20 jan. 2012

FPare vill följa C, missar avgörande detalj

Nyligen gick centerpartiet ut och sa att Sverige bör erkänna Palestina utifrån 1967 års gränser så att de kan förhandla om gränser med Israel. På gårdagens DN Debatt gör fem folkpartister en liknade tabbe:
Vi vill stärka de konstruktiva och modererade palestinska krafterna med Abbas i spetsen. Genom att stödja dessa demokratiska krafter belönar vi och omvärlden Palestina för det arbetet de gör för att åstadkomma fred. Och ett första steg på den vägen vore att rösta ja till deras FN-ansökan.

Vi liberaler har en tradition av att bistå demokratirörelser, tidigare i det ockuperade Baltikum och i Östeuropa, i dag på Kuba och i Vitryssland. De palestinier som kämpar för demokrati och en fungerande rättsstat förtjänar ett starkt stöd från Folkpartiet.

Jag håller helt med att de palestinier som kämpar för demokrati bör ha stöd av FP. Men då bör man inte stödja Fatah, för de är inte demokrater.

Mahmoud Abbas har inte längre något demokratiskt mandat, hans tid har gått ut. Men han sitter kvar ändå. I de palestinska områdena finns ingen pressfrihet eller demokrati. Den palestinska staten ska baseras på sharia och användas till att trappa upp konflikten legalt. Utöver detta så ska alltså Abbas regera tillsammans med Hamas.

Jag vet att Abbas själv säger sig vara demokrat. Men det finns ganska många diktatorer som säger sig vara demokrater.

Fredrik Malm sa något utmärkt: Först fred med Israel, sen en palestinsk stat. Men det vill inte FParna. Istället vill man belöna antidemokrater med en stat, i demokratins namn.

Till sist en tragikomisk passage ur artikeln:
Han (Abbas) tog stora risker gentemot den egna oppositionen när han mötte Israel för samtal i Jordanien, ett möte som sägs ha gett vissa positiva resultat.

Abbas vägrade först förhandla med Israel under lång tid, trots inbjudan från Israel. Sedan gick han till FN för att runda förhandlingar. Nu gick han nyligen med på att träffa Israel. Men han hotade implicit med terror om inte Israel uppfyllde hans krav - och detta innan mötet.

Ser man detta som att ta risker för demokratin så har man en intressant demokratisyn.

3 kommentarer:

JohannaV sa...

Folkpartiet har hitintills fört en nyanserad och klok enhetlig politik vad gäller Israel och upprättandet av en framtida palestinsk stat i Judéen, Samarien och Gaza.

Det vore beklagligt om även fp skulle splittras i frågan.

benke sa...

Jag undrar hur bildade de personer är som går ut med detta. Först (c) och nu fem (fp)are.

Har dessa personer någonsin öppnat en historiebok? Har dessa personer varit öppna för att lära om sin omgivning eller är det bara politisk korrekthet som omgärdar sinnet? Eftersom det är politiker så är det såklart det senare som är sant, dvs politisk korrekthet styr dessa människor mer än fakta.

Jag läste en intressant artikel av Thomas Sowell på Townhall.com idag. En mening parafraserad: "Om du vill hjälpa andra så berättar du sanningen, om du vill hjälpa dig själv så berättar du vad andra vill höra."

Jag tror att politiker vill hjälpa sig själva och därmed berättar vad majoriteten vill höra. Politiker är som vindflöjlar då de vill maximera sin makt och struntar i de moraliska efterverkningarna ett ställningstagande kan ha. Om detta innebär att man ställer sig på terroristernas sida så må det vara hänt, tycks de tänka.

Finns någon annan förklaring? Den enda skulle vara att politiker är fullständigt verklighetsfrämmande. Och det tror jag inte, i alla fall inte alla, och inte till 100%. Men det finns nog många av denna sort för att omkullvälta allt sunt förnuft i sina utspel.

Var finns de förnuftiga politikerna som har sinnet i behåll? Är de för tysta och blyga för att få rubriker? För tysta och blyga för att våga gå emot det politiskt korrekta?

Jag kan ha fel i det att jag inte tror att alla politiker är verklighetsfrämmande, men samtidigt så hör vi inget ifrån de inom (c) eller (fp) som tycker annorlunda. I alla fall inte högljutt.

Martin sa...

Håller med till 100 % om att Fatah INTE ska stödjas. Deras statskupp efter Hamas seger i det demokratiska valet (enligt b l a Carl Bildt) var ett skamligt tecken på att makt är viktigare än fred för dem.

Vad som gjorde det hela än mer beklagligt var att Hamas efter valsegern visade vissa tendenser till en mer 'moderat' hållning gentemot Israel (erkännande av Israel enligt 1967-års gränser samt en 20-årig fred).

Då de aldrig fick chansen att regera p g a omvärldens kontraproduktiva underkännande av det palestinska folkets val så radikaliserades de igen och är nu åter ett hinder istället för en part för fred.