7 nov. 2012

Nato ger kalla handen, Nedrustningen fortsätter

Nyligen rapporterades att Nato hjälper inte Sverige vid krig. Om detta skriver bloggen Sverige och världen: PUFF, där sprack den:
Det kommer åtminstone ett litet PUFF då någon sticker hål på en ballong. Det normala är dock inte en PUFF utan ett rejält PANG, och så slits ballongen sönder i gummitrasor av varierande storlek som faller till marken och lägger sig platta. 
Då NATOS:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen häromdagen stack hål på den svenska solidaritetsdoktrinsballongen, denna ensidiga grundbult i svensk försvars- och säkerhetspolitik, hördes vare sig ett PUFF eller ett PANG. 
Från de regeringspolitiker som slitit ut mantrat om den ömsesidiga solidariteten och om våra internationella insatsers betydelse för eventuella framtida egna behov, hördes bara den totala tystnaden. […]

Men det är klart, vad ska de säga. Solidaritetsdoktrinen var ju det sista de hade kvar som förklaringsmodell och försvar för den förda politiken så det återstår väl bara att låtsas som det regnar, sopa ihop trasorna, lappa ballongen, ta ett djupt solidariskt andetag och fylla den med ny politisk varmluft.
Ja, ny varmluft behövs. För under moderaternas ledning fortsätter nedskärningarna i försvaret, senast med underfinansieringen av JAS. Från SvD: Nya Super-Jas kan halvera flygvapnet.

Nu opponerar sig Socialdemokraterna (!) mot underfinansieringen av försvaret: Vi vill ha ordning och reda i försvarets ekonomi:
Frågan om en uppgradering av JAS är av en sådan dignitet att det krävs en bred riksdagsmajoritet. Vi socialdemokrater säger ja till projektet, men är kritiska till de brister som finns i den nuvarande finansieringen. […]

Försvarsmakten brottas just nu med stora problem när det gäller att få balans i ekonomin. Det är viktigt att regeringen ser problemen och börjar ta ekonomiskt ansvar för Sveriges försvarspolitik.
Ja, visst är det viktigt. En av de viktigaste uppgifterna för en regering är att se till att landet kan försvara sig. Antingen på egen hand eller genom allianser.

Men Sverige har inget av detta. Det är alarmerande.

PS: Noterbart är att Folkpartiet har bra förslag som lösning på dessa problem. Noterbart är också att de blir överkörda gång på gång.

5 kommentarer:

sven sa...

Erik Svansbo är ett undantag annars är det så
Högern - Förr - Militärparad
Högern - Nu - Prideparad.

Det har varit ett väldigt ointresse för militären bland svenska liberaler typ Johan Nordberg.

Magnus A sa...

Sven.

Stämmer nog att Segerfeldt och kanske Norberg är "radikala liberala idealister" och "pacifister", men hur stor inverkan de -- eller deras sätt att tänka -- har för Reinfeldt vet jag inte. Men Borg är gammal libertarian som tycks ha gnällt på och stoppat medel till försvaret.
.
(Beträffande Prideparad har i och för sig M islamisten Waberi i försvarsutskottet, ansvarig för utbildningsfrågor. Det talar emot att "vänsterkulturradikal" strävan hos M, som Pridefrågor, påverkar deras försvarspolitik (finns nog få kopplingar). Relativism, ofta kännetecknande för vänster, har nog gjort att Waberi satts på nämnda post. Har inget emot hans land-ursprung, men bl a kvinnosyn bör innebära komplikationer. Mer PK-värvning än toppvärvning va?)

Anonym sa...

Man kanske inte heller ska gå för långt i dessa slutsatser med tanke på att en ytterst ansvarig får en mycket rak fråga i ett känsligt ärende rörande ett annat land.

Notera bara det första som sägs...

"Det är en rent politisk fråga, och dessa ska man aldrig besvara"

Har för mig att det var något i den stilen. Betänk sedan på vilket sätt vi befarat vårt oberoende de senaste hundra åren. Hur mycket av det har varit politiskt manövrerande och hur mycket har varit militär styrka?

Bosse J sa...

Under 2:a världskriget kanske vi behöll nån form av oberoende med politiskt manövrerande, men politiken var helt simpel undfallenhet. Hur mycket hjälpte vi inte Tyskland att upprätthålla sin militära styrka med omfattande järnmalmsleveranser?

Under kalla kriget var politiken också undfallande och försiktig (minst sagt) gentemot den stora och aggressiva diktaturen i öst.

Vill vi leva knästående, bugande och i praktiken underkastade andra makters vilja - eller ska vi ha en trovärdig påk att förstärka självständigheten med?

Anonym sa...

Svenska försvaret är antingen något som vi skall ha, eller något som vi inte skall ha. Det är bara att bestämma sig. Vi kan inte bara ha det till hälften. Då skrämmer vi bara norrmän.

Om vi nu bestämmer oss för att ha det, så skall vi ha det till sitt fullo. Man kan inte som såssarna opponera sig emot en underfinansiering av försvaret. Det är ju de som propåar besparingar av militären, samman med kommunister och de gröna. Möjligen gör de det för att låtsas ha ordning och reda. Det är bara rökridåer tyvärr.

Såssar, kommunister och de gröna har ingen trovärdighet vad gäller försvarsfrågor såklart. Alla vet detta.

Den enskilt viktigast frågan för Staten är att se till att vi har polis, militär (med tänder) och ett domstolsväsende.

Den enda anledningen att Försvarsmakten brottas med obalans i ekonomin är att mången okunnig byråkrat och politiker inte inser att skarpa tänder behövs i denna värld. Västeuropa har nedrustat och istället satsat på ett bidragssamhälle och förlitat sig på att ett militärt USA skall komma till undsättning när det kniper.

Så är det inte längre då USA valt en vänsterpresident. Igen.

Nu är det upp till Europa att försöka själv.

Lycka till med det Bryssel.