3 dec. 2010

Folkpartiet behöver ny riktning

Aron Lund har idag i Expressen en krönika om Folkpartiet. Aron är finliberal och jag brukar normalt sett skratta åt den här typen av texter. Men han har en poäng.

Lund menar att Folkpartiets plan var att bli ett slags nya moderaterna,:
När FP började göra politik av pressmeddelanden, i stället för tvärtom, var planen att bli en magnet för alla irrande allmänborgerliga mittenväljare. Det fungerade 2002, och ett tag till. Sedan kom Nya Moderaterna med den lika substanslösa som töjbara varumärkesstrategi som SvD:s ledarsida dubbat till "den borgerliga idén", och så var Nya Folkpartiets saga all.

Man kan inte tävla om sossehatande villa-volvo-vovve-väljare med Fredrik Reinfeldt, mer än man kan tävla om katolikernas gunst med Påven.

Det här larvet om att fp sålt sin själ ger jag inte mycket för. Snällismen kan vi gott lämna bakom oss. Men idag har partiets inriktning inget existensberättigande.

Läget är bättre än för kd och center, i och med den starka förankringen i skolpolitiken. Men fortsätter det så här kommer vi slutligen ätas upp av moderaterna.
Partiets valanalysgrupp konstaterar oroligt att de numera också blöder väljare till Miljöpartiet.

De senaste åren har MP satsat på öppenhet, toleransfrågor, omfamnandet av ny teknik och kamp för den personliga integriteten. Det är inte bara bra politik, det är rena kattmyntan för frihetligt sinnade förstagångsväljare. Det är dessutom strider som det "snällistiska" FP skulle ha vunnit på walkover, men där det nya partiet framstår som sämst i klassen.

Så visst är det bra att FP numera vill peka med hela handen. Men det börjar också bli dags att fundera över åt vilket håll den handen pekar.

Här har Lund en viktig poäng. Tydlighet är viktigt, men den måste bära fram ett budskap.

Kärnan i liberalismen är frihet. Folkpartiet är långt från att vara ett frihetsparti, och jag vet ärligt talat inte om det går att väcka de tankarna till liv i fp.

Jag twittrade om detta till Nina Larsson och Helen Odenljung, men jag har tyvärr inte fått något svar.

Fp och Centern måste profilera sig på de liberala frågorna. Jag ser gärna att partierna gör gemensam sak, i tidningen NU puffades det nyligen för ett samarbete. Det vore utmärkt.

Se även Adam Cwejman.

5 kommentarer:

sven sa...

En frihetsfråga jag tycker folkpartiet skall driva är
frihet för folk att bygga var dom vill hur dom vill.
Ja jag förstår att någon kontroll får komunerna och staten ha men som det är nu är det rena stalinismen med byggnadstillståndsgivare.
Och trots att Sverige har kust.sjö och vattendragstränder sammanlagt så det motsvarar många varv runt jorden.så är det nästan omöjligt för folk att bygga nära vatten.Åker man runt i Sverige och ser kust och sjöstränder så är det ända man ser
skog och sly ner till strandkanten nästan aldrig några hus.
Dom enda människorna som kan få bo nära vatten är rika människor som kan köpa hus
från tiden före byggnadstillståndsfascismen.

benke sa...

Erik, du slog huvudet på spiken med denna utomordentliga mening:

"Kärnan i liberalismen är frihet. Folkpartiet är långt från att vara ett frihetsparti, och jag vet ärligt talat inte om det går att väcka de tankarna till liv i fp."

Exakt, och häri ligger fp:s problem.

Purple sa...

Erik,

Jag beundrar din lojalitet och optimism. Själv är jag klassisk liberal och har alltid röstat M. Men M gör numera inget åt daghemstvånget, "genus"-kvacksalveriet, skattetrycket. De förespråkar ofta att individer diskrimineras, oj, förlåt, "positiv" särbehandling. De skäms över det svenska och europeiska kulturarvet och förespråkar "mångkultur". I detta, det sista fallet är det nog mest fråga om okunnighet och "snällism". Okunnighet om både europeisk och utomeuropeisk kultur. Den svenska flumvänsterns seger över tanken att lära ut något av vikt i skolan har vi kanske att tacka för detta. Snällismen, "alla är ärliga", "ingen fuskar", "ingen ska behöva göra smärtsamma val". Slutligen, angående snällismen, har sk borgerliga partier anammat tanken att "ingen är ansvarig för sina livsval, i synnerhet om de valt "fel"".

Detta om Moderaterna och borgare i allmänhet. Men du är ju dessutom medlem i folkpartiet. Om folkpartiet hade 40% av mandaten skulle jag kanske kunna förstå en viss spridning av åsikterna, men ett parti som består av "klassiskt liberala" som dig (?), socialliberaler (kan man kalla detta för velandets ideologi?) och "frisinnade" är ett extremt exempel på schizofreni.

Folkpartiet är ju inte bara ett frihetens parti, det är ju också, eller var, diskrimineringspartiet nummer ett under ledning av Bengt Westerberg. (Oj, förlåt, "positiv särbehandling.) Att du är vad jag antar klassiskt liberal och folkpartist är en Sisyfos-gärning.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Sisyfos

Liknande problem har ju centern haft. KD vet jag för lite om.

Jag blir ganska deprimerad när jag tänker på det, för jag ser inget direkt hopp om förbättringar. Det finns mer eller mindre klassiskt liberala i M, C och Fp. Förespråkare för familjen som samhällets grund hos KD. Men dessa utgör inte en majoritet i Sverige, och så fort det blåser lite motvind försvinner stödet från de mer osäkra och velande.

Om man ska vara optimistisk kanske man kan säga att det säkert skulle gå att få en majoritet inom väljarkåren för en riktig borgerlig politik, men att politikerkåren, även inom de borgerliga ligger långt till vänster om väljarna i en massa frågor, att journalisterna ligger ännu mer till vänster, och att väljarna i stor utsträckning röstar efter "stamtillhörighet", och efter vad politiska ledare och journalister skriver.

Erik Svansbo sa...

Purple, vi får se vad som händer. I grund och botten handlar det om att vi har ett samhälle med socialdemokratiska värderingar. Svensk politik är reaktiv. Det gäller att bygga ett samhällsklimat som tvingar politikerna att liberalisera, eftersom folket kräver det.

Vi kan inte räkna med att de politiska partierna ska driva den utvecklingen.

peter adler sa...

Hej. Håller nog med. ... samtidigt existerar ju dagens specifika partistruktur mest av historiska skäl. Om det verkligen är så att ett parti "behöver en ny riktning" så måste man nog för att komma vidare också ägna en stunds tanke åt frågan: "behövs partiet?". (?!)