6 mars 2013

LUF: Släpp fångarna loss, evidens om det passar oss

Liberala Ungdomsförbundet kräver nu Johan Pehrsons avgång. Så här säger man i ett pressmeddelande:
Att motverka brottslighet är en av samhällets viktigaste uppgifter just nu. Liberala ungdomsförbundet vänder sig därför starkt emot Folkpartiets populistiska rättspolitik. Vi vill se en evidensbaserad politik, som utgår från vad som faktisk minskar brottsligheten. 
Det behövs förebyggande insatser, ett mer effektivt polisväsende och en kriminalvård som ägnar sig åt just kriminalvård, inte förvaring av människor. En rättspolitik som säger att brottsligheten ska minskas genom hårdare straff, däremot, kommer inte bara att misslyckas med sina föresatser. Den kommer även att skapa onödigt lidande och utanförskap.
Det är ganska intressant att LUF kräver evidensbaserade åtgärder, men samtidigt avfärdar hårdare straff.  Om det är evidens man eftersträvar, varför vill man då inte luta sig på forskning? Redan nu vet man ju att kortare straff är att föredra.

Sverige har genom socialdemokraterna under en lång tid fått mildare och mildare straff för våldsbrott. Socialdemokraterna vägrade att ge individen ansvar för deras illdåd, utan skyllde istället på samhället. Det har lett till effekter som till exempel straffrabatt. Om en brottsling begår många brott belönas det idag med mindre straff.

Eller att om man sköter sig kan man räkna med en automatisk förkortning av strafftiden till 3/4.

Moderaterna vill nu avskaffa straffrabatten. Även Folkpartiet är på en liknande linje när man kräver hårdare straff. Beatrice Ask har nyligen skrivit på Dn debatt om hur domstolarna vägrar följa deras linje, och hur regeringen kommer gå vidare i denna fråga.

Några exempel på den rådande linjen:
LUF kräver evidensbaserat straff. Men ponera ett exempel, att det fanns en drog som kunde återställa en person från brottslighet omedelbart. Skulle LUF då godta det, att en person blev "botad" från sin brottslighet?

Troligtvis inte, eftersom ett straff också måste motsvara ett pris brottslingen måste betala för sitt brott. Och hur effektiv en terapiform än kan vara är den inte perfekt. De år en våldsverkare sitter inlåst är säkra år för resten av de laglydiga medborgarna.

Nyligen gick LUF ut och anklagade polisen för att utföra "rasprofilering". Häpnadsväckande, när det såvitt jag vet inte finns några oberoende uppgifter om att detta är fallet.

Johan Pehrson har gjort Folkpartiet stora otjänster i integritetsfrågorna, där han drivit på för ökad övervakning. Men frågan om hårdare straff för våldsbrott är helt ideologiskt rätt. LUF gör sig själv en rejäl otjänst när man kritiserar Pehrson på detta sätt.

För mig framstår linjen för kortare straff som frånstötande, ett slag i ansiktet på alla de som drabbats av brott.

Göteborgspostens ledare skrev nyligen bra: en hård kriminalpolitik ger ett mjukt samhälle.
Se även Per Gudmundson: Strängare straff fungerar visst.

8 kommentarer:

anton sa...

Jag ser 4 motiv bakom straff/påföljder:
(1) avskräckande
(2) rehabiliterande
(3) skydda resten av samhället
(4) ge folk en känsla av rättvisa

1 är alltså under attack av LUF. Men vem som helst kan med reductio ad absurdum inse att det visst spelar roll. Ponera att man alltid fick en dag samhällstjänst för mord - självklart skulle detta leda till närmast total likgiltighet inför polisen! Frågan är HUR mycket roll det spelar och var man ska dra gränsen.

2 är absolut nödvändig om man överhuvudtaget ska kunna släppa ut vissa brottslingar igen. Om en mördare åker dit och aldrig rehabiliteras är det vansinne att släppa ut honom.

3 är väldigt relevant för att få ner brottslighet i samhället. Jag tycker nog att man borde vara mer aktsam med exakt vilka man släpper ut. Man släpper t.ex. inte ut Breivik nånsin för att man anser att han bara gör om det, men om någon bedöms "mentalt frisk" gör man knappt någon dylik bedömning verkar det som. Det rimmar illa med allmänhetens bästa, men jag förstår att det är svårt att få till detta och bevara rättsäkerheten.

4 är något jag tar på allvar, men aningen motvilligt, då jag inte är så pigg på saker som hämnd.

Anonym sa...

Det var en ordentlig röra bland exemplen du gav.

Två av fallen handlar om mycket unga personer som i händelse av att de varit "fullvuxna" hade fått ett helt annat straff. Är du motståndare till att barn döms på andra grunder än vuxna?

I fallet av nazistens mord på fackföreningsmannen höjde hovrätten straffet till 11 år istället för 6. Anledningen till att livstid inte utdömdes var svårigheten att klarlägga vem som var gärningsman och bevisa vilket uppsåt de två inblandade hade med att besöka fackföreningsmannen, det handlar alltså inte om någon slapp behandling i det fall att mord med uppsåt hade kunnat bevisas.

Johan sa...

Det finns en poäng, dock. I det att det är just detta forskningen visar - höga straff, eller höjningar av straff, är poänglöst. Sett över 1900-2000 visar statistiken att höga straff inte leder till lägre brottslighet; höjningar av straff sänker brottsligheten under en kort period; när höjningar blivit vardag - dvs normaliserats - återgår brottsligheten. Omvänt gäller att sociala reformer har stor effekt på brottsligheten sett över tid. Eller, om man så vill, kan man se det såhär: den som måste stjäla stjäl, den som är benägen att våldta kommer att våldta och om man riskerar ett eller fem år i fängelse är mindre relevant, eftersom ett år i fängelse inte heller är ett attraktivt alternativ visavi fem.

Därmed inte sagt att dagens straff är önskvärda - de kan i många fall vara för låga - men vill man ha evidensbaserad straffsättning är det såhär. Det kan rentav vara så att ännu lägre straff har bättre effekt, eftersom det kan minska återfallsförbrytning (mindre problem få jobb efter straff, mindre kontakter med andra icke önskvärda element på anstalt osv). Frågan är därmed snarare om man ska ha evidensbaserad straffsättning det eller inte, och det finns ju goda skäl att inte ha det - populism är inte motpol till evidens.

sven sa...

GP har ändrat sig sen 1970-80-talet.
Då var det ett ständigt gullande med brottslingar på ledarsidan
och gillande av sänkta strafftider för brottslingar.
Jag tycker man få skilja mellan två typer av brottslingar.
Den ene det är "ballt att göra brott brottslingar" livstilsbrottslingar.
Den andre typen inte normalt brottsling men kan göra kraftiga brott som mord under inflytande av svartsjuka och alkohol.
Den första typen av brottslingar livsstilsbrottslingar som håller på med typ bostadsinbrott får låga straff trots att rejäla strafftider för dom måste ju ha stor effekt på deras brottslighet för sitter de i fängelse kan de ju inte ställa till tragedier för andra människor.De är ju inga dubbelgångare.
Den andra typen, mord och misshandelbrottslingar där det ofta är frågan om familjedramer får oftast långa straff och det är ju i och för sig rätt men där har det ju ingen effekt på den typen av brott.
En sak som borde påtalas i media är att brottslingarna släpps ju alltid efter 2/3 av tiden.Ungdomar har 70% straffrabbat.

Anonym sa...

Synd att det inte finns dödsstraff i Sverige. Jag vet att detta får somliga att rysa. Vad jag undrar är varför en mördare skall få leva sitt liv med husrum betalt av skattebetalarna, bland dessa offrets anhöriga.

Varför vill somliga att vi skall hålla mördare/monster i livet till varje pris? Ett liv dessa monster förnekade sina offer. För de anhörigas skull och det allmänna rättsmedvetandet skull så förespråkar jag dödsstraff. Norrmannen som mördade nästan 80 pers kommer ut om dryga 20 år. Detta om något är ett förminskande av det mänskliga värdet. Norge har beslutat att stå på motsatsen till goda värderingar.

Men den för vad jag säger detta är framförallt den mördade. Fundera på det en stund.

Anonym sa...

Till Anonym den 6 mars 2013 23:46;

Du anför att straffet höjdes till 11 år istället för 6 och att inte fler år blev tillagt beror p.g.a svårigheten att kartlägga vem som var gärningsmannen. Men det faller ju på sin orimlighet, om det inte kunde bevisas vem som var gärningsmannen hur kunde då någon få utökat straff, från 6 år till 11 år.

I det stora så måste det ju sägas at vi har ett för slappt samhälle i brottsfrågor. Tragiskt men sant. Även i tidevarvet där alliansen styr så är det nästintill socialistiska tankegångar som styr kriminalpolitiken.

Hårdare tag krävs.

Anonym sa...

Läs själv:

I tingsrätten dömdes Hellekant och Björn Lindberg Hernlund till sex års fängelse för medhjälp till mord. Chauffören Jimmy Nicklasson dömdes till fyra år och sex månader. Tingsrätten ansåg att det inte gick att bevisa vem som hade skjutit eller att syftet med besöket hade varit att döda Söderberg. I hovrätten skärptes domen, Där konstaterades det att Hellekant hade haft vapnet Söderberg mördades med, men att det inte klart gick att styrka vem av Hampus Hellekant och Björn Lindberg Hernlund som hade skjutit. De dömdes båda till elva års fängelse var för mord samt förberedelse till rån då de även hade kartlagt en juvelerar-butik. Jimmy Nicklasson fälldes för skyddande av brottsling, grovt vapenbrott, och förberedelse till rån till tre års fängelse. Även hovrättens resonemang landade i att det inte gick att styrka att avsikten hade varit att skjuta Björn Söderberg då de tre begav sig till hans hem.

sven sa...

Anonym
...socialistiska tankegångar som styr kriminalpolitiken.
Snarare flumliberala tankegångar.
Är det några länder där det har varit och är hårda tag mot brottslingar är det ju i socialistiska (kommunistiska)länder.
Änna lustigt.Vänstern i Sverige har sedan 1960-talet både när det gäller kriminal och invandringspolitiken anammat den flumliberala politiken.
En stor anledning till att vänstervågen bland media och kultureliten som vi har haft sedan slutet av 1960-talet har stannat just hos de grupperna har varit
den flumliberala synen på brottslingar och invandringen.
Släpp fångarna loss det är vår och släpp invandringen fri.
Det snacket hos mediavänstern har gjort vanliga arbetare förbannade.
Jag vet för jag har varit med.