18 apr. 2010

Svenskt bistånd hindrar freden

Fred i Mellanöstern har ett mycket intressant inlägg om svenskt bistånd och mellanösternkonflikten:
Det är obegripligt att regeringen inte använder sin roll som huvudfinansiär av palestinierna till att ställa krav på att den palestinska ledningen börjar fredsförhandla med Israel, avbryter demoniseringen och motverkar terrorgrupper. Utan fredsförhandlingar om nya gränser och andra utestående frågor blir det ju ingen palestinsk stat.

Allra mest vedervärdig är dock den mångmiljonrullning som Gunilla Carlsson ansvarar för till rent politiska lobbygrupper som sysslar med stigmatisering av Israel.

Inte inågot annat biståndsområde läggs svenska pengar på politisk propaganda. Där nöjer man sig med att hjälpa till i utvecklingsarbetet. Men i fallet Israel utgör de kampanjerna en betydande del av rekordbiståndet till palestinierna.

Skandalöst nog handlar den politiska lobbyingen inte om att få palestinierna att sätta sig vid förhandlingsbordet, att erkänna den judiska staten eller att upphöra med terrorism. Nej, den syftar uteslutande till att göra Israel till en pariahstat, att ifrågasätta dess rätt att existera inom nya framförhandlade säkra gränser, samt att lägga skulden för konflikten uteslutande på Israel eller Israels försvar.

FiM radar upp fakta om grupper som Palestinagrupperna och Diakonia, som med sina följeslagarprogram skiljer ut sig markant. FiM citerar en insändare från tidningen Dagen, där en deltagare berättar om den biståndsfinansierade resan:
Om man med några få ord ska sammanfatta föredraget så är det så att palestinierna är snälla, söta, gulliga och rara medan israelerna är brutala, grymma och hänsynslösa förutom en och annan fredsaktivist som stöttar palestinierna.

Det kanske är den bild man har och den förstärktes ytterligare när föredragshållaren som svar på mannens utbrott ”Man borde skära halsen av alla judar!” svarade med orden ”Man måste skilja på judar och israeler.”

Svenskt bistånd går direkt till organisationer som motverkar fred i mellanöstern. Det är absurt och viktigt att det uppmärksammas - läs hela FiMs inlägg.

4 kommentarer:

Annika Beijbom sa...

Hej Erik,
Intressant att du tar upp detta! Är en mycket aktuell fråga. Det är dessutom ett problem att mycket av det svenska biståndet är så partipolitisk färgat också.
Bra postning!
Många hälsningar
/Annika

Ulmerkotten sa...

Vi har alltså en borgerlig regering som fortsätter pumpa iväg pengar, drygt 480 miljoner (2009), till Palestinierna. Samtidigt har de råd att skaffa nya vapen för att dra igång en ny konflikt med Israel, (en klassiker).
Överenskommelsen är tydligen:"Om vi fixar mat, kläder, och lite annat ert folk behöver, får ni fixa vapnen själva."

Kolla SIDA:s hemsida på denna länk: http://www.sida.se/Svenska/Lander--regioner/Asien/Vastbanken-och-Gaza/Samarbetet-i-siffror/

Det heter givetvis "samarbetet i siffror", det låter bättre än bortskänkta svenska skattepengar.

adam sa...

Frågan är väl hur mycket som är statsbistånd till PA eller Humanitärt bistånd till sjukhus etc..? En hel del går ju till organisatiiner som samtidigt är de som även rapporterar om MR-brott från palestininerna.
Konsekvensen blir att när man letar efter palestinskt politiskt opposition mot Hamas så blir det också typ Kyrkorna som står för det stödet.

Det blir ett trovärdighetsproblem när de som får expertrollen när man pratar arbete mot Hamas bara är samma som hela tiden kritiserar Israel.
Jag tror att organisationer som FiM / samf. Sv-Isral m.fl borde överväga att själva knyta kontakter med organisationer som också står för nån slags motstånd mot ex. Hamas så att inte samtalen alltid till syvende och sist alltid handlar om Israel (http://www.kristdemokraten.com/article.asp?Article_Id=29069).
Vill man tas på allvar i debatten måste man ha en förankring på marken.

Problemet är att om man idag lyckas få igång nån slags diskussion om palestinsk kritik mot PA/Hamas/Hezbollah så går ordet ändå i slutändan till Kyrkorna, Palmecentret, Diakonia och de andra Israelkritikerna.

Det blir ännu mer pinsamt när exempelvis samfundet S-I som nu måste utnyttja Diakonia för att arrangera guidningar i Sderot

lubbe ferrysson sa...

Att skära halsen av judar, eller bara av israeler? Det verkar som en del av kristna i Sverige hyser samma kärlek och respekt till människoliv som värsta islamiska fundamentalister. Skillnaden är att de inte skäms att trumpeta det offentligt. Här kommer en intressant kommentar från Antti Pentikäinen som är någon sort av direktör för Kyrkans utlandshjälp. Hur kan en kristen troende vara medlem i Svensk kyrka är fullständigt obegripligt.