att Nils Dacke besegrades och dödades. […] 
Efter detta fanns det inget som kunde stoppa centralmakten som slog klorna i Sverige. Vinnarna skriver historien, och Nils Dacke har länge utmålats som en girig storbonde, en upprorsman som förstörde för vår landsfader Gustav Vasa. Idag vet vi mer och Gustav Vasa kommer oftare i ljuset som den tyrann han verkligen var. 
Jag går och tänker på Nils Dackes armborst och centralmakten som har härskat över Sverige. Det går en rak linje från Gustav Vasas förtryck till Skatteverket och Kronofogdens vakande öga över oss undersåtar idag.

Jag är stolt medlem av Mises-institutet och ser fram emot att få lära mig mycket från dem.

17 maj 2017

Överheten och svenska folket

Jag kommer från mellansverige. Den gård jag har växt upp på har långa anor, jag är tolfte generationen i min släkt som har växt upp där. Bergslagen blev modernt snabbt genom bruken som finns där, och våra traditioner bröts snabbt och vi kastades in i modernitet.

Svenska folket har alltid varit utsatta för överhetens nycker. Förr i tiden var det grymma kungar. Sedan demokratins intåg har statens näve fått en sammetshandske, men den är fortfarande stenhård. Och den griper allt hårdare.

Under 1900-talet har staten steg för steg ökat sin makt över våra liv. Staten har infiltrerat de flesta delar av samhälle. Skola, pension, föreningsliv - staten lägger sin våta hand över det mesta. Och skatterna höjs.

Fria initiativrika medborgare blir steg för steg kuvade och bidragsberoende. Den protestantiska arbetsmoralen byts ut mot bidragsberoende. Driftiga svenskar lessnar och lämnar landet.

Utvecklingen accelereras nu när en omfattande invandring kommer till. De nya medborgarna skolas snabbt in i välfärdsstatens bidragsberoende och passivitet.

Till det kommer att många har en kultur som är väsensskild från vår. En kultur som säger att män och kvinnor inte är likvärdiga, att otrogna är smutsiga och att brott mot otrogna inte är brott. En kultur som har mäktiga externa aktörer som finansierar och påverkar utifrån. Denna kultur passar som hand i handske med överhetens ovilja mot det traditionellt svenska.

Förr i tiden kuvades folket av prästerskapet som predikade svavelosande om arvssynd. Idag är det politiska ledare som sprider sin motvilja mot det traditionellt svenska. Överheten har lärt oss att vår kultur är barbarism och att inget finns att vara stolt över.

Vi ska tacksamt öppna våra hjärtan när nya kulturer påverkar oss. Deras kultur är ju lika mycket värd som vår, eller egentligen bättre. Är det kanske till och med vårt fel att andra har det dåligt?

Överheten har sett svenskarna som sitt projekt under lång tid. Först skulle vi bli goda socialdemokrater. Nu ska vi bli en del av ett globalt, modernt och identitetslöst samhälle. Svensken ska lydigt se på när landet han känt förändras till oigenkännlighet, och acceptera ännu lite höjd skatt.

Det finns många sätt att bromsa utvecklingen, men allt börjar fundamentalt med vissa insikter
  • Jag som svensk är en del av ett folk
  • Jag har en historia som är värd att berättas och lära av
  • Jag har en kultur och värderingar som jag tänker försvara
Jag förstår de som vill engagera sig politiskt för att ändra saker. Kanske kan saker och ting förbättras eller så är staten helt enkelt för stor och kollapsar under sin egen vikt.

Den varaktiga förändringen kommer dock genom att institutioner återuppbyggs utanför staten och att vi svenskar inser att vi måste ta ansvar för oss själva.

Har man det bra för länge blir man bekväm och aningslös och hamnar i knipa. Vi är i en knipa nu, men kanske kan det komma något vackert ur detta. Kanske är askan den bästa jorden.