18 feb. 2013

Till miggorna och polisens försvar

Det pågår just nu ett upprop på facebook: REVA Spotter Stoppa Tbanepolisen. Det är en aktion som syftar till att stoppa polisen från att hitta papperslösa invandrare i tunnelbanan. Nedan ses en bild som gruppen delar:


En kompis till mig delade bilden och kommenterade själv:
Jag hoppas verkligen att detta inte är på riktigt! Det finns en anledning till varför folk flyr sina hemland - utan papper och id-handlingar. Och det finns tusen anledningar till varför vi borde hjälpa dom istället för att utvisa, (utan att ställa oss själva några frågor.)
Min väns text fångade ganska väl de känslor som många politiskt medvetna svenskar verkar känna - en förnekelse kring migrationens grundvillkor. Denna förnekelse tar sig uttryck i ilska mot polisen som upprätthåller dessa grundläggande förhållanden.

Polisen på Södermalm har kommenterat detta på twitter:
Det framförs kritiker om att polisen "jagar" papperslösa. Det är ett uppdrag vi är ålagda. Framför hellre synpunkter till @Sverigesriksdag
Ilskan mot polisen bottnar i en grundläggande förnekelse av verkligheten.

Jag har inget emot aktioner som den ovan. Det är en medmänsklig handling att gömma människor, en privat aktion. Men när dessa aktioner blir större tycker jag det är problematiskt.

Man kan vara oense om hur stor mängd asylmigranter som ska komma till ett land, men till syvende och sist är det en begränsad mängd. Då måste det prioriteras bland de sökande. Och följaktligen måste människor som inte tillhör denna grupp lämna landet.

Det vore välkommen om debattörer kunde erkänna detta faktum. Sluta hacka på polisen och tjänstemännen på migrationsverket. De gör ett viktigt arbete för att faktiskt ge plats till de mest behövande.

På samma sätt som tjänstemännen bör visas respekt bör även den reglerade invandringen visas respekt. Jag vill se fler debattörer som rycker ut till den reglerade invandringens försvar.

Se mitt tidigare blogginlägg om Per-Åke Fredrikssons förslag om beviskrav i asylärenden.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Fler borde läsa Merit Wagers blogg och bok. Fler borde inse att de papperslösa är illegala som fått avslag, ofta i flera instanser. Det finns säkert fall där avslagen är fel (och bifall erhålls fel också och nu vet vi att en del har skett genom mutor), men jag tror inte alls på att folk flytt hals över huvud HELA långa vägen HIT utan papper. Ändå rapporteras det att 90-95% saknar just det. Även de som landat på Arlanda (sägs det). Och resor till hemländer sker lika bevisligen det också. Folk ska alltså ha flytt därifrån ... det är inte ett dugg bättre att att de åker till ett grannland för att hälsa på släkt. De visar ju att de INTE behövde *asyl* i Sverige.

Så länge det var ett fåtal som gömde sig så kändes det mer troligt att det avslaget kunde vara felaktigt. Ju fler landsmän det finns i Sverige, kanske redan släkt, desto troligare finner jag att avslaget var helt korrekt. Det finns fler att gömma sig hos och bidra till hyror hur de nu lyckas tjäna en slant. Troligtvis på svartjobb. Och svensken i gemen ser troligtvis bara ett ökat antal "inhumat behandlade papperslösa" och drar i fält för att gömma dem än bättre.

Om vi åtminstone utvisade alla som begår grova brott eller man finner att de faktiskt ljugit om identitet, ålder eller berättelse överhuvudtaget, så skulle Sverige ses som mindre 'lätt' och skulle visa att lögner inte tolereras. Men nej ... det räcker alltför ofta med att ha familjen i Sverige (som också kan ha ljugit alternativt framträder då äkta identitet framkommer) för att det anses att det saknas anknytning till hemlandet. Mao, de som saknar anknytning i Sverige är de som lever 'farligt'.

Till sist ... det finns politiker och journalister som faktiskt skriver om asylbedrägerier och den för stora svenska snällheten. Är det någon som lyssnar? Ja, tyvärr bara SD. Ja andra mindre partier också ...



Anonym sa...

Hoppsan, ett förtydligande (om det behövs) från tidigare anonym. SD är ju rätt stort i opinionen, så med "Ja andra mindre partier" menar jag givetvis inget ju sjuklövern utan en eller ett par som inte ens kommer till riksdagen.