6 apr. 2010

Världens konflikter anmält till Granskningsnämnden

Juliusz Brzezinski har anmält SVT-programmet Världens konflikter till Granskningsnämnden. Jag publicerar hans anmälan nedan:
1. Partiskhet. Programmets förutsättning var att endast välja en part i konflikten mellan Israel och dess arabiska grannar - nämligen den arabiska representerad av en palestinsk kvinna som bor i Sverige. Hennes öde och åsikter valdes för att exemplifiera konfliktens bakgrund. Detta gör att programmet på förhand är upplagd som en partsinlaga. Både denna uppläggning och kvinnans åsikter har resulterat i ett program som, enligt min åsikt, definitionsmässigt strider mot krav på opartiskhet.

Kvinnan berättar hur hon vid besök på Västbanken såg

"ungdomar med stenar gömda bakom ryggen...Det var skönt, verkligen skönt...Jag beundrade dem, jag uppmuntrade dem, hejade på dem, jag bad för dem."

Hon förvägrar Israel rätt att existera när hon säger:

"Varför skall man erkänna Israel som inte erkänner Palestina?"

(vilket är en lögn helt oemotsagd under programmets gång) och konstaterar

"Jag hoppas vi får Palestina tillbaka".

Programmet lämnar inga tvivel om vilken Palestina hon menar - flera gånger exponeras en officiell PLOs karta hängande i kvinnans vardagsrum som visar Palestina helt utan
Israel. I programmet konstateras att kvinnan är "förnedrad av någon som är både smartare och starkare", vilket för mig är på gränsen till hets mot en folkgrupp. Som kristen arab avfärdar kvinnan självmordsbombare, vilket är positivt (men ej representativt för konfliktens arabiska sida).

2. Osaklighet. Programmet innehåller ovanligt många faktafel trots sin ambition att sammanfatta fakta om konflikten. Jag skall inte sammanställa alla fel och alla vinklade uppgifter - det skulle kräva flera sidor i min anmälan. Nedan följer några invändningar som enligt min åsikt bevisar programmets stora brister när det gäller krav på saklighet.

a. Kommentaren startar med Palestinas historia från år 1896 och publiceringen av T. Herzls bok
"Judestaten" och försöker antyda att  judarnas närvaro i Palestina började kort därefter (5 år senare).

b. Man konstaterar att

"1947 fick det judiska  folket 55% av Palestina. De var en tredje del av befolkningen."

Enligt FNs beslut från den 29 november 1947 skulle den judiska delen verkligen omfatta 55% av dåvarande Palestina, men det skulle ha 935.000 invånare, medan den resterande arabiska delen skulle ha 814.000 invånare. Man manipulerar med procentfördelningen för att ifrågasätta det rätta i FNs beslut som antog att araberna (idag drygt 20% av befolkningen) och andra nationella grupper kommer att bo i Israel.

c. Man försöker skapa ett intryck att proklamation av staten Israel år 1948 kom som en total överraskning mot FNs vilja och enbart tack vare stöd från USA:

"Den 14 maj 1948 går ut det Brittiska mandatet. FN samlas med anledningen av oroligheterna i Palestina. Men mitt under mötet händer något: Judarna har proklamerat staten Israel. Några minuter efter sex erkänner USA den nya staten. Utropandet ses som en krigsförklaring."

Alltså en fullständig överraskning som med stöd av USA hade lett till ett krig. (Som en oviktig detalj - tidsangivelser i programmet är fel eftersom Israel utropades kl. 16.00 lokaltid, vilket gör tidpunkten "några minuter efter sex" helt omöjlig i USA - både på morgonen och på kvällen.)

d. Det är inte sant att PLO erkände Israels rätt att existera som det påstås i programmet. I samband med Oslo-avtalet lovade Arafat att ta upp frågan på PLOs kongress och stryka punkten om avskaffandet av staten Israel. Detta beslut är inte fattat till våra dagar. Se länk.

Fortfarande säger PLOs stadgar att Israel skall försvinna från Mellanösterns. Precis som på den
officiella PLOs karta som hänger i vardagsrummet hos kvinnan i programmet.

e. Programmet påstår att Camp David mötet misslyckades beroende på att

"Barak (dåvarande israelisk premierminister) har inget att erbjuda i förhandlingen".

Detta är grov lögn. Se länk

Som jag redan har nämnt kan listan på programmets osakliga hantering av fakta göras betydligt längre. Jag kompletterar gärna uppräkningen, men anser att de brister som har anförts ovan visar att programmet är oförenlig med krav  på opartiskhet och saklighet i svenska TV-sändningar och anhåller om att programmet fälls i Granskningsnämnden.

Ett viktigt arbete utfört av Juliusz. I den här frågan kan man verkligen prata om en David mot Goliat-situation - en hel redaktion på statlig tv mot ideella krafter.

Därför känns det viktigt att publicera hans text.

9 kommentarer:

Robert N sa...

Ser med spänning fram emot reaktion.

På tal om inget men ändå allt:
Jag undrar i hur hög grad mordet på Folke Bernadotte påverkat den svenska synen på Israel. Det är inte orimligt att det land som var bland de första att kritisera Israel, och sökte blockera dess upptagande i FN, har med sig ett arv där Israel ständigt ses som en bov. Steget därifrån till stödet för PLO, och det vidare steget därifrån till dagens diskurs är logiskt.
Så frågan är då bara om det är det som ligger i grunden från början eller inte.

EL sa...

"Enligt FNs beslut från den 29 november 1947 skulle den judiska delen verkligen omfatta 55% av dåvarande Palestina"
"Dåvarande", jovisst, men man kunde kanske tillägga att britterna hade redan givit 77% av Palestina för att skapa Transjordanien, senare Jordanien, där inga judar fick bo eller äga något.

lasse sa...

Robert, jag tror inte att mordet på Bernadotte betytt särskilt mycket för den svenska synen på Israel utan att omsvängningen kom efter sexdagarskriget 1967. Före det var den svenska opinionen lite lojt positiv till Israel men ingen var egentligen särskilt intresserad av MÖ.
Vi som var med på den tiden brann istället av entusiasm för FNL och deras kamp mot "USA-imperialismen" och efter 1967 upptäckte vi att det fanns ännu en konflikt där USA var inblandat, låt vara indirekt. Därmed var det lätt att ta ställning i konflikten och anse att det fanns ännu ett förtryckt folk att ömma för, särskilt som palestinierna och de förlorande arabstaterna så småningom blev skickliga i att utropa sig som offer för västlig imperialism och västligt förtryck.

På den vägen är det. Att utmåla sig som offer för USA och väst är fortfarande det säkraste sättet att vinna sympati hos svenska journalister och andra opinionsbildare och jag tror alltså att det är ett arv från kriget i Vietnam.

Lisa Abramowicz sa...

Utmärkt anmälan till Granskningsnämnden. Programmet var en fallstudie i partiskhet, en partsinlaga för den ena parten som är rent propagandistisk, för att inte säga lögnaktig på sina ställen. Introduktionstexten på nätsidan också felaktig.
Jag trodde SVTs serie skulle innebära att ett program skulle visas som tar upp konflikten från ett israeliskt håll, men icke. SVT brukar svara i sådana här fall att de i andra program ger en annan, kompletterande bild, men de gör de icke. Hoppas många anmäler programmet.

A-K Roth sa...

EL, bra påminnelse.
Lasse: Visst hyser många en nostalgisk syn på sin tid i FNL och Vietnamprotesterna. Det sägs ju rakt ut i somliga bloggar med en sorts självgratulerande stolthet: Hurra vad jag (i motsats till andra) är bra som bryr mig! Det är inte svårt att se att de hatar USA och Israel mer än de bryr sig om palestinier.

Nicklas sa...

jag såg också programmet och även om jag inte är lika påläst som anmälaren räckte min ringa Israel-Palestinakunskap för att känna på mig att det var något skevt med programmet. Hoppas en fällning görs så att de får sig en tänkare.

Michael Diamant sa...

Bra jobbat!

Jag skrev till programmet men har inte gjort anmälan till granskningsnämnden än. Fick ett dravligt svar om hur det korta formatet gör att man måste komprimera historien. Rent pinsamt faktiskt. Känns som sisyfosarbetet med att få svenska media att sluta vinkla israel/palestina konflikten aldrig tar slut. Jag trodde vi ändå hade kommit en bit men icke.

Det är en sak att kasta skit på Israel men att framställa palestinierna som ett fattig, oskuldsfullt folk där alla lever i harmoni med varandra är rent bisarrt.

De älskar och slår ihjäl varandra med samma varma själ..

M sa...

http://www.nybooks.com/articles/archives/2001/aug/09/camp-david-the-tragedy-of-errors/

Bengt Johansson sa...

För att vara ärlig tycker jag programmet var rätt opartiskt då han endå tog upp nästan all form av palestinskt motstånd mot Israel. Man får inte heller glömma att kampen om Palestina verkligen är en kamp för det inlåsta folket. Landet har ju vart ockuperat sen länge och sedan tio år tillbaka också helt inlåst. Om man jämför detta med ett riktigt fängelse och då säger att plitarna skulle vara i konflikt med dem intagna. Så är det ju mer intressant att höra fångarnas berättelser om hur dem blivit blivit våldtagna och misshandlade än plitarnas version på samma händelser. Det ska trots allt locka tittare, vem fan orkar höra på en jude som bortföklarar den terror man utsatt palestestinierna för?