13 sep. 2014

Min röst går till Mathias Sundin (fp)

I morgon är det val till Sveriges riksdag, och jag kommer lägga min röst på Folkpartiet. För det har jag några viktiga skäl:

  1. Försvaret & Nato-medlemskap. Folkpartiet är det parti som mest seriöst har drivit försvarsfrågan. De har under många år varit för ett NATO-medlemskap och driver frågan hårt. För mig finns det ingen viktigare fråga när det är krig i vårt närområde.
  2. Israel. Folkpartiet är det mest israelvänliga partiet i riksdagen. Det finns många starka israelvänner i partiet, bland annat Jan Björklund och Birgitta Ohlsson.
  3. Värnskatten. Folkpartiet driver frågan om avskaffande av värnskatten. Det ska löna sig att utbilda sig och arbeta hårt.
Detta är mina tre viktigaste skäl att rösta på Folkpartiet. Mitt kryss på riksdagslistan kommer gå till min vän Mathias Sundin.

På sin blogg listar Mathias Sundin sex skäl att kryssa honom. Jag har valt ut två:
2) Rusta upp försvaret. Rejält. Rysslands aggression och expansionspolitik gör att vi återigen har ett hot i närområdet. Under en tioårsperiod bör vi närma oss försvarsanslag på två procent av BNP. JAS Gripen är ryggraden i detta försvar. Sverige bör också gå med i NATO. 
3) Försvara din rätt till privatliv och personlig integritet. Jag visade i riksdagen 2012 att jag står upp för att försvara rätten till privatliv och lyckades snabbt få inflytande på integritetsområdet och ändrade en integritetskränkande lag. Övervakningssamhället har gått för långt och vi måste hitta en bättre balans. Staten ska inte ha tillgång all information om våra digitala liv.
Mathias är också en stark israelvän, vilket ni kan se på hans blogg. Han är en tydlig liberal som kommer göra verklig skillnad som riksdagsledamot.

Även om du bor utanför Östergötland kan du stötta Mathias, eftersom han finns med på fp:s rikslista.

PS: Personligen finns jag med på riksdagslistan från Östergötland. Men jag rekommenderar er att ge ert kryss till Mathias.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Pophöger med åsiktsfränder - heder åt dem - kommer också i fortsättningen mötas av en mur i åsiktskorridoren, kantad av "solidariska", "progressiva", "upplysta", och inte minst "fredsälskande" personer som ännu inte har förlåtit det judiska folket för det egna landets kriminella beteende under åren 1933 - 1945 och därför det dåliga samvetet. Den alldagliga antisemitismen, flyktingpolitiken, förnekelsen av kontakterna med nazisterna under denna tid; allt detta omvandlas - parallellt med kontinentens nyvaknade demoner och djävlar idag i antisemitismens gestalt - till Israelkritik.
Detta är en nygammal sekulär "befrielseteologi" där antiamerikanism och antisemitism ofta går hand i hand med det dåliga samvetet, samtidigt som händelserna i t.ex. Kongo-Kinhasa knappt ägnas uppmärksamhet. Men förtäckta eller ogenerade historierevisionister och Förintelseförnekare äras och beundras, medeltida antisemitism ses som beundransvärda och framför allt substantiella inlägg mot "den koloniala utposten Israel". Konflikten mellan israeler och palestinier har alltså en mycket djup, vida spridd dimension.

A-K Roth sa...

Anonym, det kan ligga något i det. Någon sorts psycholgisk kan finnas bakom det speciella hätska som delas ut till den enda judiska staten, av alla oroshärdar i världen.

Anonym sa...

Det kan det tyvärr ligga väldigt mycket i, ja. Man kan söka på begreppet "secondary antisemitism" på nätet och se vad som där kommer fram. Ponera att Pophögers åsiktsfränder av någon anledning skulle överge sin differentierade bild av Israel och istället, med ögonen fulla av rörelse, springa progressiva antisemiter till mötes, med orden "vi förstår nu att vi har haft fel", så skulle allas ointresse för Kongo-Kinhasa, Sudan, etc, etc, ändå stå i öppen dag. Inte för att jag tror att PH:s åsiktsfränder i Israelfrågor skulle göra en sådan förändring i verklighetsuppfattningen alls: men bara för att visa på det monumentala ointresset för andra oroshärdar i världen. Ta allt hat som Israel överösts med i sammanhang nära FN t.ex. De som vräkt hat-tirader över de överlevandes och deras ättlingars enda tillflyktsort kanske inte nödvändigtvis varit några förebilder själva vad gäller mänskliga rättigheter, socialpolitik, osv. Men DET bryr man sig inte om, och särskilt inte i den inhemska pressen, så att det egna landets historia med antisemitismen och det gyllene ekonomiska utgångsläget 1945 kan projiceras på den judiska staten. En sådan inställning kallas på sina håll "progressiv", "upplyst", "solidarisk", och, kanske "fredsälskande". Var och en får dra sina egna slutsatser av denna ideologiska inriktning.

A-K Roth sa...

Antar att Mathias Sundin kom in i riksdan?

Anonym sa...

Om vi tar en radikal stadsdel i Stockholms innerstad (RSTD) med pretentioner att vara hip, solidarisk, progressiv, upplyst och fredsälskande så är medvetna jämförelser mellan RSTD och New York inte helt ovanliga heller. Men det finns en av flera väsentliga skillnader: på grund av progromerna i Östeuropa och deras effekter 1880 - 1920, och fördrivningen av judarna från områden under nazityskt styre, finns det idag kanske 2 miljoner judar i NY. Den amerikanska staden har i sin "urban area" c.a. 9 miljoner, Stockholms kommun c.a. 900 000. Överfört på Stockholmsförhållanden skulle det innebära 200 000 judar i Stockholm. Men hur ser det ut i RSTD? Jo, judar beskylls kollektivt för vad Israel gör och inte gör, välståndet i RTSD och resten av landet bygger till icke ringa del på undfallenheten mot Hitler 1933-1945, den dåtida beundran för Tredje Riket och alla varor som det krigsförskonade landet kunde sälja till ett Europa i ruiner från 1945. Slutsatser?

Anonym sa...

Det torde stå klart att den känslomässiga strukturering som finner så mycket dikotoma uttryck tycks ha förenats i en fundamentalistisk syn på staten Israel, där extatisk rödbrunhet, medeltida strukturer ifråga om socialpolitik och kriminalpolitik, fanatisk uppmarschantisemitism med fanor och extatiska pukslag av modell 1933 - 1945, i kombination med extremistiska vargar i fårakläder, samspelar i en ödesdiger brygd.
Inte minst chockerande är den rödbruna varianten som som vanligt lanserar sig som solidarisk, fredsälskande osv. Självbilden tycks inte hänga ihop med den fundamentalistiska och dikotoma synen som innan förvandlat länder till s.k."lyckoriken". Sådana politiska kommissarier sprider, i god demokratisk ordning, ogenerat sin antisemitiska och fundamentalistiska syn på tingens ordning.