3 sep. 2016

Sverige genomskådar statens illusion

Patrik Engellau skriver på Det goda samhället om hur Sverige på ett år gått igenom tre faser i tankarna kring migrationen.

  1. PK-dominansen: Tron på statens budskap om att migrationen var en vinstaffär. Avvikande åsikter straffades hårt.
  2. Tillnyktringen: Viss kritik tilläts plötsligt. Man kunde säga volymer. ID:kontroller infördes. Tron på att saker och ting skulle ordna till sig utbredd.
  3. Baksmällan: Saker och ting verkar inte ordna upp sig. Ekonomin knäar under migrationskostnader. Polisen i kris.
  4. Uppgivenheten: Staten kommer inte att ro hem det här. (S)-drömmen om folkhemmet är död. Sverige blir ett uppdelat samhälle.
"Staten är den stora illusion, i vilken alla tror sig kunna leva på andras bekostnad." sa en gång Bastiat. I Sverige har socialdemokrater från alla läger trott att staten kan ge allt åt alla. Övermodet blev till slut så stort att man bjöd in hela världen att leva på svenska bidrag.

Svenska etablissemangets barnatro kring integration har varit stark. Så fort en invandrare passerar svenska gränsen och möter en myndighetsperson sker en magisk händelse: invandraren blir svensk. Han eller hon får kompetens likvärdig en medelsvensk och god kunskap om svensk kultur.

Nu ser vi att så inte är fallet. Para detta med socialdemokratisk syn på rättsamhälle och höga ingångslöner, arbetsrätt och så vidare så har vi en perfekt storm.

Personligen tror jag att massmigrationen blev stråt som knäckte kamelens rygg. Vi ser sammanbrott i olika former världen över där socialism är utbrett. Är det socialdemokrati är samhället gråare, tristare, kraschen blir något mildare. Kanske bara en utbredd, grå leda och fattigdom. Är det socialism blir det som i Venezuela.

Hade det inte varit migrationen hade kollapsen kommit på annat sätt. Men nu är den här.

Jag upplever att svenskar börjar förstå att statens system sannolikt inte kommer att fungera i framtiden. Polisen är i kollaps. Vården dras med köer och man måste vara frisk för att kunna navigera sig. Utsikterna för en god pension på ålderns höst ser minst sagt usla ut.

Idén om en allomfattande stat som hjälper oss med alla våra problem är fel från första början. Svensken kommer sannolikt inte att inse detta i första taget, utan hoppas kanske på att Sverigedemokraterna kommer vrida tillbaka klockan. Men även det kommer misslyckas.

Min framtidsspaning är att politikerna kommer kämpa med näbbar och klor för att bevara välfärdssystemen. De kommer försöka höja skatterna, men kommer efterhand inse att mindre pengar kom in. De måste då reformera under galgen och ändra välfärdssystemen.

Det är upp till oss medborgare att värna det Sverige vi älskar. Det går att göra om man ändrar fokus från hela världen till sitt närområde. Framtiden ligger i decentralisering och minskade statliga system.