24 mars 2013

Verkligheten kvar trots galen debatt

Det verkar ha skett en viss tillnyktring i migrationsdebatten. DN har skrivit en bra ledare, och även Expressen. Men det säger tyvärr inte särskilt mycket, eftersom debattklimatet är så illa som det är just nu.

Gunnar Sandelin och Karl-Olov Arnstberg har skrivit en ny debattartikel om invandring: Sverige klarar inte så stor invandring. Enligt kontroversiella Dispatch International har Sandelin och Arnstadt fått denna artikel refuserad av Sveriges största morgontidningar.

Artikeln fokuserar på invandringens utformning och praktik, på migrationsverkets sätt att kontrollera asylsökande och annat väldigt konkret. Ur artikeln:
Invandringen har efterhand ändrat karaktär. Ett brett spektrum av invandrare har ersatts av i huvudsak asylsökande från muslimska länder som Syrien, Somalia och Afghanistan. Dessa asylsökande är illa rustade för ett liv i det utpräglat högteknologiska Sverige. 
Arbetsför-medlingens statistik visar att över 60 procent av de nyanlända och deras anhöriga högst har vad som kallas ”förgymnasial utbildning”. Det betyder att många är faktiska eller praktiska analfabeter, vilket gör det extra svårt för dem att hitta jobb på en arbetsmarknad där enligt Eurostat bara 2,5 procent av jobben är sökbara för dem.
Sandelin och Arnstadt Arnstberg pekar också på ett viktigt faktum - de som får uppehållstillstånd är endast en minoritet flyktingar. Enligt författarna har också de generösa asylreglerna gett upphov till trafficking:
Rikskriminalen beräknade 2010 att flyktingsmugglingen omfattade 90 till 95 procent av de asylsökande som kommer hit, då främst från Irak, Somalia och Afghanistan. Smugglarna förser de asylsökande med flyktberättelser som kan accepteras av mottagarlandets migrationsmyndigheter. 
De asylsökande avråds från att visa upp pass eller andra relevanta identitetshandlingar. Minst nio av tio asylsökande har därför vid ansökningstillfället under många år inte visat upp några giltiga pass för svenska myndigheter. 
Det är inte en human flyktingpolitik när Sverige urholkar asylrätten för de verkligt behövande genom att bevilja asyl till människor som vi inte med säkerhet kan säga vilka de är och vilka avsikter de har gentemot sitt nya hemland.
Författarna är pessimistiska och ser en mörk framtid - "slutet för Sveriges status som välfärdsland". Det är lätt att avfärda den typen av drastiska uttalanden. Men hur ska den stora mängden av lågkvalificerade migranter hanteras?

På denna nivå förs ingen debatt överhuvudtaget. Men verkligheten finns där ändå. Migranterna kommer, och hamnar i långvarigt utanförskap utan realistiska chanser att ändra sin situation.

Utöver detta är det dags att se att vi måste skärpa upp migrationsverkets tillämpning. Jag har tidigare bloggat om Per-Åke Fredrikssons förslag om beviskrav i asylärenden. Som det är idag värnas inte asylrätten.

Årets bild i moraliskt moras

Årets Bild 2013 är ett foto från ett begravningståg i Gaza. DN är såklart glädjestrålande.

Årets bild 2013 av Paul Hansen, DN
Nyligen har jag bloggat om en bild i samma stil, som falskeligen tillskrivits en israelisk raket. Harvardprofessorn och Obamasupportern Alan Dershowitz skrev nyligen om den skandalen: Of course Hamas killed the baby
The important point is that it doesn't really matter who actually fired the rocket that killed the baby. The baby was killed by Hamas as part of a calculated strategy designed to point the emotional finger of moral blame at the IDF for doing what every democracy would do: namely, defend its civilians from rocket attacks by targeting those who are firing the rockets, even if they are firing them from civilian areas.
Men Dershowitz höjer blicken och tar även upp "korrekta" bilder som den av DN och Paul Hansen:
Babies like Omar Misharawi will continue to die in Gaza and in Israel so long as the world media continues to serve as facilitators of Hamas' dead baby strategy. 
Every time a picture of a dead Palestinian baby being held by his grieving parents appears on television or on the front pages of newspapers around the world, Hamas wins. And when Hamas wins, they continue with their deadly strategy. 
The media, therefore, is complicit in the death of Omar Misharawi as it is in the deaths of other civilians who are victims of Hamas' dead baby strategy. 
Alla de som hyllar Paul Hansens bild borde tänka ett extra varv - vad är det egentligen bilden skildrar? Bilder som Paul Hansens är en del i ett moraliskt tvivelaktigt spel.

20 mars 2013

Skuggsamhälle eller reglerad invandring?

Den svenska migrationspolitiken är human, och vi gör plats för så många vi kan inom vårt politiska system. För den som har arbete finns det plats. För de som inte har arbete finns det begränsade platser, som vi viger åt de som har störst behov.

En del argumenterar för att vi ska tillåta illegala invandrare att vara kvar i Sverige. Man anser att det inte är något stort brott att befinna sig i Sverige utan tillstånd.

Men att tillåta människor att existera passivt i Sverige slår undan benen för den reglerade invandringen. Varför ska någon alls följa ett avvisningsbeslut om det går bra att gömma sig och belönas med medborgarskap efter ett antal plågsamma år?

Då går vi från ett system där vi belönar de med störst hjälpbehov till ett samhälle där de starka och förslagna som klarar av att gömma sig under ett antal år till slut belönas med medborgarskap.

Detta system blir också helt omöjligt att kontrollera. Brottslingar kan få sig en fristad. Människosmuggling kan tillåtas frodas.

Per-Åke Fredriksson frågar sig om det finns en human form av tvångsavvisning. Svaret är gissningsvis nej. Men är verkligen alternativet bättre?

Intellektuellt haveri på DN

I helgen skrev DN en ledare som resonerade kring rösträtt för illegala invandrare: Vem får rösta i skuggsamhället. Människor som den svenska staten inte erkänner som medborgare ska alltså ha rätt att styra samma stat. Det är en tanke som inte går ihop logiskt på något sätt.

Den här typen av resonemang skulle ha refuserats i en LUF-tidning, men har nu alltså publicerats på Sveriges tyngsta ledarsida.

Detta blir kulmen på en tids galen debatt, som eskalerat allt mer. I och med DNs artikel har nu det svenska mediala och politiska debattklimatet helt lämnat marken och åkt iväg ut i rymden.

Det saknas intellektuella ledare i Sverige. Vad man än tycker om det har DNs ledarsida ett tungt ansvar att leda debatten. DNs ledarsida har med denna text abdikerat från tronen, och ingen verkar riktigt ta deras plats.

14 mars 2013

Bojkott på skakig grund

Socialdemokraterna vill nu bojkotta varor från Västbanken, områden som man kallar ockuperade. På Aftonbladet Debatt skriver ledande socialdemokrater: Märk varor från de ockuperade områdena.

Det som kallas Västbanken är ett område som flera parter har anspråk på. Oomtvistat är att vissa delar bör höra till Israel och en del bör höra till en framtida palestinsk stat. Var gränserna går är inte klarlagt.

Israel vill förhandla om en gränsdragning och fred. Palestinierna vägrar.

Att i detta läge välja att straffa Israel är absurt. Det skulle dessutom slå allra hårdast mot de många palestinier som jobbar i bosättningarna.

Se Danny Ayalons informativa film The truth about the West Bank.


Existensiell ångest kring migrationspolitiska fundamenta

Jonas Hassan Khemiri skrev igår en text som delats enormt mycket: Bästa Beatrice Ask. Den påstås ha nått alla på twitter (sic) och har susat förbi ett antal gånger på facebook.

Den bygger på en intervju med Beatrice Ask som finns på P1 Morgons hemsida. Artikeln tar avstamp i ett citat från Ask:
– Upplevelsen av varför någon har frågat mig kan ju vara väldigt personlig. Det finns tidigare dömda som uppfattar att de alltid är ifrågasatta, fast det syns ju inte på någon att man har begått ett brott. (…) För att göra en bedömning av om polisen arbetar enligt lagar och regler så måste man ha helhetsperspektivet. 
Intressant ordval: ”tidigare dömda”. För det är precis det vi är. Alla vi som är skyldiga tills motsatsen har bevisats. När blir en personlig upplevelse en rasistisk struktur? När blir den diskriminering, förtryck, våld? Och hur kan ett ”helhetsperspektiv” utesluta en stor del av medborgarnas personliga upplevelser? Vilka upplevelser räknas?
Personligen har jag väldigt svårt att förstå varför den delas. Hassan Khemiris upplevelse av rasism är gripande men den har som jag ser det väldigt lite med Ask att göra.

De som vittnar om att de blivit leggade på grund av sitt utseende har samtidigt fått veta att de är misstänkta för illegal invandring. Att uppehålla sig i Sverige illegalt är ett brott med fängelse i straffskalan.

Som det är nu så bedömer jag det som helt omöjligt att säkert verifiera att polisen har leggat folk godtyckligt.

Det som upprör Khemiri är något som är en fundamental konsekvens av reglerad invandring. Det verkar Khemiri själv också inse i artikeln:
Och ni säger: Men hur ska vi kunna kombinera ett brett socialt skyddsnät och samtidigt välkomna alla? Och vi skrapar fötterna i marken och harklar oss, för om vi ska vara helt ärliga så har vi inget klockrent svar på det. Men vi vet att en människa aldrig kan vara illegal […]
Khemiri får ge röst åt ett existensiellt vrål som stiger upp från den politiska och mediala klassen. Det känns så fel med reglerad invandring för många just nu.

Regeringen har en pedagogisk uppgift som man klarar oerhört dåligt - att utbilda svenska tyckare i migrationspolitikens fundamenta. Frågan är om det ens är möjligt.

11 mars 2013

Gamla floskler dammas av om sexköpslagen

Jag bläddrade i senaste Liberal debatt när jag stötte på en artikel av Jenny Sonesson om sexköpslagen: Människokroppen är ingen handelsvara. Artikeln är ett svar på filosifstudenten Sam Kuritzén: Hycklande liberaler.

Sonesson skriver:
Som liberal anser jag att lagstiftare ska hålla sig borta från sovrum, swingersmöten och bastuklubbar. Medborgarnas sexualitet bör staten lämna ifred. […] Men till skillnad mot Sam Kuritzén anser jag att människokroppen inte ska betraktas som en handelsvara bland andra.
Sonesson menar att "Människokroppen inte är en handelsvara", vilket de flesta nog håller med om. Ingen har heller påstått motsatsen, men Sonesson försöker klistra trafficking på Kuritzén. Ett rent halmgubbe-argument.

Det fick mig att minnas gamla tider. Precis när jag började blogga var sexköpslagen en av de frågor jag engagerade mig i. Då fanns nästan ingen fri debatt och Sonessons argumentation var den dominerande. Det var en närmast auktoritär diskurs, vissa saker fick man inte säga helt enkelt.

Då passade floskler som Sonessons bra för att skrämmas. Jag trodde i min enfald att vi lagt sådant bakom oss, men det har vi såklart inte.

Sonesson klämmer också i med en klassiker:
"Vi måste slå hål på myten om den lyckliga horan."
Den lyckliga horan är lika relevant som påståendet om den lyckliga städerskan. Många far illa och utnyttjas i städbranschen. Lösningen är inte förbud av städtjänster.

Sonesson försöker värja sig från moralism, vilket är fruktlöst. Sexköpslagen är en moralistisk lag som olagligförklarar människors sexuella uttryckssätt, på samma sätt som tidigare gjorts med homosexualitet.

Sonesson visar sig helt oförmögen att argumentera på en principiell nivå. Det enda som saknas är "din dotter"-argumentet och antydningar om att Kuritzén själv skulle vilja köpa sex.

Sonesson förespråkar en extrem linje som känns oerhört omodern idag. Samhällsdebatten har förändrats, men det dröjer innan det ramlar ned i partivärlden och lagstiftningen kan ändras.

En dag kommer även Sverige att anta en förnuftsbaserad linje, där man överger fruktlösa försök att utrota oönskade betéenden och istället inriktar sig på att hjälpa de som behöver hjälp. Extremismen kommer få ge vika för skademinimeringens princip, tids nog.


10 mars 2013

BBC-journalists baby dödades av Hamas

När mellanösternkonflikten bryter ut kommer många gripande krigsöden fram. Mest fokus får dödade barn. Under senaste konflikten i Gaza kommer säkert en del ihåg historien om Omar Masharavi, vars son dödades i en påstådd flygattack. Bilden låg på många förstasidor:

Omar Masharawi, vars son felaktigt påstås dödats av Israel
Bloggaren Elder of Ziyon hade sina misstankar om babyns död - den påstådda israeliska flygattacken gjorde ett mindre hål i taket på Misharawis lägenhet.

Elder of Ziyon har nu läst en detaljerad FN-rapport i ämnet: UN verifies that BBC reporter's son was killed by Hamas

Nu har FN kommit ut med en rapport, som Elder of Ziyon har läst och citerar ur. 
On 14 November, a woman, her 11-month-old infant, and an 18-year-old adult in Al-Zaitoun were killed by what appeared to be a Palestinian rocket that fell short of Israel. 
Elder of Ziyon kommenterar:
The footnote (69) says simply that the Misharawi case was monitored by the UN OHCHR, meaning that the UN itself investigated this case and believes that the attack came from a Hamas rocket, not Israel, contrary to how the BBC reported it (as well as the PCHR, HRW, the Daily Mail and pretty much everyone else.)
I Sverige rapporterades den döda babyn vitt och brett. Aftonbladets artikel ligger fortfarande ute.

S-bloggaren Röda Berget påstod vid tillfället att Israel hade "mördat" babyn: Israels fiende är ett 11 månaders spädbarn.

Ett annat barn som påstås ha dödats av Israel är Mahmoud Sadallah. Även han bekräftas i rapporten ha dödats av en Hamas-raket. Expressen har en artikel ute där Israel anklagas för att ha "mördat" Sadallah.

UPPDATERING: Aftonbladets journalist har uppdaterat artikeln efter påstötning från mig. Jag har även kontaktat Expressen och uppmanat dem att ändra sin artikel.

Vad är alternativet till reglerad invandring?

Något som slagit mig som särskilt intressant i migrationsdebatten är hur lite som krävs för att anses ha en relevant åsikt. Ofta räcker det med att säga att man tycker att alla borde få komma hit, att man står för fri invandring. Eller att man tycker att det är inhumant att gömda tvingas leva under svåra förhållanden. Längre än så sträcker sig inte diskussionen.

Dagens Nyheter anser att polisen ska strunta i att jaga papperslösa, trots att de begår ett brott och trots att polisen har fått direktiv om motsatsen. Denna text innehåller som jag ser det ganska grova logiska hål.

Om Dagens Nyheter anser att papperslösa ska kunna vistas i Sverige utan risk för avvisning bör man skriva det rakt ut. Då ska utlänningslagen ändras, och fundamentala förhållanden i vår reglerade invandring förändras.

Detta skriver inte Dagens Nyheter om, och ingen bryr sig egentligen. Det duger bra med DNs välvilliga ledare.

En annan krönika bland många på samma linje är Johanna Nylander i Kristianstadsbladet: Reva mellan polis och politik.

Vår reglerade invandring bygger på att arbetskraftsinvandringen idag närmast är fri. Även för de som inte kan arbeta finns det möjlighet att bli medborgare, om man uppfyller olika asylskäl. De som blir medborgare utan att arbeta är en kostnad, och därför är dessa platser begränsade.

Fredrik Segerfeldt har varit tydligt med sitt alternativ: kraftigt utöka invandringen och sänka bidragen. Han föreslår på migro.se en ersättning på 450 kr/månaden och att kåkstäder ska byggas upp där de nyanlända ska kunna bo.

Detta fick liberalen Torbjörn Jerlerup att gå i taket och kraftigt attackera Segerfeldt. Varför är svårare att förstå - Segerfeldt är faktiskt konsekvent och förklarar konsekvenserna av ökad invandring som han ser dem. Och varför har Segerfeldt fel - är det inte bättre med en kåkstad utanför Stockholm än tortyr i Iran?

Fredrik Segerfeldt är intellektuellt hederlig och presenterar sitt alternativ till reglerad invandring. Det har ingen annan gjort. Men det finns en bred enighet bland debattörer om att det system vi har idag är orättfärdigt och fel.

Politiker har ett ansvar att presentera heltäckande lösningar, men detta ansvar gäller även debattörer.

Intressant i sammanhanget: Bryan Caplan från Cato Institute: Why Should We Restrict Immigration? Tipstack William Sparf.

6 mars 2013

LUF: Släpp fångarna loss, evidens om det passar oss

Liberala Ungdomsförbundet kräver nu Johan Pehrsons avgång. Så här säger man i ett pressmeddelande:
Att motverka brottslighet är en av samhällets viktigaste uppgifter just nu. Liberala ungdomsförbundet vänder sig därför starkt emot Folkpartiets populistiska rättspolitik. Vi vill se en evidensbaserad politik, som utgår från vad som faktisk minskar brottsligheten. 
Det behövs förebyggande insatser, ett mer effektivt polisväsende och en kriminalvård som ägnar sig åt just kriminalvård, inte förvaring av människor. En rättspolitik som säger att brottsligheten ska minskas genom hårdare straff, däremot, kommer inte bara att misslyckas med sina föresatser. Den kommer även att skapa onödigt lidande och utanförskap.
Det är ganska intressant att LUF kräver evidensbaserade åtgärder, men samtidigt avfärdar hårdare straff.  Om det är evidens man eftersträvar, varför vill man då inte luta sig på forskning? Redan nu vet man ju att kortare straff är att föredra.

Sverige har genom socialdemokraterna under en lång tid fått mildare och mildare straff för våldsbrott. Socialdemokraterna vägrade att ge individen ansvar för deras illdåd, utan skyllde istället på samhället. Det har lett till effekter som till exempel straffrabatt. Om en brottsling begår många brott belönas det idag med mindre straff.

Eller att om man sköter sig kan man räkna med en automatisk förkortning av strafftiden till 3/4.

Moderaterna vill nu avskaffa straffrabatten. Även Folkpartiet är på en liknande linje när man kräver hårdare straff. Beatrice Ask har nyligen skrivit på Dn debatt om hur domstolarna vägrar följa deras linje, och hur regeringen kommer gå vidare i denna fråga.

Några exempel på den rådande linjen:
LUF kräver evidensbaserat straff. Men ponera ett exempel, att det fanns en drog som kunde återställa en person från brottslighet omedelbart. Skulle LUF då godta det, att en person blev "botad" från sin brottslighet?

Troligtvis inte, eftersom ett straff också måste motsvara ett pris brottslingen måste betala för sitt brott. Och hur effektiv en terapiform än kan vara är den inte perfekt. De år en våldsverkare sitter inlåst är säkra år för resten av de laglydiga medborgarna.

Nyligen gick LUF ut och anklagade polisen för att utföra "rasprofilering". Häpnadsväckande, när det såvitt jag vet inte finns några oberoende uppgifter om att detta är fallet.

Johan Pehrson har gjort Folkpartiet stora otjänster i integritetsfrågorna, där han drivit på för ökad övervakning. Men frågan om hårdare straff för våldsbrott är helt ideologiskt rätt. LUF gör sig själv en rejäl otjänst när man kritiserar Pehrson på detta sätt.

För mig framstår linjen för kortare straff som frånstötande, ett slag i ansiktet på alla de som drabbats av brott.

Göteborgspostens ledare skrev nyligen bra: en hård kriminalpolitik ger ett mjukt samhälle.
Se även Per Gudmundson: Strängare straff fungerar visst.

5 mars 2013

Om avhopp från den svenska ankdammen

Nima Dervish berättade i förra veckan om hur ännu en hatpredikande islamist, Sheikh Hamza Sodagar, besökt Sverige. (Den 25–27 februari föreläste han i Stockholm, inbjuden av Imam Ali islamiska center i Järfälla.)

Nima presenterade denna information för flera journalister, men ingen nappade. Mot bakgrund av detta skrev Nima följande text:
Jag inser med all önskvärd tydlighet att jag slösar energi och tid. Så jag struntar i detta nu och avsäger mig journalisttiteln. Sverige är inte ett land att vara journalist i. (Sedan 2009-10 har jag inte känt att jag har kunnat skriva fritt och som jag velat.)
Jag avsäger mig också Sverige. Jag kom till Sverige 7 februari 1987 så det var 26-årsjubileum nyligen. Tack för de åren, men det är dags att avluta den epoken.

Jag vill inte vara landsman med en befolkning vars majoritet (eller tillräckligt stora minoritet) är fega och helt enkelt inte inser sitt eget bästa. Jag vill inte bo i ett land vars politiker, media och organisationer jag allt oftare har börjat känna ofrivillig förakt för. Stannar jag inte i Kurre så blir det USA.
Detta skapade stora reaktioner, och många beklagade att Nima hoppade av. Många höll också med Nima om det dåliga debattklimatet. Per Hagwall skrev ett blogginlägg som sammanfattar det många verkar känna.

Nima skrev själv på sin blogg:
Har sedan igår läst SÅ många kommentarer av svenskar som skriver att de också är trötta, att de tappat hoppet, att det går utför, att de vill lämna Sverige: ”Vore det inte för barnen eller barnbarnen så…”. En del har redan lämnat landet. 
Vi pratar inte bara om invandrade – har man redan en gång utvandrat så skräms man inte av att göra det igen – utan etniska svenskar. 
För en gångs skull är jag genuint förvånad. Att så många känner såhär är en allvarlig varningssignal om landets tillstånd. Man ska inte känna så i ett fredligt, välordnat, välutvecklat, demokratiskt välfärdsland.
Jag beklagar också att Nima slutar skriva. Men jag sjunger inte med i klagokören över hur illa allt är.

Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att det faktiskt är ursvenskt att tycka att Sverige är skit. De som skrivit till Nima och säger sig inte vilja vara svenskar är mycket nära essensen av den moderna svenskheten.

Minns vad Reinfeldt sa - det ursvenska är blott barbari. Det tårdrypande avståndstagandet från svenskheten som Nima publicerat ligger för mig nära detta.

Islamism är en ny företeelse i Sverige. Journalisternas sätt att skriva förändras, men det tar lite tid. Se till exempel detta inlägg om Vilks på Al Quaidas dödslista som letade sig från Gudmundsons blogg ända ut till dn.se.

Demokratin är till sin natur sådan att den alltid är under hot. De flesta av oss har växt upp med ett akut kärnvapenkrigshot hängande över huvudet. Jag uppmanar alla som oroar sig för islamismen att ha en smula perspektiv. Islamismen är ett hot, ett stort hot - men vi kan hantera det.

Tänk också på vilket samhälle vi kommer ifrån. 2006 fick alliansen makten. Innan dess hade sossarna styrt decennier i sträck. För varje dag som går blir Sverige lite modernare och öppnare.

Tack Nima för ditt arbete som bloggare. Reaktionerna på din avgång visar att det finns en stor förståelse för de frågor du drivit. Det ger hopp, och inspirerar mig att fortsätta vara engagerad.

4 mars 2013

Radiotjänst illustrerar skattens mekanismer

Att Radiotjänst har börjat jaga innehavare av smartphones och datorer har upprört många. Min känsla är att det blir lite av en folklig resning kring detta. Varför, när svenskarna är ett så skatteälskande folk?

Jo, för att med radiotjänst blir det tydligt att det är någon som vill tvinga av dig dina surt förvärvade slantar. När det gäller de flesta andra skatter märks det inte att någon tar dina pengar.

Riksdagsledamoten Jenny Peterson motionerade 2010 om källskatten:
Det ska löna sig att arbeta. Att få behålla mer av sin inkomst fungerar som en drivkraft. Via sitt lönebesked ser de anställda hur mycket de får i lön. Något som däremot många inte får ta del av är hur mycket de betalar i skatt. Skatterna är osynliga i den meningen att de inte överhuvudtaget redovisas på lönebeskedet eller i deklarationen. Det gäller merparten av skatterna på arbete såsom löneskatter, moms och punktskatter. 
Sedan källskattereformen genomfördes 1947 dras preliminärskatten från lönen utan att vi ser hur mycket den motsvarar. Innan källskattereformen fick löntagaren själv gå och betala in beloppet och kunde på detta vis se hur mycket av lönen som man fick behålla och hur mycket som betalades i skatt. 
Skattesystemet behöver utvecklas mot en mer öppen och samlad redovisning av den enskildes löneskatter och de lagstadgade och avtalsenliga avgifter som arbetsgivaren betalar in. Dessa uppgifter bör således obligatoriskt redovisas på lönebesked. 
Tror ni fler eller färre skulle vara för sänkta skatter om de visste hur mycket de faktiskt tvingas betala?

Madeleine Sjöstedt har skrivit om tv-avgiften i Expressen:
Fördelen med en skattefinansiering är flera. Avgiftsskolket skulle försvinna. […] 
Den integritetskränkning kontrollen av tv-avgiften innebär skulle vara ett minne blott.
Det är intressant hur Sjöstedt anser att integritetskränkningen försvinner när man slipper jagas av Radiotjänst. Det gör den givetvis inte - det är bara det att kränkningen blir mindre kännbar. Dold bakom en slöja av ignorans pågår en ganska stor kränkning när den verkliga skattesumman dras från vår lön.

Norsk opposition: Dra in bistånd till palestinska myndigheten

Frågan om det palestinska biståndet har nu hamnat på den norska oppositionens bord. Ledamöter från FrP och kristdemokraterna kräver att biståndet till palestinska myndigheten stoppas. NRK-inslag från Palestinian Media Watch finns på Youtube.

 

Den norska regeringen ger dock kalla handen - bidragspengarna fortsätter att delas ut till palestinska myndigheten. Och hatet fortsätter att strömma från palestinsk TV in i det palestinska folket.

Detta är ett skräckexempel på vad bistånd bidrar till. Ivar Arpi skrev i helgens SvD: Ingen vet vad svenskt bistånd har uppnått.

Jo, lite vet vi.

3 mars 2013

Migrationsdebatt och liberala dygder

REVA-debatten har lugnat ned sig nu, vilket jag uppskattar. Det blev, som Sanna Rayman skrev på SvD mycket tyck på lite fakta. Det kom inte fram så mycket intressant i själva debatten, förutom att debattörer fick utgjuta sig ömsom om polisen och alliansen.

Det alternativ som de flesta verka förespråka är att papperslösa ska kunna vistas i Sverige utan risk att avvisas, om inte polisen råkar ramla på dom av en händelse. DN skrev om detta: Avblås jakten på gömda.

Detta ligger i linje med det märkliga beslutet att inkludera utländska medborgare i svensk välfärd - vård och skola för papperslösa. Så som Per Hagwall klargör när han citerar utlänningslagen: Det är olagligt att vistas olagligt i Sverige. Men om man gör det har man rätt till skola och sjukvård.

Magasinet Neo har genom Mattias Svensson slagit ett slag för DNs linje när de påstår att Reva handlar inte om att upprätthålla lagen. I artikeln framförs två påståenden: (Ytterligare information har tillkommit sedan publicering, se slutet av artikeln för uppdatering.)

  • Gömda omfattas inte av välfärdstjänster 
  • Det är inte olagligt att upprätthålla sig i Sverige

Båda dessa påståenden är falska, vilket Mattias Svensson är medveten om. Han har trots påstötningar inte ändrat sin argumentation eller sin text.

Dialog mellan mig och Svensson

Texten ligger ute på Magasinet Neos officiella blogg. Detta är djupt beklagligt och sätter varken Mattias Svensson eller Magasinet i en särskilt bra dager. Att slira med fakta som liberal debattör är för mig oacceptabelt. Oberoende om felet är litet. Ett fel är ett fel.

Jag har alltid sett den liberala delen av svensk borgerlighet som ärliga och sanningsälskande. Men i migrationsdebatten har nu ledande liberala debattörer svajat med fakta eller varit ansvarslöst otydliga. 

Förutom Svensson gäller detta Fredrik Segerfeldt och Johan Norberg, vars bok Migrations kraft ännu en gång har visats ha allvarliga brister. Peter Santesson-Wilson på inslag har recenserat.

Svensson har precis som Segerfeldt och Norberg attackerat meningsmotståndare på ett sätt som jag alltid har förknippat med vänstern. Högt tonläge utan, som jag uppfattar det, en fullständig argumentation i botten. 

Jag förstår inte tanken om att skapa en andra klassens medborgare, som ska leva illegalt i Sverige och försöka få uppehållstillstånd om och om igen tills de lyckas. Det är inte en fungerande lösning enligt mig, och det underminerar helt vår grundläggande tanke på asylrätt. 

Asylrätten är till för att de mest behövande ska få medborgarskap. Att tillåta papperslösa att finnas här permanent, eller till och med genomföra en amnesti som sthlms-centern vill, är tvärt emot denna tanke. Då kan vem som helst som är uthållig och förslagen få medborgarskap i Sverige, oberoende av bakgrund. 

Eftersom det bara finns en begränsad mängd platser för människor som inte jobbar och vill bli medborgare kommer då alla de som fått avslag men ändå stannat kvar få platser på bekostnad av de som vi med säkerhet kan säga uppfyller asylskälen.

Hur det än är så måste illegala invandrare avvisas på något sätt. Det måste, som polisen själva säger, ske rättssäkert. Jag kan inte uttala mig om hur det görs förrän det görs en seriös sammanställning. Fokus har en bra genomgång av bakgrunden och nuläget.

Marcus Svensson på Smålandsposten var en av få som höll huvudet kallt och tänkte själv när det blåste som mest: Farligt när känslorna får styra

Sammanfattningsvis är jag glad att vi faktiskt har en migrationsdebatt i Sverige. Det är en ganska ny företeelse, så det kanske inte är så konstigt att det blir lite skakigt i början. 

Det jag tar med mig är att för egen del ännu hårdare försöka leva upp till vad jag ser som liberala dygder: Ha rätt fakta, en sammanhållen argumentation och visa mina meningsmotståndare respekt.

UPPDATERING: Jag har nu fått kommentar från Mattias Svensson att han faktiskt har uppdaterat den text som jag påtalade angående papperslösa. Det uppskattar jag mycket, och jag har ändrat i mitt blogginlägg.

Mitt andra påstående är fel, det står inte rakt ut att det inte är olagligt att upprätthålla sig i Sverige. Men det finns ändå allvarliga saker att anmärka på.

REVA handlar inte bara om legkoller i tunnelbanan. Det är ett direktiv som kommer från regeringen, som handlar just om avvisning av illegala invandrare. Som Per Hagwall visade är det straffbart att upprätthålla sig i Sverige utan tillstånd. Svensson skriver i sin artikel angående brottet att upprätthålla sig i Sverige utan tillstånd:
Att sakna korrekta resedokument, exempelvis för att ens visum har gått ut eller för att man tagit sig ifrån diktatur och förtryck, är inte ett allvarligt brott. Det saknas brottsoffer och är snarare att jämföra med att gå mot röd gubbe
Enligt den lag som gäller är det straffbart med upp till ett års fängelse att upprätthålla sig i Sverige utan tillstånd. Så det går inte att jämföra med att gå mot röd gubbe. Det finns fängelse i straffskalan, så det borde innebära att polisen har vissa befogenheter när de söker efter misstänkta.

Och eftersom det är olagligt att upprätthålla sig i Sverige kan jag inte se annat än att rubriken saknar täckning. Att avvisa illegala invandrare handlar i allra högsta grad om att upprätthålla lagen, oavsett vad man tycker om den.

Sen är jag helt emot att godtyckligt legkolla folk, det är bra att en sådan kritik kommer fram. Rättssäkert ska vara ett ledord, precis som det står i direktivet.

2 mars 2013

Norsk TV om hur biståndspengar finansierar palestinsk antisemitism

Palestinian Media Watch har under en lång tid dokumenterat hur palestinsk media sprider hatpropaganda mot judar och den judiska staten. I Norge har detta inslag resulterat i en gripande dokumentär på statliga NRK, som finns att se på Youtube:



Hela inslaget finns transkriberat på Palestinian Media Watchs hemsida.

I inslaget kommenterar representanter för The Center for Studies of Holocaust and Religious Minorities:
A Norwegian expert from The Center for Studies of Holocaust and Religious Minorities, Øivind Kopperud, expressed concern about the "clear Antisemitic aspects" that Deceptiondocuments: 
"There are certainly clear Antisemitic aspects...You find the myth that The Protocols of the Elders of Zion exists, that what is written there actually happened, that it is a real book and not a forgery, which it is, that the Jews are working in secret to rule the world."
Dokumentären visar klart vad som sker: Palestinska medier sprider hatpropaganda som indoktrinerar det palestinska samhället att hata judar. Den norska regeringen stöttar Palestinska myndigheten, och möjliggör på detta sätt att propaganda kan fortsätta att spridas.

Även svenska myndigheter lägger stora summor biståndspengar till ett generellt stöd till den palestinska myndigheten.

Våra biståndspengar bidrar till att sprida hat som driver mellanösternkonflikten vidare.

Men det stannar inte vid propaganda, palestinska myndigheten ger även finansiellt stöd till palestinier som fängslats av Israel för terrorbrott. Tusentals våldsverkare ges flerårig försörjning, och visar vägen för ytterligare generationer av martyrer.

Hyresgästföreningen - alla hyresgäster ska med!

Hyresgästföreningens anspråkslösa kontor i Linköping
Jag läste nyligen en tweet av Fredrik Johansson (@frhajo) om Hyresgästföreningen förhandlar hyra för alla som bor i hyresrätt. Det gjorde mig nyfiken, eftersom jag själv bor i hyresrätt hos Botrygg. Jag tog kontakt med Botrygg för att undersöka om detta stämde.

Och det visade sig stämma alldeles utmärkt, jag betalar varje år 144 kr till Hyresgästföreningen. Eftersom Hyresgästföreningen är en vänsterpolitisk organisation med täta band till socialdemokraterna är detta inget jag uppskattar.

Botrygg ville inte låta mig förhandla på egen hand, eftersom detta skulle betyda ökade kostnader för dem. Eftersom jag har varit väldigt nöjd med Botrygg har jag valt att inte driva detta vidare.

Det går hursomhelst att komma ur Hyresgästföreningens klor. Jag har kontaktat Hyresnämnden, och fick detta svar:
Du syftar uppenbarligen på förhandlingsklausulen[…]. 
En påläst hyresvärd stryker frivilligt denna klausul om hyresgäst begär det. […]

Det finns klar och entydig hovrättspraxis som ger hyresgästen rätt att slippa förhandlingsklausul.
Så om du bor i hyresrätt och inte vill finansiera vänsterpolitik - ta kontakt med din hyresvärd och begär att få förhandla din egen hyra.

Hyresgästföreningen är en rest av den gamla socialdemokratiska enpartistaten. Självklart borde inflyttade hyresgäster få välja om de vill representeras av en politisk organisation eller om de vill förhandla själva.

Relevant i sammanhanget: Det röda imperiet - En studie av Hyresgästföreningen (Timbro)