17 feb. 2013

Sanandaji-debatten redan 2011

2011 skrev Simon Hedlin i Svensk tidskrift om migration: Det är friheten, dumbom
Invandringsförespråkare som använder siffror som starkaste argument bör fråga sig hur de skulle agera om dessa förändrades. Skulle man ändra uppfattning om invandringen om den visade sig vara ekonomiskt ogynnsam? De samhällsekonomiska argumenten bör inte vara de främsta i en borgerlig strävan efter att betona individens värde och frihetliga värderingar. 
Han fick mothugg av den bekante Tino Sanandaji: Invandring, liberalism och välfärdstaten. Artikeln diskuterar både invandringens kostnader och hur Sanadaji ser principiellt på frågan:
Jag menar tvärtom att liberaler inte av rent principiella skäl ska känna sig tvingade att försvara fri rörlighet över gränserna. Detta baserar jag på fri invandrings konsekvenser för en modern demokrati, och med stöd av de viktiga liberala intellektuella som analyserade frågan på en djupt ideologisk nivå. 
Friedrich Hayek uttryckte sin ståndpunkt i frågan så här: ”a recognition of collective ownership of the resources of the country which is not compatible with the idea of an open society”. Den miniminivå som Hayek ansåg att staten borde garantera sina fattigaste medborgare ”necessitates certain limitations on the free movement across frontiers”. Detta insåg även Milton Friedman som sa: ”You cannot simultaneously have free immigration and a welfare state”. Robert Nozick utryckte sig likartat mot slutet av sitt liv: ”Varför har vi inte helt fri och öppen invandring överallt? Ett skäl är välfärdsstaten.” 
Om århundradets tre främsta liberala tänkare inte av princip stödde fri invandring, varför ska då svenska liberaler känna sig tvungna att göra det?
Mycket intressant, självklart även delen som diskuterar invandringens ekonomiska påverkan på samhället.

Adam Cwejman kritiserade sedan Sanandaji i sin artikel Vi vårdar inte gamla för samhällsekonomins skull
Ingen av de personer han citerar har på djupet kritiserat invandring utifrån ett liberalt perspektiv. De har enbart pedagogiskt och tydligt pekat på paradoxen som existerar med en omfattande invandring och en stor välfärdsstat. Detta är att peka på ett praktiskt politiskt problem och inte ett ”djupt ideologiskt” ställningstagande mot invandringen på någon nivå. Friedrich Hayek men även Ludwig von Mises pekade båda på problemen med en centraliserad stat och invandringen. Vad gäller Milton Friedmans inställning till invandring vill jag varmt rekommendera detta blogginlägg som refererar ett anförande av Friedman: What Milton Friedman really said about immigration
Jag har valt att inte bemöta Sanandajis källor eller diskutera slutsatserna som hans empiriska exempel bidrar med. Notera att jag inte misstror källorna, flera av de forskare han hänvisar till har jag själv hänvisat till. Det jag avslutningsvis vill påpeka är att de inte är så samstämmiga som Sanandaji ger intryck av. Jag menar att det ofta är svårt att bedöma invandringens nettoeffekter – som kan vara såväl positiva som negativa – och därför bör man inte dra slutsatser om invandringen enbart utifrån samhällsekonomisk nytta som ensamt kriterium.
Jag har följt länken om Milton Friedman och såvitt jag kan se säger han inte emot Sanandaji på någon punkt.

Av någon anledning kom dessa artiklar in i mitt RSS-flöde för svensk tidskrift. Det är synd att de inte dök upp tidigare, eftersom de avhandlar många viktiga poänger i migrationsdebatten.

Svensk Tidskrift har helt klart varit före sin tid i detta fall.

1 kommentar:

Anonym sa...

Jag minns den debatten och länkarna. Efter valet 2010 blev jag en slavisk följare av allt vad debatter hette då det gällde invandring. Och skolan, det intresserar mig också. Jag måste säga att före valet hade jag inte en susning om att vi hade så pass stor invandring av ... 'oskolade' eller 'med skyddsbehov'. För att inte tala om så gott som obefintlig anhörigförsörjning. Själv bor jag i ett så gott som 'vitt' område, samma som då jag var ung så jag har då inte MÄRKT att något förändrats.

Jag har inte kunnat se någon som vurmar för denna invandring som har kunnat prestera några som helst bra siffror för den mer 'problematiska' invandringen och de ser till och med ut att förvärras. Glättiga tidningsartiklar till trots: Si och så många som kommit i jobb. Okänt vilken typ av jobb.

Så, då de inte har några bra siffror som tar man till något som att man inte kan sätta någon prislapp på människor(görs hela tiden) eller åldringsvården som i artikeln. Utan att nämna hur DEN väl ofta nagelförs på varje krona. Inte ställa grupp mot grupp? Det finns mig veterligt bara en grupp (två, om man räknar skolor, i alla fall vissa, men ofta relaterade även de) som det i stort sett lyser med sin frånvaro om vad något FÅR kosta. Jaja revisionen kritiserar migrationsverket för dyra upphandlingar då och då, men troligtvis är desperationen att hitta boenden större.