27 jan. 2012

Artikel: Aldrig mer - Vad innebär det?

Idag medverkar jag i en artikel i Corren tillsammans med Lotta Jansson och Mathias Sundin. De är ordförande och vice ordförande för den lokala Samfundet Sverige Israel-klubben i Linköping-Norrköping. Själv är jag styrelseledamot.

Artikel är något förkortad i Corren men presenteras här i sin helhet:

Aldrig mer - Vad innebär det? Artikel på förintelsens minnesdag
Vi har lärt oss att vi alltid måste minnas förintelsen, att vi måste berätta om förintelsen. Många av oss har träffat överlevare i skolan och känner väl till historien. Alla skriver under på att detta hemska aldrig ska hända igen. Men vad innebär detta ställningstagande i praktiken?

I dag i Malmö kan inte judar känna sig trygga. De antisemitiska brotten har ökat i intensitet. Judarna där blir ofta trakasserade på väg till synagogan och är rädda att visa sina judiska symboler. Även i andra städer måste judar ha skydd. I Stockholm skyddas synagogan med vakter under de religiösa ceremonierna.

Pendeln har svängt i Sverige och i Europa, och antisemitismen är återigen på frammarsch. Ändå är det många gånger kontroversiellt att peka på denna antisemitism. Antisemitismen sätt ofta i en politisk kontext. Den förklaras genom att ses som en del i mellanösternkonflikten. Det gör att människor tystnar och inte vågar säga ifrån.

Hur kunde förintelsen äga rum? Det kom inte genom ett trollslag, utan det gick steg för steg. Det började med demonisering, och goda människor såg tyst på.

I Europa finns mängder av judiska miljöer. Innan förintelsen var de levande, numer är de övergivna. Många judar har lämnat, och av de som finns kvar känner många samma otrygghet som i Malmö. På minnesplatserna för förintelsen har många judar lämnat israeliska flaggor. Många av Europas judar och deras ättlingar finns idag i Israel.

Den grova antisemitismen som var så vanlig på trettiotalet finns idag, men den är inte accepterad. Men de fördomar som spreds öppet om judar på 30-talet finns kvar, i en ny form. Det är inte legitimt att demonisera judar, men det är legitimt att demonisera Israel och dess vänner.

Antisemitismen har alltid ändrat sig och anpassat sig. Om inte de goda människorna vågar se detta är risken stor att situationen förvärras.

Det var svårt att ta ställning på 30-talet, även om det känns självklart nu. Men det är dags för de goda människorna att lära av historien, höja sina röster mot antisemitism och säga nej till demonisering av Israel. Endast på detta sätt kan "aldrig mer" bli trovärdigt.

Den 27e januari är förintelsens minnesdag. Den får inte glömmas och inte förändras till någon allmän dag mot rasism. Lärdomarna av förintelsen är för viktiga för det.


UPPDATERING: Här är länken.

2 kommentarer:

Lasse N sa...

I dagens DN kan man läsa om att var femte tysk hyser antisemitiska åsikter men det verkligt skrämmande är att läsa kommentarerna till artikeln.
En massiv majoritet kritiserar judar och Israel och påstår t ex att judar har ett oproportionellt stort inflytande i världen.
Landet Israel verkar alldeles tydligt vara ett utmärkt alibi för att lufta gammal antisemitism.
Vad är det med svenskarna?
http://www.dn.se/nyheter/varlden/var-femte-tysk-latent-anitsemit

Erik S sa...

Lasse: Visst är det skrämmande. Latent antisemitism som blommar ut gissningsvis.