6 nov. 2017

Vad fan kan man förvänta sig?

Vad fan får jag för skatten? Den frågan sprids nu genom cyberrymden tack vare Leif Östlings klarspråk i Uppdrag granskning.

Vad fan kan man som medborgare förvänta sig egentligen?

Tidigare trodde jag på ett samhällskontrakt, en tyst överenskommelse mellan förnuftiga politiker och medborgare som troget betalar in skatt och litar på myndigheter. Men det finns inget samhällskontrakt.

Den svenska staten byggdes upp av despoter som vid nittonhundratalets börja lämnade över makten till folkvalda. Dessa folkvalda gavs rätten att beskatta folk, och använde rätten för att göra sig attraktiva för omval. Så började resan mot dagens massiva stat.

Politikerna lyckas eller misslyckas att bli omvalda, och lämnar sedan över stafettpinnen till nästa omgång politiker som också ska bli omvalda. De gör sitt bästa för sig och sina partikamrater, sina vänner och sina åsiktsfränder.

Staten har växt fram i spontan process i syfte att få politiker omvalda. Den har svällt och fortsätter svälla. Det är en koloss på lerfötter som ger människor möjlighet att leva på andra.

Vi medborgare kan förvänta oss att politikerna kommer fortsätta agera som de alltid har gjort. De kommer höja skatterna, gynna sina partikamrater, vänner och åsiktsfränder.

Vi kan förvänta oss att de trogna tjänstemännen på stats-tv kommer fortsätta att hänga ut människor som de anser vara uschliga, som framgångsrika näringslivspersoner som Leif Östling.

Vi kan förvänta oss att staten kommer göra allt den kan för att driva in våra pengar så att den kan fortsätta sin verksamhet.

Vi kan tyvärr inte förvänta oss så mycket mer.

Läs även Fristad.

5 kommentarer:

skepparn sa...

Men Gösta gjorde något för Sverige.
Otto ävenledes.
Eller vad tycker du+
Man får därför ej giva upp!
En enda person kan göra hela skillnaden.

Erik sa...

Tack för din kommentar skepparn! Vet inte vem du menar när du skriver Gösta och Otto.

Visst ska vi inte ge upp, men vi ska se statens natur och ha rätt förväntningar på vad den kan erbjuda oss.

skepparn sa...

Min standard test!
Gösta=Gustav. Tidigare när vi bodde i Trögden hade vi EKA som granne. Där bodde på 1400 talet Eka ätten. En flicka därifrån fick bland annat en son. Han gav inte upp. Gustav Eriksson Vasa.

Otto? Betyder även "uttag" på finska.
Det var lustigt nog vad Otto Mörner " kungamakaren" gjorde 1810från Frankrike.
Lyckad raggning. 203 år av fred nu. Visst tusan betyder det vi alla gör. Inte bara en fjärils vingslag på himmelska fridens torg i Kina. Eller vad man nu brukar använda som utgångspunkt för väderhändelser.

kristian3119 sa...

Tänk, det fanns en gång (1980-talet) när jag inte förstod dessa konstiga strömmningar - främst bland tandlösa "hillbillies" i USA, verkade det som - av folk som inte litade på staten. Men staten var väl bra? Allt fungerar ju?

I det satiriska brädspelet Junta (ungefär som Diplomacy men för oss med mindre tålamod och social förmåga) agerar man olika familjer i en bananrepublik. Det gäller att roffa åt sig så mycket pengar som möjligt och gömma dessa i Schweitz. Däremellan kan man låta lönnmörda konkurrenterna, muta sig till någon lämplig post i regeringen, och förbereda nästa revolution.
En medspelare föreslog att jag skulle göra på ett visst sätt, och lovade att betala en ansenligt summa spelpengar nästa runda när han blivit stadd vid kassa. När nästa runda kom gjorde han lång näsa och sade "i det här spelet har du bara det du har." Löften är ingenting värda.
"Samhällskontraktet" känns lite så, möjligen med färre lönnmord och revolutioner. (Hmm, regimen har redan tagit över radio och TV ...)

kristian3119 sa...

PS. Någon polisman som intervjuades för ett tag sedan - av Janouch, tror jag - sade att besviken på staten var han inte. Han hade slutat förvänta sig någonting alls.