9 dec. 2015

Jag är nyfiken nyliberal

Efter terrordåden i Paris var EU-politikerna först ut. Legala halvautomatiska jaktgevär ska förbjudas, trots att terroristerna i Paris använde illegala vapen. Sedan kom Stefan Löfven ut på banan och ville ha statliga trojaner i misstänkta medborgares datorer, trots att terroristerna kommunicerade via okrypterade sms. Expressens ledarsida kom också ut och hummade om att FRA var mycket viktigt för en effektiv polis. Trots att väldigt lite talar för att det stämmer.

De åtta partierna har alla den stora staten som ideal. Även bland ledarskribenter och debattörer finns en liknöjdhet och brist på nya perspektiv. Om man bara har en hammare ser det mesta ut som en spik. I Sverige är hammaren statens lagstiftande makt, och spiken är det mesta egentligen. Statens anspråk är närmast oändliga.

Staten är, som de flesta organisationer, självförstärkande. Tjänstemän vill göra karriär. Därför lobbar de mot politiker om att öka sin makt. Politikern i sin tur vill verka handlingskraftig, och politikernas patentlösning är att utöka statens makt.

När jag var ny inom politiken läste jag Ayn Rands liberala klassiker “Och världens skälvde.” Den beskriver en socialistisk värld där entreprenörer kämpar och kämpar lydigt under statens pålagor. Men sen börjar de försvinna en efter en, och alla frågar sig “vem är John Galt?". Det var chockerande att se hur nära verkligheten denna dystopi var.

En liknande upplevelse, fast starkare, har jag fått genom Radio Bubb.la. Bubb.la är en webbtjänst som samlar nyheter ur ett liberalt perspektiv. Radio bubb.la är en podcast där Martin Eriksson och Boris Benulic går igenom de aktuella nyheterna och kåserar kring dem ur ett nyliberalt eller anarkistiskt perspektiv.

Det är mycket humor i Radio Bubb.la. När man ser världen ur Martin och Boris ögon finns det mycket att skratta åt. Med ett nyliberalt perspektiv är det uppenbart vilka brister som finns hos staten, både i Sverige och världen över.

När jag lyssnar på Radio Bubb.la får jag ett genuint annat perspektiv. Det som slog mig då är den otroliga likriktningen i Sverige. Sverige talar med en röst: staten är god och ska vara stor. Höger och vänster gafflar om justeringar i välfärdsstaten, men man vill ha dem som en knarkare vill ha sin drog.

Det är inte så konstigt egentligen, eftersom staten är som ett gift. Genom bidrag som till synes kommer från ingenstans blir medborgaren beroende. Att politikerna vill ha oss beroende av dem är heller inget konstigt. Alla vill vara behövda.

Sverige behöver en frihetlig opposition och personer som inspirerar. För mig är de bästa exemplen Martin Eriksson och Boris Benulic på Radio Bubb.la. När jag lyssnar på deras radioprogram får jag inspiration och möjlighet att se saker på ett annat sätt. Att slå över till radio bubb.la från statliga P1 är underbart, en revolution i det tysta.

Att kalla saker för nyliberalt är det enklaste sättet att avfärda något i Sverige. Egentligen är det en onödig etikett, eftersom det finns så uppenbara brister med att ha staten som lösningen på det mesta. Förnuftet talar för friheten.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Staten vill alltid, jag säger alltid, utöka makten. Man gör det via indoktrinering, i media för vuxna och i skolan för barn. Låter det over-the-top?

Mina barn har lärt sig genom att Lilla Aktuellt visas på skolan att det är farligt att föräldrarna kör bil. Klimatet kommer att förändras därför. Nu vet ju mina barn bättre men det finns nog en och annan spänd liten oros-mage bland 8-årngar som tror på vad de får matat till sig via skolan om inte de har ansvarsfulla föräldrar.

Tron på staten i Sverige är ett tragiskt resultat av decennier av indoktrinering av stat och dess media, dvs TV1 och TV2, som senare även kom att inbegripa även TV4. Socialister har haft en nästan statisk makt under 1900-talet.

Nu föreslås av såssarnas ledare Löfven att statliga trojaner skall installeras i misstänkta medborgares datorer. Löfven har ingen aning vilka som kommer över gränsen. Hur ska han se till att alla som han släpper in får ett datorvirus installerat, vilka av de flesta inte har med sig en dator!?? Eller menar han de som redan är här? Men det är ju en onödig information då SÄPO, eller vad de heter nuförtiden, förhoppningsvis redan har koll på dessa. Karl'n är ett skämt.

Anonym sa...

Ja du PH; du kan grunna över följderna av den svenska PISA-skolan där dumheterna och enfalden frodats sedan början av 1970-talet. Allt var i sannning inte bättre före 1968. Men som du noterat, inte efter heller.
Riktigt alarmerande är idag alla självutnämnda bildningsivrare som visserligen inte alltid - för att uttrycka det så -håller sig ajour med böcker, men som ändå, starka i tron, vältaligt lägger ut texten om tingens ordning.
Som PH säkert lagt märke till finns det i de mer bildningsfientliga sammanhangen en utpräglad okänslighet och tondövhet mot andra kulturer och andra länders historier. För ens egna närmiljö är världens centrum, ett ständigt tolkningsraster för hur världen fungerar. Trots att dessa röster de senaste decennierna kunnat politruka upp sig till avsevärda politiska positioner, så har perspektiven stannat vid sockenmentalitetens stabilt snäva ramar. Och det med ett synnerligen oförblommerat förakt för bildning. Detta faktum kan inga fina titlar eller politiska avancemang ändra på: rättesnören och måttstockar från en rural, krigsförskonad sockenmiljö sedan 1809 lever i högönsklig välmåga. De förstärks ibland i kluster av häpnadsväckande enfaldigheter, vilka ses som lovvärda och framför allt mycket substantiella.
Inget emot måttstockar och rättesnören från en rural, krigsförskonad miljö: skandinavisk tillitsprotestantism och modererande jantelag kan ha sina uppenbara fördelar. Välfärdsstaten är mångt och mycket en välsignelse.
Men är den naiva och bildningsskeptiska sockenmentalitetens insikter tillämpbara på resten av världen? Eller har uppfostrandet från den moraliska stormakten sina begränsningar?