6 juni 2016

Pessimismen måste granskas

Västvärlden sveps just nu i pessimism. Peter Santesson skildrade denna väl på Kvartal. Pessimismen sveper in oss och påverkar oss och många har svårt att distansiera sig från denna.

Henrik Alexandersson är en intressant debattör som är svårt drabbad av pessimism. Den här spaningen om svensk framtid börjar bra:
Folk kommer att uppleva att samhällskontraktet bryts. När polisen inte längre fungerar, då kommer allt fler att fråga sig vad vi skall med en stat till. När vården går i baklås trots att den tillförs mer pengar, då kommer människor att börja bli oroliga. När pensionen inte blir i närheten av vad folk hade väntat sig och hoppas på, då blir det protester. 
Till detta skall läggas alla som knyter handen i byxfickan när flyktingar och migranter får bostäder medan samma sak är ett av svenska folkets största problem. Sedan har vi de som inte längre känner för att försörja bidragstagare, oavsett om dessa är invandrare eller svenskar. Och folk som ser värdet (men inte lånen) på villan sjunka när de blir grannar med ett flyktingboende. Det är inte det minsta konstigt att folk lackar till. 
Men den generella välfärdsstaten skall tydligen upprätthållas, till vilket pris som helst. Det verkar rent av råda något slags blocköverskridande konsensus – över alla tre blocken – om att försvara den svenska modellen.
HAX slutsats blir sedan att Sverige kommer bli en totalitär stat med massövervakning och tysta lydiga medborgare för att bevara den svenska modellen.

Radio Bubbla är alltid lyssningsvärt, men Martin och Boris har en orubblig tro på att samhället går mot fundamentalt sönderfall, särskilt kopplat till invandring. I senaste avsnittet av Radio Bubbla kommer det igen, i inslaget om islamism på statliga ungdomshem.

På Expressen Ledare intervjuas Per Brinkemo om klansamhälle och integrationsutmaningar.
Vad tror du inför framtiden. Är du optimist eller pessimist?
– Jag är realist. Jag är orolig för den sociala oron som uppstår i och med utanförskap. Att göra resan från klan till stat är fullt möjligt. Men det kommer att ta tid och Sverige kommer att utsättas för ganska stora påfrestningar.
– Framförallt är jag orolig för vad som händer i ett extremt tillitssamhälle som Sverige om medborgarna börjar upptäcka att staten har svårt att leva upp till sina åtaganden. Då sjunker skatteviljan och folk börjar köra solo.
Det stämmer som HAX säger att inga politiska partier just nu vill ändra någonting. Sverige ska vara precis som det är, det ska justeras lite här och där. Följden av detta blir förstås att det massiva utanförskapet består.

Myndighetssverige är fundamentalt genomsyrat av multikulturalism. Detta ändras inte i en handvändning. Sverige styrs genom tjänstemän och myndigheter, och dessa lämnar fältet fritt för t ex klansamhälle.

I slutändan leder detta till en form av särlagstiftning, där laglydiga svenskar regleras in i minsta detalj men kriminella får fritt spelrum. Så ser nattvandrarstaten ut 2016.

På många sätt påminner det om USA i Atlas Shrugged, där saker regleras och försämras utan att någon egentligen vill det.

Mitt i allt detta träder Tino Sanandaji in som en optimist, när han resolut avfärdar påståenden om att Sverige står inför systemkollaps.

Jag skulle önska att jag hade någon rimlig spaning inför framtiden, men tyvärr har jag inte det. Jag kan bara konstatera att pessimismen sveper över Sverige och det politiska samtalet och därför bör varje domedagsscenario granskas hårt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej.

Den framsynte känner sig ibland som en tidsresenär, vilken bara kan observera men inte påverka skeendet. Nu är tiden här då morlockerna lämnar sina hålor och går på jakt efter eloi, efter att dessa skapat förutsättningarna för sin egen undergång.

Pessimist är vad den naive kallar realisten, analytikern och den kreative kritikern när argumenten tryter. Inte heller skall den naive optimistens förmåga att hitta ett guldkorn i en sophög underskattas, om det så inte ens bidde en tumme och guldet blev till sand.

Det kommer att vara fattiga arbetande svenskar och invandrare som står som förlorare, när Lindbergare, Virtanens och Schyffertar skall skydda sin livsstil under en mantel av godhetens repression.

Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare

Robert Toth sa...

Från att ha varit "glada och naiva" kanske vi måste vältra sig i lite pessimism? Det ingår väl lite i tidsandan också. Från det glada 1990-talet då muren föll och allt var möjligt så har vi plötsligt hamnat i en soppa av totalitära stater och religiösa fundamentalister.