26 maj 2015

Dags för konsekvens i tiggeridebatten

De stora partierna brottas just nu med tiggerifrågan. Moderaterna har lanserat sitt förslag om förbud mot organisering av tiggeri. En knepig kompromiss enligt mig. Vill man förbjuda tiggeri så gör man det och står för det.

Folkpartiet väljer en annan linje. Man uppmärksammar problemet men väljer att agera mot det med ett kraftfullt slag i luften.

Så här skriver partisekreterare Maria Arnholm i ett brev till medlemmarna.
Folkpartiet försvarar den fria rörligheten i Europa och vi säger nej till förbud mot tiggeri. Det som långsiktigt kan göra att färre människor tvingas söka sig till tiggeri i rika EU-länder är att situationen förbättras för dem i deras hemländer. När partistyrelsen träffas på fredag kommer frågan om utsatta EU-migranter att vara en av de frågor som diskuteras.
Med all respekt för Folkpartiets partistyrelse tror jag inte att romernas situation kan åtgärdas med diskussion i det forumet. Det hjälper inte heller att Veronica Palm (s) åker ned till Rumänien och säger till på skarpen.

Debatten om förbud mot tiggeri är en rökridå, eftersom frågan inte handlar om det. Tiggeri bland svenska medborgare är en viktig signal att något inte står rätt till. Självklart ska det vara tillåtet att visa sin nöd genom att tigga, så att andra kan hjälpa.

Men det vi ser i Sverige idag är en form av arbetskraftsinvandring, där fattiga EU-medborgare försörjer sig långsiktigt i Sverige genom tiggeri.

Antingen ser man tiggeri som en legitim form av arbetskraftsinvandring, och då bör man argumentera för det. Eller också anser man att fattigdom ska vara grund för asyl, och då bör man argumentera för det.

Tycker man inte det bör man rimligen ta konsekvensen och säga att utbrett tiggeri av utländska medborgare i Sverige inte är acceptabelt.

Att vägra tiggeriförbud är att acceptera storskaligt och sannolikt ökande tiggeri under överskådlig framtid.

Relaterat:



24 maj 2015

Utanförskapspolitiken är oacceptabel

Migrationspolitiken fortsätter att vara ett bärande tema i svensk politik. På Det goda samhället skriver  Patrik Engellau en text: "Styr Sverigedemokraterna numera?". Bland annat skriver Engellau om hur Sveriges radio börjat granska migrationen, och vurmandet för IS i Stockholm.

2009 skrev jag ett inlägg om migrationspolitik: Ta debatten med SD och förlora. Sedan dess har ingenting förändrats.

Reinfeldt trappade upp problematiken genom att hoppa i säng med Miljöpartiet. Socialdemokraterna har stuckit huvudet i sanden och låtsas som att frågan inte längre existerar. Inte ens en nationell samordnare har integrationen fått. Radikalt, men föga effektivt.

Idag är det klart för alla att vi redan idag har ett mycket stort integrationsproblem. Människor kan inte få jobb tack vare reglerad arbetsmarknad. De får inte bostad på grund av en reglerad bostadsmarknad.  Effekten blir ett skriande utanförskap och goda möjligheter för skojare att tjäna pengar.

För att inte tala om kriminalitet. SÄPO skickar ut nödsignal om jihadister - trycket på oss är enormt. Från detta tillstånd nära kollaps ska nu invandringen fortsätta öka.

Hos allianspartierna finns nu viss probleminsikt när man har börjat prata om TUT istället för PUT. Förslagen är bra, men otillräckliga. Sannolikt kommer invandringen vara fortsatt hög med TUT. Bostäder finns fortfarande inte att tillgå, och inga politiker föreslår det som kan hjälpa - marknadshyror.

Sverigedemokraterna erbjuder en metod som kan lindra en del av problemen. Alla andra partier vill ha en fortsatt hög invandring utan att kunna hantera det, vilket ger växande problem. Svårare än så är det inte att analysera varför Sd växer, eller varför dom kommer fortsätta växa.

Utöver det är Sd ett i grund och botten rasistiskt parti, på samma sätt som att vänsterpartiet i grund och botten är ett kommunistiskt parti. Svenska väljare erbjuds två alternativ: Rasister eller utanförskapspolitiker.

Migration är en viktig fråga för mig, jag vill att Sverige ska vara ett öppet land. Men migrationen måste fungera. Sverige måste vara ett tryggt land med säkra gränser. Utanförskapspolitik är oacceptabel.

17 maj 2015

Utanförskap, no-go zones och framtiden

I forskning och framsteg skrivs om utvecklingen kring utanförskapet och kriminalitet i Sverige: Därför ökar de kriminella gängens makt.
– Vi håller på att tappa greppet. Den sista banken flyttade när någon skickade in raketer så att den brandskadades. Apoteket rånades gång på gång, och de tröttnade till slut. Försäkringskassan har flyttat därifrån. Det kastas sten på polis, ambulans och brandmän flera gånger i månaden – men det blir inga nyheter av sånt längre. 
Orden är polisen Jacob Ekströms. Han talar om Rinkeby och Tensta.
– Om vi jagar en bil så kan den köra till vissa adresser i Tensta dit en ensam polisbil inte kan följa efter – för då blir det stenkastning eller upplopp. Det är no-go-areas. Vi når inte dit, fortsätter han.
I artikeln finns en sammanställning av utvecklingen för utanförskapsområden i Sverige:
Man kan notera att gängbildningarna har växt fram samtidigt som Sverige har fått allt fler så kallade utanförskapsområden, där färre än 60 procent har arbete, färre än 70 procent går ut grundskolan med fullständiga betyg och färre än 70 procent röstar. 
Av Sveriges 5 000 bostadsområden uppfyllde tre dessa kriterier år 1990. År 2002 hade antalet ökat till 128 områden, och år 2006 var det 156 områden. Det är i denna typ av områden som bilbränder har blivit ett allt vanligare problem.
Utanförskapet ökar i en alarmerande takt. Mats Skogkär reflekterade över FoF-artikeln på twitter:
Skogkärs reflektion är naturlig och skrämmande. Skrämmande eftersom varken regering eller opposition verkar bry sig om det som händer. Men medborgarna oroas, med all rätt.

Som en konsekvens av detta fortsätter sd att gå framåt. Mats Edman på Dagens Samhälle spår att Sd blir största parti under 2016 och det finns inget att invända mot i den analysen.