19 okt. 2010

Tvångsmässigt liberalt positionerande

Mathias Sundin har idag skrivit en mycket bra artikel på Newsmill om varför han agerade som han gjorde i Norrköping.
Norrköpings stadsbibliotek tillät antisemitiska bilder i en utställning. Samma sak utspelar sig nu på Stockholms stadsbibliotek. Det går inte att, som en del liberala debattörer gör, rycka saker ur sitt sammanhang och tro att just dessa specifika fall är liktydigt med allmänna principer om yttrandefrihet. Det pågår en demonisering av Israel. Reagerar inte jag och andra mot antisemitism legitimerar vi rasism.

Det finns många frågor invävda i frågan kring utställningen i Norrköping. För det första handlar det om man ska tillåta antisemitism på Norrköpings stadsbibliotek och andra bibliotek.

Då bör man, som Johan Ingerö påpekade, låta t ex Nationaldemokraterna få hänga upp grova antisemitiska och rasistiska affischer bland skönlitteratur och dagstidningar.

Detta verkar vara den självklara positionen som bland annat Expressens ledarredaktion och SvDs Sanna Rayman ställer sig bakom. Personligen tycker jag inte att det hör hemma på pysmysiga bibblan, men skulle kunna tänka mig att det kan ha en plats i en konsthall eller utställningshall. Så tycker även den utpekat "oliberale" Sundin.

För det andra finns diskussionen om vad som är antisemitism. Jonathan Leman på SKMA brukar skriva om hur svårt det är för folk att se att det finns olika grader av antisemitism.
Det ligger nära till hands att tolka dubbelmoralen i linje med den utbredda synen på antisemitism som något som har med folkmord att göra, inte som en fördomsstruktur bland andra som visserligen kan ha djupgående och förödande konsekvenser för den enskilde men som kan ta sig olika former av uttryck och variera i styrka.

Personligen anser jag att det inte finns någon form av rasism som är så hånad som antisemitism. Precis som Jonathan Leman säger verkar det i debatten finnas något slags konsensus kring att om det inte är skinnskallar som heilar på gatan är det inte antisemitism.

Det är helt i sin ordning att folk har olika uppfattning, men något som skrämmer mig en smula är att hederliga debattörer ger sig till att håna oss som oroas för antisemitism.

Bland annat skrev Neos Mattias Svensson igår på twitter att en vidare definition av antisemitism är något för "överkänsliga offertöntar." Och de som engagerar sig mot stadsbibliotekets utställning som relativiserar nazisternas brott under andra världskriget är en "brölande hop".

Det är också min tredje betraktelse. Bland vissa liberaler finns en oerhörd vilja att peka ut folk som dåliga liberaler. Mattias Svensson, som röstade på Miljöpartiet och passivt stödde kommunisten Ohly, är ett bra exempel. Man sitter på bra höga hästar om man i ett sådant läge ger sig till att peka ut folk som oliberala.

Självklart fick han sällskap av Fredrik Segerfeldt som nu är ute på Newsmill med ett riktigt lågvattenmärke. Segerfeldt drar till med ett rejält faktafel och påstår att Mathias Sundin stoppat en utställning på ett museum (sic!). Mathias Sundin kommenterar:
1) Jag stoppade ingen utställningen. Den ändrades.

2) Den ändrades för att den bröt mot bibliotekets regler. Den var antisemitisk ja, men den stoppades inte av den anledningen. När Segerfeldt skriver så där, tror man att jag hade stoppat den även om den visats i en lokal där reglerna var helt annorlunda.

3) Det är ett bibliotek, inte museum.

Även Segerfeldt pekar ut Sundin som en oliberal hycklare.

(Segerfeldt blir nu den fjärde (!) debattören i denna fråga vars debattinlägg innehåller grova faktafel. Men det visar på att frågan är mångbottnad och Sundins agerande inte kanske så oliberalt som det först såg ut.)

Visa liberaler slår sig för bröstet och pekar ut åsiktsfränder som icke-liberaler. Det är djupt beklagligt och lätt löjeväckande. Men en del har ett närmast tvångsmässigt behov att positionera sig.

Här positionerar man sig mot de som bekämpar antisemitism och eldar på den skrämmande utvecklingen där antisemitismen går framåt. Hur detta kan ses som något önskvärt för en liberal har jag mycket svårt att se.

UPPDATERING: Se Prärietankar om det som numer kallas Norrköpinggate av vissa.

3 kommentarer:

ג 'ון sa...

Segerfeldt har en historia av tveksamt stöd för demokrati och just judars rättigheter.
Sålunda har han karakteriserat Israel som en illegitim skapelse och han har jämfört Israels skyddsbarriär med Berlinmuren.
Därför är hans stöd nu för en förintelserelativiserande utställning i kommunala, skattefinansierade lokaler helt följenligt.
/BR

A-K Roth sa...

Segerfeldt, tycks jag minnas från en diskussion på Metrobloggern, ifrågasätter Israels bildande med argumentet att det, typ, bodde fler araber än judar i Palestine. Ingen förståelse för att Israel bildades på områden med judisk majoritet. Han ser judarna som inkräktare efter hur han skriver.

Jag tror inte heller han förstår skillnaden mellan att avbilda en religions profet och det Martin Flinks nazijämställande bilder gör: anklagar den judiska staten för folkmord.

Segerfeldt har rätt till sin åsikt men än vet vi inte hur konsekvent bibblan värnade om yttrandefriheten. Hur vet vi att man inte sorterade bort somligt? Skulle en bild av palestinsk milis som katter riktandes raketer mot små möss i Israel ha accepterats? Jag ställde samma fråga på Newsmill. Vilka ansvarar för vad som visas?

ארתור sa...

Svensson har en historia av att få total kortslutning när Israel kommer på tapeten. Han framhärdar, mot varje förnuft och med en barock vantolkning av Franklin, i att skyddsbarriären på västbanken är ett brott och samma sak som Berlinmuren och vägrar ta reson. Han kan mena att statsslaveriet i kommunistsfären var legitim statskonst, att israeler saknar människovärde eller så njuter av att mot bättre vetande irritera folk som är moraliskt mer högstående än vad han är. Någon fjärde förklaring är inte lätt att finna.