13 apr. 2011

Kan islamska förbundet ta avstånd från antisemitism?

Per Gudmundson skriver om det faktum att islamska förbundet för femtielfte gången bjudit in en känd antisemit. Han skriver också om att SKMA frågar på Newsmill varför de inte tar avstånd från antisemitism.

Gudmundsons svar - det kanske inte går:

Antisemitismen, hatet mot homosexualitet och kvinnoförtrycket är väl förankrade i religionen. De representerar inte avvikelser från religionen islam, utan är tätt ihopflätade med islams bredare skikt. Det betyder inte att muslimer per definition är judehatare eller bögknackare – långt ifrån.


Men det betyder att islamiska församlingar, precis som en gång kyrkan, måste göra ett tvärt brott mot sin tradition för att komma ikapp dagens västerländska synsätt. En sådan förändring kommer inte utan svårigheter. Religionen, som den vanligen uttolkas, föreskriver helt enkelt dödsstraff för homosexualitet. Hur ska en enskild imam eller föreningsordförande långt uppe i norr kunna sätta sig upp mot det?


Antisemitismen är en integrerad del i religionen. Den är inte en reaktion på blockaden av Gaza. Den är ingen missriktad yttring i en tänkt antiisraelisk diskurs. Antisemitismen har hållfast teologisk förankring.

Gudmudson har kommit över en bok från en känd islamisk konferens:

Om man ska läsa en bok som exemplifierar hur det ser ut, gör man rätt i att läsa ett kompendium av hur ledande islamiska uttolkare uttryckte sig inför hemmapublik i en tid när Västvärldens intresse ännu var opåverkat av den islamiska revolutionen i Iran, Rushdieaffären eller terrorattacken den 11 september 2001. Ett sådant kompendium har precis digitaliserats och publicerats på nätet.


Arab Theologians On Jews and Israel är en bok med utdrag ur översatta texter från ett symposium vid det ledande islamiska universitetet Al Azhar 1968. På seminariet närvarande de ledande uttolkarna och företrädarna för religionen. Rubriken på det första teologiska anförandet ("The Jews are the enemies of human life as is evident from their Holy Book") säger egentligen allt man behöver veta om antisemitismen inom mainstream islam.


Kapitelrubrikerna, som jag nöjer mig med att citera, har ändå ett värde (inte minst för förtydligandena om huruvida jihad främst ska ses som en inre strävan eller som krig).


Varje person som förundras över hur det kan komma sig att de svenska islamiska församlingarna bjuder in antisemiter bör åtminstone skumma boken. Ladda ner och läs!

Och här har ni några föredragsrubriker:
The Jews are the enemies of human life as is evident from their Holy Book
by Kamal Ahmad Own (Vice-Principal of Tanta Institute)

The attitude of the Jews towards Islam and Muslims in the early days of Islam
by Molt Taha Yahia

Jewish role in aggression on the Islamic base in Madina
by Dr. Abdel Aziz Kamil (U.A.R. Minister of Angaf, i.e. Religious Endowments, and of Al-Azhar University)

Jews' attitude towards Islam and Muslims in the first Islamic era
by Sheikh Abd Allah Al Meshad

The attitude of the Jews towards Islam, Muslims and the Prophet of Islam- P.B.U.H.* at the time of His Honourable prophethood
by Muhammad Azzah Darwaza

Vidare skriver Gudmundson en sammanfattning:

Men det är också viktigt att komma ihåg att den ledande strömfåran i islam ska inte likställas med enskilda muslimer - tvärtom finns all anledning att anta att muslimer i allmänhet är betydligt mer sekulariserade än deras religiösa företrädare. Det faktum att en kultur eller en religion företräder ett visst synsätt gör inte att alla enskilda medlemmar av den kulturen eller religionen delar sagda uppfattning. Det säger något om sannolikheten, men inget om individen.


Klarlagt är det dock att antisemitismen är fast förankrad i religionen.


Det sorgliga svaret på SKMA:s fråga i inledningen är således: Det går inte, i alla fall inte just nu.

4 kommentarer:

6 pack dude sa...

Jag får lite en känsla av att Gudmundson har svängt här under de senaste åren. Från att tycka att islamister är en extremgrupp som har feltolkat koranen till att tycka att islamister är de som faktiskt följer koranen.

Mycket av svårigheten med att problematisera Islam beror på att man klumpar ihop tre kategorier till en. Dels har vi islamister, som i min mening är muslimer som anser sig ha rätt att med någon form av våld tvinga på sin religion på andra, vare sig det handlar om hot mot familjemedlemmar, sharialagstiftning i ett land eller folkmord, terror och krig i Islams namn.

Sedan har vi muslimer som tror på Islam men som inte ser någon anledning att på något sätt tvinga på sin religion på andra människor. Huruvida den här gruppen verkligen finns eller inte och i så fall hur stor den är verkar tyckarna vara oense om men det är en mycket relevant fråga som inte kommer få något svar förrän begreppen börjar definieras lite tydligare.

Slutligen har vi kulturella muslimer eller sekulära muslimer som Per nämner i sin text. Detta är dock något helt annat och dessa människor borde inte kallas för muslimer öht. Det rör bara till begreppen. För vad som händer är att varje gång debatten om huruvida islam är en våldsam religion eller inte kommer på tal så pekar nej-sidan ständigt på denna grupp när de förklarar hur många fredliga muslimer det finns. Problemet är bara att dessa människor öht inte är muslimer eftersom de bara delar kulturen och inte ens tror på Koranen.

Jag tror att man måste trycka hårdare på skillnaden mellan de här tre begreppen om man ska kunna komma någonstans i debatten om islam och islamism.

Individen sa...

@6 pack dude:

"Problemet är bara att dessa människor öht inte är muslimer eftersom de bara delar kulturen och inte ens tror på Koranen."

Vem är du att döma om någon är muslim eller inte?

Även om jag håller med om att det råder begreppsförvirring så tror jag du är ute på helt fel spår.
Det är ett provocerande översitteri att tala om för andra vad dom är eller inte är.
Oavsett om de tror på Koranen, är religiösa eller inte.

Hur människor definierar sig och hur de vill
bli kallade kan bara vara upp till dom själva.

6 pack dude sa...

@Individen. Vad jag menar är att det är definitionsmässigt omöjligt att vara muslim och inte tro på islam av samma anledning som att det är omöjligt att vara kristen och ateist samtidigt eller kommunist och tro på en oreglerad marknadsekonomi. Det handlar inte om att döma någon utan att själva ordet muslim innebär att man är en människa som följer religionen islam och tror på Koranen.

Sedan får var och en naturligtvis kalla sig för vad den vill men man kan inte som företrädare för Islam peka på en massa människor som föredömen för den religionen om dessa människor inte ens tror på Islam, vilket sker idag.

Vad jag ville ha sagt var i alla fall att det blir rätt svårt att diskutera vad muslimer tycker och tror när både de som tror på islam och de som inte gör det kallar sig muslimer och att detta rör till debatten om islam väldigt mycket. Därför skulle man behöva använda andra ord eller uttryck för att sära på dessa grupper.

Individen sa...

@6 pack dude

Återigen, jag håller med dig om att det råder begreppsförvirring. Men det pågår en diskussion om det och med tiden kommer det säkert utkristallisera sig begrepp som fungerar.

Att du/vi har problem med att diskutera ger oss inte rätten att bestämma vem som är muslim eller inte, eller vad som helst annat för den delen.
Att definiera andra och döma vem som är "riktig" muslim, jude eller kristen är sådant som översittande och trångsynta religiösa människor ägnar sig åt.
Samma sak att säga till någon som känner sig svensk att denne inte är "riktig" svensk av någon anledning. Sådant ägnar sig extremnationalister och/eller rasister åt.

Jag antar att du inte ingår i någon av dessa kategorier.

Den enda rimliga utgångspunkten är att var och en definierar sig själv.

Låt säga att du möter en person som säger sig vara muslim, men som inte är religiös, och du säger till denne att han/hon inte är muslim. Varför skulle den personen köpa just din defintion av muslim?

Skulle du låta någon annan bestämma åt dig vilken identitet du har?
Om du är en "riktig" svensk, kristen, skåning eller vad du nu är.