15 apr. 2012

Immigration: Ljus eller mörk framtid?

Axess hade för ett tag sedan en mycket läsvärd text om Malmö: Rapport från en belägrad stad
När jag går tillbaka till bilen tar jag en sväng bort till den arabiska restaurangen Abu Nouas, på Ystadvägen, drygt hundra meter från Sevedsplan. Förr hette den Wendi’s. Hösten 2004 mördades en av ägarna, den unga kinesiskan Yixi Zhou, när krögarparet överfölls inne på restaurangen av ett ungdomsgäng från Hermodsdal. 
Jag följde rättegången. Gärningsmännen såg tagna och ångerfulla ut men gänget på åskådarplats provocerade med sin stil, sina leenden och en till synes total avsaknad av empati. En av dem, med irakisk bakgrund, härmade Wendi med en rasistisk rörelse mot ögonen samtidigt som denne gråtande beskrev hur hans hustru kämpade mot mördarna med en dammsugarslang. Den eroderade empatitröskeln drabbade mig som ett slag isolar plexus och ingenting som hänt i Malmö sedan dess har chockat mig som det.
Texten är som synes väldigt mörk, men innehåller också strimmor av hopp.
Hélène Lagercrantz är rektor på Örtagårdsskolan i Rosengård. Hon har varit där i tio år och går i pension senare i år. Två barn till den mördade mannen på Fosievägen går här, pojken som fick benet amputerat efter en nyårsraket går här och för någon vecka sedan besköts en praktikant på skolan på Hårds väg, gatan som leder till skolan.  […]
– Hur ser du på framtiden?
– Malmös framtid som stad är nog ljus. Hur det kommer att se ut på Rosengård är det svårt att sia om. Om tiderna blir bättre och om det skapas arbete för fler boende på Rosengård tror jag att även Rosengård har en chans.
Även andra som intervjuas uttrycker hopp för framtiden.

Det officiella politiska samtalet om migration saknar som jag upplever det verklighetsförankring. Det officiella Sverige duckar för de svåra frågorna om immigration, kultur och kriminalitet. Samtidigt fortsätter invandringen hög takt. Det är i städer som Malmö och Södertälje konsekvenserna blir som tydligast.

Mängder med människor kommer hit utan att kunna uppfylla de krav som ställs på den svenska arbetsmarknaden. Det finns två vägar, antingen liberaliserar man arbetsmarknaden och sänker ingångslönerna. Eller så stryper man invandringen.

Den tredje vägen, som vi följer nu, var leder den? Jag vet faktiskt inte vad den officiella politiska visionen är för immigrationen. Som jag upplever det finns det ingen plats för detta i den allmänna debatten. Den svenska immigrationspolitiken är bra som den är, och den som påstår något annat, eller ställer kritiska frågor, har inte rent mjöl i påsen.

Det inofficiella politiska samtalet som förs bland invandringskritiska som Avpixlat och Merit Wager är verklighetsförankrat. De fokuserar på verkliga problem med kopplingar till migration, men kan överdriva det negativa. Ibland slår också det uppenbart främlingsfientliga igenom (anm, ej hos Wager).

Vad är en realistisk prediktion? Johnny Munkhammar ser en ljusnande framtid: Tydligt minskande utanförskap. Kan Sverige lyckas trots bristande migrationspolitisk kontroll, obefintlig politisk debatt och dåligt fungerande polis?

6 kommentarer:

Catarina sa...

Personligen tror jag vi måste bestämma oss om vi ska behålla välfärdssamhället eller inte. Ska vi ha ett samhälle där alla gör rätt för sig genom att betala in till systemet och inte utnyttja det genom bedrägeri eller livslångt utanförskap utan krav eller möjlighet att ta sig därifrån.
Ska vi ha ett samhälle där det finns en undre värld med "anställda" som saknar rättigheter och möjligheter att ta sig därifrån, i princip slavar.
Om jag får välja så väljer jag välfärdsstaten även om det låter socialistiskt och konservativt.

Tack för ett tänkvärt inlägg. Det är helt klart en skillnad i "luften" nu mot för fyra år sedan. Fler och fler ser att det inte är rosenrött eller moderatblått men inte heller SD-svart. Men allt fler tröttnar på situationerna då ens gamla sitter i på underbemannade ålderdomshem, att fina tonårstjejer kallas för hora, att veta att många företagare skiter i att betala skatt och arbetsgivaravgifter och ändå får kontrakt inom LOU och LUF.

Toms reflektioner sa...

Situationen i Sverige - när det kommer till invandring och integration - är helt absurd. De frågorna är mycket svåra att beröra. Att alla invändningar mot den invandringspolitik som förs idag döms ut som rasism och främlingsfientlighet är ett stort problem. Jag är själv finländare (har varit bosatt i Sverige sedan några år tillbaka) och kan intyga att debatten om invandringen i Finland skiljer sig som dag och natt i jämförelse med Sverige.

På sajten Avpixlat går det över styr emellanåt, men eftersom gammelmedia inte bevakar och bevakat invandringsfrågan så är det inte förvånande att en sådan sajt uppstått.

På Merit Wagers blogg slår det främlingsfientliga aldrig igenom tycker jag. Hon skriver mycket balanserat och klokt.

Det ska bli riktigt spännande att se hur situationen utvecklar sig.

Erik S sa...

Catarina: Tack!
Tom: Håller med, ingen rasism hos Merit Wager. Men en stor bitterhet och negativitet.

lasse sa...

Merit Wager är inte bitter och negativ utan snarare realistisk.
Men för en rikssvensk som är uppfostrad att se migrationsfrågor i ett rosenrött skimmer (varje människa är en resurs e t c) kan hon förstås te sig lite väl pragmatisk men finländare är sådana. De har som folk upplevt betydligt svårare saker än rikssvenskarna.

Anonym sa...

Fler och fler tröttnar på den svenska fascismen och det hat som den uttrycker mot dom 95 procnenten som inte liksom SD delar problemformulering med Breivik.

Min gissning är att SD kommer att spricka efter nästa val som en konsekvens av att Breivik gjort det uppenbart för många medlemmar vilka demokratiska värden som står på spel

Anonym sa...

Jag tror att muslimkramande extremister som anonymen ovan kommer att bli mer sällsynta i takt med att fler svenska städer och kommuner malmöfieras av den muslimska anstormningen.