23 juli 2013

Splittring ingen förklaring till utebliven fred

Ivar Arpi skriver i Svenska Dagbladet: Palestinska splittringar står ivägen för fred. Arpis text är en betraktelse över läget i mellanöstern, men tyvärr är argumentationen felaktig. Står verkligen splittringen mellan Fatah och Hamas ivägen för freden i mellanöstern?

Eftersom Israel är en demokrati har landet mycket att vinna på fred. Eftersom deras motpart inte har demokrati har deras ledare inte landets välstånd som främsta motivationsfaktor. Istället är det andra saker - makt för sig själva och sina närmaste, men även religion.

En enighet mellan Hamas, som är religiösa extremister, och Fatah, som är korrupta autokrater, kommer svårligen leda till bättre förutsättningar för fred. Visst får Israel en part att samarbeta med, men om Fatah ska komma överens med Hamas kommer de rimligen få närma sig deras position.

Under 60 år har de palestinska ledarna hjärntvättat sin befolkning till hat och kamp mot Israel. Folket är genom denna hjärntvätt inte benägna att acceptera fred (som jag tidigare skrivit om). Lägg till det att båda palestinska områdena är diktaturer - ingen avvikare kan känna sig säker.

Idag är stämningen på Västbanken så negativ att de palestinier som ens träffar israeler utsätts för protester och potentiella attentat. Den palestinska ledare som idag slöt fred med Israel skulle rimligen mördas.

För fred krävs en lång process, där väst helt måste ändra perspektiv och sätta hård press på palestinierna. Palestinierna måste överge sina drömmar om att upphäva "nakba", denna föreställning som är totalt dominerande bland palestinier och arabiska despoter.

Och om detta ska ske måste debattörer börja förtydliga de verkliga hindren för fred i mellanöstern.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Fullkomligt riktig analys.
Problemet ligger till största delen på den palestinska sidan. På deras ovilja att erkänna och vilja leva med en judisk stat vid sin sida.
I själva verket underminerar de palestinska ledarna en sådan utveckling genom att konsekvent demonisera Israel och judar och samtidigt hylla terrorister som hjältar. Palestinierna är helt enkelt hjärntvättade med av misstro och judehat och kommer aldrig att acceptera en fred eftersom en sådan strider mot alla organisationers program och den skolutbildningen palestinska skolbarn fått i generationer och som lär ut att Israel varit, är och åter ska bli Palestinskt.
Den palestinska ledare som vågar skriva på ett fredsavtal med Israel anses förråda den palestinska "saken", och blir en död ledare och en ledare som kommer stämplas som förrädare och svikare. Inget eftermäle i palestinska historieböcker Abbas eller någon annan i hans administration ser fram emot. Det vet palestinier och israeler och det borde EU, FN och USA också veta.
Men de sistnämnda blundar för detta faktum och väljer istället sätta press på Israel för eftergifter eftersom det är enklare än att sätta press på palestinierna.
Men verkligheten är att det inte finns en enkel lösning på konflikten. Att pressa Israel leder ingenstans. För möjligheten till fred börjar med att palestinierna förändrar sin attityd, och det görs inte i en handvändning efter årtionden av fastlåsta positioner och en konsekvent ovilja att erkänna en judisk stat i Mellanöstern.
Vill EU, FN och USA det ska bli fred ska de alltså börja sätta press på palestinerna. Men det blir en långdragen och kämpig resa.
En resa USA, FN och EU till varje pris vill undvika.

Catarina sa...

Har just läst Leon Uris bok "Hadji" som i romanform beskriver hur det började. Verkligheten vävs samman med romanfigurer ganska likt hur Guillou byggt upp böckerna om Arn. Efter att ha läst den inser jag att problemet är olösligt så länge judehatet eldas på av arabvärlden och palestinierna. Uris var jude men iklädde romanfiguren en arabisk pojkes identitet och gör det bra och ett tag funderade jag om det är en schablonmässig, rasistisk bild han målar upp av araberna och muslimerna. En googling gav mig att han utmålats som rasist av Aftonbladet Kultur. Det är väl nästan att betrakta som en komplimang just från den redaktionen!

Lasse O sa...

http://www.sydsvenskan.se/opinion/huvudledare/demokratin--trots-allt/

Heidi Avellan är politisk redaktör på sydsvenskan men är hon verkligen så okunnig att hon tror att Egyptens folk längtar efter "demokrati" som vi ser den?
Vet hon inget om religionens påverkan på vardagslivet eller om hur islamska rörelser agerar mot varandra?
Vad vet hon egentligen. Tror hon på fullt allvar att den genomsnittlige muslimske egyptiern önskar sig en sekulär stat med yttrandefrihet och att kunna delta i fria och hemliga val?
Ibland blir jag bara så trött på välmenande svenska liberaler och deras noll koll på en annan verklighet än den dom gäller i Sverige.

Anonym sa...

jag läste boken Hadji också. Den bild jag fått är helt annorlunda Den visar på att det finns krafter på båda sidor som vill ha fred.Den är inte rasistisk
palestina berövades sitt land då kan man känna hat. Israel Värnar om sitt heliga land som Gud gav dem, ja det är rasistiskt att förneka ett folk sitt land så problemet finns på båda sidor.