31 dec. 2011

Gott nytt år!

Ny är detta år snart till ända, och jag vill önska alla bloggläsare ett gott nytt år. Det är inte bara jag som gör det, IDF önskar också gott nytt år. Vill därför glädja alla läsare med deras trevliga nyårshälsning: Happy New Year from the IDF.



Se även IDFs återblick över 2011.

29 dec. 2011

Raketerna regnar över Israel

Den senaste tiden har raketbeskjutningarna från Gaza varit många. Jag följer Quassam Count på twitter och får därför uppdateringar.

Detta är inte nyheter för svenska tidningar eller västmedia - inte förrän Israel slår tillbaka rapporterar man. Det får Israel att framstå som den aggresiva parten.

Artiklar som denna bör dock kunna ge genomslag - från Haaretz: Hamas forces ordered to cease attacks on Israeli targets, Palestinian sources say

Arabvärldens syrienobservatör delaktig i folkmord

Det har känts konstigt men positivt att se att arabvärlden har varit hård mot Syrien. Nu har man skickat observatörer, men det blodiga våldet fortsätter. Kanske är det inte så konstigt när man tittar närmare på vem som leder arabvärldens observatörer. Från Foreign Policy:
"I am going to Homs," insisted Sudanese Gen. Mohammad Ahmed Mustafa al-Dabi, the head of the Arab League observer mission, telling reporters that so far the Assad regime had been "very cooperative."

But Dabi may be the unlikeliest leader of a humanitarian mission the world has ever seen. He is a staunch loyalist of Sudan's President Omar al-Bashir, who iswanted by the International Criminal Court for genocide and crimes against humanity for his government's policies in Darfur. And Dabi's own record in the restive Sudanese region, where he stands accused of presiding over the creation of the feared Arab militias known as the "janjaweed," is enough to make any human rights activist blanch.

Jonathan Tobin på Commentary Magazine kommenterar:
The irony of sending a war criminal to try and stop the commission of war crimes is lost on the Arab League. It is also lost on Syria’s dissidents who continue to be killed and harassed by the government with the so-called monitors doing nothing.

Dokumentär: Anti Semitism in the 21st Century

På youtube finns en mycket intressant dokumentär: Antisemitism in the 21st century:



Flera andra bloggare har uppmärksammat denna film: Anna Ekström, Mina Tankar och Fredsprocessen.

Det är ovant att se en såpass lång film på youtube, men jag tycker den är sevärd. Filmen ger en introduktion till antisemitismens historia och hur den har växt och kunnat bli så stark som den är idag.

Mycket fokus ligger på arabvärlden och den antisemitism som finns där idag. Filmens tes är att arabvärldens antisemitism inte från början var religiöst motiverad. Genom kristna missionärer till Jerusalem kom den flammande kristna antisemitismen in. Den kristna antisemitismen ger judarna en särskild ställning som kristusmördare.

Filmen menar också att arabvärldens judehat verkligen tog fart när Israel vann flera militära slag mot arabvärlden. Då blev konspirationsteorierna ett sätt att förklara nederlaget.

En kritik mot filmen var att det var svårt att följa när olika deltagare var där för att bära fram en poäng, eller när de var där som avskräckande exempel. En palestinsk professor menade till exempel att antisemitismen på västbanken kom genom att Israel stulit palestiniernas land.

Hursomhelst var filmen mycket informativ och sevärd. Lägg en timme på denna film om du har möjlighet.

25 dec. 2011

God jul!

Vill passa på att önska mina läsare god jul!  
Kolla in mitt twittterflöde för intressanta texter i väntan på nya blogginlägg. Är riktigt sugen på att skriva nu så det kommer.

19 dec. 2011

Bosättningar moraliskt och legalt

TT rapporterar om att Israel planerar nya bosättningar på Västbanken och i Östra Jerusalem:




Israels bostads- och byggnadsdepartement lade på söndagen fram anbud för byggandet av mer än 1.000 bostadsenheter i östra Jerusalem och på Västbanken.





En talesman för departementet, Ariel Rosenberg, säger till AFP att bosättningarna presenterats som ”en uppföljning” av palestiniernas försök att vinna fullt erkännande i FN.

”Detta nya koloniala beslut av den israeliska regeringen, som vi fördömer, undergräver insatserna för att skapa fred i regionen”, sade den palestinska presidentens talesman Nabil Abu Rudeina.


Enligt departementets wbbsida handlar det om 500 enheter i stadsdelen Har Homa i östra Jerusalem och mer än 500 i två bosättningar på Västbanken.
 Det internationella samfundet betraktar alla bosättningar i territorier som ockuperas av Israel sedan juni 1967 som olagliga, oavsett om de har statligt godkännande eller inte.





Det är mycket prat om bosättningar. Jag vet inte om det stämmer som TT skriver att "det internationella samfundet" betraktar

"alla bosättningar" som olagliga.


Rimligtvis är detta en tvistefråga. Jag tycker det är bra att kalla Västbanken och Östra Jerusalem som omstritt istället för ockuperat. Israel har under lång tid försökt få till ett fredsavtal för att bli av med en del av områdena. Palestinierna har vägrat.


Det är ganska pikant att läsa att palestiniernas representant anser att dessa bosättningar undergräver insatserna för att skapa fred. Vilka insatser menar Abu Rudeina mer specifikt? Palestinierna vägrar att ens sätta sig ned och förhandla med Israel om fred.



Utöver detta förkastar de grundförutsättningen för Israels existens - att erkänna landet som en judisk stat. Man kräver att landet ska översvämmas med miljoner ättlingar till människor som en gång flydde från Israel. Inte flyktingar i vanlig mening, utan palestinska flyktingar med en egen definition.


Det palestinska ledarskapet är inte inriktade på fred. Israel saknar en reell fredspartner. Är det då så konstigt att man bygger i de områden där judar bott genom tiderna? Att Jordanien tog marken och kastade ut alla judar kan knappast anses vara ett giltigt skäl för att upphäva judarnas rätt till den mark de bebott under generationer.


Om palestinierna plötsligt skulle ändra spår och börja sträva efter en tvåstatslösning skulle det heller inte vara några större problem med judar på västbanken.  Judar och palestinier kan båda vara medborgare i en demokratisk palestinsk stat - precis som i Israel.


Den allmänna debatten om israel och palestina är förvriden. Det som är verkligheten är att den palestinska sidan vägrar erkänna israels rätt att existera. Det är inte en åsikt, det är ett faktum.

Om man tar hänsyn till verkliga fakta blir det svårt att se vad det är som är så fel med bosättningar.
Se gärna Danny Ayalons ständigt aktuella film "The truth about the West Bank":



PS: Kan inte få till paragraferna i detta inlägg, Wordpress verkar ha ballat ur. Kanske en ny feature i 3.3 att man inte kan göra radbrytningar.

18 dec. 2011

SVT visar omstridd gazafilm som dokumentär

SVT kommer den 20e december visa filmen "Tears of Gaza" eller Gazas tårar som rubriceras som dokumentär. Så här skriver SVT om filmen:
Gazas tårar är ett dokument över den israeliska militärens bombningar av Gaza under åren 2008 och 2009. Med hjälp av palestinska fotografer fokuserar den norska regissören Vibeke Løkkeberg på attackernas effekt på civilbefolkningen.

Vad som lett fram till konflikten tas aldrig upp i filmen. Detta för att understryka krigets pris och de civila offer det innebär. Vi kastas från själva bombningarna till efterspelet på gatorna och i sjukhusen. Barnkroppar grävs fram ur ruinerna, kroppar som är så svårt tilltygade att de ofta inte kan identifieras.

Så här skrev franske filosofen Bernard-Henri Levy om filmen i norska Aftenposten: Fremmer krig, ikke fred
Ingenting kunne i mine øyne være mer edelmodig enn å lage dokumentarfilm om krig. Men det finnes heller ingenting som er vanskeligere. Jeg vet, fordi jeg selv har prøvd meg på det, at sjangeren ikke fungerer med mindre man holder seg til visse enkle, men strenge regler.

Først og fremst redelighet: Hvorfor skulle man få noen til å gråte over en angivelig «massakre på sivilpersoner», for ikke å snakke om «folkemord», som Gaza-krigen liksom skal ha vært, når palestinernes egne anslag (så sent som nå den 4. november, ifølge uttalelser fra Fathi Hamad, innenriksministeren til Hamas) snakker om 700 stridende, og da sier jeg altså stridende, som falt i januar 2009 under denne krigen og dermed faktisk bekrefter de israelske tallene?

Dernest hvilken sammenheng man setter filmen inn i: Har man rett til å vise disse bildene, forferdelige som alle bilder fra en krig, uten å si ett eneste ord om ideologien til dem som er herrer i Gaza, om deres ansvar for at disse operasjonene ble igangsatt, samt deres måte å kjempe på – for eksempel ved å gjøre sine egne barn til menneskelige skjold?

Og endelig, det siste prinsippet, troverdigheten i det som vises: Jeg viste selv arkivbilder i «Bosna!». Men de aller fleste opptakene i filmen var av meg, tatt av Alain Ferrari og meg selv i det bombede Sarajevo og andre steder; mens teamet til denne filmen ikke har satt sine ben i Gaza, og har nøyd seg med å sette sammen bit for bit filmsekvenser laget av kamerafolk under streng overvåking av Hamas-milits.

En slik film – som man dessverre snart vil få fremvist på all verdens festivaler – er ikke en dokumentar, men et propagandaverk. Det er en film som sataniserer Israel og ikke fremmer fred, men krig.

Tidigare kritiserades SVT starkt när man visade en film om folkmordet i Srebrenica. Nu är det alltså dags igen där en vinklad film presenteras som "dokumentär".

13 dec. 2011

Holland ser över stöd till UNRWA

European Jewsh press rapporterar att Holland överväger att dra in sitt stöd till UNRWA:
Holland will "thoroughly review" its policy on the United Nations Agency for Palestine Refugees in the Near East (UNWRA), Dutch Foreign Minister Uri Rosenthal told the parliament in The Hague.

The Dutch ruling party called UNRWA’s definitions "worrisome." Holland is UNRWA’s 6th largest donor, with an annual contribution of roughly 30 million dollars.

Rosenthal announced the review in reply to a question by the speaker of his own faction, the Liberal VVD.

"UNRWA uses its own unique definition of refugees, different to the UN’s. The refugee issue is a big obstacle for peace. We therefore ask the government acknowledge this discrepancy, which leads to the third-generation Palestinian refugees," VVD speaker Hans Ten Broeke said.

Minister Uri Rosenthal promised to "thoroughly review the subject and adopt a balanced resolution on it." He added: "I understand many involved parties regard UNRWA’s approach as highly important as it helps clarify matters and bring them into focus."

EJP beskriver också lite om bakgrunden till UNRWA, FNs särskilda organ för palestinska flyktingar:
UNRWA was set up in 1949 by the UN High Commissioner for Refugees (UNHCR) as an independent body entrusted with caring for Palestinian refugees who fled their homes in the years 1946-1949. Unlike UNHCR, UNRWA extends the definition of refugee also to descendants.

Additionally, UNRWA refugees keep their status after gaining citizenship. UNHCR is responsible for all refugees except Palestinians.

According to UNRWA, there are approximately five million Palestinian refugees worldwide.

Last year Canada stopped its core funding of roughly 10 million dollars annually for UNRWA. In 2011 UNRWA enjoyed a budget of 1.23 billion dollars, roughly half of it provided by the U.S and the European Commission – its two largest donors, followed by Sweden, Britain and Norway.

Självklart är Sverige med och stöttar UNRWA - detta organ som permanentar de palestinska flyktingarna. UNRWA borde läggas ned, och de palestinska flyktingarna borde omfattas av den vanliga flyktingdefinitionen. Då skulle de inte längre vara flyktingar, och skulle integreras i de länder där de har levt sina liv.

Via Elder of Ziyon.

Europavänner på fel spår

Folkpartiet är det mest EU-positiva partiet. Det låter trevligt, men har tyvärr blivit mer och mer obehagligt. Istället för att verka för ett mellanstatligt samarbete för frihandel och öppna gränser är det EU-byråkratin som har fått ledande folkpartister att klappa.

Igår gick man ut och beklagade att Sverige inte gick med i den nya europakten. Men den som lär sig mer om vad denna pakt gick ut på kan inte känna sig annat än glad. Johan Norberg skriver på Newsmill: Ännu ett magnifikt magplask av EUs ledare.

Läs även Andreas Cervenka i SvD: EU-topparnas farliga medicin
Vad innebär egentligen det som EU:s ledare kom fram till på alla ödesmättade toppmötens moder i helgen?

Det verkar faktiskt inte alldeles enkelt att förstå, ens för de som var där.

Vilket i sig får anses vara olycksbådande.

Men av det som framkommit hittills finns ett par saker som inte lovar särskilt gott.

Exempelvis verkar EU:s självutnämnda frälsare Angela Merkel och Nicolas Sarkozy ha fått för sig att samma giftiga brygd som skapade en stor del av problemen nu ska fungera som läkande elixir.

Jag är också Europavän, jag vill ha ett starkt mellanstatligt samarbete med öppna gränser. Men det samarbete som finns idag är odemokratiskt och superbyråkratiskt. Innan eurokrisen var det oroande. Nu är det direkt skrämmande.

Vi borde tacka vår lyckliga stjärna att vi inte har euron och att vi står bredvid när Europas länder fortsätter att höja insatserna i spelet om eurons framtid.

Folkpartiet är ibland väl mycket av sociala ingenjörer. Man ser byråkrati som något nödvändigt och gott. Är det kanske detta som gör att folkpartisternas hjärtan klappar så varmt för superbyråkraterna i Bryssel?

11 dec. 2011

Gingrich och palestinierna

Newt Gingrich skapade stora rubriker när han påstod att palestinierna är ett påhittat folk. Från Haaretz:
"Remember, there was no Palestine as a state. It was part of the Ottoman Empire" until the early 20th century, Gingrich said. "I think that we've had an invented Palestinian people who are in fact Arabs, and who were historically part of the Arab community. And they had a chance to go many places, and for a variety of political reasons we have sustained this war against Israel now since the 1940s, and it's tragic," he said.

Gingrich along with other Republican candidates are seeking to attract Jewish support by vowing to bolster U.S. ties with Israel if elected. Gingrich said the Hamas militant group, which controls the Gaza Strip, and the Palestinians' governing body, the Palestinian Authority, which controls the West Bank, represent "an enormous desire to destroy Israel."

Jonathan Tobin på Commentary Magazine menar att Gingrich hade rätt, och argumenterar för sin sak:
The only people to call themselves “Palestinians” prior to the creation of the state of Israel were the Jews who were the first, and up until that time, the only group to conceive of the land as being the home of a separate people or national identity.

That was no accident since the land now called Israel or Palestine was sacred only to one people. For centuries, it was an Arab backwater but it has been the object of prayers for two millennia for the Jews who not only never ceased to hope for the restoration of their sovereignty but also, as is rarely mentioned, never entirely left its soil. Zionism was merely a new name for an ancient though still living people’s belief about their homeland and their destiny.

By contrast Palestinian nationalism is, as Gingrich rightly said, a 20th century invention. It arose and flourished purely as a reaction to Zionism, a factor that has fatally complicated the quest for peace since Palestinian identity seems to be predicated more on a desire to extinguish the Jewish state and to delegitimize the Jewish presence than it is on the re-creation of an Arab political culture that is specific to this locality.

Anna Ekström skriver om Gingrich:
Det är korrekt att det aldrig funnits någon palestinsk stat. Angående påståendet att det palestinska folket är påhittat är det sant att den palestinska identiteten är av sent datum och att identiteten använts och används i antiisraeliskt och antijudiskt syfte. Man bör också komma ihåg att både judar och araber invandrade till det brittiska mandatet.

Dock finns det palestinska folket eftersom det finns människor som anser sig vara palestinier. Detsamma gäller det amerikanska folket. Gingrich vill säkert inte att andra förnekar eller dikterar hans identitet. Då ska han inte förneka eller diktera andras identitet. Därför förtjänar han hård kritik för uttalandet om identitet.

Marknadsliberalen skriver också om Gingrich.

Det mesta som Gingrich säger är kända fakta. Men han ligger långt från den etablerade bilden av mellanösternkonflikten.

I mediesverige vädrar journalisterna morgonluft - ett nytt hatobjekt i George W Bush-stil på väg! TTs Henrik Samuelsson menar nu att Gingrich kallas "palestinierhatare".

10 dec. 2011

Peka ut vänsterextremisterna

Nu demonstrerar högerextremister i Stockholm. De är en marginaliserad grupp, men de måste bevakas - till exempel genom viktiga organisationer som Expo eller den granskning som DN gör nu.

Vänsterextrema grupper granskas däremot mer sällan. De pekas ofta inte ens ut som vänsterextremister.

Just nu är det fullt kaos i stockholm, motdemonstranter försöker stoppa nazisternas demonstation med våld. Hur benämns då dessa?

På DNs förstasida: "Sammandrabbning i Stockholm. Ett gäng antirasister lyckades ta sig in. "

Om personer attackerar en laglig demonstration med våld känns inte "antirasister" som en korrekt benämning. På DNs foto syns svarta flaggor. Då är det autonoma grupper det handlar om - dvs vänsterextremister.

Det finns en undfallande attityd mot vänsterextrema grupper. De måste pekas ut och hållas ansvariga, inte äras med epitet som "antirasister".

8 dec. 2011

The truth about the refugees

Israels vice utrikesminister Danny Ayalon har precis släppt ännu en informativ video om mellanösternkonflikten: The truth about the refugees


Som jag sagt tidigare, riktigt kul att se Israel gå på offensiven. Mer sånt.

7 dec. 2011

Elder of Ziyon uppmärksammar Uddén

Bloggen Elder of Ziyon uppmärksammar Cecilia Uddéns poserande med islamister: Swedish reporter gets chummy with Salafist interviewees.

Vet inte hur stor Elder of Ziyon är, men jag tror han är rejält läst. Får se om denna nyhet kan få någon uppmärksamhet internationellt nu.

6 dec. 2011

Uddén konfronterad i P1 - transkription

Idag medverkade Peter Wolodarski och Cecilia Uddén i Studio ett i P1 och diskuterade Cecilias bild med salafisterna i Egypten. Peter Wolodarski börjar med att förklara varför det är fel att Cecila Uddén står och håller om två personer som förespråkar stening av otrogna kvinnor. :
Programledare: Du skriver att det är obehagligt, så skriver du i dagens DN. På vilket sätt är det en obehaglig bild?

Peter Wolodarski: Jag hörde inslaget i morgonekot som Cecilia Uddén gjorde i morgonekot om de här två kvinnliga politikerna, dom är ju extremister, det framgick ju också av inslaget, eftersom de förespråkar sharia och stening av kvinnor som är otrogna.

När jag hörde inslaget så reagerade jag inte annat än att jag kände obehag inför de värderingar som dom torgförde. Men sen så gick jag in på Sveriges Radios hemsida under dan och såg då det här reportaget och i anslutning till det en bild, där Cecilia Uddén står mitt emellan de här två kvinnorna som är iklädda niqab, dom är i princip heltäckande, och håller om dom på ett kärvänligt sätt.

Och den här bilden är helt okommenterad, den finns där ungefär som något slags coolt porträtt av en händelse, att hon har träffat dom. Och det tyckte jag, det fyllde mig faktiskt med obehag.

Varför ställer sig Sveriges radios mellanösternkorrespondent sig på såna här bilder. Varför står hon där, varför håller hon om dom? Ungefär som att hon kände närhet till dom. Så det är bakgrunden till min kritik.

Programledaren: Men obehagligt säger du, men finns det något problem med bilden? Vad signalerar den?

PW: Jag tror var och en av oss, om vi ställer oss den frågan, skulle vi vilja posera med någon som förespråkar stening av kvinnor? Skulle vi vilja ställa oss framför en fotograf med dom och hålla om dom? Då tror jag instinktivt man svarar nej på en sådan fråga.

Ur ett rent mänskligt perspektiv så förstår jag inte hur hon kan ställa upp på en sån sak. Ur ett journalistiskt, etiskt perspektiv tycker jag också det är mycket tvivelaktivt.

Programledare: Vi bollar det till Cecilia Uddén.. Du är med oss också Cecila. Hur tänker du kring den här kritiken som du får från Peter Wolodarski?

Cecilia Uddén: För det första gör det mig kanske lite häpen att Peter Wolodarski inbillar sig att jag, i den här intervjusituationen, med två unga tjejer, som inte är medietränade, där jag försöker skapa en förtrolig stämning för att få dom att svara och inte vara på sin vakt, […] att jag på nåt sätt skulle hålla med dom är ju fullständigt befängt… […]

Det här är ju […] extremister, ja, men hur får man dom att säga sånt som dom medietränade salafisterna inte säger, jag det gör man genom att skapa en förtrolig stämning. […] Det är så jag jobbar när jag träffar extremister, salafister, terrorister, extremistiska bosättare i Hebron… Jag försöker skapa en stämning där dom vågar öppna sig.

Sen när det gäller den här bilden fanns det två bilder att välja mellan.  På den ena ser man de här kvinnorna, två svarta skynken med ögonspringa, och den andra bilden där man ser kontrasten mellan våra två världar, där jag står mellan dom. Jag är visserligen inte bildredaktör och jag jobbar egentligen bara med radiobilder (sic), men vore jag bildredaktör så skulle jag naturligtvis välja bilden där man ser denna kontrast för att locka till  lyssning…

PW: När togs den här bilden?

CU: I samband med intervjun

PW: Var det före eller efter intervjun?

CU: I samband med intervjun

PW: Var det före eller efter intervjun?

CU: Det var efter intervjun… Näe, det var i mitten av intervjun. När den ena flickans mamma kom in och ville att vi skulle ta bilder. Jag ville ta bilder på dom och vi tog bilder, alla tog bilder.

PW: Och du bedömde att det enda sättet att få dom att prata, det var att hålla om dom… Eller vad?

CU: Näe, inte att hålla om dom… Hade du varit lyckligare om jag hade stått med armarna i kors på bilden och sett arg ut? Jag försöker här att skapa en stämning i en intervjusituation, syftet är att dom öppnar sig så att man för höra hur otroligt vansinniga deras åsikter om världen är.

PW: Jag ar förstående att man inte kan göra en skjutjärnsintervju, därför det kommer inte leda nånstans… Det är ingen ovanlig situation för en journalist, att du kan inte vara för konfrontativ för då blir intervjun fullständigt meningslös. Men alternativet då är att vara korrekt, att inte vara oförskämd, men man behöver inte spela med på det sättet att man håller om intervjuobjektet.

CU: Och du menar att jag spelar med? (upprörd) När du lyssnar på reportaget, som är det intressanta i sammanhanget, spelar jag med i vad dom tycker?


PW: Jag reagerar inte mot reportaget, jag reagerar mot bilden. Om du hade intervjuat fascister i Ungern och gjort samma sak med dom, att du hade ställt dig med två manliga fascister och hållt om dom eller hade du gjort samma sak med Le Pen i Frankrike eller nazister i tyskland eller talibaner i Afghanistan så hade jag reagerat på precis samma sätt, att det finns en gräns när man inte kan låna… Egentligen handlar det ytterst om Sveriges Radios legitimitet, för det här partiet, salafisterna, kan ju använda den här bilden i sin propaganda.

Programledaren: Hur ser du på det Cecilia, den här argumentation som Peter Wolodarski har, om du hade intervjuat Jobbik i Ungern eller nazister i Tyskland, hade du  också ställt dig emellan dom?

CU: Jag hade antagligen inte ställt mig och hållit om några män, nej. Det här var två unga tjejer som intervjuades av fyra kvinnliga journalister, vi försökte få dom att känna sig bekväma och då kanske man lägger en arm om dom.

Jag gillar inte heller den här bilden men jag kan inte se att den här på något sätt påverkar det radioreportage jag har gjort och sen syftar ju bilden att locka till lyssning av programmet – ingenting annat.

PW: Jo men ingenstans på hemsidan står ju, ni förklarar ju inte att du kände att du var tvungen att hålla om dem för att få dem att prata, och sen tycker jag också att ditt sätt att prata om två unga tjejer som om dom inte behöver stå för vad dom säger – dom förespråkar stening av andra kvinnor. Det är extremt allvarligt och det finns faktiskt en gräns vad man som journalist kan tillåta sig att göra. Man får liksom inte låna sig till vad som helst.

Denna intervju avslöjar alltså inte något om varför Cecilia Uddén valde att posera med de två salafististerna. Det var inte för att stödja dem, enligt henne själv. Trots detta ägnar hon hela utfrågningen till att prata om just detta, att det handlar om att skapa en förtrolig stämning för att få dem att öppna sig.

Även om det nu var så att Cecila Uddén behövde lägga sin arm om dem under intervjun fanns det inget som säger att hon behöver posera med dem efter intervjun. Eller ville Cecilia Uddén få flickorna/tjejerna att känna sig bättre genom att publicera sin bild med dem på Ekots hemsida?

Cecilia Uddén verkar noga med att benämna salafisterna som flickor och tjejer, hon gör det tre gånger under intervjun. Det påminner om hur SR-auktoriteter som Eva Hamilton och Mats Svegfors resonerar kring en annan ung tjej, Gina Dirawi som nyligen var i blåsväder.

Cecilia Uddén verkar inte heller utesluta att hon kan tänka sig att posera med andra kvinnliga extremister.

Jag måste säga att jag är lite besvärad av hur Studio ett lägger upp detta. Måste det verkligen förklaras att det är fel för en public service-journalist att posera med personer som förespråkar stening av otrogna?

Här är en inscanning av Peter Wolodarskis ledarstick från Dagens DN (tack Wlodek för scanning):

[caption id="attachment_8557" align="alignnone" width="300" caption="En bild säger mer än ett radioreportage"]En bild säger mer än ett radioreportage[/caption]

SRs utsände poserar med islamister

Cecila Uddén är sveriges radios mellanösternkorrespondent, och blev nyligen tilldelad stora journalistpriset. Nu rapporterar hon från Egypten efter valet: Salafistern överraskade med stort stöd:
– Medierna är orättvisa, ni fokuserar bara på straffen inom islams sharialagstiftning, att hugga händerna av tjuvar och förbjuda alkohol, säger Sarry Galal Ahmed.

Hon är 27 år och klädd i niqab. Hon har en hög position inom ett utländskt It-företag i Kairo och hon kandiderade till parlamentet för salafistpartiet Nur. Det är ett parti med talesmän som ifrågasätter demokrati och påstår att nobelpristagaren Naguib Mahfouzs romaner uppmanar till prostitution och ateism.

Det håller inte Sarry med om.

– Det viktiga för oss är inte att tvinga på egyptierna sharia, säger hon.

Hennes medarbetare Lamia Selim menar att det kan införas först när samhället är moget.

– Det kan ta fem år. Vi ska höja folkets religiösa medvetenheten, säger hon.

Och självklart är de inte emot att en kvinna som har sex utanför äktenskapet stenas till döds.

Inga kritiska frågor kommer från Uddén till salafisterna som just avslöjat att de vill stena otrogna kvinnor. Istället väljer Uddén att fotograferas sida vid sida med salafisterna, och att lägga sina armar över deras axlar.

[caption id="attachment_8546" align="alignnone" width="480" caption="Cecila Uddén med islamister"]Uddén med islamister[/caption]

Peter Wolodarski på DNs ledarredaktion har kommenterat på Twitter:
Obehagligt att en svensk korrespondent poserar med extremister som förespråkar stening av kvinnor.

Obehagligt, och borde vara helt oacceptabelt för en representant för public service.

Varför väljer Sveriges Radios utsände i mellanöstern att posera på bild med extrema fundamentalister? Detta borde rimligen få Sveriges Radios ledning att reagera.

Nedan finns en skärmdump, om SR tar bort bilden:

[caption id="attachment_8551" align="alignnone" width="300" caption="Skärmdump på Uddén"]Skärmdump på från SR.se[/caption]

UPPDATERING: Peter Wolodarski har skrivit en notis om händelsen på DNs ledarsida (ej online).

4 dec. 2011

Albanien ett föredöme för arabvärlden

Michael Totten skriver intressant om Albanien: Albania Sure Isn't Arab
Albania is at least a nominally Muslim-majority nation with a functioning parliamentary democracy. And its prime minister Sali Berisha just described Iran’s Mahmoud Ahmadinejad as the new Nazi.

“Iran and its leader Ahmadinejad are the new Nazis,” he said, “and the world must learn from the Holocaust and stop them before it’s too late. The Holocaust taught the free world’s conscience not to let such a scenario repeat itself.” Plenty of Arabs would happily compare Ahmadinejad to a Nazi, but they’re a lot less likely to make a Holocaust reference while doing so.

Berisha also said Albania, which is a member of NATO, would assist in military strikes against Iranian nuclear weapons facilities.

I met him briefly in Tirana a few years ago at a conference and was stunned to discover he’s as pro-Israel and he is pro-American. “Israel will accept an independent Palestinian state,” he said. “But Israel cannot accept the fundamentalists amongst Palestinians because their ideology is identical to that of the Nazis.”

I wish I could say the revolutions in the Arab world would lead to the same end point as Albania’s anti-communist revolution—and Albania took quite a while to sort itself out—but they will not. The Arab states will need at least one more revolution before they can possibly resemble Albania.

I the Jewish Chronicle omskrevs nyligen Albanien: Israel's new best friend? Try Albania
Israel and Albania might seem unlikely kindred spirits - but the Prime Minister of Albania, Sali Barisha, has claimed the two countries are a "model of co-existence and mutual respect".
In a speech at the Israeli Council on Foreign Relations this week, Mr Barisha reeled off a list of striking similarities.

Both countries fear the rise of radical Islam, both are categorically opposed to a recognition of a Palestinian state at the United Nations, both see Iran and President Mahmoud Ahmadinejad as the greatest threat to peace and both places were sanctuaries for Jews fleeing from Nazi-occupied countries.

On Palestinian attempts to achieve statehood, Mr Barisha said: "Short cuts will not produce the desired result - peace."

He said Albania's relationship with Israel could be a model for other Muslim countries. The country protected its Jewish population during the Nazi era and admitted many Jewish refugees fleeing the Holocaust. He declared himself thrilled that Israel would soon open an embassy in Tirana.

1 dec. 2011

Palestinska myndigheten: Biståndsmiljarder till terrorister

Det är känt sedan tidigare att Mahmoud Abbas och hans palestinska myndighet avlönar dömda terrorister i israeliska fängelser. De fångar som nyligen släpptes i utbyte mot Gilad Shalit har Abbas lovat att belöna med rena pengar, men de ska även få hus byggda(!).

Evelyn Gordon på Commentary Magazine har räknat på hur stor kostnaden blir för detta:
In their letter to Dodaro last week, Congressmen Ted Deutch (D-FL) and Steve Israel (D-NY) voiced concern over Abbas’s recently announced plans to build new homes for each of the 1,027 terrorists freed in exchange for kidnapped soldier Gilad Shalit and to give them $5,000 cash grants. As the letter correctly noted, many of those freed were convicted of attacks that collectively killed hundreds of Israeli civilians, and paying terrorists is an inappropriate use of U.S. funds.

Nor are the sums involved chump change. The cash grants alone would cost $5.1 million, and the housing would cost much more: If we assume a price of some $40,300 per house (based on the average Palestinian monthly rent of $210 multiplied by Moody’s long-termaverage ratio of sale prices to annual rent), it would total $41 million.

Abbas’s third cash-for-terrorists program: monthly salaries for convicted terrorists still in prison, ranging from roughly $400 to $3,450 depending on the length of the sentence (the longer the sentence –meaning the more heinous the crime – the higher the salary).

Multiplying the midpoint of this sliding scale ($1,925) by some 4,200 prisoners (B’Tselem’s figure from the end of August minus those included in the Shalit deal), this comes to $8.1 million a month, or $97 million a year – without including the program’s additional costly benefits, such as free health insurance and university tuition for released prisoners who served at least five years (three for women).

Altogether, therefore, Abbas plans to lavish hundreds of millions of dollars in aid money on terrorists.

Men detta är inte den stora utgiftsposten för palestinska myndigheten. Gordon fortsätter:
But all this, outrageous though it is, isn’t where the real money lies. The real money, according to Store’s data, is what the PA spends on subsidizing Hamas. Specifically, the PA has spent more than $4 billion since 2008 – over half the international aid it received – to pay salaries for government employees in the Hamas-controlled Gaza Strip and cover Gaza’s water and electricity bills.

Of course, paying teachers and doctors and providing water and electricity are worthy humanitarian goals. But money is fungible. Thus, by relieving the Hamas government of any need to provide such services itself, this international aid enables it to use the tax revenues it collects for less benign purposes, like acquiring the latest high-tech weapons looted from Libya.

Elder of Ziyon länkade tidigare en graf från  Global Humanitarian Assistance Report 2011 som visade hur världens bistånd är fördelat:

[caption id="attachment_8531" align="alignnone" width="433" caption="Bistånd per capita"]Bistånd per capita[/caption]

Nu vet vi mer hur detta bistånd i sin tur fördelas: I fickan på dömda terrorister, till hus för dömda terrorister och till Hamas så de kan lägga pengar på annat.

Svenska Freds är naiva

Organisationen Svenska Freds- och skiljedomsföreningen beklagar att Sverige nu sålt JAS:
– Beslutet är ett steg i fel riktning som bidrar till ökad militär upprustning i både Sverige och Schweiz för åratal framåt, säger Anna Ek, ordförande i Svenska Freds. […]

Den schweiziska organisationen ”Switzerland without an army“ kritiserar beslutet […]

Någon lustigkurre har skrivit upp mig på en epostlista för denna organisation, eller också tycker organisationen själv att jag ska ha deras brev.

Jag blir provocerad av en organsation som Svenska Freds, som verkar för att Sverige ska nedrusta sin militär och dessutom verkar uppfatta detta som en moralisk ståndpunkt.

Anledningen att demokratierna i världen har arméer beror på att det finns diktaturer i världen. Det finns länder som Iran, som hotar hela västvärlden. Det finns länder som Ryssland, som dammar av kalla krigets retorik och är ett implicit hot mot sina grannländer. I Sveriges direkta närområde finns brutala diktaturer som Vitryssland.

Vad är då svenska Freds lösning på dessa problem? Jo - vi ska avrusta vårt försvar. Vad som sen ska hända är oklart.

Det som garanterar vår demokrati och våra mänskliga rättigheter är en stark militär. Det är en grundläggande förutsättning för den politiska debatten. Denna grundförutsättning har Svenska Freds- och skiljedomsföreningen missat.

Absurt - och gissningsvis helt skattefinansierat.

Israels briljanta tal till FN

För några dagar sedan debatteradees mellanösternkonflikten i FN. Med anledning av detta höll Israels FN-ambassadör Ron Prosor ett tal. Han börjar med att diskutera ett historiskt perspektiv på konflikten:
Mr. President,

Let me take a moment to remind this Assembly about what actually occurred on this day 64 years ago – and in the days that followed.

On November 29, 1947, the United Nations voted to partition then British-Mandate Palestine into two states: one Jewish, one Arab. Two states for two peoples.

The Jewish population accepted that plan and declared a new state in its ancient homeland. It reflected the Zionist conviction that it was both necessary and possible to live in peace with our neighbors in the land of our forefathers.

The Arab inhabitants rejected the plan and launched a war of annihilation against the new Jewish state, joined by the armies of five Arab members of the United Nations.

One percent of Israel’s population died during this assault by five armies. Think about that price. It would be the equivalent of 650,000 dying in France today, or 3 million dying in the United States, or 13 million dying in China.

As a result of the war, there were Arabs who became refugees. A similar number of Jews, who lived in Arab countries, were forced to flee their homes as well. They, too, became refugees.

The difference between these two distinct populations was – and still is – that Israel absorbed the refugees into our society. Our neighbors did not.

Refugee camps in Israel gave birth to thriving towns and cities. Refugee camps in Arab Countries gave birth to more Palestinian refugees.

We unlocked our new immigrants’ vast potential. The Arab World knowingly and intentionally kept their Palestinian populations in the second class status of permanent refugees.

In Lebanon for many years and still today, the law prohibits Palestinians from owning land – and from working in the public sector or as doctors and lawyers. Palestinians are banned from these professions.

In Kuwait, the once significant Palestinian population was forcibly expelled from the country in 1991. Few remain.

In Syria, thousands of Palestinians had to flee refugee camps in Latakia last August when President Assad shelled their homes with naval gunboats.

In the vast majority of Arab Countries, Palestinians have no rights of citizenship. It is no coincidence that the Arab World’s responsibilities for the “inalienable rights” of these Palestinians never appear in the resolutions before you.

Han diskuterar även den palestinska kulturen kring våld och självmordsbombare:
I also heard no discussion today about the incitement that continues to fill the West Bank and Gaza, where the next generation of Palestinian children is being taught that suicide bombers are heroes, that Jews have no connection to the Holy Land, and that they must seek to annihilate the State of Israel.

From cradles to kindergarten classrooms; from the grounds of summer camps to the stands of football stadiums; from the names of public squares to the public pronouncements of Palestinian leaders, these messages are everywhere.

Just last month, President Abbas declared that the Palestinian Authority would provide a grant of up to $5,000 to every terrorist released in exchange for Gilad Shalit, Israel’s kidnapped soldier.

These are people like Ibrahim Shammasina, who helped to murder four Israelis, including two teenagers. People like Walid Anajas, who planned bombings in the heart of Jerusalem and Rishon Lezion, which killed 32.

People like Wafa-al Bis, who unsuccessfully tried to blow herself up in an Israeli hospital.

Washed in the blood of innocents, these terrorists are being held up as role models for the next generation of Palestinian children.

Palestinian Authority television broadcast President Abbas’ remarks to these released terrorists last October. He said, “You are people of struggle and Jihad fighters for Allah and the homeland... Your sacrifice and your effort and your actions were not in vain.”

Mr. President,

Sustainable peace must take root in homes, schools, and media that teach tolerance and understanding so that it can grow in hearts and minds.

It must come from a Palestinian leadership willing to tell its people about the difficult compromises that they will have to make for statehood.

It will come through the hard work of state-building, not the old habit of state-bashing.

Today none of these truths have been spoken.

Today I hear no solidarity with the principles of peace.

Alla borde läsa Ron Prosors tal. Vackert skrivet och otroligt kraftfullt.