15 nov. 2010

Damberg en bra s-kandidat

Självklart följer jag debaclet inom socialdemokraterna. Vilhelm Moberg sa ju så sant en gång om det f d Partiet:
"Socialdemokraterna är ett idéparti med två idéer – att ta makten och att behålla den."

Nu har socialdemokraterna inte makten, och kan följaktligen inte heller behålla den. Politiken är inte så noga, så länge den ger makten. Nu ger inte klassisk s-politik makten längre.

Krisinsikten är grund i partiet. Det är egentligen först nu som allt sjunkit in, s har förlorat. Men tillräckligt djupt har det inte sjunkit in i organisationen, vänsterflygeln är stark. Risken är att s väljer en vänsternisse, kör på på samma sätt och förlorar 2014.

Det bästa för Sverige är om sossarna tar upp kampen om mittenväljarna och ger alliansen en riktig match. Maktfullkomlighet är något som drabbar alla politiker, och alliansen är inte precis förskonad från denna sjuka.

Det glunkas en del om Mikael Damberg som kandidat. Som jag har förstått Damberg är han en högersosse. Han är dessutom gediget förankrad i partiet och bör kunna navigera sig fram.

Den andra kandidaten som det pratas om är Sven-Erik Österberg. Han är en duktig person, men hans förnyarpotential är lika med noll. Göran Persson 2.0 - med Österberg vid makten kan Alliansen vinna lätt.

En förmildrande omständighet om Österberg är dock att han är från Färna, där jag gick i lågstadiet. Jag har väntat på skolbussen med hans barn.

Men som sagt, jag satsar min slant på Damberg.

2 kommentarer:

Purple sa...

Bortsett från det du skriver att det är hälsosamt med konkurrens så finns det kanske en annan fördel med högersossar.

I lagomlandet Sverige vågar ju ingen gå särskilt långt åt något håll (utom mot miljö- och genusmupperi förstås) för att inte verka "extrem". Med högersossar av K-O Feldt-snitt i toppen på S skulle det helt plötsligt bli lite svängrum för klassiskt liberal politik för dagens allianspartier.

Att spå är ju svårt, särskilt om framtiden, men jag har en känsla av att anledningen till att S inte gått åt höger, och nog inte kommer att göra det den här gången heller, är inte att de i så fall skulle förlora medlemmar eller röster. I stället är det att vänstersossarna är för många och för starka inom partiet.

Där jag växte upp, i Sollefteå, så skulle det vara "att svika sina föräldrar och farföräldrar som byggt det här landet" att rösta på något annat än S. Så även om väljarna i skogslänen skulle vara djupt besvikna på politiken om S gick till höger är det en stor del som skulle rösta S ändå. I Sollefteå skulle de kanske gå tillbaka från 53 till 48 procent...

Magnus sa...

Spännande, då jag inte vet mycket om de som är yngre än jag och det troligen finns pärlor där. Niklas Nordström känns som som en som vågat sticka ut hakan medan ett "vagt intryck" (inte mycket) av Damberg är grått. Men vilja och gnista att leda och förmåga att formulera och representera gångbar vision allt. Pondus.

Googlade debattartiklar av Damberg som ger vågat och modernt intryck avseende ståndpunkter.

Framstår Nordström med dialekt, språk och geografisk bakgrund mer som vänster så att gammelsossar tillfredsställs? Prime en black om foten?