31 okt. 2010

Polkett



En låt som jag spelade in i förra veckan i Karlskrona.

Faktakoll

Fredrik Segerfeldt har skrivit en debattartikel på newsmill som huvudsakligen riktar sig emot mig. Jag måste börja med att korrigera en del faktafel.

Segerfeldt påstår att jag kallar honom judehatare.
Bland de främsta i detta led av bepansrade krigare står bloggaren och folkpartisten Erik Svansbo, som påstår att undertecknad hatar judar.

Det stämmer inte. Jag har sagt att Segerfeldt använder sig av antisemitisk retorik.

Så här säger Segerfeldt vidare:
Jag har på min blogg (www.metrobloggen.se/segerfeldt) bland annat noterat att (1) de som är snarast att dra fram antisemitismkortet också tenderar att vara de som mest högljutt försvarar Israel, (2) de flesta ledarsidor är pro-israeliska och (3) den arabiska antisemitismen skiljer sig i grunden från sin europeiska kusin.

Detta förvandlar Svansbo fantasifullt till att jag påstått "att de som engagerar sig emot antisemitism gör detta medvetet för att dölja kritik mot Israel" samt att jag "ser en pro-israelisk konspiration i media samt skyller mellanösterns antisemitism på Israel."

Segerfeldt menar att jag förvanskar hans citat. Här nedan radar jag därför upp de olika citat som jag utgått från.

Inflytelserika debattörer och lobbygrupper blåser upp antisemitismens betydelse (länk):
Anledningen till att frågan om anti-semitism får så stor uppmärksamhet, långt utöver vad substansen motiverar, tror jag är inte bara Europas historia. Det beror också dels på den skickliga opinionsbildningen som olika pro-israeliska föreningar bedriver, dels på det faktum att inflytelserika opinionsbildare i bloggosfären och på tidningarnas ledarsidor är pro-israeler. Det handlar alltså om resurser, förmåga och tillgång till media.

Israelvänner använder antisemitismen för att tysta kritik mot Israel (länk):
De debattörer som talar om antisemitism tenderar att vara samma människor som uttalar sig negativt om islam och arabländer. Det ligger då nära till hands att se argumenten om antisemitism som retoriska eller debattekniska grepp för att få bort fokus från Israels politik.

Förklarande av den arabiska antisemitismen, nedtoning av den arabiska antisemitismens farlighet. (länk):
Ja, jag menar att man måste skilja på den europeiska antisemitismen å ena sidan, och den nutida arabiska å den andra. Den förra var riktad mot en svag och utsatt minoritet, hade judarnas utrotning som mål och hade rasism som grundläggande drivkraft. Det finns ingen vettig människa som kan ha någon som helst sympati med det. Den senare antisemitismen har dock sin grund i staten Israels existens, och i dess utrikespolitik.

Arabiskt judehat är inte antisemitism, utan Israelhat (länk):
Jag har dock sett invandrade arabers judehat som ett uttryck för den brist på civilisation i västerländsk mening som finns i det muslimska Mellanöstern. I så motto har vi importerat anti-semitismen med invandringen. Men det är alltså ett integrationsproblem, som har sitt ursprung i Mellanösternkonflikten. Det är inte primärt något judehat, utan först och främst israelhat.

Det är upp till var och en att bedöma om jag har tolkat Segerfeldt fel.

28 okt. 2010

Det var det som var min poäng...

Mattias Svensson utnämner mig till ett troll på sin blogg när han kommenterar min newsmillartikel.

I övrigt menar han att han är antirasist, vilket jag inte betvivlar och inte heller har ifrågasatt. Men han har en snäv syn på antisemitism och raljerar över dem som ser att antisemitism kan ta andra former än de självklara.

Svensson fortsätter att avfärda debatten kring antisemitism:
Jag tar folk som via bredare begrepp som antisemitism eller islamofobi hittar ”rasism” i exempelvis twitter om Björn Afzelius slagdängor eller Magnus Betnérs tv-skämt på precis samma allvar som kristna som spelar hårdrockskivor baklänges för att höra djävulsbudskap, eller “antirasister” som hittar rasism i glass.

Willy Silberstein som ser allvarliga tendenser i svallvågorna efter Ship to Gaza jämställs med Centrum mot rasism. Det är allvarligt och djupt oroande att en ledande liberal debattör gör en sådan jämförelse.

Vad det gäller Betnérs antisemitiska skämt respekterar jag hans ansats och hans kunnande, men jag tycker inte de blev helt lyckade. På samma sätt var inte Silbersteins reaktion helt bra, men minst lika bra som Betnérs behjärtansvärda yttrandefrihetsvärnande.

Svensson verkar vara stolt över sin hållning, så varför bli så ilsken? Personligen tycker jag det verkar som att jag har fångat hans åsikter på ett korrekt sätt.

Jag respekterar att man inte har samma syn på antisemitism, men frågan är tillräckligt viktig för att man åtminstone ska ta debatten. Jag tycker det är ovärdigt för en uppenbart intelligent person att fula ut en viktig debatt med raljerande och invektiv.

Ledande liberaler avfärdar synen på en bredare antisemitism utan att ens bemöda sig om att ta debatten. Det oroar mig och borde oroa fler liberaler och antirasister.

Läs Henrik Bachner för en fördjupning i frågan.

27 okt. 2010

FP bojkottar iranskt statsbesök

Att moderaterna i allmänhet och Carl Bildt i synnerhet har ett varmt hjärta för Iran är allmänt känt. Därför bör det kanske inte förvåna att Iran nu välkomnas till Sverige på ett officiellt statsbesök.

Men det är ändå chockerande och skamligt att Sverige väljer att ha den här typen av relationer. Moderaternas principlöshet i utrikespolitiken är häpnadsväckande.

Fredrik Malm och Folkpartiet kommer att protestera genom att inte besöka statsbesöket. Oerhört skönt att ett alliansparti markerar.

Se inslag på nyhetskanalen här eller nedan:


Enligt Malm är det inte bara Moderaterna som vurmar för Iran, även Socialdemokraterna driver på. Då vet vi det.

Newsmill: Liberaler blundar för antisemitism

Idag har jag min andra artikel publicerad på Newsmill. I den skriver jag om samhällets tendens med ökande antisemitism och hur liberaler numer är med och driver denna utveckling.

Ledande liberaler avfärdar idag helt en bredare definition på antisemitism, utan att ens bry sig om att förklara sin ståndpunkt. Därtill förespråkar de antisemitism på offentliga lokaler, och utmålar sina meningsmotståndare som antiliberala.

De liberaler jag tänker på är Mattias Svensson som släppte lös denna debatt, Expressens ledarsida samt SvDs ledarsida.

Mattias Svenssons twitterflöde finns här, och för den som vill fördjupa sig i Segerfeldts liberal-antisemitiska föreställningsvärld bidrar jag med länkar.

Här förklarar han att israelvänner blåser upp antisemitismen för att tysta kritiker. I samma inlägg menar han också att dessa israelvänner är mycket inflytelserika. I detta inlägg ger han Israel skulden för mellanösterns antisemitism.

Så här avslutas artikeln:
Att vara liberal är att vara för yttrandefrihet. Det är också en liberal plikt att engagera sig mot olika former av rasism. Trenden att liberaler går i bräschen för att spela ned antisemitismen är oroande. Att vissa liberaler går ännu längre och till och med använder antisemitisk retorik är skrämmande.

PS: Ett skrivfel har smugit sig in i artikeln - det står att vänstern tagit sin hand från antisemitismen. Det jag menade var att vänstern tagit sin hand från kampen mot antisemitismen.

26 okt. 2010

Legalisera marijuana?

Dick Erixon skriver på sin blogg om legalisering av marijuana, och refererar till Sydsvenskan.

Visst är det dags att ta debatten om drogerna. Jag tycker det är vidrigt att se hur samhället tar i med hårdhanskarna mot folk som smugglar marijuana, men struntar i folk som slår ihjäl sina medmänniskor.

Den svenska narkotikapolitiken har inte som syfte att minska skadeverkningarna av narkotika - den har som syfte att ta bort all narkotika från samhället. Det är omöjligt, och skapar mer lidande än nödvändigt.

The Economist, en av världens mest erkända tidskrifter, förespråkar legalisering:
This newspaper first argued for legalisation 20 years ago (see article). Reviewing the evidence again (see article), prohibition seems even more harmful, especially for the poor and weak of the world. Legalisation would not drive gangsters completely out of drugs; as with alcohol and cigarettes, there would be taxes to avoid and rules to subvert. Nor would it automatically cure failed states like Afghanistan. Our solution is a messy one; but a century of manifest failure argues for trying it.

Sverige borde öppna sig för skademinimering som princip - då blir det svårt att upprätthålla vår extrema svenska narkotikapolitik.

Olydig kvinna dömd till fängelse

Elder of Ziyon citerar Arab News som berättar lite om kvinnors situation i Saudiarabien:
Samar Badawi, the 29-year-old Saudi woman who was incarcerated for not obeying her guardian (mahram) following a lawsuit by her father, was freed Monday.

Samar has been in prison for seven months after her father filed a case against her accusing her of disobedience.

Abdullah Al-Othaim, the head of the District Court in Jeddah, told Arab News that a warrant stating that Samar Badawi is free has been issued.

“Samar’s uncle (from her father's side) will now take care of her, being now adjudged her male guardian,” he said.

Samar was sent to Briman Prison in Jeddah on April 4 after her father lodged a complaint against her accusing her of disobedience. The father filed the counter-suit after Samar had lodged a legal complaint accusing her father of preventing her from marrying. Samar is a divorced woman with one son.

Samar accused her father of abuse and fled her family home in 2008 to live in a shelter. Samar's mother is deceased. Samar fled the shelter last year after learning that her father had instituted the case against her.

Under Saudi law a woman who has no guardian or who is in dispute against her guardian becomes a ward of the state who can face imprisonment for refusing to stay in authorized women's shelters.

Man blir mållös.

25 okt. 2010

Demirbag-Sten briljant om Segerfeldt

Idag skriver Dilsa Demirbag-Sten på Newsmill: Segerfeldt är ute och cyklar när han kritiserar "Israelkramande" liberaler:
Fredrik Segerfeldt hävdar här på Newsmill att det finns selektiv tolerans bland "liberaler", som enligt honom försvarar judar och Israel men inte muslimer. Som exempel tar han upp Vilks rondellhund och Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer och ställer det mot reaktionerna på den antisemitiska jämförelsen av situationen för palestinier i Gaza och judar under förintelsen.

Muhammed är till skillnad från judar och palestinier ingen folkgrupp. Detta har Segerfeldt säkert hört många gånger, men frågan är om han har förstått innebörden i skillnaden.

Så pass snett ute är alltså Fredrik Segerfeldt att han i sin artikel jämställer den religiösa figuren Muhammed med folkgruppen judar.

Segerfeldt är ute och cyklar rejält, som så ofta när det gäller mellanöstern. Det är beklagligt att en skribent som Segerfeldt hamnar så snett, och Demirbag-Sten sätter fingret på vad som är fel:
i fallet Israel och judar hänger sig skribenten åt klassisk judenoja. Segerfeldt är inte antisemit men känner uppenbarligen inte igen den när den visar sitt fula tryne och som på senare år blivit fysiskt påtaglig för judar i Sverige och som tvingat många svenska judar att lämna Malmö.

Tyvärr är som sagt inte Segerfeldt ensam i sitt känslomässiga vevande mot att förknippas med Israel.

Demirbag-Sten tar också upp frågan om antisemitism ska finansieras och publiceras i våra offentliga utrymmen:
Det är trots allt inte så att det ligger på staten att publicera allt som är lagligt. Till skillnad från vad många tror är främligsfientlighet, sexism och antisemitism inte olagligt.

Demirbag-Sten visar här en insiktsfullhet som det liberala Sverige fullständigt verkar sakna. Expressens ledarredaktion, Sanna Rayman på SvD, Mattias Svensson på Neo och många fler verkar anse att staten ska upplåta sitt utrymme åt antisemitism. Bisarrt.

Se även Mathias Sundin.

23 okt. 2010

Utställningen demoniserar judar

Mikael Tenhunen och Jonathan Leman skriver på Newsmill om varför utställningen i Stockholm är antisemitisk.
Under de senaste decennierna har jämställanden av Nazitysklands folkmord och Israels agerande blivit allt vanligare och letat sig in i den politiska mittfåran. I Europa grundar sig dessa jämställanden bland annat i en frustration över att Förintelsen fortfarande finns kvar i vårt medvetande och ger upphov till skuldkänslor. Jämställandet ger en möjlighet till skuldavlastning genom projicering. Man konstaterar helt enkelt att offren blivit en spegelbild av sina bödlar.

Det handlar också om en demonisering. Om judar eller israel i dag är nazister så blir hatet mot dem begripligt, ja till och med rättfärdigt. På så sätt kan antijudisk propaganda presenteras som antirasism och antinazism.

Författarna skriver vidare om världens andra konflikter.
Vi kan även fråga oss varför inte andra konflikter eller andra staters illgärningar på samma sätt väcker associationer till nazisternas utrotning av judar? Vi ser inte samma liknelser användas mot andra grupper som utsatts för rasism, kolonialism, slaveri eller folkmord och som i dag är inblandade i konflikter. Det förekommer exempelvis inte aggressiva projektioner av slaveriet riktade mot afrikanska stater och folk, eller projektioner av kolonialismen på indier.

Den enda möjliga kopplingen till just Israel verkar vara det judiska. Det är judar som begår brottet och inte den israeliska militären, det är judar som inte har lärt sig av historien. En kollektiv skuldbeläggning av judar (levande och döda) är vad som krävs för att kunna göra associationen Förintelsen-Palestina.

Och slutligen:
Art Spiegelmans Maus är en kraftfull överlevandeberättelse som har haft en stor betydelse. Utställningen "Mus Mouse Maus" innehåller intressanta reflektioner kring detta och kring verket i sig självt, både vad gäller innehåll och bildspråk. Men den innehåller också grumliga tolkningar och kommentarer med udden riktad mot judar. År 2010 borde man kunna göra en utställning med utgångspunkt i en serie om Förintelsen utan bilder där judar demoniseras och mördade människor används som politiska slagträn.

Det som är mest skrämmande är att ingen ansvarig för utställningen verkar ha förstått vad de leker med, vilka reaktioner bilder som Martin Flinks sätter igång.

Det handlar om en form av antisemitism som idag har en plats i kulturens finrum, på våra offentligt finansierade institutioner - försvarat av samhällets främsta företrädare.

Seriefrämjandet för förintelserelativisering

Via Facebookgruppen mot antisemitism på Stockholms stadsbibliotek hittar jag idag ett pressmeddelande från Seriefrämjandet. Konstnären till bilden där judar jämförs med nazister, Martin Flink, uttalar sig:
Jeg ser Art Spiegelmans 'MAUS' som et af de vigtigste værker overhovedet inden for den historiske litteratur. Dens vigtigste formål er at gøre opmærksom på, at vi ALDRIG må glemme, hvad der skete den gang. […]

Jeg er ked af at mit værk har virket anstødende på nogen, men jeg er glad for at vi får diskussionen. For så bliver fortiden i hvert fald IKKE glemt.

Seriefrämjandet kommenterar också:
Seriefrämjandet verkar för att sprida information och kunskap om konstarten tecknade serier. Vi anser att utställningen "MUS MOUSE MAUS" inte är antisemitisk och stödjer konstnärerna som medverkar i utställningen.

Konstnären och Seriefrämjandet står bakom sitt verk, och är glada för att man har skapat diskussion. Nu när det står klart att man heller inte anser att det är antisemitiskt att jämföra judar med nazister tycker jag man ska gå vidare.

Kulturrådet kanske kan skaka fram lite slantar för en särskilt inriktad serieutställning om detta ämne... Det finns ju uppenbarligen inga problem med att relativisera förintelsen. Här finns också en rik flora av serieteckningar att visa upp.

I arabvärlden finns mängder med teckningar om judar, förintelsen och nazismen som jag tycker Seriefrämjandet ska sprida kunskap om. Tror definitivt de kan skapa diskussion och ställa viktiga frågor.

För övrigt har nu Aftonbladet Kultur kommit ut och skrivit om Flinks bild. De tycker den är tänkvärd, och självklart inte antisemitisk. Nä, om Aftonbladet Kultur säger det så...

21 okt. 2010

Murar-Jans Marsch


Jag har hittat ett nytt ställe för inspelning av folkmusik, lägger iPhonen i garderoben. Det funkar.

Inspelat i Karlskrona, alldeles nyss!

"Det finns svensk kultur"

Vem har påstått något motsatt? Jo, tydligen vår kulturminister. Detta har några folkmusikprofiler reagerat mot, bland annat utmärkta Sven Ahlbäck (lyssna här) och galningen Mats Edén (vars youtubekanal jag rekommenderar starkt).

På Newsmill skriver de idag: Oroväckande att kulturministern inte känner till att det finns en svensk kultur:
Att frånkänna människor tillhörighet till och ägande av gemensamma kulturarv, frånkänna att människors kreativitet och bruk av kulturella uttryck över generationer skulle komma till uttryck i någon mening unik kultur, det är inte ett konstruktivt sätt att bemöta främlingsfientlighet. […]

Men att känna samhörighet på ett kollektivt plan behöver inte vara inskränkande eller främlingsfientligt och det behöver inte inskränka sig till att heja på fotbollslag och vifta med flaggor. Samhörighetskänsla kan vara inspirerande och dessutom kanske hjälpa en att förstå vem man är och förhålla sig till samtiden.

Så befriande att höra människor säga detta, och att det inte måste vara nationalistist anstrukta SD-anhängare som säger det.

Jag ser inte ned på Sd och tänker inte tacka nej till deras intresse för svensk folkmusik. Men det skulle vara fantastiskt för det här landet om fler än Sd vågade prata om svensk kultur och svenska traditioner. Detta tar också debattörerna upp:
Men att låta SD stå för rätten till kollektiva kulturella värden, värdet av kulturtraditioner och svensk kultur är skandalöst - man behöver inte förneka att det finns unika värden i svenska kulturtraditioner för att ta ifrån SD deras slagträ, man behöver inte polarisera debatten i "skansen-romantik" och "nyskapande konst" för att undvika att ge SD politiskt inflytande.

Det är stötande när moderaterna drar sina politiskt korrekta ramsor som nedvärderar Sverige och det som vi känner som svenskt.

Om moderaterna ska bli hela Sveriges parti får de kasta sin fisförnäma vänsterchica inställning på soptippen. Det finns nämligen många som känner ett behov av svensk kultur och att känna sig stolt över att vara svensk.

Von oben-uttalanden som kulturministern driver människor till Sd.

20 okt. 2010

Sjöstedt borde tillrättavisa ansvariga

Madeleine Sjöstedt skriver idag på Newsmill att hon inte tänker stoppa utställningen på Stockholms Stadsbibliotek. Det är rätt beslut men hon anför fel argument. Så här skriver hon:
Vi politiker kan inte springa och rycka ner allt som vi tar avstånd från. Om jag som kulturborgarråd skulle överpröva konstnärliga beslut, även om de fattas av anställda i stadens verksamheter, skulle det få förödande konsekvenser för debatten och åsiktsbildningen.

Sjöstedts resonemang stämmer inte. Som ytterst ansvarig politiker skulle hon stoppa extrema fall av rasistisk karaktär. Men det är som sagt ett extremfall och inte aktuellt i detta fall.

Men det som Sjöstedt borde göra är att tala med biblioteksledningen och meddela sin uppfattning om utställningen. Det är nämligen de som är ansvariga för att Stadsbiblioteket nu upplåter sin plats för relativisering av förintelsen.

Facebookgruppen mot antisemitism på stadsbiblioteket har ställt Johanna Hansson på Stadsbiblioteket till svars, och deras svar lämnar mycket att önska:
Tack för dina synpunkter på den nu aktuella utställningen på Stadsbiblioteket! Det är särskilt en bild som du reagerar på och det har jag stor respekt för. Men det är viktigt att konstatera att bilden finns med i ett sammanhang där det övergripande temat är förintelsen.

Biblioteket tar självklart och alltid ställning mot förtryck, den här gången genom att lyfta fram en klassisk serie som beskriver och påminner om förintelsens fasor. Samtidigt är biblioteket fullt av åsikter och värderingar, ”dolda” i böcker eller öppna, till exempel i en utställning eller i ett program.

Grunden för vår verksamhet är att göra yttrandefrihet, tankeutbyte och fritt tänkande till en möjlighet för alla – oavsett ålder, social, etnisk eller annan tillhörighet.

Vi hoppas att vi kan spegla olika sidor utan att man ska tvivla på att vi står för öppenhet och demokrati. Du är självklart välkommen att höra av dig igen!

Johanna Hansson och stadsbiblioteket verkar inte inse vad bilden står för. Vari ligger värdet i att relativisera förintelsen, och hur står detta i samklang med bibliotekets syn på demokrati?

Madeleine Sjöstedt förstår detta, och borde därför kalla till sig bibliotekschefen och förklara vad hennes uppfattning är.

Jag är emot lagstiftningen om hets mot folkgrupp. Fula och hemska åsikter har en plats i vårt samhälle. Men inte på våra offentliga institutioner.

Bidragsdriven propaganda ingen yttrandefrihetsfråga

Detta är en debattartikel från debattören Dmitri Vasserman, bloggare på Riktig Vänster och avsomnade TT-kritik. Artikeln var tänkt för Newsmill, men refuserades och bereds därför plats här.

-


Rätten att tala fritt är hörnsten i demokratiskt samhälle. Den ska dock inte misstas för rätten att lyfta statliga bidrag och få tillgång till offentliga lokaler för att driva sina tes. I Sverige har vi snedvriden situation då politiska supportrar av den palestinska sidan i mellanöstern-konflikten överösas med astronomiska bidrag och får generös tillgång till offentliga lokaler.

Det är bra att politiker som Mathias Sundin sätter foten när propaganda som drivs med offentliga medel övergår till ren rasism som i Norrköpings statsbibliotek. Men även mer rumsren krigspropaganda blir problematisk från demokratisk synpunkt när den drivs för statliga pengar och i offentliga lokaler.

Israelkonflikten har importerats till Sverige. På ena sidan finns en grupp av handfull entusiaster med det fria ordet som vapen som kämpar för Israels rätt att existera i fred och säkerhet utan att lyfta en enda bidragskrona. På andra sidan finns ett välsmörjt maskineri med tidningar, lokaler och heltidsanställda som överösas med statliga resurser.

2008 fick Palestinagrupperna (PGS) med 816 medlemmar 4 millioner kronor i bidrag från staten. Det blir nästa 50 000 kronor per medlem och år. Men Palestinagrupperna är bara toppen på isberget.

Utställningen i Norrköping där man likställde Israel och Nazityskland pågick i det kommunala Norrköpings statsbibliotek och organiserades av Svensk-palestinska föreningen, ännu en förening som finansieras med skattemedel.

Utställningen i Stockholms statsbibliotek där man visar minst en bild som framställer israeler som nya nazi organiserades med stöd av Kulturrådet, Framtidens Kultur, Kultur Skåne och Malmö Kulturstöd. Återigen – statliga pengar, offentliga lokaler.

En av mest uppseendeveckande israelfientliga organisationer är Diakonia som får av staten 9 kronor för varje insamlad krona. Gruppen organiserar varje år propagandistiskt planerade resor för svenska riksdagsledamöter, förser dem med ensidigt författat material och efter resor ”koordinerar” deras interpellationsarbete som i vissa fall betyder att de utövar påtryckningar på de folkvalda. Detta är enda fall jag känner då verkställande makt allokerar resurser för lobbying av lagstiftande makt.

Under det årtiondet som jag har varit aktiv i Israeldebatten (utan all göra anspråk på en enda skattekrona) har jag inte kunnat förstå: vem i Sverige är intresserad av att importera en etnisk-territoriell konflikt från fjärran region och med astronomiska statliga bidrag till ena sidan hålla den levande och alltmer skruvad.

Det är förträffligt att politiker som Mathias Sundin sätter foten när propagandan förs i offentliga lokaler och urartar till ren rasism, men kommer man till botten med problemet så måste man ta det ännu längre och avskaffa bidragsdriven konflikt-propaganda som inte hör hemma i demokrati. Fria ordet skulle må mycket bättre utan statliga pengar.

Dmitri Vasserman

19 okt. 2010

Narkotikabrott värre än dråp



Malmöcenterns Martin Olsvenne har bloggat om en granskning som Riksdag och Departement har gjort. Denna granskning visar att svenska domstolar straffar narkotikabrott hårdare än dråp. Personer som handlar med droger gör alltså ett värre brott än de som dödar någon, enligt svenskt rättsväsende. Det är så man vill spy.
- Vi måste hitta ett utdömande av straff som ligger nära det allmänna rättsmedvetandet, och att det blir en rimlig avvägning mellan de olika brotten. Det handlar om förtroendet för rättsväsendet, säger Johan Linander, rättspolitisk talesman för Centern och vice ordförande i justitieutskottet.

Bra att Linander ser problemen, och alliansen har också röstat för hårdare straff för våldsbrott. Domstolarna har konsekvent dömt ut låga straff för dråp. Kanske kan detta ge effekt, låt oss hoppas!

Det är ett stort svek av alliansen att man inte prioriterat denna fråga högre. Men nu har man... trumvirvel... tillsatt en utredning!
Regeringen har tillsatt en utredning som ska granska hela påföljdssystemet. I direktiven till utredaren skriver regeringen att straffnivån för vissa typer av brott ligger högt jämfört med andra brott. Detta gäller bland annat allvarligare narkotikabrott och skattebrott.

Enligt direktiven ska utredaren analysera behovet av förändringar för att få en rimlig reaktion på brotten och även om nya sanktioner bör utvecklas eller om det behövs nya straffskalor. Uppdraget ska vara klart i maj 2012.

Politikens kvarnar mal långsamt. Under tiden fortsätter domstolarna att stryka Sveriges våldsbrottslingar medhårs.

Tvångsmässigt liberalt positionerande

Mathias Sundin har idag skrivit en mycket bra artikel på Newsmill om varför han agerade som han gjorde i Norrköping.
Norrköpings stadsbibliotek tillät antisemitiska bilder i en utställning. Samma sak utspelar sig nu på Stockholms stadsbibliotek. Det går inte att, som en del liberala debattörer gör, rycka saker ur sitt sammanhang och tro att just dessa specifika fall är liktydigt med allmänna principer om yttrandefrihet. Det pågår en demonisering av Israel. Reagerar inte jag och andra mot antisemitism legitimerar vi rasism.

Det finns många frågor invävda i frågan kring utställningen i Norrköping. För det första handlar det om man ska tillåta antisemitism på Norrköpings stadsbibliotek och andra bibliotek.

Då bör man, som Johan Ingerö påpekade, låta t ex Nationaldemokraterna få hänga upp grova antisemitiska och rasistiska affischer bland skönlitteratur och dagstidningar.

Detta verkar vara den självklara positionen som bland annat Expressens ledarredaktion och SvDs Sanna Rayman ställer sig bakom. Personligen tycker jag inte att det hör hemma på pysmysiga bibblan, men skulle kunna tänka mig att det kan ha en plats i en konsthall eller utställningshall. Så tycker även den utpekat "oliberale" Sundin.

För det andra finns diskussionen om vad som är antisemitism. Jonathan Leman på SKMA brukar skriva om hur svårt det är för folk att se att det finns olika grader av antisemitism.
Det ligger nära till hands att tolka dubbelmoralen i linje med den utbredda synen på antisemitism som något som har med folkmord att göra, inte som en fördomsstruktur bland andra som visserligen kan ha djupgående och förödande konsekvenser för den enskilde men som kan ta sig olika former av uttryck och variera i styrka.

Personligen anser jag att det inte finns någon form av rasism som är så hånad som antisemitism. Precis som Jonathan Leman säger verkar det i debatten finnas något slags konsensus kring att om det inte är skinnskallar som heilar på gatan är det inte antisemitism.

Det är helt i sin ordning att folk har olika uppfattning, men något som skrämmer mig en smula är att hederliga debattörer ger sig till att håna oss som oroas för antisemitism.

Bland annat skrev Neos Mattias Svensson igår på twitter att en vidare definition av antisemitism är något för "överkänsliga offertöntar." Och de som engagerar sig mot stadsbibliotekets utställning som relativiserar nazisternas brott under andra världskriget är en "brölande hop".

Det är också min tredje betraktelse. Bland vissa liberaler finns en oerhörd vilja att peka ut folk som dåliga liberaler. Mattias Svensson, som röstade på Miljöpartiet och passivt stödde kommunisten Ohly, är ett bra exempel. Man sitter på bra höga hästar om man i ett sådant läge ger sig till att peka ut folk som oliberala.

Självklart fick han sällskap av Fredrik Segerfeldt som nu är ute på Newsmill med ett riktigt lågvattenmärke. Segerfeldt drar till med ett rejält faktafel och påstår att Mathias Sundin stoppat en utställning på ett museum (sic!). Mathias Sundin kommenterar:
1) Jag stoppade ingen utställningen. Den ändrades.

2) Den ändrades för att den bröt mot bibliotekets regler. Den var antisemitisk ja, men den stoppades inte av den anledningen. När Segerfeldt skriver så där, tror man att jag hade stoppat den även om den visats i en lokal där reglerna var helt annorlunda.

3) Det är ett bibliotek, inte museum.

Även Segerfeldt pekar ut Sundin som en oliberal hycklare.

(Segerfeldt blir nu den fjärde (!) debattören i denna fråga vars debattinlägg innehåller grova faktafel. Men det visar på att frågan är mångbottnad och Sundins agerande inte kanske så oliberalt som det först såg ut.)

Visa liberaler slår sig för bröstet och pekar ut åsiktsfränder som icke-liberaler. Det är djupt beklagligt och lätt löjeväckande. Men en del har ett närmast tvångsmässigt behov att positionera sig.

Här positionerar man sig mot de som bekämpar antisemitism och eldar på den skrämmande utvecklingen där antisemitismen går framåt. Hur detta kan ses som något önskvärt för en liberal har jag mycket svårt att se.

UPPDATERING: Se Prärietankar om det som numer kallas Norrköpinggate av vissa.

18 okt. 2010

Segerfeldts ETC-drapa

Jag har battlat på twitter med Mattias Svensson under kvällen, och han menar att han skrivit rätt i sitt inlägg. Inga faktafel, trots att han menar att Sundin hotat med hets mot folkgrupp. Argumenterar man på det sättet blir det omöjligt att föra debatt. Svagt av Mattias Svensson (Sundin bemöter här).

En annan som kom in på ett hört var Hanna Wagenius, som tillsammans med andra anser att "liberaler blir skitnödiga" när man nämner Israel. Som exempel på en bra text nämner hon Fredrik Segerfeldts text i ETC: Liberalt tvångstyckande.

Jag körde en ganska lång debatt med Fredrik Segerfeldt här bloggen. Jag har inte brytt mig om att debattera så noga med honom sedan dess. Det jag känner är att libertarianer är oerhört teoretiska emellanåt. Man vill känna sig fristående och hänger upp sig på ett teoretiskt resonemang.

Det som Segerfeldts artikel innefattar är kort detta. Israel bildades på ett illegitimt sätt, eftersom Segerfeldt menar att det fanns en arabisk majoritet när Israel bildades. Den faktabaserade diskussionen kan vi ta, men jag har inte den i huvudet just nu. Jag hänvisar kortfattat till amerikanske vänsterdebattören Alan Dershowitz och hans bok "The case for Israel" (verkar också bli en film).

Så här sammanfattar Segerfeldt sina ståndpunkter:
Jag skulle dock vilja se en helt annan ödmjukhet från såväl Israels håll som från svenska Israelkramande liberaler, en attityd som skulle kunna sammanfattas så här:
Den judiska staten blev nog till på ett illegitimt sätt. Att motståndarna är korrupta extremister gör inte våra positioner mer rättfärdiga. Vår världsbild blir inte heller moralisk acceptabel bara för att vi är rikare och bättre organiserade än de andra. I stället bör vi vara beredda till långt större eftergifter än vi är idag.

Som sagt, den historiska och teoretiska diskussionen är intressant. Men vad som är mer intressant är väl vad han vill ska förändras. Min debatt med honom var inte klargörande.

Se till exempel detta, detta, detta och detta inlägg.

Det här inlägget är ett svar till Hanna Wagenius, som verkar se en djup mening i Fredrik Segerfeldts ETC-artikel. Personligen säger den mig inte ett smack. En historisk diskussion som inte tillför något till dagens debatt, och en oklar uppmaning om att Israel bör vara beredda till "långt större eftergifter".

Inte skitnödigt kanske, men väl meningslöst ordbajsande.

Faktafel hos $vensson

Idag ilsknade Mattias $vensson på Magasinet Neo ur på folkpartister i allmänhet och Matihas Sundin i synnerhet.
Jag har tidigare, innan valet, berömt Mathias Sundin som en god liberal kandidat. Hade jag bott i Östergötland hade jag förmodligen röstat på honom. Det omdömet tar jag tillbaka, och jag är idag väldigt glad att jag inte bor där.

Sundin har nämligen sett till att stoppa en utställning som kritiserar Israels ockupation av Gaza. Detta genom att hota med de breda och godtyckliga lagar om ”hets mot folkgrupp” som både EU och Sverige är så förtjusta i. I EU:s lagstiftning har några lobbyister fått in en så bred tolkning av begreppet ”antisemitism” att det även omfattar kritik mot Israels ockupation av Gaza, om kritiken sker genom jämförelser med nazisternas agerande.

$vensson har fel på flera punkter. För det första missuppfattade han datumet, detta är en gammal nyhet som jag bloggat om tidigare.

För det andra menar Svensson att Mathias Sundin hotat med Hets mot folkgrupp-lagstiftningen. Så har inte skett. Om man läser Mathias Sundins blogginlägg om saken rätar han själv ut frågetecknen:
Jag kunde visserligen ana det eftersom Radio Östergötland intervjuade mig igår, och det skulle sändas i morse. Det handlade om Palestinska föreningens utställning på Stadsbiblioteket där bilder från dagens Gaza jämfördes med Förintelsen.

Enligt en definition framtagen av ett EU-organ så faller det inom ramen för vad som är antisemitism. Biblan har en policy om att inget rasistiskt får visas i deras utställning, och jag tyckte därför att utställningen skulle tas ner.

Svensson ser alltså i Mathias Sundins agerande en fråga om yttrandefrihet och hets mot folkgrupp, där jag ser en fråga om ordningsregler på stadsbiblioteket i Norrköping. Bibblan har en policy om att inte visa rasistiskt material, och här hade man en utställning som enligt EUs egna definition var rasistiskt. Därför beslutade man att stoppa de bilder som var rasistiska (antisemitiska).

Vad som däremot inte stoppades var utställningen i sin helhet, Palestinska föreningen fick ta bort de bilder som jämförde Israels agerande i mellanöstern med förintelsen. Från SR Östergötland där Bengt Cete kommenterar:
– Vi tar undan utställningen nu och sen ger vi den Palestinska föreningen möjlighet att ta bort det här inslaget i sin utställning och ställa upp det material som vi anser är relevant i förhållande till Gazas situation idag, säger Bengt Cete (MP), kultur- och fritidsnämndens ordförande i Norrköping.

Diskussionen om hets mot folkgrupp är intressant, och den kan vi definitivt ta. Men först reder vi ut faktagrunden för debatten.

I det här fallet handlade det alltså om att Mathias Sundin påpekat att Norrköpings stadsbibliotek handlat i strid med sina egna stadgar och upplåtit plats åt en rasistisk/antisemitisk utställning.

När vi väl konstaterat detta faktum kan Mattias Svensson kan ta sig en funderare om det är relevant att skåpa ut Sundin som oliberal.

En annan som reagerat är Sanna Rayman. Även hon tar avstånd från Sundin på de grundvalar som Mattias Svensson anför.

Frågan är aktuell idag, i och med att samma relativisering av förintelsen har smugit in i en utställning på Stadsbiblioteket i Stockholm. Mot detta har en protestgrupp bildats på facebook (en "brölande hop" enligt Mattias Svensson).

Då som nu gäller att relativisering av förintelsen är en del av en pågående deligitimiseringskampanj mot Israel. Detta görs på många sätt, till exempel genom att jämföra Israels legitima aktioner idag med nazisternas brott under andra världskriget. Detta tonar ned betydelsen av förintelsen och svartmålar Israels agerande på ett obehagligt sätt. Det har ingen plats på svenska bibliotek.

UPPDATERING: Mathias Sundin har bemött kritiken i ett inlägg. Det där med fakta.

15 okt. 2010

Tågkaos: Kan SJ leverera?

Genom jobbet åker jag mycket tåg. Det är ett mycket trevligt färdsätt, men tyvärr har jag fått stifta bekantskap med SJs stora problem att hålla sina tider. De senaste fyra veckorna har jag haft komplikationer tre av dem.

Första veckan blev jag en timme försenad eftersom det var vägarbeten mellan Karlskrona och Emmaboda. Då åkte jag tågbuss, och fick sköta reklamationen själv. Chauffören ansåg inte att det var hans ansvar, eftersom han körde på entreprenad.

Nästa vecka var det fel på korglutningen så jag flög som en vante. (När jag klagade hos SJs twitter fick jag rådet att hålla i mig.) Förra veckan fungerade allt som det skulle men nu är det fullständigt kaos.

X2000 från Malmö var försenat en timme. Men jag ska kanske vara glad, det tåg från Emmaboda som jag gick av står såvitt jag vet kvar i Alvesta. SJ har ju av någon anledning stoppat all trafik med icke-x2000 tåg.

Alldeles nyss på mitt x200 stängdes bistron, eftersom det inte fanns någon korglutning i den vagnen. Och nu står vi still i Mjölby på grund av signalfel. Vi får se om jag kommer till Linköping överhuvudtaget.

Det är en sak att vara besviken på dålig service, men SJ verkar helt enkelt inte vara förmögna att sköta tågtrafiken. De tjänar stora pengar men levererar inte vad de lovar. Ett företag som blåser kunderna gång på gång kan inte få fortsätta verka.

UPPDATERING: Jag kom hem, tre och en halv timme för sent. En timme kunde ha sparats om inte tågpersonalen i Mjölby lurade oss att pendeltåget inte gick. Vi satt och häckade på tåget i en timme och under tiden gick flera pendeltåg till Linköping. Till slut berättade dom att tågen faktiskt gick, då hoppade jag ur tåget och på pendeln och var hemma på 15 minuter. Som ett slag i ansiktet kändes det!

Egyptiska fäder säljer sina döttrar

Elder of Ziyon rapporterar från Arab News om de tillfälliga äktenskap som är vanliga i Egypten, och hur barnen från dessa äktenskap ofta lämnas ensamma:
About 900 children born to Egyptian women and Saudi men in what is commonly known as “misfar” or “tourist” marriages are abandoned by their fathers, said an Egyptian activist at a recent forum on human trafficking. […]

“Misfar” marriage refers to a union contracted so that a woman may join her “husband” for the period of time he travels in a foreign country.

The women in such unions are divorced after a short time ranging from a week to a month, the Egyptian newspaper Al-Yaum Al-Sabi reported.

Speaking at the same forum, Azza Al-Jazaar, the general organizer of the Anti-Trafficking of Egyptian Girls program, said that these young women do not know they are being treated like commodities.

Their fathers receive up to 4,000 Egyptian pounds from these men for trading off their girls, she said, adding that most of these girls are below 16 years of age.

Det finns fortfarande mycket att göra för världens kvinnor, men ofta begränsas solidariteten av rädsla för att anklagas att vara främlingsfientlig. Det är få svenska feminister som höjer sina röster mot kvinnoförtrycket i mellanöstern, med Birgitta Ohlsson som ett lysande exempel.

14 okt. 2010

Har det brunnit i Bildt?

Ynet rapporterar att Carl Bildt återigen varit på besök hos sin kompis Assad i Syrien. Bildt åker gärna till diktaturen Syrien men undviker demokratin Israel, som jag tidigare bloggat om.

Hursomhelst, på denna resa har Bildt ett minst sagt intressant budskap:
In a recent meeting with Swedish Foreign Minster Carl Bildt in Damascus, the President of Syria, Basher Assad said that "Syria recognizes the existence of the State of Israel", and that he intends to convince Hamas to follow Syria's example.

Bildt met on Thursday with former minister Dr. Yossi Beilin and discussed his meeting with Assad. According to the Foreign Minister, Assad repeatedly mentioned his wish to resume negotiations with Israel through Turkey. Bildt told Beilin that I his opinion, Assad's intentions were sincere.

Jag är glad för Bildt om han har en bra relation med Assad. Det verkar han värdesätta högt. Men jag tror, även om Assad är Bildts personliga vän, att man bör ta hans ord med en nypa salt. Han är nämligen en brutal diktator.

Så när Assad säger att han erkänner Israel tror jag man bör vara ganska kritisk. Och när Assad säger att han ska övertyga galningarna i Hamas att erkänna Israel tror jag man ska inse att han antingen snackar rejält i nattmössan eller ljuger.

Att Carl Bildt går ut och för vidare ett så idiotiskt uttalande känns barockt. Har Bildt blivit berusad på gratisvin efter representationen hos diktator Assad? Vill han sprida glädje världen över på sin egen och Sveriges bekostnad?

Eller har det helt enkelt brunnit i Bildt?

Hamilton: Reformera LAS

Under budgetdebatten höll Carl B Hamilton ett intressant anförande om integration:
hur ändrar vi arbetsmarknadens funktionssätt så att fler invandrare får jobb snabbare efter ankomsten?

På den punkten krävs fortsatta integrationsreformer och nytänkande. T ex om det är så - vilket forskningen menar att det är - att svensk arbetsrätt försvårar för invandrare att kom in på arbetsmarknaden, ja då krävs att arbetsrätten ändras för att integrationen ska underlättas och förbättras.

Jag vill här erinra om statsministerns ord i regeringsförklaringen: "Lika sant som att vi i Sverige har [brister i systemen för invandrares etablering] lika sant är att det är dåligt fungerande system och strukturer som skapat problemen - inte de människor som kommit hit."

Detta innebär att arbetsrätten, som definitivt är en del av systemen för invandrares etablering, bör ändras så att invandrare lättare kan få jobb. Mot sådana förändringar står idag en järntriangel bestående av moderater, socialdemokrater och fackföreningsrörelsen.

De måste ställa sig frågan: vad är viktigast - en oförändrad arbetsrätt eller bättre integration av invandrare?

Detta anförande har bland annat fått Fredrik Segerfeldt att fråga sig om han röstade på fel parti. SvD Ledarbloggen har uppmärksammat.

LUFs Adam Cwejman är nöjd, av förklarliga skäl.

Fp behöver hitta sin roll i förhållande till de andra borgerliga partierna. En liberalare profil är enda vägen framåt om vi inte vill bli uppätna av jätten glufs-glufs a.k.a moderaterna. Låt oss hoppas att Hamiltons väg är FPs väg.

12 okt. 2010

13 år för avrättning och tortyr

Svenska Dagbladet skriver om att kriminalvården nu verkar för att få Jackie Arklöv frigiven:
Kriminalvården (KV) anser att polismördaren Jackie Arklöv är ganska väl förberedd för frigivning från sitt livstidsstraff. KV bedömer att två år räcker för att genomföra särskilda utslussningsåtgärder för honom. Risken för återfall i våldsbrott är inte förhöjd.

Det skriver KV i ett yttrande till Örebro tingsrätt, som avgör fall med tidsomvandling av livstidsstraff. Arklöv avtjänar nu sitt straff på studieavdelningen på anstalten i Tidaholm.

Han är dömd till livstids fängelse för mord på två poliser i Malexander 1999 och för krigsbrott, bland annat tortyr av fångar på Balkan. Arklöv har avtjänat lite drygt elva år av livstidsstraffet.

En polis är kritisk:
- Om jag fick bestämma så borde han sitta ett bra tag till. Jag har inget personligt mot Arklöv men han har uppsåtligt avlivat två av mina kollegor och är dessutom dömd för krigsbrott, säger kriminalinspektör Benniet Henricson till TT.

Det var han som för tio år sedan tog emot Jackie Arklövs bekännelse om avrättningen av polismännen.

Jo, det är lätt att hålla med inspektör Henricson. Av någon anledning anser den svenska kriminalvården att 13 år är ett rimligt straff för att avrätta två poliser och utföra tortyr på människor. Han har ju varit så trevlig i fängelset!

Det är så man vill spy.

Dick Erixon skrev nyligen om flatheten inför bostadsinbrott:
Även de borgerliga partierna har köpt den vänsterflummande kriminologins teser om att det inte hjälper att straffa dem som begår brott eftersom det är dessa som är de verkliga offren, inte de som blir misshandlade, bestulna, rånade, våldtagna eller mördade. […]

Själv tycker jag det är ett tecken på en civilisation i förfall.

När ska alliansen göra upp med vänsterflummet och se till att brottslingar får de straff de förtjänar?

V:s framtid: Det var bättre förr

SvDs ledarsida skriver om Vänsterpartiets framtidskommission:
Efter ännu ett förlustval beslöt Vänsterpartiets partistyrelse att tillsätta en framtidskommission. Lars Ohly motiverade beslutet med att ”vi behöver nya strategier för vänstern. Sverige ser inte ut som på 80- eller 90-talet”. […]

Igår utsågs ledamöterna i framtidskommissionen. Den ska ledas av Ida Gabrielsson som till vardags är ordförande i Ung vänster. På ungvänsterbloggen skriver hon om sin sorg över det Sverige som hon växte upp i:

”Jag skulle ljuga om jag inte erkände att jag är rädd för att jag inte kommer att få se det igen – Sverige när det är som bäst.”

Gabrielsson är född 1981 och redan nostalgisk. Framtiden har redan varit – för Sverige tillbaka i tiden.

Oerhört spännande val till framtidskommissionen. Gabrielsson har säkert mycket bra att komma med!

Jag ser Vänsterpartiets kräftgång som ett tecken på att svenska folket äntligen börjar lämna socialismen ryggen. Det finns inget som tyder på att "framtidskommissionen" kommer att hitta på något som ändrar denna utveckling.

11 okt. 2010

Owen Pallett - Heartland

Jag har tidigare bloggat om min stora fascination för artisten Owen Pallett och hans projekt Final Fantasy. För mig är det oerhört speciellt, det förenar nämligen två stora intressen som jag har - fiolspel och indiepop. Att det dessutom kommer in en hel del klassisk musik mitt i alltihop gör inte saken sämre.

Owen Pallett har nu kastat sitt projektnamn överbord och har släppt en skiva under eget namn. Skivan heter Heartland, och här är lite text från recensionen i Pitchfork.
Pallett has leaped beyond arranging for chambers and quartets, working now with electronics, with drums, with electric bass, with the Czech Philharmonic, with Nico Muhly. These are pop songs through and though-- lively, propulsive ones. But the wonder of them is in those arrangements, which are just ripe with motion and detail-- and they're not decorative […], but central.

The most immediate track here, "Lewis Takes Action", has Pallett singing grand, anthemic hooks, but the parts you're most likely to wind up humming are the stately brass and woodwind figures between them-- the amount of care and pleasure in these arrangements is extremely generous.

Här nedan kan ni se när Owen Pallett spelar låten live med en symfoniorkester:


Det roliga med Palletts nya skiva är att den utspelar sig i en fantasivärld. Från Pitchfork:
If you're wondering who "Lewis" is and what sort of action he's taking, well, this is one of the things that's just singular and fascinating about Pallett, every bit as much as his music-school voice or the charmingly mannered way he approaches his melodies.

On He Poos Clouds, Pallett seemed to be singing about real people, even ordinary ones; it was just that they tended to describe their emotional states in the grand terms of Dungeons & Dragons magic and conjuring. Since then, Pallett's jumped fully into fantasy: These twelve songs are monologues from Lewis, an "ultra-violent farmer" in a world called Spectrum, as he tries to come to grips with his own creator, Owen Pallett.

Det är härligt att tänka på Palletts sjuka fantasivärld. Passar perfekt med den drömska musiken.

Självklart ska ni genast ratta in Owen Paletts skiva Heartland på Spotify. Men något som jag rekommenderar är att också kolla in någon av de mängder med youtubeklipp som finns med Pallett. Till exempel här nedan när han spelar den oerhört vackra låten "E is for estranged" från den nya skivan:


Jag tror jag ska sluta lyssna på andra artister och bara lyssna på Owen Pallett. Gör det du med.

Recension på dagensskiva.com.

PS: Pallett har också släppt en EP som faktiskt heter "A Swedish Love Story". Den vill jag höra!

Svensk skolbok om mellanöstern förkastas

Elder of Ziyon skriver idag om hur svenska biståndspengar har hamnat i fokus i de israeliska nyheterna. Vänstertidningen Haaretz skrev om en intressant nyhet:
The Palestinian Authority's Education Ministry approved the use of a history textbook that offers the central narratives of both Palestinians and the Zionist movement, marking the first time that the accepted Israeli position is being presented to schoolchildren in the West Bank.

The textbook, which has been banned from use by the Israeli Education Ministry, is the result of a joint Israeli-Palestinian-Swedish collaboration to promote coexistence through education. It will be taught in two high schools near Jericho, the Palestinian Education Ministry said.

Men att den palestinska myndigheten skulle ha godkänt denna bok förnekades senare av palestinska myndigheten.

Elder of Ziyon kommenterar:
Any news story that would make Palestinian Arabs look more liberal than Israelis would be a huge PR victory; a devastating riposte to those who contrast the openness and liberalism in Israel and the hate and intolerance in the PA administered territories. […]

The PA had a choice to win a huge propaganda victory - or let some of their high school kids learn the Zionist narrative along with their own. The thought of teaching anything remotely resembling Zionism was so repulsive that they'd rather throw it all away.

Om jag får gissa lite lätt skulle jag tro att den israeliska historieberättelsen är en bra bit närmare sanningen än den palestinska. Kanske är det därför Israel inte ville lära om "Katastrofen" när Israel slog tillbaka ett utrotningskrig. Elder of Ziyon skriver vidare:
Yes, teach the Nakba - but teach what really happened. Of course it was a catastrophe for hundreds of thousands of people, but the continuing catastrophe of what has happened to them since 1948 at the hands of their Arab brothers needs to be taught as well.

Yes, there were some massacres and Israel should be embarrassed - but there was also heroism, there were also miracles, there was also the overriding moral imperative to survive and beat back an onslaught that was literally meant to be genocidal.

Teach about how Palestinian Arab nationalism was weak to nonexistent in 1948. Teach how Jordan and Egypt's occupations of "Palestinian" land were not protested. Teach the history of the Mufti and his terror sprees against Jews (not Zionists - Jews.) Teach about how Arab refugees in Israel were integrated into society while those in Arab lands were treated like garbage, and still are. Teach about how UNRWA has ensured that the "refugee" problem will fester until Israel is destroyed.

All of these need to be taught.

Vad ville de svenska representanterna lära ut för bild av "katastrofen" som var Israels bildande?

9 okt. 2010

Debatten om debatten är relevant

En tid har en debatt om invandringsdebatten rasat. En del menar att man inte öppet kan diskutera invandringspolitik utan att brännmärkas som rasist. Många hävdar också att det kan man visst, och passar i samma veva på att antyda att personer som debatterar invandringspolitik är rasister. Vilket från början var ett problem som lyftes av de som menar att man inte öppet kan diskutera invandringen utan att antydas vara rasist.

Ett bra exempel på detta är Isobel Hadley-Kamptz, som på Expressen idag skriver om Gunnar Sandelins artikel. Så här säger hon för övrigt om artikeln:
Artikeln är ett totalt intellektuellt haveri, de flesta faktauppgifter han refererar är felaktiga eller insinuant använda, och huvudtesen tycks vara att det stora problemet inte är att vi har rasism och diskriminering i Sverige utan att personer som säger "sanningar" (eller säger neger) blir kallade rasister.

Sandelin har använt felaktiga uppgifter, menar Hadley-Kamptz. Det räcker med att säga det, ingen faktaredovisning i övrigt är nödvändig. Och Sandelins artikel är en anpassning till Sd. Sandelin är typ rasist. End of discussion!

Det är som att diskussion om problemen med invandringspolitik plötsligt har blivit något som är exklusivt för Sd. Vilket tyvärr styrker min gamla analys av debatten:
Idag handlar det om förenklat om att man är för svensk immigrationspolitik och då är man god. Eller också vill man problematisera och då är man Sverigedemokrat och rasist.

En annan debattör som anser att debatten om debatten är så "sjukt tråkig" är Adam Cwejman.

Jag tycker Gunnar Sandelins artikel är utmärkt. Debatten om debatten är viktig och måste föras. Hur kan Sverige ha blivit så extremt som det är idag?

Och om Gunnar Sandelin har fel, hur stora är då de siffror han anger? En integrationsdebatt måste utgå från siffror, men som av en händelse har dessa siffror blivit oerhört svåra att få fram.

Någon som verkar ha en hel del vettigt att säga i integrationsdebatten är moderaternas Hanif Bali.

8 okt. 2010

Ekot: Vi är partiska

Jag mailade som sagt igår till Ekot för att höra hur de såg på Cecila Uddén, och hennes erkännande att hon är partisk i sin mellanösternrapportering. Här är svaret:
Hej Erik Svanbo,
Cecilia säjer i sin kommentar till det pris hon fått att hon ofta väljer den "för stunden svagare partens" perspektiv när hon rapporterar. Det är t ex barnen i Gaza under Israels invasion, eller Gazabornas liv under Hamasregimens förtryck eller Sderotinvånarnas skräck för raketer från Gaza.

Tycker du att det är en förkastlig och felaktig hantering av fakta? Det är den förmågan, som kännetecknar en god korrespondent!
Bästa hälsningar
Christina Gustafsson
Utrikeschef Ekot

För länge sedan ringde jag TT och frågade hur de såg på sin vinkling. Då fick jag ett liknande svar, man vinklar till den svagare partens fördel.

Självklart är det problematiskt att man alltid söker en viss vinkling på en nyhetsartikel. Det är detta som gör mellanösternrapporteringen så felaktig. Journalisterna söker hela tiden "den svagare parten", vilket leder till en fördummande och snedvriden rapportering.

Som läsare blir man skriven på näsan och en komplex konflikt blir reducerad till en stark/svag-konflikt. Israel blir "den starke". Palestinierna blir "den svage". Israel blir onda, palestinierna blir goda.

Som läsare vill jag att journalisten ska söka en neutral vinkel i sin rapportering. Som läsare vill jag kunna avgöra själv. Detta blir särskilt problematiskt i Ekots fall, eftersom de är public service.

Nu står det alltså klart - Ekot gör medvetna vinklingar i sin rapportering. Och de ser inga som helst problem med detta.

7 okt. 2010

In your face, Radio dept!

Jag älskar popmusik, och följaktligen mängder med popvänsterband. Det var popvänstern som inspirerade mig att ta det bloggnamn jag har.

Ett utmärkt popvänsterband heter Radio Dept. Dom gör elektronisk pop och älskas av de flesta popälskare. De är dessutom politiska, och har gjort en låt till Fredrik Reinfeldt. Från youtube:



Låten heter Freddie and the Trojan Horse och skrevs efter valet 2006. Musiken är utmärkt men texten är inte riktigt på samma nivå. Här är en central passage:
Freddie, one day
All of the workers that you led astray
Will make you pay

Och det jag vill säga till Radio Dept är väl kortfattat -  näe, arbetarna gjorde inte så att Fredrik fick betala.

Så kan det gå när man gör en högtravande politisk låt helt inriktad på att det politiska landskapet ska bestå. Men nu är det andra tider, den politiska kartan gäller inte längre. Till glädje för oss som är höger och kanske inte till lika stor glädje för dom som är vänster.

Låten Freddie and the Trojan Horse är en väldigt trevlig illustration av denna politiska förändring.

Jag rekommenderar att ratta in Radio Dept på Spotify. För musiken är grym. Lika bra som politiken är dålig.

Så lite kärlek till Radio Dept  tillsammans med lite retsamheter. Från hjärtat båda två

Partisk SR-journalistik belönas

För en tid sedan offentliggjordes att SR:s Cecilia Uddén fått pris för sin mellanösternbevakning. Särskilt positivt var att Edvardsson vinklat bevakningen. Här är motiveringen:
"Orädd och kontroversiell är omdömen som fälls om Cecilia Uddéns journalistik.

Själv tycker hon att man måste ta parti för den för tillfället svagare parten. Det går inte att i varje ögonblick vara opartisk och balanserad. En sådan inställning väcker både kritik och respekt.

Det är anmärkningsvärt att Cecilia Uddén är så öppen med att hon är partisk i sin rapportering. Det är nämligen inte tillåtet.

Det är anmärkningsvärt att Sveriges Radio accepterar en journalist som öppet berättar om sin partiskhet. Uddén har tidigare erkänt att hon vinklade USA-bevakningen, och fälldes då i granskningsnämnden för radio och tv.

Frågan är om Uddén kan fällas när hon erkände sin partiskhet utanför sändningstid.

Vad som däremot kan krävas är att Cecilia Uddén omedelbart entledigas från sitt uppdrag som mellanösternkorrespondent för Sveriges Radio. Public service ska ha en opartisk bevakning från Mellanöstern.

Jag har kontaktat Ekot via mail för att höra vad de anser om att Cecila Uddén återigen erkänt sin partiskhet.

Aftonbladet hånar Lennart Eriksson

Igår skrev Aftonbladet om twittrande och facebookande som kan få konsekvenser. Inget konstigt med detta. Men bland exemplen dyker något konstigt upp:
…Eftersom en läkare nyligen bloggade om sin lipsill till patient.

…Eftersom en lärare klagade på Facebook om sina korkade elever.

…Eftersom en fotbollsspelare bloggade om hur en domare var kortväxt och efterbliven.

…Och eftersom en chef på Migrationsverket skrev positivt om Israel i sin blogg.

Att skriva positivt om Israel är alltså omöjligt för en chef på Migrationsverket. Och dessutom att likställa med att skriva nedsättande om elever och klienter. Man häpnar.

Lennart Eriksson bloggade om sitt stöd för Israel och sitt motstånd mot Hamas. För detta fick han sparken, men vann sedan en strid i domstolen mot Migrationsverket. Läs hans berättelse här.

Detta var ett stort övergrepp av en svensk myndighet mot en medborgare. Som tur är fälldes myndigheten för sitt övergrepp. Men Aftonbladet och journalisten Catrine Norrgård verkar anse att Lennart Eriksson gjort fel. Och att det är komplett idiotiskt att skriva positivt om Israel.

6 okt. 2010

Svartvit integrationsdebatt

Reaktionerna på Sd:s intåg i riksdagen handlar inte om integrationspolitik. Det handlar om positionering och försvar av en svartvit världsbild. Det gäller att visa att man inte tillhör "rasisterna", och det bästa och tryggaste sättet är att attackera "rasisterna."

Johan Ingerö har pekat på klassperspektivet i den här kritiken. Många av Sd:s väljare finns i förorter med mycket invandrare. Man har inget jobb och känner sig otrygg, eftersom brott inte klaras upp. Då kommer främlingsfientligheten som ett brev på posten. Ingerö:
Så hur hanterar då Södermalms välbeställda chicvänster de 300 000 personer som av ungefär dessa skäl röstat in Sverigedemokraterna i riksdagen? Genom att gå till Sergels torg och demonstrera mot dem. Demonstrera mot […]människor som i grund och botten är offer för destruktiv bidragskultur och flummig brottspolitik. Sällan har det nya klassamhället – den mediala storstadsklassen mot resten – illustrerats så tydligt.

Jag är personligen mycket stolt över vår svenska arbetskraftsinvandring. Så tycker jag invandring ska fungera - i princip öppna gränser för de som kommer hit och jobbar. Men jag är mer osäker på asylinvandringen.

Det duger inte att vi har mängder med människor som kommer till Sverige och hamnar i utanförskap. Fungerar inte integrationen blir den naturliga reaktionen att minska asylinvandringen, även om man i grunden tycker att asylinvandringen bör vara hög.

Idag kan integrationsdebatten kort sammanfattas så här: De etablerade partierna och medierna menar att den svenska integrationspolitken är bra, och att alla som har något att invända är rasister. Sverigedemokraterna säger att den svenska integrationspolitiken är dålig och lösningen på detta är att stoppa invandringen.

Jag tycker inte att "etablissemanget" har rätt och jag tycker inte att Sd har rätt. Jag hävdar med emfas att detta är en legitim ståndpunkt,

För att tala med CUF: Integrationsdebatten är ett jävla skämt.

Tystnadskultur lyfter Sd

Gunnar Sandelin, som jag citerade i mitt gamla blogginlägg Ta debatten med Sd och förlora, skriver idag på SvD Brännpunkt: Tystad debatt skapar SDs framgångar. Till att börja med skriver han lite grann om svensk invandringspolitik:
• Invandringens/asylmottagandets nettokostnader ligger på mellan 43 och 58 miljarder per år.

• Nästan ingen av de som söker asyl idag har några giltiga id-handlingar.

• Hälften av de asylsökande som får stanna saknar eller har endast kortare skolgång eller liten yrkeserfarenhet .

• Bara sju procent av alla asylsökande som fått permanent uppehållstillstånd de senaste 30 åren har flyktingstatus.

• Vi har en anhöriginvandring som är flera gånger så stor som asylinvandringen.

• Sverige har mellan 1990 och 2006 gått från tre till 156 utanförskapsområden, där i praktiken bara hälften av alla i arbetsför ålder har sysselsättning.

Han skriver också om den tystnadskultur som har uppstått kring invandringen:
Istället för att problematisera och lyssna till det som är en stor del av befolkningens verklighet har den politiska och mediala eliten ihärdigt strävat efter att uppfostra medborgarna till "rätt" värdegrund.

Att all kritik mot mångkultur och massiv asylinvandring i förhållande till folkmängden har avfärdats som främlingsfientlighet medför att vi fått ett näst intill totalitärt klimat där allt fler människor blir rädda och därmed förmodligen också mer benägna att missnöjesrösta.

Journalister som ser sig som väktare av de "rätta" idealen har agerat med en sällan skådad flockmentalitet under flera decennier. Dessvärre befarar jag att denna självpåtagna begränsning av yttrandefriheten starkt har bidragit till att Sverige i framtiden riskerar att bli ett alltmer sargat, splittrat och fattigt land.

Sandelin sätter huvudet på spiken. Om alliansen gör upp med de rödgröna utan att tackla integrationsproblemen som finns kommer Sverigedemokraternas stöd att öka.

Det extrema klimatet där ingen kritik av integrationspolitiken tillåts gör att folk håller käft, och det enda alternativet som finns för de som är oroade är att vara tyst och i smyg rösta på Sd.

Det första steget innan debatten ska kunna börja är att vi får fakta på bordet. Stämmer Sandelins siffror? Är det rätt att en stor del av asylinvandrarna inte har flyktingstatus?

Men dit är det långt.

5 okt. 2010

Sahlins patetiska spel

Innan valet lovade Mona Sahlin att aldrig någonsin, någonstans ge Sverigedemokraterna ens passivt inflytande. Efter valet, så fort chansen gavs bröt Mona Sahlin sitt löfte.

Och detta i en fråga utan praktiskt politisk betydelse, eftersom socialdemokraterna är 0.6% större än moderaterna.

Man kan ha olika åsikter om hur Sverigedemokraterna ska hanteras, om det är rätt eller fel att göra upp utan dem. Men båda blocken har samma ståndpunkt, alliansen blev störst och bildar därför regering.

De lägger fram olika förslag som riksdagen tar ställning till. Då kan den rödgröna oppositionen välja att leva upp till sitt löfte om att ge Sverigedemokraterna inflytande genom att inte ge dem möjlighet att rösta ned regeringens förslag.

Men det löftet sviker nu Sahlin. Hon kan till och med tänka sig att rösta med Sverigedemokraterna i ett misstroendevotum mot regeringen.

Det pratas om att riksdagen blir till en cirkus nu och det stämmer. Ansvaret för detta ligger på de rödgröna och framför allt på Mona Sahlin.

Dick Erixon har samlat pressröster om Sahlin.

Folkdräkt: Skaffa rock, Åkesson!

Jimmie Åkesson kom idag till riksmötets öppnande i folkdräkt. Enligt tradition är detta helt korrekt, i alla fall om man får tro wikipedia.
Folkdräkt räknas som högtidsklädsel och ett fullgott alternativ till moderna dräkter som frack vid de flesta högtidliga tillfällen. Det är således formellt korrekt att bära folkdräkt vid exempelvis en nobelmiddag, vilket också ibland sker. Folkdräkt är även lämpligt vid familjehögtider, som bröllop ochdop eller motsvarande.

Med reservation för vad den obestridda auktoriteten Magdalena Ribbing har att säga.

Folkdräkter ser ganska olika ut, och kan vara mycket stiligt. Dalarnas folkdräkter är hur snygga som helst, särskilt rättviksdräkten och leksandsdräkten.

[caption id="attachment_6264" align="aligncenter" width="199" caption="Leksandsdräkt, komplett med rock"]Leksandsdräkt[/caption]

Folkdräkten som Jimmie Åkesson idag använde var en blekingedräkt, och den verkar sakna rock. Det är detta som ger det lätt fjantiga intrycket, byxorna är höga och av en modell som vi inte är vana vid att se.

Dräkten från min hemtrakt (Bro Malma-dräkten, kan ses här) brukar för det mesta bäras utan rock. Men pappa har skaffat rock ändå. Jag vet inte om detta är korrekt, men han har gjort det. Då blir folkdräkten ett fullvärdigt högtidsplagg.

För en maktpolitiker tror jag dock ändå kostym är att föredra. Men på en finare middag tycker jag det är mycket tjusigt med folkdräkt. Till och med för politiker.

Biskopen hängde ut Sd

Idag lämnade Sverigedemokraterna kyrkan under dagens riksmötesinvigning, som av någon anledning hålls i kyrkan. (Otroligt att ingen har känt sig kränkt av att vara där.)

Om det var rätt att gå ut eller inte får stå för Sd själva. Men det var inte så att biskopen markerade mot rasism endast. Hon passade också på att hylla demonstrationerna mot rasism som varit, demonstrationer som explicit riktade sig mot Sd. Från talet:
Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. […]

Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp.

Biskopen gjorde väl något som kan likställas med att nedkalla guds vrede över ett demokratiskt parti. Om det partiets företrädare blir förbannade och lämnar rummet är det kanske inte så konstigt.

Att det nu pratas om att Sd lämnade kyrkan i protest mot att biskopen nämnde rasism är fel och en del i den fullständigt misslyckade kampanjen att tysta ned Sverigedemokraterna.

Se även SvD.

4 okt. 2010

Förnyelse även i FP

Jag blev lite smått avundsjuk när Moderaterna utsåg Sofia Arkelsten till ny partisekreterare. De tog definitivt täten i racet om Sveriges mest moderna parti. Men nu tar Folkpartiet upp facklan när Nina Larsson utses till ny partisekreterare. Larsson kommenterar:
- Sverige står inför stora utmaningar med att möta den allt hårdare internationella konkurrensen. Folkpartiet ska fortsätta utveckla den liberala politiken som kan möta dessa utmaningar. Fler ska känna att Folkpartiet tar initiativ i viktiga framtidsfrågor som skolan, integrationen och ett bättre företagsklimat. Folkpartiet ska fortsätta vara det tydliga partiet i frågor som till exempel skola och integration.

Nina Larsson utmärkte sig i valrörelsen genom att gå ut och lyfta språktestfrågan. Detta visar att hon har mod att stå för kontroversiella frågor och bådar gott för framtiden.

Nu har centern en del att leva upp till när Anders Flanking ska efterträdas!

3 okt. 2010

Gör upp med sexualmoralen

Helena von Schantz, ordförande för folkpartiets kvinnoförbund i Östergötland, skriver på sin blogg om moralismen mot sexsäljare:
I fredagens Expressen berättar Linnea 55 år om sitt liv som prostituerad. När man läser hennes berättelse hittar man en välorganiserad och metodisk kvinna med stark moralisk kompass. Hon valde sin bana efter moget övervägande och rådslag med vänner och familj. Alla som kan anses förtjäna att känna till hennes extraknäck gör det . Hon väljer sina kunder med omsorg och är nöjd med hur hon har inrättat sitt liv […]

En riktig solskenshistoria, med andra ord. Men se experterna skakar dystert på huvudena. Prositution leder till tidig död och annan problematik, förklarar de, och de ifrågasätter att det finns någon fritt val inblandat:” - Det är sällan så enkelt att de själva valt det. Många har tidigare varit utsatta för sexuella övergrepp, det finns en överrepresentation där.” ”Köparna betalar för makt över någon annan människa, de utnyttjar någons svaghet”

Denna historia har vi hört många gånger. Helena von Schantz ryter ifrån:
När jag läser det här blir jag så in i märgen förbannad och faktiskt också personligt kränkt. Att uttala sig på det sättet om halva befolkningen borde fan ta mig räknas som hets mot folkgrupp.

”Någons svaghet”, det är kvinnans svaghet, kvinnans oförmåga att fatta genomtänkta beslut över sin egen kropp, att väga för- och nackdelar, att tänka och agera förnuftigt.

”Sällan så enkelt att de själva valt det”: De tror alltså att de väljer själva, men experterna vet bättre. Ja men om de är traumatiserade, kanske någon invänder. Än sen då? Att ha varit utsatt för sexuella övergrepp skadar inte hjärnan. Offren behöver inte överförmyndare, de är fortfarande kapabla att bestämma över sina egna kroppar. Det är så in i helvete fräckt att tala om kvinnor som om de vore menlösa barn som samhället måste ta under sitt beskydd.

Klarspråk från von Schantz.

Sexköpslagens förespråkare tror sig vara moderna upplysta feminister. Men moralismen mot kvinnor som väljer att sälja sexuella tjänster är inget annat än moralism och patriarkala föreställningar.

Malmö: "Dö din judeälskare"

Sydsvenskan berättar om hur en ung kristdemokrat blivit misshandlad för sitt stöd till Israel.
Den 17-åriga KDU-medlemmen är på väg hem från skolan vid 15.40-tiden när en ung man kommer bakom honom. Följande samtal utspelar sig, enligt 17-åringen:

- Är det du som är xx (17-åringens namn)?.

- Ja, svarar 17-åringen.

- Varför har du snackat skit om Palestina?

- Det har jag inte gjort.

- Sluta ljug för mig annars får du en höger i ansiktet.

19-åringen ger honom en örfil och säger:

- Jag har sett det på Facebook.

Efter det får KDU-medlemmen även ett slag i ansiktet med knuten näve och 19-åringen springer sin väg.

Gråtande tar sig 17-åringen hem och ringer polisen. På lördagsmorgonen hämtas 19-åringen till förhör. Han var inte svår att spåra. Från hans Facebookkonto har någon hotat 17-åringen. "Du ska dö din judeälskare", stod i meddelandet som skickades för drygt två månader sedan.

Antisemitismen och det politiska våldet breder ut sig i Malmö. Oerhört skrämmande.

1 okt. 2010

Sahlins svek - ger Sd inflytande

Sossarna har nu letat fram en annan kandidat än Björn von Sydow, efter att han inte ville delta i Sahlins smutsiga maktspel. Det är nämligen så att hon innan valet lovade att inte göra det hon gör just nu.

Bloggen departementet länkar idag till ett blogginlägg från slowfox som berör Sahlins tal inför s-kongressen 2009. Då sa hon så här:
Vi ger aldrig Sverigedemokraterna inflytande – aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande (min fetstil)

Men nu har hon gjort helt om. Detta borde hon konfronteras med.

Ann-Charlotte Marteus på Expressens opionionsblogg kommenterar:

Se även inslag.se på samma tema.