30 juli 2014

Medierna i Hamas knä

Något som har blivit uppenbart i detta krig är att Hamas använder mänskliga sköldar. De lägger militära installationer i bostäder, de skjuter från bostadsområden och de lägger sin kommandocentral i sjukhus. Denna taktikt ger många civila dödsoffer, som uteslutande läggs Israel till last.

Jeffrey Goldberg skrev om varför världen fokuserar så på Gaza: Obsessing About Gaza, Ignoring Syria. Det är lätt för journalisterna att få tillgång, och de får nyheter som läsarna bryr sig mycket om. Goldberg har många vettiga poänger, men han missar den viktigaste: Anledningen att Hamas ger journalisterna tillgång till bra nyheter är för att de tjänar på alla civila dödsoffer.

DNs Paul Hansen har blivit prisbelönt för sin bild av ett palestinskt begravningståg. När en FN-skola blev bombad kunde Peter Wolodarski knappt dölja sin stolthet inför bilderna av döda barn.
Hamas krigar från civila områden och sätter civila i livsfara. De skjuter raketer som ofta faller ned i Gaza. Men så fort civila dör lägger journalisterna skulden på israel, och kablar ut bilder på de döda.

Bloggaren Elder of Ziyon ställer en viktig fråga: Why are the only stories out of Gaza the ones Hamas wants the world to see?
Hamas' Interior Ministry instructed Gazans not to discuss anything about Hamas militants, or rocket positions, or military funerals, or anything else that would discuss terrorists shooting rockets in Gaza or using human shields. Some Hamas members or sympathizers are taking that directive much further, actually threatening journalists who report on Hamas firing positions, Hamas gunmen hiding, or Hamas rockets that fall short, or Hamas using civilians as human shields, according to a Jerusalem Post reportlast week. […] 
There are other stories that are being all but ignored by journalists. As I reported, a French-Palestinian journalist told another reporter that he was intimidated by members of the Hamas Al Qsssam Brigades from their office next to the emergency room at Shifa Hospital.
That story was taken down at the reporter's request, no doubt because of threats.
Similarly, Wall Street Journal reporter Nick Casey noted that Hamas created a TV studio in the same hospital and tweeted a photo of a Hamas politician being interviewed there.

He took down that tweet as well. 
There is a pattern here. The most prominent stories out of Gaza are the ones that Hamas wants the world to see. The stories that Hamas emphatically do not want want covered are being given short shrift, and finding them is not easy. And too many journalists are seemingly self-censoring out of fear of Hamas.
That is a story a real journalist would cover.
Den journalist som rapporterar även om Hamas brott riskerar det öde som RT-journalisten Harry Fear råkade ut för. Han blev helt sonika deporterad efter att ha rapporterat om hur en raket sköts från nära hans hotell.

Så valet är enkelt. Publicera de nyheter Hamas vill att du ska publicera - bli hyllad, din tidning blir framgångsrik. Eller rapportera det som verkligen händer och riskera att ditt mediehus blir portat från Gazarapportering.

Jag har förståelse för att journalisterna har en bra möjlighet i Gaza att få gripande innehåll. Det är heller inte lätt att vara i Gaza och bli utsatt för hot.

Men varför finns inget problematiserande av att man blir propagandakanal åt Hamas? Hur kan journalisterna se sig själva i ögonen när de dag ut och dag in kablar ut endast de nyheter som Hamas vill visa världen?

MEMRI har översatt Hamas' regler för Gazabor att följa när de skildrar konflikten. Jämför detta med de internationella korrespondenter som rapporterar från Gaza.

Det är inte lätt att skildra en assymetrisk konflikt på ett riktigt sätt, men det vore klädsamt om medierna på något sätt kunde försöka.

1 kommentar:

chrille sa...

Sorgligt, men det skulle förklara mycket av den ensidiga rapporteringen i medier. Tur att det finns bloggare som du som kan hyfsa rapporteringen lite, men någon större räckvidd har du inte.