8 sep. 2011

Abbas: Palestinier ockuperade i 63 år

I New York Times sade Mahmoud Abbas nyligen något intressant. Han pratade om palestiniernas pågående FN-kampanj och vad som motiverar den:
“We are going to complain that as Palestinians we have been under occupation for 63 years.”

Evelyn Gordon har skrivit om detta uttalande i Commenary Magazine, Abbas Revealing Statement:
For anyone who needs reminding, Israel’s “occupation” of the West Bank and Gaza began 44 years ago, in 1967. What happened 63 years ago was Israel’s establishment – in the pre-1967 borders. In other words, as far as Abbas is concerned, the problem isn’t Israel’s “occupation” of the West Bank, it’s Israel’s very existence: Even pre-1967 Israel constitutes an “occupation.”.

Palestiniernas president, den påstått moderata fredspartner för Israel, anser alltså att Israels bildande var starten på "ockupationen". Men araberna i palestina har aldrig haft en egen stat. Gordon kommenterar:
The charitable might say Abbas was simply referring to the Palestinians’ 63 years without a state: At the same time Israel was established, in 1948, Jordan and Egypt occupied the West Bank and Gaza, respectively.

But in reality, there has never been an independent Palestinian state; Palestinians have always lived under someone else’s rule. Before 1948 came the 31-year British occupation; before that came the 400-year Turkish occupation; before that came various Arab caliphates that ruled “Palestine” from Damascus; and so forth.

In short, 63 years doesn’t mark the start of Palestinian life under occupation –unless you think Israel’s very existence, and only that, constitutes an occupation.

Länken kom via Challah Hu Akbar.

1 kommentar:

David sa...

Fast han har ju rätt i sak, om man fokuserar på palestinierna och inte på Israel. Både Västbanken och Gaza har varit ockuperat alltsedan de tillerkändes palestinierna efter andra världskriget - först av Egypten och Jordanien, därefter av Israel. Möjligen kan man hävda att Gaza inte är ockuperat längre, men det är lite grann en annan fråga.

Palestinierna blir löpande blåsta och utnyttjade av sina arabiska grannar. Att erkänna det och att inte tro att Syrien, Jordanien (eller hashimiterna i alla fall, Jordanien är väl strängt taget huvudsakligen befolkat av palestinier) och Egypten har palestiniernas bästa för ögonen i den här frågan vore nog ett inte oviktigt steg på vägen framåt.

Om man väljer att se att inte allt behöver handla om Israel alltså.