21 juni 2017

Röster om Libanon och Sverige

Andra röster har skrivit om Sveriges öde i jämförelse med Libanon

MP-politikern Rebwar Hassan skriver på facebook:
Det går inte att separera religionen islam från politisk islam som är religionens påverkan av samhället. Religionen går ut på att påverka samhället. Den religiösa delen av islam är gudstjänstlivet och de fem pelarna som en god muslim ska följa. De bud som Allah givit till sin siste och slutgiltigt profet ska religiösa , icke-våldsbejakande muslimer följa för att i efterlivet komma till paradiset. Annars kan de riskera att hamna i helvetet. Att verka för att alla människor ska följa dessa levnadsregler kallade sharia kallar vi för politisk islam. De själva anser det bara vara islam. Islam är islam och har alltid en politisk påverkan och detta är den politiska religionen islam. […] 
Sverige genomgår en utveckling vi kan kalla för Libanisering där all slags islam växer sig starkare för varje dag. I alltmer isolerade enklaver, o trakter. Dessa enklaver kommer att växa ihop och isoleras alltmer vartefter islamiseringen tillåts fortgå. Det är så uppbyggnaden av denna fanatiska religion kommer att fortgå tills den svenska medelklassen och sekulära (f.d.) muslimer av någon, antagligen ekonomisk, orsak får nog. Vad som sedan händer vet ingen. […]

Egor Putilov: Går Sverige mot civilikrig?

Det finns en del likheter mellan Libanon och Sverige idag som gör det angeläget att titta närmare på den utveckling som har lett till civilkriget i Libanon. Den libanesiska statens svaghet ledde till att den kristna majoriteten som kände sig hotad av nyanlända och deras politiska krav började forma egna styrkor och militias. […] 
Sverige är inte där än men bildandet av medborgargarden som svar på polisens tillbakadragande från landsbygden är redan inlett. Det är bara en tidsfråga när invandrargängen från förorter ska få en mer tydlig religiös och politisk profil. […]
Uppkomsten av grupperingar som ska arbeta för politisk islam i Sverige kommer att förvärra situationen avsevärt. I det här fallet kommer någon dialog inte att vara möjlig per definition – för hur kan en kunskapslucka som inrymmer hela den europeiska historien från reformation till nutiden överbryggas?
Detta kommer i samband med att rikspolischefen ropar på hjälp i media. Medborgarna är hänvisade till att bygga upp sitt eget skydd - och "libaniseringen" av Sverige fortsätter.

6 juni 2017

Statens dag och folkets

Idag är det Sveriges nationaldag. Den firas enligt wikipedia till minne av Gustav Vasa:
Nationaldagen firas dels till minne av att Gustav Vasa valdes till Sveriges kung den 6 juni 1523, då Sverige åter blev ett fritt rike och bröt Kalmarunionen, dels till minne av att 1809 års regeringsform (som gällde fram till 1974 års regeringsform) skrevs under den 6 juni 1809.
Som jag tidigare skrivit om var Gustav Vasa en brutal diktator. Han kväste folkets motstånd och upprättade en statsmakt som levt fram till våra dagar.

Länge var staten emot att nationaldagen skulle firas. Vi minns alla Mona Sahlins ord om svensk kultur:
Jag har ofta fått den frågan men jag kan inte komma på vad svensk kultur är. Jag tror att det är lite det som gör många svenskar så avundsjuka på invandrargrupper. Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana ”töntiga” saker.
Men staten har ändrat sig och nu ska dagen firas.

Nationaldagsfirande i Linköpings kommun

Sverige har blivit så till den grad internationaliserat och förändrat att skammen över den inhemska kulturen har släppt. Nationaldagen firas med utländska artister som spelar utländsk musik, och självklart ska det hela krönas med en bild av en kvinna i hijab.

Finns det inget traditionellt svenskt att fira på nationaldagen? Inte om de progressiva får bestämma - då firas det multikulturella projektet Sverige. Där är utländsk kultur en självklarhet, eftersom den kan skänka svensken den stolthet man saknar som skamfylld västerlänning. Clownnäsa på svensken.

Lars Anders Johansson skriver på Smedjan om nationaldagen: Nationen är större än staten
Vad som konstituerar en nation är inte lätt att avgöra, men en upplevd känsla av ödesgemenskap tycks vara gemensamt för de flesta nationer. Hur denna känsla av ödesgemenskap uppstår skiftar, men språk och kultur tycks vara avgörande, särskilt i gamla nationer som Sverige.
Jag tror att svensken idag börjar känna den ödesgemenskap som andra folkgrupper under förtryck känt. Det politiska projektet Sverige står oss upp i halsen, och som Lars Anders Johansson skriver kan nationalismen vara något som skapar en vilja till uppror.

Därför unnar jag alla som vill vara nationalistiska att fira på nationaldagen. Jag avnjöt idag en frukost med svenska flaggor och skålande i bubbel för Sverige. Det går att kombinera med avsmak mot staten och eliternas mästrande.

Låt oss höja ett glas för nationen Sverige, och emot statens förtryckande makt på en och samma gång.

5 juni 2017

Libanons öde och Sveriges

Brigitte Gabriel från Libanon har gästat David Rubin i hans program Rubin Reports:



Brigitte Gabriel berättar om sin uppväxt i Libanon, som var ett land med kristen majoritet och var multikulturellt, öppet med mera. När muslimerna blev fler och till slut hamnade i majoritet började oroligheterna på allvar.

Gabriel berättar hur det upprättades checkpoints där muslimska förövare kollade folks pass för att se deras religion. Om det var judar eller kristna i bilen blev de omedelbart skjutna.

Kristna missionären Peter Hammond har skrivit en bok om hur islam tar över samhällen; Slavery, Terrorism and Islam:

“Islam is not a religion, nor is it a cult. In its fullest form, it is a complete, total, 100% system of life,” Dr. Hammond notes in his book. “Islam has religious, legal, political, economic, social, and military components. [...]

Their takeover of a country, what Dr. Hammond refers to as “Islamization,” begins when the population of Muslims reaches a critical mass, and they being to agitate for various privileges. 
Open, free, democratic societies are particularly vulnerable. “When politically correct, tolerant, and culturally diverse societies agree to Muslim demands for their religious privileges, some of the other components tend to creep in as well,” he notes.
På sidan ovan finns en informativ beskrivning av utvecklingen som sker i takt med att andelen muslimer blir högre.

Vi ser i Sverige hur landet blivit mer och mer oroligt i takt med att migrationen från muslimska länder har ökat. På samma sätt kan man titta på skalan och se vad som hänt i Libanon, som inte längre är tolerant.

För varje bombattack ökar insikten hos befolkningen att något inte står rätt till. Det pratas till och med om att vi är i krig rakt ut. Det är befriande men resan till att något ska sjunka in hos de styrande är mycket lång.

Katerina Janouch skriver på Katerina Magasin: Ska vi gå obeväpnade, likt lamm till slakt?
Det tog 8 minuter för de brittiska poliserna att skjuta ihjäl terroristerna igår kväll. Ska vi, civilbefolkningen, inte få försvara oss mot en fiende som vill utplåna oss? Ska vi stillatigande se på medan det fientliga gerillakriget mördar Europas medborgare?

Jag vägrar acceptera att jag ska behöva dö i mitt eget land i så kallad fredstid, att mina barn ska mördas, att allt det jag älskat ska stjälas ifrån mig. Jag vägrar ge mig utan kamp.
Det officiella samhällets budskap är att vi ska ringa polisen när vi ser ett terrordåd, och hoppas att de är lika snabba som brittiska polisen. Dör vi så ska vi vara nöjda med att det i alla fall var väldigt osannolikt. Så kortfattat - ja, vi ska gå likt lamm till slakt.

Islamismen har förstört många samhällen. Precis som kommunismen är det väldigt enkelt att se vad som händer med ett samhälle med mer och mer socialism.

Sverige har många symtom av socialism, och ökande tecken på islamism. Sveriges öde kommer bli Libanons om utvecklingen fortsätter.