5 mars 2013

Om avhopp från den svenska ankdammen

Nima Dervish berättade i förra veckan om hur ännu en hatpredikande islamist, Sheikh Hamza Sodagar, besökt Sverige. (Den 25–27 februari föreläste han i Stockholm, inbjuden av Imam Ali islamiska center i Järfälla.)

Nima presenterade denna information för flera journalister, men ingen nappade. Mot bakgrund av detta skrev Nima följande text:
Jag inser med all önskvärd tydlighet att jag slösar energi och tid. Så jag struntar i detta nu och avsäger mig journalisttiteln. Sverige är inte ett land att vara journalist i. (Sedan 2009-10 har jag inte känt att jag har kunnat skriva fritt och som jag velat.)
Jag avsäger mig också Sverige. Jag kom till Sverige 7 februari 1987 så det var 26-årsjubileum nyligen. Tack för de åren, men det är dags att avluta den epoken.

Jag vill inte vara landsman med en befolkning vars majoritet (eller tillräckligt stora minoritet) är fega och helt enkelt inte inser sitt eget bästa. Jag vill inte bo i ett land vars politiker, media och organisationer jag allt oftare har börjat känna ofrivillig förakt för. Stannar jag inte i Kurre så blir det USA.
Detta skapade stora reaktioner, och många beklagade att Nima hoppade av. Många höll också med Nima om det dåliga debattklimatet. Per Hagwall skrev ett blogginlägg som sammanfattar det många verkar känna.

Nima skrev själv på sin blogg:
Har sedan igår läst SÅ många kommentarer av svenskar som skriver att de också är trötta, att de tappat hoppet, att det går utför, att de vill lämna Sverige: ”Vore det inte för barnen eller barnbarnen så…”. En del har redan lämnat landet. 
Vi pratar inte bara om invandrade – har man redan en gång utvandrat så skräms man inte av att göra det igen – utan etniska svenskar. 
För en gångs skull är jag genuint förvånad. Att så många känner såhär är en allvarlig varningssignal om landets tillstånd. Man ska inte känna så i ett fredligt, välordnat, välutvecklat, demokratiskt välfärdsland.
Jag beklagar också att Nima slutar skriva. Men jag sjunger inte med i klagokören över hur illa allt är.

Jag skulle vilja sticka ut hakan och säga att det faktiskt är ursvenskt att tycka att Sverige är skit. De som skrivit till Nima och säger sig inte vilja vara svenskar är mycket nära essensen av den moderna svenskheten.

Minns vad Reinfeldt sa - det ursvenska är blott barbari. Det tårdrypande avståndstagandet från svenskheten som Nima publicerat ligger för mig nära detta.

Islamism är en ny företeelse i Sverige. Journalisternas sätt att skriva förändras, men det tar lite tid. Se till exempel detta inlägg om Vilks på Al Quaidas dödslista som letade sig från Gudmundsons blogg ända ut till dn.se.

Demokratin är till sin natur sådan att den alltid är under hot. De flesta av oss har växt upp med ett akut kärnvapenkrigshot hängande över huvudet. Jag uppmanar alla som oroar sig för islamismen att ha en smula perspektiv. Islamismen är ett hot, ett stort hot - men vi kan hantera det.

Tänk också på vilket samhälle vi kommer ifrån. 2006 fick alliansen makten. Innan dess hade sossarna styrt decennier i sträck. För varje dag som går blir Sverige lite modernare och öppnare.

Tack Nima för ditt arbete som bloggare. Reaktionerna på din avgång visar att det finns en stor förståelse för de frågor du drivit. Det ger hopp, och inspirerar mig att fortsätta vara engagerad.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket bra skrivet. Finns ingen anledning att deppa ihop (även om jag mycket väl förstår Nima D:s beslut)

Anonym sa...

Reinfeldt har väl rätt - den judiskt-kristna religionen som ligger till grund för den svenska kulturen (i vart fall så länge som nationalstaten Sverige existerat) kom ju till vårt land just genom influenser utifrån.

Detta till skillnad från de mytiska vikingahistorierna och den fornnordiska religionen/kulturen som väl varje varje monoteistiskt lagd person klassar som just barbari.

Anonym sa...

Jag är med Nima. Jag är en medelålders svensk som bott i USA och längtar tillbaks. Jag vill inte att mina barn skall växa upp i Sverige och försöker att fixa det genom att söka tjänst i Amerika i mitt arbete.

Skälet är enkelt. Vi bor i det mest PK känsliga landet i världen, höga skatter, få friheter (de Nya Moderaterna tycks inte vara en garant för personligt oberoende numera).

Expat är lösningen och förhoppningsvis kommer vi härifrån i en nära framtid.

Klartexten sa...

Jo Nima Dervish är en människa man måste respektera även om han inte delar ens politiska åsikter.

Nima och en del andra har visat att det finns människor i muslimska länder som känner och tänker precis som den mest utpräglade humanisten i vårt land.

Och jag räknar mig själv som utpräglad humanist. Mitt motstånd mot islam grundar sig HELT på min humanistiska grundsyn.

Sen skriver bloggaren att vi kan klara det islamistiska hotet. Visst, ingen tvekan om saken. Men det beror främst på att vi är i majoritet.

När majoritetsförhållanden ändras så är det kört. Då kan vi bara hålla tummarna och hoppas på att Sverige blir enda undantaget i världshistorien där muslimsk majoritet inte lett till elände. Men att chansa verkar vansinnigt, "if u ask me".

Klartexten sa...

Tänkte jag skulle skriva några ord till om demokratin:

Det största hotet mot demokratin idag är rädslan för att inte våga säga sanningen. Då tar osanningen över! Om ett folk blir fört bakom ljuset kan ALLT hända! Även om folket är goda demokrater.

I en censur kan dumma åsikter vinna mot kloka, om dessa tystas. Och konsekvenserna kan bli katastrofala för landet.

Media vågar inte säga sanningen, utan censurerar islam- och invandringskritiker, oavsett hur goda argument vi har. Censuren är inte 100-%ig men mycket omfattande och leder även till självcensur.

Det politiska klimatet i Sverige är antiintellektuellt, precis som det var under naziväldet i Tyskland. Slagord och stigmatisering av politiska motståndare anses legio. Detta utgör ett VERKLIGT hot mot demokratin, som ju förutsätter YTTRANDEFRIHET! Och då menar jag yttrandefrihet för ALLA!

Sen dessvärre, finns kulturer där yttrandefrihet ogillas, i vart fall meningsmotståndarnas yttrandefrihet. Dom har dåliga förutsättningar att bli demokratiska välfärdsstater.

Bristande yttrandefrihet är den bördigaste myllan för diktatur och elände. Alltså ju fler som kommer hit, som saknar respekt för VERKLIG yttrandefrihet, desto större är hotet mot demokratin.

I ett land med verklig yttrandefrihet vinner alltid folkets inneboende önskan. Svenska folket VILL väl. Men gör illa, mot sig själv.

Det är ingen självklarhet att olika folk gillar demokrati. Det beror förstås på folkets ideologiska grundsyn.

Rädslan att stigmatiseras måste övervinnas. Sanningen skall sägas och vi skall vara konsekvensneutrala! Aldrig undvika att säga viktiga sannningar pga att konsekvenserna inte blir de men önskar (på kort sikt). Säg sanningen och låt tärningen falla. Då blir det alltid bra. Det tror jag.