11 dec. 2016

Jag är nyfiken praxeologi

Min politiska resa började med Vetenskapsfilosofi på Linköpings universitet. Det var en introduktionskurs i filosofi för ingenjörer, för att göra ingenjörerna lite lätt bildade innan de släpps ut.

Där fick jag snudda vid Karl Poppers tankar och positivismen. Direkt drog jag paralleller till politiken. Min examensuppsats handlade om varför svenskar ser staten som något gott.

Parallellt med det fick jag inspiration från en vän om att börja blogga. På bloggen prövade jag den logik jag tränat upp på civilingenjörsstudierna mot det jag såg i samhället. På filosofin hade jag lärt mig att varje idé som var falsk kunde motbevisas.

Jag verkade inom partipolitiken tills jag insåg att fria tankar och partiverksamhet inte gick ihop, och började då lyssna på radio bubbla.

Under många år kändes det som att jag var en del av en rätt jobbig gemenskap. Allt var mitt ansvar trots att jag inte kunde göra något. Jag led av något som jag tror kan kallas Weltschmerz.

När jag lämnade partiet och började lyssna på Radio bubbla var det som att ta ett kliv ur samhället. Där påpekas bristerna i demokrati som styrelseskick och den tanken har puttrat i mig. Idén om demokrati som någon form av rimligt medbestämmande har jag efterhand helt tappat.

I vårt samhälle finns en ganska tydlig moral om att det är fel att stjäla. Men av någon anledning gäller inte denna moral när det kommer till staten. Staten har inte frågat om lov.

Den enda möjlighet jag som medborgare har att påverka är att vart fjärde år lägga en röst i en låda. Jag förväntas acceptera att mina pengar tas ifrån mig, dessutom förväntas jag tycka att detta är något väldigt positivt.

Det känns bara mer och mer främmande för mig hur människor kan acceptera att våra pengar tas ifrån oss och förvaltas av politiker.

När jag knarkat klart Radio Bubbla gick jag vidare till tyngre grejer, som radio mises. Radio Mises är inte huvudsakligen en aktualitetspodd, utan även en pedagogisk podd där grunder i olika frihetliga begrepp gås igenom.

Poddavsnitt 92 om praxeologi drabbade mig som en aha-upplevelse. Tyvärr märkte jag när jag försökte förklara för en kompis vad jag tyckte var så bra med den att jag inte förstått. Jag kunde nämligen inte förklara vad praxeologi är.



Så som jag förstår praxeologin utgår den från studier av mänskligt handlande och bygger utifrån dessa observationer en teori om vad som fungerar och inte fungerar. Genom detta har man en grund att bygga ett sammanhållet teoribygge om hur ett samhälle fungerar och bör vara uppbyggt.

Från min egen empiriska erfarenhet av över tio år i partivärlden vet jag vilka brister systemet har. Men man behöver inte göra som jag och slösa bort sin tid i tio år för att komma till den insikten.

Jag som inte längre har några ambitioner att vara en del av den politiska cirkusen ser allt och undrar bara hur folk kan snurra vidare i ekorrhjulet av idioti. Samtidigt var det för min egen del nödvändigt att först lämna partivärlden, och efter det idén om demokrati som det finaste som finns för att kunna tänka vidare.

För mig känns det som att praxeologin är min slutdestination. Inom detta begrepp anar jag det som förenar mitt logiska tänkande (från ingenjörsutbildningen) med mitt frihetliga tänkande.

Det finns mycket mer att lära sig och det är oerhört glädjande. Men så här mycket har jag i alla fall förstått:

De problem som drabbar Sverige idag har en logisk förklaring. Vi styrs av en stat som begränsar våra liv och förstör möjligheterna för oss att verka fullt ut. Det som kan ge oss ett bättre liv är minskat statligt inflytande.

3 kommentarer:

Anonym sa...

"Man bör aldrig ge staten mer än den makt man kan tänka sig att staten har då den kontrolleras av de som inte tycker som du."

stefankarlsson sa...

Praxeologi är den mest underskattade vetenskapen. Men som jag fått erfara är motståndet mot den i både akademisk filosofi och nationalekonomi mycket starkt.

Anonym sa...

Hej.

Hur står sig praxeologi mot postmodern socialism och en mjuk totalitär stat där majoriteten röstar för att minimera risken för fortsatt försämring?

Följdfråga: om vi jämför filosofiska ståndpunkter syftande till fungerande (enbart likvärdigt mätbara faktorer) mänskliga samhällen; hur står sig praxeologi mot nationalism, monodominant religion eller korporativt nationalistisk statssocialism (alltså den etniskt homogena nationalstaten, islam, samt Kina)?

Det är inte menat som att vara elakt, men praxeologi, så väl som ny liberalism, förutsätter en värld där alla folk och stater (eller andra maktkluster) opererar enligt just praxeologi - ungefär som pacifister. Därmed är den oanvändbar då makt i praktiken trumfar vilken teori som helst. Kanske just praxeologins förespråkare bör utveckla en fungerande teori om hur de skall skapa eller skaffa makt över andra människor enär ingen filosofisk princip kan genomföras utan just makt.

Hammaren i handen är mäktigare än idén om densamma.

Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare