3 sep. 2016

Sverige genomskådar statens illusion

Patrik Engellau skriver på Det goda samhället om hur Sverige på ett år gått igenom tre faser i tankarna kring migrationen.

  1. PK-dominansen: Tron på statens budskap om att migrationen var en vinstaffär. Avvikande åsikter straffades hårt.
  2. Tillnyktringen: Viss kritik tilläts plötsligt. Man kunde säga volymer. ID:kontroller infördes. Tron på att saker och ting skulle ordna till sig utbredd.
  3. Baksmällan: Saker och ting verkar inte ordna upp sig. Ekonomin knäar under migrationskostnader. Polisen i kris.
  4. Uppgivenheten: Staten kommer inte att ro hem det här. (S)-drömmen om folkhemmet är död. Sverige blir ett uppdelat samhälle.
"Staten är den stora illusion, i vilken alla tror sig kunna leva på andras bekostnad." sa en gång Bastiat. I Sverige har socialdemokrater från alla läger trott att staten kan ge allt åt alla. Övermodet blev till slut så stort att man bjöd in hela världen att leva på svenska bidrag.

Svenska etablissemangets barnatro kring integration har varit stark. Så fort en invandrare passerar svenska gränsen och möter en myndighetsperson sker en magisk händelse: invandraren blir svensk. Han eller hon får kompetens likvärdig en medelsvensk och god kunskap om svensk kultur.

Nu ser vi att så inte är fallet. Para detta med socialdemokratisk syn på rättsamhälle och höga ingångslöner, arbetsrätt och så vidare så har vi en perfekt storm.

Personligen tror jag att massmigrationen blev stråt som knäckte kamelens rygg. Vi ser sammanbrott i olika former världen över där socialism är utbrett. Är det socialdemokrati är samhället gråare, tristare, kraschen blir något mildare. Kanske bara en utbredd, grå leda och fattigdom. Är det socialism blir det som i Venezuela.

Hade det inte varit migrationen hade kollapsen kommit på annat sätt. Men nu är den här.

Jag upplever att svenskar börjar förstå att statens system sannolikt inte kommer att fungera i framtiden. Polisen är i kollaps. Vården dras med köer och man måste vara frisk för att kunna navigera sig. Utsikterna för en god pension på ålderns höst ser minst sagt usla ut.

Idén om en allomfattande stat som hjälper oss med alla våra problem är fel från första början. Svensken kommer sannolikt inte att inse detta i första taget, utan hoppas kanske på att Sverigedemokraterna kommer vrida tillbaka klockan. Men även det kommer misslyckas.

Min framtidsspaning är att politikerna kommer kämpa med näbbar och klor för att bevara välfärdssystemen. De kommer försöka höja skatterna, men kommer efterhand inse att mindre pengar kom in. De måste då reformera under galgen och ändra välfärdssystemen.

Det är upp till oss medborgare att värna det Sverige vi älskar. Det går att göra om man ändrar fokus från hela världen till sitt närområde. Framtiden ligger i decentralisering och minskade statliga system.

3 kommentarer:

Jan Sjunnesson sa...

I min Sverigebok visar jag vår statsdyrkan

https://sjunne.com/2016/01/21/min-sverigebok-recenserad/

Anonym sa...

Hej.

Eftersom patriotism och sammanhållning via etniskt homogen folkgemenskap är anatema för moderna liberaler undrar jag ofta vad modern liberalism har att erbjuda som maktmedel gentemot totalitära och fascistiska politiska ideologier som islam?

Liberaler sitter i samma sandlåda som pacifister och anarkister: om alla bara av sig själva följer normen att vara snäll mot andra och frivilligt och spontant hjälper varandra blir allt bra.

Gott så - återstår färdplan för hur detta uppnås utan att skapa en stat, utan att bryta mot de egna principerna och hur systemet försvaras från aggressiva alternativ.

Något varken Bastiat, Mises, Fukuyama, eller Nozick svarat på (mig veterligen).

Det är ju inte för att vi ser den totala staten som ett självändamål gamla patrioter som jag förordar ett starkt svenskt Sverige; det är för att vi dels vet att det är ett kraftfullt verktyg för att styra landet, och dels för att mer idealistiska system aldrig presenterar en fungerande modell - vilket endast kan bevisas via implementering. En klassiskt liberal modell byggd på frihet och harmonisk tolerans är det få västerlänningar som argumenterar mot.

Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare

kristian3119 sa...

Är senare än kommentarerna än vanligt, men: Mycket bra beskrivning av läget. Vi är flera generationer som vant oss vid att "det bara fungerar." Dags att bli vuxna, folket.

(Ja, det är väl något av en grundregel inom marknadsekonomi: Vill du få brist på något, låt bara staten sätta ett maxpris. Sedan går det åt skogen av sig själv.)