2 feb 2014

Varför bloggar jag? Höger, flaggor och migration

Som debattör gillar jag tydlig argumentation och tydliga symboler. Jag har heller inget emot att, med glimten i ögat, låta människor fundera var jag står. Men jag inser att mitt namn, mitt bloggande och min logga kan skapa funderingar. Därför vill jag förklara lite om mig själv och mitt skrivande.

Varför höger?
Som debattör tycker jag det är viktigt att vara tydlig och visa var man står. Därför vill jag ha ett namn som är tydligt och roligt.

När jag var yngre läste jag boken Popvänstern av Erik Zsiga. Den inspirerade mig mycket. Jag tycker att vänsterpopare hycklar när de lever fritt och blir rika på att uppträda. Samtidigt propagerar de för att skapa ett ofritt samhälle.

Jag tänkte mig som tvärtemot vänstern - jag kan älska pop och har en ideologi som går ihop med det fria liv som popartisterna förmedlar. (Inspektera gärna min indie-cred på last.fm.)

Vänster är ett brett begrepp som kan innefatta allt från kommunister till socialliberaler. Men höger är ett skambelagt begrepp. Jag ser ingen legitimitet i skambeläggandet och gör gärna något för att ändra synen på ordet. Jag väljer därför att kalla mig för höger. Pophöger.

Jag skulle lika gärna kunna kalla mig socialliberal. Jag ser det som lika korrekt som "höger". Men tråkigare.

Varför svenska flaggan?
Jag har alltid älskat hur amerikaner använder sin flagga. Den amerikanska flaggan är en källa till stolthet, och flaggan står för frihet. Min önskan är att den svenska flaggan ska kunna fylla en liknande funktion som den amerikanska.

En värdering som den svenska flaggan symboliserar är öppenhet. Jag tycker att Zlatan Ibrahimovic' reklamfilm för Volvo är en oerhört stark film som sammanfattar vad positiv nationalism kan innebära.



Den israeliska flaggan känns naturlig. Israel är en demokrati, och har genom åren levt upp till de krav man kan ställa på en demokrati.

Jag har ingen koppling alls till Israel, utan kom in i frågan genom mediekritik. Ingenstans finns så mycket verklighetsfrämmande argumentation och felaktiga uppgifter som i Israel/Palestinafrågan.

Självklart är jag för en tvåstatslösning och för att palestiniernas rättigheter ska respekteras. Men det hindrar inte att jag är israelvän.

Varför kritiskt om migrationspolitik?
Jag har skrivit kritiskt om fenomen inom migrationspolitiken men aldrig skrivit hur jag ser på migration i stort.

Jag tycker att fri rörlighet är fantastiskt. Alliansregeringens politik för arbetskraftsinvandring är en av de reformer som gör mig som mest stolt. Jag är också stolt över att att Sverige är en fristad för människor som förtrycks.

Personligen vet jag inte vilken nivå på flyktingmottagningen som är lagom. Jag ser det hursomhelst som fullständigt legitimt att anse att asylinvandringen ska minskas. Den åsikten ryms i ett friskt debattklimat, och ska inte härledas till ett visst parti.

Reglerad invandring är ett faktum och jag har inte sett någon hållbar argumentation för motsatsen. Men jag lyssnar gärna.

12 jan 2014

Felaktigheter om Sharon

Ariel Sharon har dött, vilket har föranlett en hel del skriverier om honom och hans liv. Som vanligt antyds saker som inte har hänt, och ibland är det grova faktafel.

Wolfgang Hansson skriver i Aftonbladet: Krigshetsaren som blev en fredsduva
Länge var han krigaren som utan betänkligheter lät massakrera palestinierna. Det mest kända exemplet var Israels invasion av Libanon 1982 och blodbadet i de palestinska lägren Sabra och Shattila. Sharon var försvarsminister och ansvarig för grymheterna.
Massakern i Sabra och Shatila utfördes av kristna falangister från Libanon. IDF släppte in dem i lägret med instruktioner att inte skada civila. IDF och Sharon hade ett indirekt ansvar för det som hände - dödandet utfördes inte av IDF. Allt detta går att läsa på Wikipedia.

Hansson passar även på att föra vidare en annan myt om Sharon:
När han år 2000 på allvar återvände till toppolitiken var det som brukligt när det gäller Sharon med en elefants smidighet i porslinsbutiken. Sharons första drag var att promenera uppför Tempelberget i Jerusalem där både judar och muslimer har sina heligaste platser. Det var en ren provokation i ett mycket känsligt läge när ett fredsavtal mellan palestinierna och Israel låg inom räckhåll. Resultatet blev den andra palestinska intifadan, upproret. 
Även har kan wikipedia ge värdefull information. Sidan om orsakerna till den andra intifadan hänvisar till Mitchellrapporten, en internationell kommitté som efterforskade orsakerna till den andra intifadan. Så här säger den om Sharons besök på tempelberget:
The Sharon visit did not cause the "Al-Aqsa Intifada." But it was poorly timed and the provocative effect should have been foreseen; indeed it was foreseen by those who urged that the visit be prohibited.
Mer detaljer om misuppfattningar kring Sharon finns hos CAMERA: With Ariel Sharon's Death, Expect the Usual Falsehoods

Utöver vanligt slarv hos journalistern finns även lite mer extrema händelser. Talespersonen för Vivalla-moskén i Örebro, Aisar Al Shawabkeh, påstod i går natt på facebook att Sharon tillagat blodpudding på palestinska barns blod. En klassisk antisemitisk myt som uppmärksammas i Nerikes Allehanda.

Jag anser att det mest anmärkningsvärda Ariel Sharon gjorde var när han utrymde Gazaremsan och avslutade den israeliska ockupationen där. I efterhand kan detta inte ses som annat än ett misstag. Denna ensidiga israeliska eftergift gav mycket litet tillbaka till Israel. Istället för fred fick de terrorister och raketregn - och fortsatta internationella fördömanden.

En utförlig dödsruna finns på The Tower av Benjamin Kerstein: The Last Lion of Judea. En svensk motsvarighet finns hos Rasmus Jonlund: Sharon - Skurk och hjälte.

30 dec 2013

Palestinska myndigheten bekräftar EU-pengar till terrorlöner

Sverige betalar via EU ett direktstöd till palestinska myndigheten som går till att finansiera löner. Från Palestinian Media Watch:

"Yesterday [Dec. 15, 2013] the European Union donated approximately 11 million euros to pay the November salaries and pensions of approximately 71,000 Palestinian government employees and pensioners in the [West] Bank and the Gaza Strip."
[WAFA, official PA news agency, and Al-Hayat Al-Jadida, Dec. 6, 2013]

From the EU press release:
"For many years, the EU has been the biggest donor and most reliable partner to the Palestinian Authority. Today's contribution to salaries and pensions is further evidence of our unimpeded support for the Palestinian people which will continue in 2014."

Tidigare biståndsminister Gunilla Carlsson och SIDA påstod tidigare att de svenska pengarna inte gick till terroristlönerna. Nu emotsågs detta av palestinska myndigheten.

Från Palestinian Media Watchs youtubekanal:


PA TV host: "How were the prisoners' salaries and allowances affected by the economic crisis in Palestine?" 
Chairman of the Prisoners' Club, Qadura Fares: "All in all, we are in the same situation as others. What is disbursed to the prisoners is exactly what is disbursed to me and you [i.e., government employees]. These are salaries. Therefore, when the salaries are paid to those working in [government] ministries and institutions, they will also be paid to the prisoners." 
[Official PA TV, Jan. 17, 2013]
EU och Sverige betalar direktbistånd till palestinska myndigheten för löner, och palestinska myndigheten gör ingen skillnad mellan löner till palestinska fångar eller lärare.

Nu verkar det alltså bekräftat att Gunilla Carlsson, SIDA, UD med flera faktiskt hade fel om de palestinska terrorlönerna. Allt tyder på att våra skattepengar direktfinansierar terroristers löner. Att de indirekt finansierar är ställt utom allt tvivel.

Bloggaren Elder of Ziyon postade nyligen en lista över de brott som begåtts av de palestinska fångarna. Det är brutala mord av oskyldiga människor. Som belöning får mördarna och deras familjer en generös lön. Jag har tidigare skrivit om hur hela 6% av palestinska myndighetens budget går till dessa löner.

Svenska biståndspengar går till att finansiera terror mot Israel och stötta den uppvigling till terror som genomsyrar palestinska myndighetens verksamhet.

Se mina tidigare inlägg i ämnet.

6 nov 2013

SRs palestinska perspektiv problematiskt

I morse i radions P1 Morgon diskuterades fredsförhandlingarna mellan Israel och Palestina. Där pratar Agneta Ramberg om att säkerhetsbarriären mellan Israel och Palestina skulle vara utgångspunkten för förhandlingar. Hon menar att detta är kontroversiellt, eftersom det "skär in på palestinskt territorium".

Som nyhetsinslag sändes även Cecilia Uddéns intervju med Hanan Ashrawi, den gick som en del i morgonekot. Även där påstås att säkerhetsbarriärern skär in på "palestinskt territorium". Ingen israelisk politiker intervjuas, utan Ashrawi får ensamt framföra sin åsikt.

Både Israeler och palestinier har legitima anspråk på delar av Västbanken. Hur gränserna ska dras idag är vad förhandlingarna berör. Men SR intar den palestinska positionen som om den vore neutral.

Paul Widén skriver om ett liknande reportage: SvD:s katastrofturism. Och mycket av rapporteringen från mellanöstern blir just av denna karaktär - katastrofturism ur ett givet perspektiv. (Att skildra en situation utifrån stark och svag är standard hos Ekot, och något som de försvarar. )

Israels argumentation redogörs för i filmen The truth about the West Bank. Den får man tyvärr inte del av när man följer Sveriges Radio.



PS: Agneta Ramberg nämner också att säkerhetsbarriären är olaglig enligt domstolen i Haag. Det stämmer att domstolen i Haag har gjort ett rådgivande utslag i ärendet, som the Guardian skrev om. Men utslaget är rådgivande utifrån en begäran från FNs generalförsamling. Högst politiserat och fick kritik av USA. Se ICJs hemsida.

2 nov 2013

Asylinvandringen de facto fri - vad blir konsekvensen?

Assar Lindbeck kommenterar invandringen i en Dagens Samhälle-intervju
Frågor om integration är i hög grad också kopplade till arbetsmarknadspolitiken. Assar Lindbeck hör till dem som vill se lägre ingångslöner för ungdomar, men kombinerat med ett lärlingssystem. 
Han ser höga ingångslöner som en propp, inte minst för invandrare och flyktingar som inte kan svenska. 
– Deras produktivitet står inte i paritet med lönerna. De kommer inte in på arbetsmarknaden. De blir outsiders. Deras integration stoppas av hyresregleringen och av bristen på låga ingångslöner. 
Assar Lindbeck framhåller att systemen för svensk arbetsmarknad och bostadsmarknad inte byggdes för ett samhälle med stor invandring av lågutbildade. 
– Antingen måste man starkt begränsa invandringen eller reformera bostads- och arbetsmarknaderna. 
Han ser det som helt naturligt att de mest högljudda protesterna mot tingens nuvarande ordning kommer från kommunpolitiker, som är de som "får ta stryk". Och han varnar för att partier som Sverigedemokraterna ges större svängrum så länge andra partier ”blundar” för dessa problem.

– Till slut känner folk alltmer igen sig i den bild som till exempel Sverigedemokraterna tecknar och allt mindre i övriga partiers bild av en harmonisk integration. Det växer fram en självcensur i integrationsfrågorna som bidrar till att Sverigedemokraterna växer. Fri invandring är omöjlig för ett rikt land i en fattig värld, slår Assar Lindbeck fast.

– Annars får vi ge upp välfärdsstaten.
Lindbeck pratar även om samma ämne i två videor på Youtube: Del 1 och Del 2. I del 2 säger han något mycket viktigt:
Man kan inte lösa dom här problemen enbart genom en mer flexibel arbetsmarknad och ökad lönespridning. Det finns nämligen gränser för hur stor lönespridning ett civiliserat samhälle kan acceptera, utan att det blir spänningar och orättvisor som människor kommer uppleva.  
Det är därför naivt att tro att sysselsättningssvårigheter för invandrare kan lösas genom att man, vid fri invandring, låter lönerna falla till den nivå där lågutbildade som inte kan svenska också kan få jobb. 
Carl Johan Ljungberg skriver på sin blogg om en bok av Paul Collier: Svensk invandringsdebatt inmålad i ett hörn
Ett skäl är att en mindre grupp invandrare blir tvungna att söka integreras, medan en större grupp troligen vill klamra sig fast vid sitt gamla samhälles normer – alltså de som inte fungerade. Vi får härigenom en växande, ointegrerad diaspora. Och när ett samhälle blir alltför heterogent, försämras också folks attityd liksom viljan att betala för en generös välfärdsstat.
Vi ser idag stora integrationsproblem i Sverige, precis som Ljungberg beskriver. I Rosengård och Malmö har antisemitismen blivit norm. I Rinkeby kan inte kvinnor sitta på fik utan att trakasseras (se Neo). Eller som i Linköping, där utanförskapet lett till att Neets blivit ett vanligt fenomen. Ungdomar, ofta med invandrarbakgrund, lämnar skolan och lever en icke-tillvaro utan mål. En tickande bomb.

Per Gudmundson skrev tidigare i veckan: Sverige har inte fri invandring
”Finns det ett stopp, någonstans, som regeringen kan tänka sig att sätta?” Det var frågan till Migrationsministerns politiskt sakkunniga, Johanna Sjö, i Studio Ett i P1 i torsdags. ”Nej”, svarade Sjö. […]
”Finns det någon gräns för hur många vi ska ta?” Migrationsminister Tobias Billström fick frågan i söndagens Agenda i SVT. ”Det är inte vi som behöver göra mindre, det är andra stater som behöver göra mer. […]
När Tobias Billström och hans stab påstår att det inte finns någon gräns eller något stopp frånhänder de sig ansvaret i en av vår tids svåraste moraliska frågor. Alla kan se misären i världen runtomkring, och alla måste väga den mot nationella förmågor och intressen. Vad man kommer fram till varierar självklart – det finns inga givna svar – men det är ofrånkomligt att beslut måste fattas och att ansvar måste bäras.
Gudmundsons text är mycket insiktsfull. Men rubriken är missvisande - för utifrån de besked som regeringen ger verkar invandringen vara fri.

Som Per Gudmundson påpekar är den svenska mottagningen ytterst ansträngd. Men regeringen är glasklar - asylinvandringen ska fortsätta som tidigare.

Detta är inte en ansvarsfull politik. På lång sikt hotar den både Sveriges välstånd och den öppenhet vi med rätta är så stolta över.

Se även Niall Ferguson i Neo om invandringen till Europa: Misslyckandet kommer få katastrofala följder

30 okt 2013

Medietystnad kring palestinsk mördarhyllning

Israel har släppt ytterligare 26 fångar som ett led i fredsförhandlingarna med Palestina. Times of Israel rapporterar från mottagandet på Västbanken: Thousands in Ramallah celebrate arrival of released palestinian prisoners
Thousands of Palestinians gathered in Ramallah in the early hours of Wednesday morning to greet 21 prisoners released from Israeli custody to the West Bank as part of arrangements for the ongoing Israeli-Palestinian peace talks. Five other Palestinian prisoners were released earlier in Gaza. All 26 were convicted murderers, most of them jailed for crimes committed before the 1993 Oslo Accords. […] 
The prisoners were greeted in front of Yasser Arafat’s mausoleum next to the Palestinian Authority headquarters in Ramallah by assorted Palestinian dignitaries, led by President Mahmoud Abbas, who kissed and embraced each of the men in succession.
Elder of Ziyon skriver om händelsen: Moderate peace-loving Abbas happily poses with murderers of jews
What is amazing is that no western leader finds these images to be disgusting.
No academic notes the hypocrisy of a "peace partner" welcoming, in person, murderers and terrorists. 
No mainstream journalist or editorialist says the obvious - that a people who lionize murderers are clearly not deserving of any Western support […]
Photos that would instantly torpedo the career of any other politician on the planet are not newsworthy when the politician is "President of Palestine."
Kommer svenska mellanösternjournalister rapportera om terrorhyllningen? Jag har ställt frågan på twitter till Samir Abu Eid, Cecilia Uddén och Bitte Hammargren.
Om Netanyahu hade kysst och kramat bosättarextremister som mördat palestinier hade det blivit världsnyheter. Svenska politiker hade stått på kö för att fördöma. Men nu är det tyst - varför?

Ställ frågan till ansvariga journalister och politiker.

23 okt 2013

Svensk asylpolitik sedd utifrån

BBC har ett reportage om den svenska migrationspolitiken: Sweden welcomes Syrian refugees, and their families. Detta reportage följs upp med inslaget Can Sweden cope with an influx of Syrian asylum seekers?

BBC-reportern verkar förundrad när han berättar om den svenska asylpolitiken. Och visst är det häpnadsväckande - normalfallet är att alla syrier som kommer till Sverige rätt att bli permanenta medborgare enligt migrationsverket. De har därefter rätt att ta hit sina närstående.

Det enda som begränsar mängden asylmigranter är att de saknar lagliga vägar att ta sig hit. De är hänvisade till människosmuggling.

Det finns 22 miljoner medborgare i Syrien enligt wikipedia. Men att ens prata om att Sverige ska ta emot en viss mängd asylmigranter är kontroversiell i Sverige.

Det är svårt att få jobb i Sverige, och vi är bland de sämsta länderna på integration. Ändå ligger vi i världstoppen när det gäller att ta emot asylmigranter.

Regeringen Reinfeldt är konservativ i det mesta, men när det kommer till asylpolitiken är man oerhört radikal. Den svenska asylpolitiken är internationellt sett extrem.

Kan Sverige hantera mängden invandrare? För en utomstående betraktare är frågan relevant. Men inte för det svenska politiska etablissemanget.