6 nov. 2013

SRs palestinska perspektiv problematiskt

I morse i radions P1 Morgon diskuterades fredsförhandlingarna mellan Israel och Palestina. Där pratar Agneta Ramberg om att säkerhetsbarriären mellan Israel och Palestina skulle vara utgångspunkten för förhandlingar. Hon menar att detta är kontroversiellt, eftersom det "skär in på palestinskt territorium".

Som nyhetsinslag sändes även Cecilia Uddéns intervju med Hanan Ashrawi, den gick som en del i morgonekot. Även där påstås att säkerhetsbarriärern skär in på "palestinskt territorium". Ingen israelisk politiker intervjuas, utan Ashrawi får ensamt framföra sin åsikt.

Både Israeler och palestinier har legitima anspråk på delar av Västbanken. Hur gränserna ska dras idag är vad förhandlingarna berör. Men SR intar den palestinska positionen som om den vore neutral.

Paul Widén skriver om ett liknande reportage: SvD:s katastrofturism. Och mycket av rapporteringen från mellanöstern blir just av denna karaktär - katastrofturism ur ett givet perspektiv. (Att skildra en situation utifrån stark och svag är standard hos Ekot, och något som de försvarar. )

Israels argumentation redogörs för i filmen The truth about the West Bank. Den får man tyvärr inte del av när man följer Sveriges Radio.



PS: Agneta Ramberg nämner också att säkerhetsbarriären är olaglig enligt domstolen i Haag. Det stämmer att domstolen i Haag har gjort ett rådgivande utslag i ärendet, som the Guardian skrev om. Men utslaget är rådgivande utifrån en begäran från FNs generalförsamling. Högst politiserat och fick kritik av USA. Se ICJs hemsida.

2 nov. 2013

Asylinvandringen de facto fri - vad blir konsekvensen?

Assar Lindbeck kommenterar invandringen i en Dagens Samhälle-intervju
Frågor om integration är i hög grad också kopplade till arbetsmarknadspolitiken. Assar Lindbeck hör till dem som vill se lägre ingångslöner för ungdomar, men kombinerat med ett lärlingssystem. 
Han ser höga ingångslöner som en propp, inte minst för invandrare och flyktingar som inte kan svenska. 
– Deras produktivitet står inte i paritet med lönerna. De kommer inte in på arbetsmarknaden. De blir outsiders. Deras integration stoppas av hyresregleringen och av bristen på låga ingångslöner. 
Assar Lindbeck framhåller att systemen för svensk arbetsmarknad och bostadsmarknad inte byggdes för ett samhälle med stor invandring av lågutbildade. 
– Antingen måste man starkt begränsa invandringen eller reformera bostads- och arbetsmarknaderna. 
Han ser det som helt naturligt att de mest högljudda protesterna mot tingens nuvarande ordning kommer från kommunpolitiker, som är de som "får ta stryk". Och han varnar för att partier som Sverigedemokraterna ges större svängrum så länge andra partier ”blundar” för dessa problem.

– Till slut känner folk alltmer igen sig i den bild som till exempel Sverigedemokraterna tecknar och allt mindre i övriga partiers bild av en harmonisk integration. Det växer fram en självcensur i integrationsfrågorna som bidrar till att Sverigedemokraterna växer. Fri invandring är omöjlig för ett rikt land i en fattig värld, slår Assar Lindbeck fast.

– Annars får vi ge upp välfärdsstaten.
Lindbeck pratar även om samma ämne i två videor på Youtube: Del 1 och Del 2. I del 2 säger han något mycket viktigt:
Man kan inte lösa dom här problemen enbart genom en mer flexibel arbetsmarknad och ökad lönespridning. Det finns nämligen gränser för hur stor lönespridning ett civiliserat samhälle kan acceptera, utan att det blir spänningar och orättvisor som människor kommer uppleva.  
Det är därför naivt att tro att sysselsättningssvårigheter för invandrare kan lösas genom att man, vid fri invandring, låter lönerna falla till den nivå där lågutbildade som inte kan svenska också kan få jobb. 
Carl Johan Ljungberg skriver på sin blogg om en bok av Paul Collier: Svensk invandringsdebatt inmålad i ett hörn
Ett skäl är att en mindre grupp invandrare blir tvungna att söka integreras, medan en större grupp troligen vill klamra sig fast vid sitt gamla samhälles normer – alltså de som inte fungerade. Vi får härigenom en växande, ointegrerad diaspora. Och när ett samhälle blir alltför heterogent, försämras också folks attityd liksom viljan att betala för en generös välfärdsstat.
Vi ser idag stora integrationsproblem i Sverige, precis som Ljungberg beskriver. I Rosengård och Malmö har antisemitismen blivit norm. I Rinkeby kan inte kvinnor sitta på fik utan att trakasseras (se Neo). Eller som i Linköping, där utanförskapet lett till att Neets blivit ett vanligt fenomen. Ungdomar, ofta med invandrarbakgrund, lämnar skolan och lever en icke-tillvaro utan mål. En tickande bomb.

Per Gudmundson skrev tidigare i veckan: Sverige har inte fri invandring
”Finns det ett stopp, någonstans, som regeringen kan tänka sig att sätta?” Det var frågan till Migrationsministerns politiskt sakkunniga, Johanna Sjö, i Studio Ett i P1 i torsdags. ”Nej”, svarade Sjö. […]
”Finns det någon gräns för hur många vi ska ta?” Migrationsminister Tobias Billström fick frågan i söndagens Agenda i SVT. ”Det är inte vi som behöver göra mindre, det är andra stater som behöver göra mer. […]
När Tobias Billström och hans stab påstår att det inte finns någon gräns eller något stopp frånhänder de sig ansvaret i en av vår tids svåraste moraliska frågor. Alla kan se misären i världen runtomkring, och alla måste väga den mot nationella förmågor och intressen. Vad man kommer fram till varierar självklart – det finns inga givna svar – men det är ofrånkomligt att beslut måste fattas och att ansvar måste bäras.
Gudmundsons text är mycket insiktsfull. Men rubriken är missvisande - för utifrån de besked som regeringen ger verkar invandringen vara fri.

Som Per Gudmundson påpekar är den svenska mottagningen ytterst ansträngd. Men regeringen är glasklar - asylinvandringen ska fortsätta som tidigare.

Detta är inte en ansvarsfull politik. På lång sikt hotar den både Sveriges välstånd och den öppenhet vi med rätta är så stolta över.

Se även Niall Ferguson i Neo om invandringen till Europa: Misslyckandet kommer få katastrofala följder