29 mars 2010

FN attackerar yttrandefriheten

Elder of Ziyon rapporterar att FNs råd för mänskliga rättigheter fortsätter att attackera yttrandefriheten:
The UN Human Rights Council on Thursday narrowly passed a resolution condemning Islamophobic behaviour, including Switzerland's minaret building ban, despite some states' major reservations. […]

The resolution also "expresses deep concern ... that Islam is frequently and wrongly associated with human rights violations and terrorism."

USAs FN-ambassadör, Eileen Donahoe, var kritisk:
"We cannot agree that prohibiting speech is the way to promote tolerance, because we continue to see the 'defamation of religions' concept used to justify censorship, criminalisation, and in some cases violent assaults and deaths of political, racial, and religious minorities around the world," she said.

"Contrary to the intentions of most member states, governments are likely to abuse the rights of individuals in the name of this resolution, and in the name of the Human Rights Council," added the US envoy.

FNs råd för mänskliga rättigheter har en majoritet av länder där som kränker mänskliga rättigheter. Bland annat finns en mängd arabstater där. Dessa religiösa diktaturer använder nu FNs råd för mänskliga rättigheter som en plattform för att tysta kritik. (Detta har FNs generalsekreterare tidigare kritiserat.)

Detta är en naturlig konsekvens av att alla världens länder får sitta med och bestämma i FN, trots att närmare hälften av dessa är diktaturer. Det är som att sätta 50% brottslingar i riksdagen och tro att något bra ska komma av det.

28 mars 2010

Gripande Uppdrag Granskning

Har nu på morgonen sett Uppdrag Gransknings reportage från Bjästa. Jag har hamnat lite på defensiven i och med de massiva reaktionerna, och funderat om det handlar om en vinkling. Men såvitt jag kan bedöma handlar det här om ett genuint, sakligt gräv som avslöjar en oerhörd skandal och masspsykos i lilla Bjästa.

Det har kommit en del pikanta uttalanden efter Uppdrag Granskning, särskilt detta från skolchef Anders Fager.
Anders Fager använde ordet "överbeskyddande" när han pratade om Linneas mamma och hennes kamp för dotterns trygghet på skolan.
- Vi fick bort att de kommenterade och att de kanske gjorde gester och tecken åt henne. Och där kanske man hade kunnat accepterat att man fick ner det på den nivån. Längre kom vi inte, vi kunde inte få dem att sluta titta och snegla. […]

- Om det varit en annan förälder kan jag lova att det här inte hade gått så långt, sa han.

I Uppdrag Gransknings reportage vittnar skolans rektor och personal på fritidsgården om hur de inte "tagit ställning" för vare sig flickan eller pojken. Skolan har alltså inte ställt sig bakom rättssamhället, och på så sätt legitimerat den stora ryktesspridning som fanns.

Att i detta läge gå ut och kritisera flickans mamma känns oerhört magstarkt, för att inte säga direkt stötande.

I denna tragedi finns det dock också hjältar. När vuxna, skolan och kyrkan svek och vägrade ta ställning mot våldtäktsmannen gjorde Amanda Ögren, 15 skillnad. Hon tog kontakt med den våldtagna flickan och stöttade henne när många andra svek. Aftonbladet intervjuar henne och här finns Amandas blogg.

Summa summarum verkar det som att Uppdrag Granskning gjort ett fantastiskt jobb och det känns oerhört viktigt att detta har uppmärksammats.

Se programmet här.

27 mars 2010

Nordkorea har Earth Hour jämt

[caption id="attachment_4700" align="alignnone" width="300" caption="Earth Hour dygnet runt, året runt"]Earth Hour dygnet runt, året runt[/caption]

Ikväll firar det politisk korrekta etablissemanget Earth Hour. Då ska man släcka ljuset för att "skicka en signal till politikerna". Johan Norberg har skrivit mycket bra om detta.
Människans största hot är bristen på elektricitet. I sina studier om ”ekologiska fotavtryck” pekar WWF ut länder som Haiti, Afghanistan och Kongo som föredömen. Det är också länder där folk dör för att de inte har elektricitet. Det gör att de inte kan driva pumpar som ger säkert vatten, och gör att de måste elda inomhus för att tillreda maten, vilket ger ödesdigra lung- och andningssjukdomar. Byar i Bangladesh med elektricitet har 35 procent lägre barnadödlighet än de utan. 100 barn dör varje dag i landet därför att Earth Hour är ett kroniskt tillstånd för dem.

Vi ska därför inte lösa miljöproblemen genom att begränsa energitillgången. Det är inte heller det mest effektiva. Vi behöver i stället bättre teknik och grönare energikällor, som solkraft. Det begriper nog även WWF, kungen och regeringen. Så synd då att de ägnar sig åt patetiska kampanjer som antyder att lösningen är problemet och att problemet är lösningen.

För er som inte nöjer er med Earth Hour finns även Caveman Week på fejan:
If we are to truly solve the problems of global warming today we need to take down the emissions for a whole week. That is why Caveman week was invented. From November 24 through to November 30 everybody should turn off everything at home and depart into the woods, and live in harmony with nature.

Of course no appliances are needed, cavemen never had any, and you should by no means light a fire since that will further destroy the planet with CO2. Just eat what nature offers you. Sure it will be cold and probably half of us will die, but it will be worth it because we all need to sacrifice everything to save the planet.

Och detta är ju summan i kardemumman - har vi människor rätt att existera på ett modernt sätt? Varför kan inte detta anses vara naturligt?

PS: Min partikollega i Kalmar, Sebastian Hallén, är också kritisk mot Earth Hour, och noterar att ett ännu större mörker sänker sig över staden idag när Mona Sahlin besöker staden.

Kontraproduktiv press mot Israel

Den senaste tiden har pressen på Israel varit större än vanligt från omvärlden. De aktuella husen som varit centrum för bråket ligger inte ens på ockuperad mark.

Charles Krauthammer skriver i Jerusalem Post om hur USA utifrån denna händelse har skapat en diplomatisk kris och frågar sig varför. Han skriver vidare om att Hillary Clinton nu uttalat sig och menat att Israel måste visa att de är allvarliga med sina fredssträvanden:
Israel? Israelis have been looking for peace – literally dying for peace – since 1947, when they accepted the UN partition of Palestine into a Jewish and Arab state. (The Arabs refused and declared war. They lost.) Israel made peace offers in 1967, 1978 and in the 1993 Oslo peace accords that Yasser Arafat tore up seven years later to launch a terror war that killed a thousand Israelis. Why, Clinton’s own husband testifies to the remarkably courageous and visionary peace offer made in his presence by Ehud Barak (now Netanyahu’s defense minister) at the 2000 Camp David talks.

Arafat rejected it. In 2008, prime minister Ehud Olmert offered equally generous terms to Palestinian leader Mahmoud Abbas. Refused again.

IN THESE long and bloody 63 years, the Palestinians have not once accepted an Israeli offer of permanent peace, or ever countered with anything short of terms that would destroy Israel.

Debatten kring Israel och Palestina går ut på att Israel granskas skoningslöst och pressas skoningslöst. De palestinska ledarnas handlingar granskas inte, de förtigs i bästa fall. Men det händer även att högt uppsatta politiker hjälper till att skönmåla de palestinska ledarna.

Elder of Ziyon skriver om de intressanta följderna av de arabiska ländernas krigföring mot Israel.
Starting and losing a war has consequences in every part of the world except for one. Since 1967, the world - and "international law" as interpreted by most - is fixated on the idea that the Arabs can start all the wars they want against Israel. If they lose, international pressure will ensure that the previous status quo can be returned to, so there are no consequences for losing.

De palestinska ledarna har fortfarande inte gett upp sin kamp om att förstöra Israel. Se Palestinian Media Watch. Men västvärlden har skygglapparna på och fortsätter att sätta press på Israel. Det är bisarrt.

Dick Haas spekulerar kring om USAs linje är att skrämma Israel genom att villkora USAs stöd vid en eventuell kärnvapenattack mot Israel. Men konsekvensen av detta kan bli att Israel på egen hand utlöser en attack mot Iran.

Efter Obamas förnedring av Netanyahu vid hans senaste besök i Vita Huset har nu 327 kongressledamöter skrivit ett brev till Hillary Clinton och bett henne att lösa krisen med Israel.
differences are best resolved quietly, in trust and confidence, as befits longstanding strategic allies. […]


A strong Israel is an asset to the national security of the United States and brings stability to the Middle East. We are concerned that the highly publicized tensions in the relationship will not advance the interests the U.S. and Israel share.

Obama har valt en farlig väg i sin vendetta med Israel. Pratet om hans vänskap med Israel ekar allt mer tomt.

När omvärlden har en såpass skoningslös syn på Israel och deras fredssträvanden känns det faktiskt tryggt att ha en ledare som Benjamin Netanyahu. Om USA blir lika skoningslösa som resten av väst finns det faktiskt ingen anledning att lyssna längre.

Poesi och kvinnokamp i Saudiarabien

Elder of Ziyon uppmärksammar en AP-artikel om hur en mycket modig kvinna, Hissa Hilal, i en poesitävling gjort uppror mot Saudiarabiens religiösa patriarkat:
Hissa Hilal, only her eyes visible through her black veil, delivered a blistering poem against Muslim preachers "who sit in the position of power" but are "frightening" people with their fatwas, or religious edicts, and "preying like a wolf" on those seeking peace. […]

Her poem was seen as a response to Sheik Abdul-Rahman al-Barrak, a prominent cleric in Saudi Arabia who recently issued a fatwa saying those who call for the mingling of men and women should be considered infidels, punishable by death.

But more broadly, it was seen as addressing any of many hard-line clerics in Saudi Arabia and elsewhere in the region who hold a wide influence through television programs, university positions or Web sites.

Kvinnokampen i Sverige och väst är fortfarande relevant, men här har de största hindren undanröjt.I tredje världen finns enorma insatser att göra - där är kvinnokampen en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter.

Oerhört viktigt att Hissa Hilal och hennes medkämpar i Saudiarabien får omvärldens stöd i sin kamp.

24 mars 2010

Ask måste be om ursäkt

Debatten kring Beatrice Asks förslag om uthängande av misstänkta sexköpare rullar vidare.

Sanna Rayman skrev igår ett briljant inlägg på SvDs ledarside: "En laglös justitieminister".

Så även Mårten Schultz på Politikerbloggen - "De demokratiska grundvalarna hänger löst efter Asks utspel".

Det är högst rimligt att kräva Beatrice Asks avgång efter hennes utspel. Hon har visat att hon fundamentalt har missförstått sin roll som justitieminister. Eller som politiker överhuvudtaget.

Fredrik Reinfeldt har gjort klart att inget förslag i linje med det som Ask förslog kommer läggas. Men det som Beatrice Ask måste göra är att ta tillbaka sitt uttalande och be om ursäkt.

Om inte det sker kan jag faktiskt acceptera ett drev - trots de allvarliga konsekvenser detta skulle få för alliansen. Så viktig är denna fråga.

Som Johan Ingerö dock påpekat är svenska journalister inte så intresserade av att justitieministern går emot rättstatens fundament. Vad är detta mot en obetald tv-avgift?

23 mars 2010

Usa döljer Fatahs terrorhyllningar

Dick Erixon tar upp hur Hillary Clinton har pressat Hamas under sitt tal för AIPAC.

Det är utmärkt att USA pressar Hamas - det borde hela världen göra. Men vad som är oroande är att USA spelar med i det politiska spelet som går ut på att utmåla Fatah som moderata och fredsvänner.

Men Elder of Ziyon har en kommentar om talet:
Israel Matzav points out that Hillary Clinton said this at the AIPAC conference:
When a Hamas-controlled municipality glorifies violence and renames a square after a terrorist who murdered innocent Israelis, it insults the families on both sides who have lost loves ones in this conflict.

In a very, very narrow sense, she is right. […]

But the naming of the square was purely a Fatah initiative and a Fatah celebration. Mughrabi was a Fatah terrorist. The entire episode was a damning indictment of Fatah - the party whose leader happens to be so-called "moderate" Mahmoud Abbas. Hamas has nothing to do with it

Hamas måste ta avstånd från våldet - men detsamma gäller Fatah. De hyllar terror precis lika öppet som Hamas, men deras budskap döljs av världens medier och politiker. Tyvärr även USA.

22 mars 2010

Stöd Kuba-kommunismens fångar

Martin Ängeby skriver på sin egen och Liberatis blogg om Kubas samvetsfångar:
Rörmokaren och människorättsaktivisten Orlando Zapata Tamayo dog den 24 februari i ett fängelse ute på landet i provinsen Camaguay på Kuba. Han dog efter 85 dagar av hungerstrejk. Han hade inga barn eller fru, men han har en relativt ung mamma som sörjer honom, och hundratals demokratiaktivister på Kuba. Zapata var 42 år gammal och dömd till 25 år i fängelse för “respektlöshet” och motstånd mot regimen.

Samma dag som Orlando Zapata dog besöktes Kuba av Brasiliens president Ignacio Lula da Silva. Ha sa inte ett ord om Zapatas död eller mänskliga rättigheter. Många politiska ledare väljer att tiga, också här i Sverige.

Visst stämmer det att många tiger om Kuba. Men det är värre än så - i Vänsterpartiet finns många högt uppsatta som hyllar Kuba.

Bland annat sitter Eva Björklund från Svensk-Kubanska föreningen i Vänsterpartiets partistyrelse. Svensk-Kubanska är regimens förlängda arm i Sverige och har en stark ställning inom Vänsterpartiet.

Att ha Eva Björklund i partistyrelsen är ett hån mot Orlando Zapata och de andra politiska fångarna på Kuba.

Stöd SILC i deras arbete för Kubas samvetsfångar.

Fatah: Hamas överger ”motståndet”

Elder of Ziyon bloggar om hur Hamas fått en skopa ovett sedan de uttalat sig mot raketattackerna den senaste tiden. Nu får de kritik från olika terrorgrupper, men även av Fatah.

I en Google Translate-översättning från Feras Press kan vi läsa om hur Fatahs talesperson Fayez Abu Eita anser att Hamas sviker "motståndet". Elder of Ziyon sammanfattar:
A Fatah spokesman, Fayez Abu Eita, accused Hamas of abandoning terror ("resistance") in order to maintain its hold on power. He said that the people elected hamas to be their leaders because they were shooting rockets into Israel, but unfortunately the treasonous Hamas has done a 180 degree turn and now is campaigning against the rockets.

Den moderata rörelsen Fatah anklagar alltså Hamas för att de inte står bakom terrorverksamheten mot civila i Israel.

Fatah är en stor mottagare av svenskt bistånd. Självklart måste lämpligheten i detta ifrågasättas.

20 mars 2010

Beatrice Ask förbrukar sitt förtroende

Vår justitieminister Beatrice Ask har varit väldigt anonym. På sista tiden har hon kommit ut i rampljuset, vilket heller inte känns bra. Först kom förslaget om drogtest av barn, och nu har hon fullständigt ballat ur:
På ett seminarium i riksdagen i torsdags om prostitution, sadeBeatrice Ask att omgivningen bör få veta om någon är misstänkt för sexköp.

– Jag skulle kunna tänka mig att ha väldigt grälla färger på kuvertet och skicka hem till folk som var misstänkta för detta, sade hon. […]

Till Aftonbladet säger hon att idén med grälla färger kanske inte var så bra. Men hon står fast vid principen.

– Rent praktiskt kanske man inte kan ha färgade kuvert, men vi måste visa vilka de är och låta människor i deras omgivning få veta, säger Ask till Aftonbladet.

Justitieministern vill alltså att människor som är misstänkta för brott aktivt ska hängas ut. Det innebär i princip att man avskaffar rättsstaten.

Hanna Wagenius skriver på Aftonbladet debatt:
Poängen med ett rättssamhälle är att personer ska dömas inför en domstol där rättssäkerhetsgarantierna är uppfyllda – inte av en uppretad folkmobb. Idén om att hänga ut misstänkta, vare sig det rör sig om att använda en specifik färg på kuverten eller någon annan metod är en återgång till medeltiden och för tanken till de skampålar som förr stod på kyrkbacken.

Hur går man vidare som justitieminister efter en sådan här groda? Och när man inte ens verkar inse att det är en groda?

Visst är det som SvD Ledarbloggen skriver att detta helt ohotat är mandatperiodens knäppaste uttalande, dessutom i ett mycket känsligt läge för Alliansen. Katastrof är ordet.

Andra som skrivit: Hax, Liberati, Inslag.se.

18 mars 2010

Sundin och Lindberg: Nej till datalagring

Idag på SvD Brännpunkt kommer mina partikamrater Mathias Sundin och Camilla Lindberg med ett nyskapande förslag:
Ska Sverige införa EU:s så kallade datalagringsdirektiv eller ska vi spjärna emot och försöka ändra på beslutet istället? Partierna vacklar just nu fram och tillbaka och det är svårt för väljarna att veta vem man ska rösta på om man inte vill införa direktivet.

Vi lanserar därför ett väljarkontrakt som riksdagskandidater som lovar att rösta nej till införandet av direktivet kan skriva under. […]
Vi uppmanar fler – ledamöter och kandidater från alla partier – att skriva under väljarkontraktet att rösta emot varje försök till införande av direktivet i Sverige.

De lanserar även sajten www.nejtilldatalagring.se.

Detta har uppmärksammats idag av flera i bloggosfären. Per Gudmundson skriver om Sundin i väljarnas tjänst. Hax tycker att Lindberg och Sundin borde bli piratpartister. Men varför ska man vara det när man kan vara parasitpartist?

17 mars 2010

Video: Hamas använder barn som mänskliga sköldar

IDF har nu släppt ett svar på Goldstonerapporten. I Jerusalem Post kan man läsa om rapporten:
“The Goldstone Report is one-sided, biased, selective and deceptive, since it simply accepts Hamas claims at face value and presents everything through Hamas’s eyes,” Erlich said. […]

“By placing all of their weaponry next to homes, by operating out of homes, mosques and hospitals, by firing rockets next to schools and by using human shields, Hamas is the one responsible for the civilian deaths during the operation,” Erlich said.

The Goldstone Report states that its authors “found no evidence that Palestinian combatants mingled with the civilian population with the intention of shielding themselves from attack.”

The Malam report, however, brings declassified videos that show how Hamas used civilians as human shields and deployed its weaponry and command centers inside civilian homes.


En av dessa videos kan ni se nedan:

15 mars 2010

Karikatyr – Dåligt. Piska kvinnor – Bra

Wolfgang Hansson (sic) skriver en briljant kommentar till att Malaysia nu attackerar Sverige på grund av vår yttrandefrihet:
I den muslimska världen ses teckningen som en medveten provokation. Ett sätt att förnedra muslimer.

Man kan hylla yttrandefriheten och ändå hysa förståelse för den muslimska reaktion.

Den förståelsen naggas dock märkbart i kanten när muslimska regeringar går ut och försöker utnyttja bråket för inrikespolitiska syften. Regeringar som behandlar sina egna medborgare som skit.

Som Malaysia.

33-åriga fotomodellen och tvåbarnsmamman Kartika Sari Dewi Shukarno begick i juni förra året ett ohyggligt brott. Hon besökte en bar och drack där en öl. Hon erkände brottet.

För detta har hon dömts till böter och sex piskrapp enligt Malaysia sharialagar som allt oftare används mot landets muslimska befolkning.

Hansson kommenterar vidare Malaysia utrikesministers agerande:
Jag vet inte vad utrikesminister Anifah Aman personligen tycker i frågan. Förmodligen tycker han det är helt i sin ordning.

Däremot blir han ohyggligt upprörd över Lars Vilks rondellhund. Så till den milda grad att han kräver att den svenska regeringen ska straffa de tidningar som publicerat teckningen.

Dags att piska upp några svenska chefredaktörer, kanske?

Precis som Dick Erixon skriver har reaktionerna på hotet mot Vilks i svenska medier varit mycket bra. Det är oerhört glädjande.

Inte trodde jag att jag skulle få se en av Aftonbladets vänsterskribenter känga på de muslimska diktaturernas dubbelmoral. Det hade vi inte sett för ett par år sen.

Tack Wolfgang Hansson!

Mediernas falska mellanösternbild

Elder of Ziyon länkar en text från Robin Shepherd Online. Det har skrivits mycket om Israels senaste utspel om bosättningar, mitt under det amerikanska besöket. Det har däremot skrivits väldigt lite om vad palestinska myndigheten nyligen gjorde:
Now consider the response to the Palestinian Authority’s decision last week to celebrate the worst terrorist atrocity ever perpetrated inside Israel (the 1978 bus massacres which left 38 dead including 13 children) by naming a central square in Ramallah after its perpetrator, Dalal Mughrabi.

That was a statement of values and intent, glorifying mass terrorism and signalling to Israel and the world that the Palestinians can never be trusted to abide by civilised norms. It tells you everything you really need to know about Israel’s conflict with the Palestinians and why peace with them has proved elusive for more than six decades.

Shepherd noterar att endast New York Times skrivit om denna händelse. I Sverige har ingen skrivit, men varenda liten landsortstidning har TTs israelkritiska telegram.

Detta är en skandal, som pågår hela tiden i journalistiken om mellanöstern. Shepherd menar att detta är en form av censur:
By leaving the general population in a state of near total unawareness about the realities that Israel confronts in its dealings with the Palestinians, even neutral and unbiased observers are bound to come away with the impression that Israel is the guilty party in this conflict.

Visst är det censur. Medierna uppviglar till israelhat genom att bara granska en sida i konflikten.

13 mars 2010

”Flyktingbarn” hot mot asylrätten

Per Gudmundson skriver idag en viktig ledartext i SvD om de ensamkommande flyktingbarnen som i många fall inte alls är barn, utan ungdomar eller kanske t o m äldre än så.:
År 2009 kom 2250 ensamkommande flyktingbarn till Sverige. 2000 var det 350, och 2008 var det 1510. Under januari och februari i år kom 392. Andelen närmar sig nu 10 procent av samtliga asylsökande.

Av de som kommit i år är 317 pojkar. Långt fler än hälften av de sökande, 224, är över 15 år gamla – varav 186 pojkar.

Den ojämna köns- och åldersfördelningen antyder att tillströmningen inte beror på plötsliga humanitära katastrofer. Det ligger istället nära till hands att misstänka att familjer i ett antal patriarkala länder (idag främst Afghanistan, Somalia och Irak) väljer ut en högt värderad son, samlar de cirka 150000 kronor som krävs för smuggelrutten, och investerar i hans framtid.

Mycket bra att denna kritik lyfts. Det krävs inte mycket tankeverksamhet för att förstå att ett begrepp som "ensamkommande flyktingbarn" med särskilda möjligheter till asyl kommer att utnyttjas. Det är nämligen få barn som lyckas ta sig till Sveriges gränser på egen hand - det krävs bland annat stora pengar för flygbiljetter m m.

Gudmundson skriver vidare:
Med det blodiga 1900-talet i åminnelse står det klart att rätten till asyl är en grundbult i ett rättfärdigt samhälle. Viljan att ta emot dem som flyr undan förföljelse är en mätare på samhällets medmänsklighet.

Men när man med öppna ögon ger förtur åt unga män med tvivelaktiga skäl, framför reellt skyddsbehövande, urholkar man systemet. Varje falskt ärende stjäl resurser från en flykting med giltiga asylskäl. Att acceptera den ordningen är motsatsen till humanism.

Visst är det så.

10 mars 2010

Vänstern: Talibaner nu eller om 1,5 år

Idag i studio ett debatterade Hans Linde (v) och Per Wirtén, frilandsskribent och före detta Dagens Arena.

Per Wirtén motsvarar någon form av moderat vänster, och anser att militären måste finnas i Afghanistan för att möjliggöra en politisk process. Han står mot Hans Linde och kommunisterna i Vänsterpartiet, som vill dra tillbaka trupperna nu.

Hans Linde fick frågan om tillbakadragandet inte kommer betyda att talibanerna får makten och slaktar hjälparbetare med mera. Men det menar Linde, att det kommer inte hända, om man tar med dem i en politisk process.

Han verkar dock ha missat att de politiska alternativen i detta fall är demokrati och mänskliga rättigheter eller diktatur. Om man ska kompromissa med talibanerna måste man närma sig deras position. Vilket troligtvis innebär bland annat burka på för kvinnorna.

Per Wirtén är dessutom fast övertygad om att den enda chansen väst har är de närmaste 1,5 åren. Sen är det kört, och då måste man dra tillbaka trupperna och låta talibanerna slakta demokraterna och spärra in kvinnorna. Oklart varför.

Ett annat alternativ är ju att vi tar kampen mot talibanerna och slåss för mänskliga rättigheter tills vi vinner. Men vänstern väljer istället att ge upp och lämna över det afghanska folket i tyranniets händer. Det är solidaritet, det!

9 mars 2010

Var står Sahlin?

Peter Rubenstein har en viktig artikel ute på Newsmill idag: "Mona Sahlin bör be judarna i Malmö om ursäkt". Mona Sahlin blev som bekant mycket upprörd när Göran Hägglund påpekade att det fanns antisemitism bland Malmös muslimer
Den senaste tidens antisemitiska hatbrott kommer inte från några vilsna skinnskallar utan är en direkt följd av den antisemitism som finns hos delar av den muslimska befolkningen i Malmö. Jag vet, för jag är själv malmöbo och jude. Jag vet för att jag har varit med när vi har blivit utsatta […]

Detta måste diskuteras för att man ska få bukt med problemen. […]Erkänner man inte den muslimska antisemitismen, då går det inte heller att göra något åt den.

Han berättar gripande om en händelse vid den pro-israeliska demonstrationen i Malmö under Gazakriget:
Efter att manifestanterna, flera av dem överlevande från Förintelsen, tvingats fly mot en bakgård, sprang muslimska ungdomar efter för att hitta judar att trakassera.

En av mina vänner berättade för mig om hur några av dessa ungdomar pekade på hennes pappa och sa "Han är jude". Pappan som talar flytande arabiska svarade "Ja, jag är jude, vad gör det?". Han fick svaret "Vi ska döda dig din jude".

Men nu vägrar alltså Mona Sahlin se att antisemitismen i Malmö finns hos delar av den muslimska befolkningen. Självklart inte hos alla, men bland delar en utbredd antisemitism.

Rubenstein ställer en berättigad fråga:
Varför blir Sahlin upprörd över att höra sanningen? Är Sahlin så totalt okunnig om situationen trots att hon haft ett möte med den judiska församlingen i Malmö där det måste ha framgått vilken bakgrund förövarna har? Eller vågar hon inte, likt Reepalu, stöta sig med den muslimska gruppen eftersom att det är valår?

Det är en relevant fråga. Mona Sahlin och Socialdemokraterna har låtit Ilmar Reepalu hållas, trots att han inte har bett om ursäkt för några av sina uttalanden.

Debatten bör lyftas från den rabiate Ilmar Reepalu till Mona Sahlin. Hon har visat sitt förtroende för Ilmar Reepalu och är därmed ansvarig för hans agerande så länge han sitter kvar.

8 mars 2010

Skäll på judiska centralrådet, Sahlin

I går i Agenda rök Mona Sahlin ihop med Göran Hägglund, och Hägglund konfronterade Sahlin om varför Ilmar Reepalu vägrar be om ursäkt. (Från Expressen):
Göran Hägglund ställde sig frågan varför Ilmar Reepalu inte velat be om ursäkt, och menade att det kanske beror på att han inte vill stöta sig med muslimska väljare.
- Han kan inte stöta sig med andra grupper i Malmö. Vi talar om vänstermänniskor, vi talar om muslimer, sa Hägglund.

Då blev Mona Sahlin arg:
- Nu blir jag upprörd, sa hon flera gånger.
Hon gick till attack mot Göran Hägglund - och krävde att han skulle be om ursäkt.
- Du antyder att gruppen muslimer skulle vara för att judar blir utsatta. Du gick över gränsen. Du borde be om ursäkt, sa S-ledaren.

Om Hägglund ska be om ursäkt då ska föredrädare för Judiska församlingen i Malmö och Judiska centralrådet också be om ursäkt.

Så här sa Lena Pösner-Körösi från Judiska centralrådet om förföljelserna av judar i Malmö (från TT/Nyhetskanalen)
Och när antisemitiska hatbrott anmäls i Malmö beskriver brottsoffren ofta gärningsmännen som unga muslimer eller som personer med arabisk bakgrund, enligt Susanne Gosenius.

Lena Posner Körösi vill därför att SMR (Sveriges muslimska råd) tydligare tar avstånd från hatbrott.
- Jag skulle önska att de tydligt går ut och säger att de inte accepterar att det bland dem finns grupper som beter sig antidemokratiskt och ger sig på människor med en annan religion, säger hon.

Bland Malmös muslimska grupp finns undergrupper som inte ser positivt på judar. Självklart skulle Reepalu förlora på att ödmjuka sig för Malmös judar med avseende på dem. Mona Sahlin borde svara på Hägglunds fråga, för den känns relevant.

UPPDATERING: SvD Ledarbloggen och Fredrik Segerfeldt skriver om händelsen.

8e mars: Sabuni mot hedersförtryck

I lördags talade Nyamko Sabuni på Folkpartiet Östergötlands årsmöte, och lyfte då hederskulturen som ett hot mot kvinnor. Från Corren:
- Att inte kunna välja sin partner, att inte kunna fullborda sin skolgång och att giftas bort som barn är inte acceptabelt. Vi måste ha lagstiftning som omöjlig- gör detta och det ska inte tillåtas några undantag. Undersökningar visar att 70 000 kvinnor mellan 15 och 26 år inte har möjlighet att välja sin partner.

Hedersförtrycket är det mest konkreta jämställdhetsproblemet vi möter idag i Sverige och världen. Här finns det mycket att göra.

För mig, liksom för Nyamko, är hederskulturen den viktigaste frågan på internationella kvinnodagen.

Se Jerusalem Post för mer info om detta.

7 mars 2010

Reepalu och (s) legitimerar antisemitiskt tänkande

I UNT finns idag en mycket bra analys av Ilmar Reepalus agerande: Reepalu förstår inte frågan. Hans linje är att Ilmar Reepalus agerande förklaras av hans okunskap i ämnet.

Jag tar mig friheten att bena ut några av Håkan Holmbergs slutsatser och reflektioner kring vad Ilmar Reepalu sagt och gjort.

  • Fördömer man sionismen som sådan så fördömer man också judiska kulturella strävanden och alla de judar och israeler som anser att staten Israel har rätt att finnas samtidigt som de är djupt kritiska mot statens nuvarande politik. Men i TV4 talade Reepalu på nytt om antisemitism och sionism som två former av "rasism".

  • Reepalus tal om en "israelisk konspiration" för ofrånkomligen tankarna till denna (antisemitiska) föreställningsvärld. I TV4 valde Reepalu att förbigå frågorna på denna punkt med tystnad.

  • Judar i Sverige har naturligtvis inte mer ansvar för politiken i Israel än vad afrikaner i Sverige har för vanstyret i Zimbabwe. Ändå har Reepalu tidigare uttryckt sig som om han ansåg att Malmös judar hade ett särskilt ansvar för att kritisera Israels krigföring i Gaza


  • I TV4 i går kunde han inte rakt av medge att det i dag i första hand är judar i Malmö som drabbats av olika hatbrott utan att samtidigt säga att de mest kränkta är de som drabbats av kriget i Gaza -som om det ändå fanns ett moraliskt ansvar för Gazakriget att utkräva av judarna i Malmö.


Holmberg har troligtvis rätt i sin analys av att Reepalu är okunnig. Men hans slutsats kring detta förstår jag inte alls:
Om Reepalu verkligen hade styrts av illvilliga avsikter så hade han inte desto mindre uttryckt sig på ett helt annat sätt, som är välbekant från olika typer av extremistpropaganda. Vad vi ser är i stället nya exempel på att han inte har reflekterat över innebörden av ord och formuleringar och alltså inte förstår vad reaktionerna beror på. Det vore orättvist om detta skulle drabba socialdemokraterna som parti.

Ilmar Reepalu tar avstånd från antisemitism och hatbrott - utmärkt. Men i sina uttalanden visar han prov på ett antisemitiskt tankesätt och antisemitiska föreställningar. Och hans uttalanden gör att dessa föreställningar legitimeras och sprids.

Under två veckors tid har nu Reepalu basunerat ut sina grumliga tankar kring judar och Israel. Självklart ska detta drabba Socialdemokraterna som parti. För i slutändan handlar detta om att Mona Sahlin låter Reepalu hållas - hennes händer är smutsiga.

Reepalus bevekelsegrunder är ointressanta. Han och (s) måste ställas till svars.

Reepalu i Tv4: Israel orsaken till ökad antisemitism



I fredagens upplaga av morgonprogrammet i Tv4 deltog Ilmar Reepalu för att räta ut frågetecknen kring vad han står i frågor kring antisemitism i Malmö. Men många nya frågetecken väcktes, som vanligt när den offensive Reepalu ska förklara sig.

Först förklarar Ilmar Reepalu att "den judiska säkerhetsorganisationen i Sverige" har förklarat att antisemitismen i Malmö sker som "en direkt följd" av kriget i Gaza. Denna organisation som Reepalu hänvisar till är inte känd, det går inte att googla information om den. Det finns anledning att vara kritisk mot Reepalus tolkningar.

Han påstår nämligen också att organisationen i England som han tidigare hänvisade till är "direkt kopplat till" kriget i Gaza. Tidigare i SvD sa han att "skälet är" Israels offensiv i Gaza. Som Mathias Sundin visade är det inte vad organisationen sa, utan att det var extrema reaktioner på Israels agerande som var skälet till förföljelserna.

Det vore väldigt intressant att få läsa den text som Reepalu viftar med, eftersom han tidigare misstolkat vad den brittiska säkerhetsorgansiationen sade, och nu har nyanserat sig från "skälet är" till "direkt kopplat". Det går tyvärr inte att lita på Reepalu här.

Det finns en viktig nyansskillnad i hur man tolkar att ökningen av hatbrott mot judar hänger ihop med Israels politik. Antingen ser man det som att det hänger samman, vilket inte går att bestrida. Eller också tror man att antisemitismen beror på Israels politik. Då är man ute på djupt vatten.

Tyvärr förmedlar Ilmar Reepalu bilden av att Israels politik skapar antisemitismen. 05.30 in i inslaget finns det mest talande exemplet på detta. Steffo Törnkvist ställer där en fråga till Ilmar Reepalu:
Tycker du att kritiken är helt obefogad? Det är ett antal människor som känner sig sårade och kränkta och det är bara gripet ur luften?

Dom mäniskor som är sårade och kränkta allra mest är förstås dom som kanske är anhöriga till dom som finns i en krigszon någonstans. Och jag kan tänka mig att om vi ska försöka förstå hatbrott...

Ja, det är judar i Skåne som känner sig väldigt kränkta av vad du säger och vad du gör.

Först och främst vill jag göra det väldigt tydligt, som kommunstyrelseordförande så kan jag inte tolerera någon form av hatbrott riktad mot någon grupp.

När Reepalu får frågan om judar i Malmö börjar han prata om människor i en "krigszon", troligtvis Palestina eller Gaza.

Ilmar Reepalu menar att hans prat om Israels politik inte handlar om att skuldbelägga, utan att "försöka förstå". Men det budskap han förmedlar är att Israel är ansvariga för antisemitismen i Malmö. Då blir antisemitismen begriplig, och i någon mån motiverad.

Reepalu passar också på att i inslaget ta tillbaka sin tidigare ursäkt kring sionismen och antisemitismen. För han menar att han hänvisade till bosättarrörelsens sionism.

Så nu är det alltså så att Ilmar Reepalu tar avstånd från både sionism och antisemitism, och att han står för allt han tidigare har sagt - även det om att judiska församlingen borde ha tagit avstånd från Israels politik. Och han motarbetas av en "israelisk lobby".

Clinton: Stoppa propagandan mot Palestinas barn

Jag prenumererar på Palestinian Media Watchs RSS-flöde och tänkte skriva lite om vad som nyligen hänt på den fronten. Men på hemsidan såg jag något annat intressant - i februari deltog Hillary Clinton på en presskonferens tillsammans med Palestinian Media Watch i USA:



En del av hennes uttalande finns här nedan, vill ni läsa allt finns det här.

It is my privilege once again to join Palestinian Media Watch for this press conference, and for the latest report that they have compiled about the Palestinian textbooks.

Director Itamar Marcus, who has been a steadfast leader, has helped to deliver this message which we repeat again today - we must stop the propaganda to which Palestinian children are being exposed. That must be a priority for all people who care about children, who care about the kind of peace, stability, safety and security that Israel deserves to be guaranteed.

Vill ni läsa mer om vad barnen i Palestina lär sig kan ni läsa här.

5 mars 2010

Reepalu kritiseras av judiska församlingen

I SvD kan vi läsa om hur Ilmar Reepalu nu får kritik från judiska församlingen i stan. Man har reagerat på Ilmar Reepalus prat om en "israelisk lobby":
Detta är ett ordval som används av antijudiska, om inte antisemitiska krafter, som hävdar att det är judarna som äger makten i medierna," skriver Fred Kahn och Fredrik Sieradzki i brevet, som refereras av Skånska Dagbladet.

När Ilmar Reepalu mötte judiska församlingen och poserade på bild med dem lugnade han stämningarna i Malmö. Det är sådant som behövs för att visa antisemiterna att de inte har stöd hos ledningen.

Men sedan dess har han med sina frustande attacker på meningsmotståndare visat att han inte har ångrat något han har sagt. Och sedan kommer detta med "israeliska lobbyn".

För mig betyder det att Ilmar Reepalu gör sitt ställningstagande mot antisemitism väldigt otydligt. Och då är vi tillbaka där vi var från början med en mycket olustig situation i Malmö.

Reepalu återigen i Wall Street Journal

I går skrev Wall Street Journal återigen om Sverige: Eurabia is a Place in Sweden. Per Gudmundson skrev om det på SvD Ledarbloggen och citerade ur artikeln:
I en intervju med mig förra veckan förklarade kommunalrådet att Skånska Dagbladet inte citerade honom fullständigt. Reepalu menade inte att kritisera sionism i sig, utan vad han kallade ”revisionistisk” sionism, vilken har lett till ”ockupation av territorium”.

Men även om detta vore sant, frågade jag, varför fann han det nödvändigt att attackera Israel när han bara blivit uppmanad att ta avstånd från antisemitism?

Istället för ett svar, återupprepade kommunalrådet den välbekanta katalogen av påstådda israeliska brott, såsom ”oproportionerliga attacker” och ”förstörande” av freden. ”Jag fruktar ett tredje världskrig”, muttrade kommunalrådet mörkt.

Ilmar Reepalus förklaringsmodell där antisemitismen beror på Israels aktioner på Gazaremsan är ett sätt att rationalisera antisemitismen. Det var detta som rätteligen kritiserades av Svante Weyler i SRs godmorgon världen.

4 mars 2010

”Röstfiske bakom Reepalus agerande”

Lagman Krister Thelin har idag en intressant artikel på Newsmill: Röstfiske bakom Reepalus svek mot Malmös judar:
En betydande del av Malmös stora invandrargrupper, där många har sina rötter i Mellanöstern och inte sällan också starka ( och antisemitiska) åsikter i fråga om Israel och Palestina, har nämligen rösträtt i det kommande valet i september. […]

Om Reepalus otydlighet och oförmåga, att med kraft ta avstånd från den otvetydiga antisemitism som förekommer i Malmö, inte är grundad i antisemitism utan huvudsakligen i ett intresse att vinna valstöd hos vissa invandrargrupper, gör det inte det hela bättre. Snarare tvärtom.

Visst är det så att Reepalus agerande sänder signaler till de som har antisemitiska åsikter. Förra veckan när Reepalu träffat judiska församlingen förstördes hans attraktionskraft hos dessa grupper. Men sedan dess har han jobbat sig tillbaka, och med hans uttalande om "israellobbyn" är han tillbaka i stugvärmen hos antisemiterna.

Det kan vara så att opportunism ligger bakom. Även om det inte är det vinner Reepalu otvivelaktigt antisemiternas röst.

Idéhistoriker kritiserar Reepalu

Sydsvenskan skriver idag om Henrik Bachner, expert på antisemitism, som uttalar sig om Reepalu och hans känsla av att vara förföljd av "israeliska lobbyn".
Henrik Bachner vill inte försöka tolka vad Ilmar Reepalu menar när han använder begreppet ”den israeliska lobbyn”. Men han konstaterar att begreppet är problematiskt. Det används i antijudisk argumentation iEuropa och världen. Bland annat i antydningar om att det skulle finnas en judisk konspiration som styr media och politik och medvetet manipulerar opinionsbildningen.

Och angående Reepalus tidigare uttalanden - som han står fast vid:
Henrik Bachner anser att Ilmar Reepalu uttryckte sig på ett farligt sätt när han knöt problemen i Malmö till judars ställningstaganden till Israels politik.

– Han hänvisar till konflikten i Mellanöstern som orsak till antisemitismen. Det är ett grundlöst och djupt problematiskt argument. Han verkar inte förstå att Mellanösternkonflikten används som förevändning för att ge uttryck för fientlighet mot judar. Mellanösternkonflikten kan utlösa redan existerande fördomar mot judar. Men konflikten är inte orsaken.

3 mars 2010

Weylers rättfärdiga kritik av Reepalu

Idag debatterade Ilmar Reepalu mot Svante Weyler i P1-morgon. Rubriken P1 morgon har på webben är "Reepalu bemöter kritiken". Kritiken kommer från Svante Weylers krönika i Godmorgon Världen, kan höras här.

Weylers kritik mot Reepalu grundade sig i att han försöker rationalisera attackerna mot judar i Malmö. Han har gång på gång påstått att "skälet till attackerna" är Israels politik i Gaza. Senast i SvD.

Weyler menar att detta är att rationalisera antisemitismen genom att man gör judarna själva ansvariga för hatet mot dem. En klassisk antisemitisk tankefigur, som Weyler påpekar.

Han säger också att det stämmer att det är en kampanj mot Reepalu, och att han önskar att den fortsätter. Detsamma säger jag - för om det var någon som tvivlade kring om Reepalu använder antisemitiska tankefigurer har han själv avskrivit dessa tvivel genom sitt famösa uttalande om en "israellobby" som motverkar honom. Weyler påpekar också detta i en krönika i Expressen.

Det är patetiskt när Reepalu försöker göra Weyler ansvariga för hoten mot honom. Orsaken till att Reepalu får kritik är att han leker med antisemitiska tankefigurer och gör allt han kan för att tona ned antisemitismen i Malmö. Men svenska medier går på hans linje.

TT har ett telegram idag med denna vinkling. Expressen skriver om det. Samt Realtid.se. Ingen av dem har uppmärksammat att Reepalu känner sig förföljd av en "israellobby".

Åter till debatten, där Ilmar Reepalu påstås "bemöta kritiken". Men det fanns inte en tillstymmelse till bemötande. Reepalu använde sin radiotid till att vara närmast vansinnigt förorättad och gå på attack mot Weyler. Han förklarade inte sin vilja att rationalisera antisemitismen.

Den relevanta frågan är vad Mona Sahlin anser om Ilmar Reepalu. Som Göran Hägglund frågade igår:
- Delar Mona Sahlin Ilmar Reepalus uppfattning att kritiken mot honom är ett resultat av israelisk lobbyism?

Ny attack från Reepalu, Hägglund pressar Sahlin

Igår gjorde Ilmar Reepalu ännu ett kontroversiellt utspel. För danska tv 2 uttalade han sig om att den "israeliska lobbyn" var delaktig i en kampanj mot honom. Så här säger han, 1.58 in i:


Speakertext: ... Idag tar han avstånd från alla övergrepp på judar och säger att han blivit avsiktligt felciterad.

Reeepalu: – Man möts utav väldigt många, som man kanske kallar den israeliska lobbyn, som inte är intresserade utav vad jag säger, och vad jag tycker, men däremot vill tillskriva mig massor utav uppfattningar.

Reportern: – Det han säger till oss idag, det är att det är den israeliska lobbyn som försöker rita en bild av honom.

Jeshua Kaufman, Judiska församlingen: – Jag hoppas att han inte sa det, eller att det är missförstått.

Per Gudmundson kommenterar:
Anledningen till att representanten från judiska församlingen inte vill tro på att Reepalu menar vad han säger, är att begrepp som israelisk lobby är vanligt förekommande i antisemitisk diskurs, där föreställningen om en global judisk konspiration som påverkar snart sagt varje politiskt skeende är en hörnpelare. Det är en tankefigur som dyker upp i en rad tvivelaktiga sammanhang, med andra ord, och som ofta ger anledning att undra över avsändarens motiv.

Göran Hägglund har skrivit ett brev en fråga till Mona Sahlin angående Reepalus senaste uttalande. Bland annat ställer han två relevanta frågor:
- Delar Mona Sahlin Ilmar Reepalus uppfattning att kritiken mot honom är ett resultat av israelisk lobbyism?
- Hur tänker Mona Sahlin agera för att det inte ska finnas någon osäkerhet kring socialdemokraternas syn på antisemitism och judars rätt att leva sina liv i trygghet?

Ilmar Reepalu har alltså inte bett om ursäkt för några av sina uttalanden, förutom liknelsen om sionism och antisemitism. Hans uttalanden om att det inte skett några attacker på judar kvarstår, samt att om judar vill lämna Malmö för Israel för att de känner sig otrygga är det inte en angelägenhet för Malmö stad.

Andra som skrivit: Johan Ingerö, Dick Erixon, Jonathan Leman, Expressens opinionsblogg och Mathias Sundin.

1 mars 2010

Ta ansvar för antisemitismen, Benaouda!

Idag skriver TT om hur hatbrotten mot religiösa ökar. De exemplifierar med antisemitismen i Malmö och konsekvenserna av det. Men skriver även om förföljelser mot muslimer.

I artikeln tas det upp hur judar i Malmö pekat ut muslimer som ansvariga för antisemitismen. Men det vill inte Helena Benaouda kännas vid:
- Självklart tar vi avstånd från alla typer av hatbrott, säger hon.

Däremot ifrågasätter Benaouda att det just skulle vara unga muslimer som ligger bakom de antisemitiska hatbrotten. Hon anser inte att man ska peka ut muslimer.

- Det är ju väldigt svårt att veta vilka som egentligen begår de här brotten eftersom så få blir dömda, vilket är beklagligt, säger Helena Benaouda.

Det är väl känt att det bland muslimer finns utbredd antisemitism. Om inte muslimska ledare som Helena Benaouda vågar erkänna det och ta avstånd från de egnas brott kommer aldrig utvecklingen gå framåt.

På samma sätt borde de kristna ledarna i Södertälje ta avstånd från förföljelserna av muslimer.

Biståndsministern på anti-Israelkonferens

Idag deltog biståndsminister Gunilla Carlsson på den Gaza-konferens som Israel nekats tillträde till. Det är i sig anmärkningsvärt och beklagligt att biståndsministern deltar på ett sådant partiskt arrangemang, och på så sätt skänker legitimitet. Men tyvärr gör vår biståndsminister mer än så.

Idag höll hon ett tal där hon bekräftar den av Carl Bildt fastladga linjen kring mellanöstern. Det handlar om blundande för missdåd från den palestinska sidan, och nagelfarande av Israel. Biståndsministern ställer också ett anmärkningsvärt krav:
An important part in going back to normality is also to restore the economy. Gaza, with its proud history of farmers, fishermen and handicraft people, can never develop without private initiatives, free trade and economic interaction. For all these reasons the Gaza crossings must be opened unconditionally and immediately, for goods and persons, for aid and trade. [min fetstil]

Som jag tidigare idag skrev om erkänner till och med FN att det inte finns någon humanitär kris i Gaza. Anledningen att man begränsar inflöde av övriga varor är att Hamas har förklarat krig mot Israel, och använder alla tillgängliga resurser för att förgöra Israel. Sanna Rayman har till exempel tidigare vittnat om hur byggmaterial blir raketer.

Men Sverige kräver alltså att Israel ska öppna gränserna "unconditionally and immideately". Det krävs inte särskilt mycket fantasi vad det skulle innebära för Hamas' möjligheter att föra krig mot Israel - mängder med civila döda i Israel och självklart också i Gaza.

I övrigt ägnar biståndsministern en stor del av talet åt att prata om Gazas barn. Hennes implikation är att om bara Israel kunde öppna gränserna skulle barnen få en hoppfull framtid igen. Hon berör inte med ett ord att Gaza styrs av religiösa terrorister som främst av allt ser barnen där som ett vapen i kampen mot Israel.

Biståndsministerns tal ligger helt i linje med det jag fick höra från en hög tjänsteman hos biståndsministern under förra årets Almedalsvecka.

Men Nya Moderaterna har valt denna linje, som går ut på att fjäska för vänstern och dess anti-israelaktivister. Det skämmer ut Sverige internationellt, men Moderaterna hoppas gissningsvis plocka inrikespolitiska poäng.

Det är dags för Folkpartiet att klargöra var man står i de här frågorna och att vi inte accepterar att man offrar Israel för att smöra för vänstern. Vi måste också visa Sveriges Israelvänner att det finns ett parti som står upp mot den politiskt korrekta smörja som breder ut sig.

I slutändan handlar det om demokrati och mänskliga rättigheter som Bildt och Carlsson säljer ut i sina fåfänga försök att imponera på anti-Israelvänstern.

Bildt: Nej till Israel, ja till Syrien

Carl Bildt berättar på sin blogg stolt att han besökt Damaskus och även Syrien. Roy på Al-Hamatzav pekar på hyckleriet i vår utrikesministers agerande:
I höstas ställde utrikesminister Carl Bildt in sin planerade resa till Israel. Avbokningen var en diplomatisk markering. Bildt kunde inte tänka sig att sitta ned och prata med Avigdor Lieberman.
Nu är Bildt i Damaskus. På bloggen är han lyrisk över att få äta orientalisk middag med Walid Muallem, den syriska diktaturens och polisstatens utrikesminister […]

Jag vill inte förstöra nöjet, men påminner ändå Carl Bildt om att den fantastiska måltiden i den romantiska miljön, i den magiska orientalismens berusande, ornamenterade och mytomspunna salar, äger rum i en repressiv republik av värsta sort. […]

När ska Bildt övervinna hyckleriet och dubbelmoralen, när ska han vara tydlig och rak beträffande de mänskliga rättigheterna i en av Mellanösterns diktaturer, när ska Sverige på allvar och rakryggat stå upp för de demokratiska idealen?

Tyvärr är det så att denna regering har valt att ha en mjuk rygg mot diktaturerna i världen i allmänhet, och mellanöstern i synnerhet.

Carl Bildt och Alliansregeringen håller Socialdemokraternas utrikespolitiska linje högt. Pressa Israel och smöra för diktaturerna är vår politik.

FN: Ingen humanitär kris i Gaza

Via Israel National News:
United Nations Middle East envoy Robert Serry, who met with President Shimon Peres in Jerusalem on Wednesday, said, “There is no humanitarian problem in Gaza.”[…]

This puts the lie to claims by international groups of a “humanitarian crisis” in Gaza caused by Israel’s partial blockade. In fact, Israel has allowed tens of thousands of tons of humanitarian and basic goods to be brought into Gaza via its crossings.

Israel har under hela konflikten dels släppt igenom men även själva genomfört hjälpsändningar till Gaza. De har Hamas ett flertal gånger beskjutit.

Detta kan vara värt att tänka på, särskilt nu som det kommer anordnas en stor anti-Israelkonferens, finansierad med skattemedel. Fred i Mellanöstern har storyn.