16 nov. 2010

"Ett principiellt försvar av Israel"

Objektivisten Henrik Sundholm skriver på sin blogg ett viktigt inlägg till försvar för Israel. Han skriver bland annat att hur Israel kom till är fullkomligt irrelevant:
Hur det gick till år 1948 när Israel bildades är irrelevant för att bedöma dagens situation. Varje individ bär ansvar för sig och sitt, men inte för vad andra gör eller har gjort. Det betyder att man inte kan döma dagens araber eller judar för något som hände för över sextio år sedan. […]

Kunskap om den historiska bakgrunden till en militär konflikt ger ökad förståelse, men för att avgöra vilken sida man bör stödja (om någon) blir man tvungen att studera samtiden.

Detta är intressant särskilt i förhållande till israelkritikern Fredrik Segerfeldts drapa i ETC.

Sundholm skriver om fred och frihet:
Fred kan råda mellan fria människor eller mellan herrar och deras slavar. Min bestämda åsikt är att frihet bör ha företräde framför fred; när ens frihet hotas är inte längre fred önskvärt utan aktivt motstånd. (De flesta verkar önska den fred som uppstår om Israel slutar göra anspråk på sin frihet; inte den fred som uppstår om Hamas lägger ner sina vapen eller möter adekvat spärreld.)

Han skriver även om Israels fiender och varför så få kan ta avstånd från dem:
Vilken moral är det som hindrar omvärlden från att ge Israel det stöd som är nödvändigt för en frihetsseger? Altruismens moral; den moral som säger att livet inte är till för att levas utan till för att offras. Israelerna vill leva sina liv. Hamas med gelikar är beredda att offra både sig själva och andra för att ersätta Israel med en religiös diktatur, och därmed sätta offrandet i system. […]

Dekorum hindrar de flesta från att uttryckligt stödja terrorism och folkmord. Det hindrar dem inte från att även fördöma det egoistiska Israel, som bara tänker på sin egen frihet, och inte uppoffrar sig för t.ex. civilbefolkningen på Västbanken och i Gaza. Alltså är det på Israels lott att sträcka fram handen till PA och Hamas snarare än omvänt. Alltså bör Israel be om ursäkt för sin egoism, lägga ner vapnen och börja samarbeta med sina skarprättare.

Jag skulle vilja citera mer, men då skulle jag citera hela artikeln. Läs den själva.

3 kommentarer:

lasse sa...

Sundholm har nog rätt i mycket men visst har händelserna 1948 betydelse än i dag.
Ok att man inte kan döma dagens araber eller judar för något som hände för över sextio år sedan men Egypten, Syrien, Jordanien och Libanon vägrade faktiskt att gå med på FN:s delningsplan utan startade istället krig i syfte att stycka upp det gamla brittiska mandatet.
Med undantag för Jordanien har de inte heller gjort särskilt mycket för de flyktingar som blev resultatet av 1948 års krig.
Därmed har de också ett stort ansvar för dagens situation, inte minst med tanke på de palestinska flyktingarna.
Att frikänna dem från det ansvaret är knappast möjligt om man vill ha en fred i regionen där alla aktörer är delaktiga.

HolgerN sa...

Han gör viktigt påpekande att det inte finns palestinier. Historiskt faktum

sven sa...

Man skall inte bry sig om vad som hände för
sextio år sedan.Ja ja det ligger mycket i det.
Så man skall alltså inte heller bry sig om vad
som hände för 2000år sedan eller för den
delen 3000år sedan då Abraham och Mose
och David levde?