10 feb. 2013

Tankefel i migrationsdebatten

Tidigare i veckan skrev Rola Brentlin i Smålandsposten och läxade där upp kommunalrådet Bo Frank: Migration är lika självklart som fri handel.
Internationellt och historiskt är migration ett redskap för den invandrade att få större möjligheter och för mottagarlandet att få mer arbetskraft, nya idéer, ökad handel och fler företag. 
Tyvärr är den svenska arbetsmarknaden i dag reglerad på ett sätt som håller flera grupper utanför – både unga och utrikesfödda har ett högt utanförskap. Utanförskap leder till stora kostnader för samhället och man ska vara ödmjuk inför det faktum att kommuner, inklusive Växjö, har en ansträngd ekonomi.
Under rätt förutsättningar kan migration vara en vinstaffär. Men för det mesta är det förknippat med initala kostnader. Det tar många år för de flesta asylmigranter att få jobb, och under denna tid ska migranterna finansieras med bidrag.

Precis som Rola Brentlin också skriver har Sverige en reglerad arbetsmarknad som skapar utanförskap. Visst är det bra att det utomlands finns framgångsexempel, men nu är det alltså Sverige och Växjö vi pratar om.
Vidare är det problematiskt att Bo Frank efterfrågar ett tak på hur många Sverige kan ta emot. […]
Det är viktigt att komma ihåg att kraven för att få asyl är hårda […] Att sätta ett tak skulle alltså innebär att på ett organiserat sätt skicka hem människor till en säker död.
Att kräva ett tak på hur många icke arbetande migranter som Sverige kan ta emot är ett rimligt krav. Sverige kan bara ta emot en viss mängd icke arbetande migranter, sedan är pengarna slut. Vare sig man vill eller inte.

En politikers första plikt är att se till sina medborgares väl och ve. Därför är det fel att klandra Bo Frank och andra för att de gör just detta. Om Bo Frank öppnade sina portar för de många miljoner världen över som uppfyller asylskälen skulle Växjö kommun bli bankrutt.

Det är svår att förstå en argumentationslinje som bortser från fundamentala förhållanden.

Migration till ett land med välfärdsstat kommer alltid att vara begränsad. Detta är en fundamental sanning som måste komma in i migrationsdebatten.

Denna film med Milton Friedman känns relevant i sammanhanget:



Se även mitt tidigare inlägg: Teoretisk migrationsdebatt en björntjänst för öppenheten

3 kommentarer:

Anonym sa...

Mycket kloka tankar Erik. Välfärdsstaten måste försvaras så att kostnaderna inte skenar iväg okontrollerat, vilket de gör genom en okontrollerad invandrings och immigarationspolitik.
Fortsätter den på nuvarande sätt kommer det leda till sänkt levnadsstandard, ytterligare segregation, utanförskap och slutligen social oro.
Faktorer som är kostsamma och undergräver välfärdsstaten.

Anonym sa...

Jag blir galen på journalister. Sedan Billströms uttalande har just varenda en skjutit in sig på asylsökande. Det var inte dessa han hade i tankarna i första hand, utan försörjningskrav för anhöriga. Skulle det avkrävas så blir det något 10 000 tal mindre på ett bräde. Med stor sannolikhet just också de som ändå kommer att ha svårast att få jobb.

Förmodligen ålderstester också om man snabbt vill får ner *riktigt* kostnad per skalle. Funkar det för grannländer så funkar det säkert här. Under förutsättning att personal gör sitt jobb och inte är rädda för att bli rasistförklarade.

Det han också har sagt tidigare är att han vill ha visumtvång mot vissa europeiska länder, där det kommer 7-8000 asylsökande (en ansenlig % av prognosticerade 54 000) ifrån .... de går inte mot en säker död att skickas tillbaka. Ett otrevligt liv säkert, men det är inte asylberättigat.

Anonym sa...

Hej Erik, klippet med Milton Freidman är obetalbart. Här är ett inlägg av Victor Davis Hanson som tangerar ämnet.


http://townhall.com/columnists/victordavishanson/2013/02/14/why-do-societies-give-up-n1511517

/benke