18 apr. 2015

Nattvandrarstat och samhällskontrakt

Försvarsbeslutet är taget, och nedskärningarna i försvaret fortsätter. Försvarsbloggarna skriver på Sv: Förvärrat läge efter dagens försvarsbesked.

Jag är glad och stolt att FP har protesterat och inte gett sitt stöd till detta djupt problematiska beslut. Övriga politiker fortsätter oförtrutet att skära ned.

Samtidigt ökade kostnaderna för migration och integration med 20 miljarder från höstbudget till vårbudget. Detta skriver Sd-tidningen Samtiden om. De enda jag har hört kommentera detta är Sd, och journalister och övriga partister fortsätter att närmast håna Sd för att de tar upp ämnet.

Det säger mycket om det politiska läget i Sverige när partierna manglar nätterna igenom för att komma överens om en "ökning" om 10 miljarder. Men för integration och migration ökas budgeten med det dubbla utan en axelryckning.

Idag förenas höger och vänster i synen på staten som ett verktyg för att garantera positiva rättigheter till alla människor, världen över. Staten är ett evigt ymnighetshorn där alla människor kan dricka.

Decemberöverenskommelsen har blivit den tydligaste manifestationen av samhällsordningen av idag. Partierna bakom denna ordning står för den svenska migrationspolitiken, en oärlig form av fri migration och en uppluckring av samhällskontraktet.

Problemet med detta är att det inte fungerar. Det är en öppen fråga hur Sverige ska klara den utmaning som vi står inför, med en ständigt ökande migration och medföljande utanförskap.

Följden av samhällssynen blir en enorm stat som inte klarar de mest fundamentala uppgifterna. Per Gudmundson myntade begreppet Nattvandrarstaten. Det är vad vi ser idag.

Borgerligheten måste hitta tillbaka till grunderna. Staten kan inte göra särskilt mycket bra, därför måste man ha klart för sig vad staten ska prioritera.

Statens uppgift är att skydda sina medborgare och garantera deras rättigheter. Rättsväsende och militär är fundamenten i vårt samhälle.

Sverige ska vara öppet inför nya medborgare som arbetar. Man ska kunna bygga sina drömmar här. Men migrationsprocessen måste bli rättssäker, och vi måste veta vilka som blir medborgare här. Sverige som land kan inte ta emot mängder med människor som inte kan försörja sig.

Både borgerliga debattörer och partister måste hitta tillbaka till grunderna. Samhällskontraktet måste återupprättas för att vi ska komma ur denna zombiefiering av den politiska debatten.

6 apr. 2015

Socialliberalism och tiggeri

Tiggande EU-migranter är numer varda för svenskar. I varje stad finns tiggarna, och hur frågan ska hanteras är något många bär på.

Många i den politiska och mediala världen är kritiska till förbud mot tiggeri. Det finns en viss tyngd i  att en medborgare inte ska förbjudas att tigga om de är i nöd. Jag har förståelse för det argumentet.

Men det vi ser idag är utländska medborgare som försörjer sig långsiktigt på tiggeri i Sverige. De upplever tiggande i Sverige som ett bättre alternativ än deras livschanser i Rumänien eller Bulgarien.

Tiggeriet ökar och det finns inga utsikter att det kommer minska, helt enkelt på grund av misären i romernas hemländer. Situation Stockholm skriver om hur konkurrensen på gatorna hårdnar, och hur det blir svårare att få respons.

Som Johan Westerholm skriver händer det något med empatin när man möte så bottenlös misär i den omfattning som vi ser idag. Människor stänger av.

Staffan Danielsson skriver om tiggeri på sin blogg:
Mitt åtgärdsprogram är att fattiga människor i Sverige ska ges ett grundskydd genom vår socialtjänstlag […] jag tolkar inte EUs fria rörlighet som avsedd för att vara långa tider i andra länder utan resurser för sin försörjning (och i syfte att tigga), regelverken för tiggeri bör skärpas, Sverige (och EU) ska sätta press på Rumänien och öka sitt stöd till romerna
Anna Dahlberg skrev igår om tiggeriet:
I grunden finns det bara tre positioner att välja mellan: 1) att genom systematiska avhysningar och/eller ett förbud se till att färre väljer att söka sig hit för att tigga, 2) att acceptera framväxten av kåkstäder och öppen misär eller 3) att ta ett försörjningsansvar för fattiga EU-migranter som vill bo i Sverige.
För mig framstår det som uppenbart att alternativ ett är det självklara. Rumänien och Bulgarien borde inte ha släppts in i EU när de behandlar sina medborgare som de gör. Men de måste tvingas att ta sitt ansvar - EU-migranterna ska få sitt stöd där.

Det verkar idag som det är självklart för de flesta att tiggeriet som det ser ut idag bör vara tillåtet. Men jag förstår inte den argumentationen. Rumänien och Bulgariens misär löses inte på Sveriges gator. Tiggeri i den omfattning vi ser idag skapar inte en rimlig stadsmiljö.

Att vara liberal är för mig inte synonymt med att göra gott med andras pengar. Ibland kan det kännas så, särskilt från människor som betecknar sig som socialliberaler. Men liberalism ställer krav på förnuft. Särskilt som Europavänner har vi ett ansvar att dra gränser.

Som Per Gudmundson för en tid sedan skrev om var det tidigare förbjudet för utlänningar att uppehålla sig i Sverige om deras syfte var att försörja sig på tiggeri. Det bör vara enkelt att återinföra den lagtolkningen. (Rättelse från Gudmundson här.)

PS. Filosofiska rummet diskuterade nyligen tiggeri och hur man förhåller sig till det. Per Bauhn drev där en vettig linje.

5 apr. 2015

Mörk framtid för ledarlöst Sverige?

Bloggen "The Sweden Report" skriver:
I have two months left in Sweden before I return home to USA. Honestly, I’m starting to feel like the guy in a bad movie that manages to get his plane off the ground two seconds before the runway crumbles into the abyss.
Ett mörkt men läsvärt blogginlägg. Länge har jag försökt hålla emot alla dysterkvistar, men nu vet jag inte om det går längre.

Idag har de styrande abdikerat från två centrala politikområden: säkerhet och migration. På båda dessa områden ser vi en skrämmande utveckling.

Ryssland hotar allt mer aggressivt sina grannländer och går sannolikt mot en konfrontation med NATO. Då är Sverige ett mycket lämpligt mål att slå emot, eftersom vi är alliansfria. Patrik Oksanen skriver om detta.

Och så migrationspolitiken, där i stort sett hela det politiska etablissemanget har en gemensam syn: invandring framför allt. Det finns ingen fråga där politiker och debattörer är redo att gå så långt som i invandringsfrågan.

Migrationen gör att kostnaderna skenar, och därför höjer vänstern skatterna. Alliansen släpper fram regeringen tack vare decemberöverenskommelsen. Därför kommer utvecklingen fortsätta tills Sd når egen majoritet.

Medborgarskapet och relationen mellan stat och medborgare är inte det centrala för våra politiker. Möjligheten att göra gott för människor som har det svårt är numer det som får politiker att agera. De som vill ska beredas möjligheten att komma till Sverige, kosta vad det kosta vill.

Politik har blivit en tävling i godhet, skriver Anna Dahlberg träffsäkert på Expressen. Man skulle också kunna säga att de styrande har övergett statsmannaskapet. Det gäller både regering och opposition.

Bloggen Fnordspotting skriver om hur den svenska humanismen mäts i antalet nya svenska uppehållstillstånd.
Ett svenskt uppehållstillstånd ger ett politiskt pluspoäng, alldeles oavsett om detta går till en faktisk flykting, till en person utan asylskäl eller till en anhöriginvandrareutan möjlighet att försörja sig själv.

När det däremot kommer till de rekordmånga asylinvandrarnas möjligheter till att få ett värdigt liv i Sverige, har de politiker som påstår sig stå upp för humanismen sedan länge tappat intresset.
Fri invandring - absolut. Beslutsamheten är fundamental. Lika fundamental är beslutsamheten i att blunda för de utmaningar politiken för med sig.

Johan Westerholm på Ledarsidorna.se skrev i januari om flyktingläger i Sverige som den naturliga utvecklingen. I mars aviserade Migrationsverket att maxgränsen för antal boende på ett flyktingmottagande höjts till 600.

Skattehöjningarna är första tecknet på de stora kostnader migrationen för med sig. Men utöver det kommer de sociala effekterna. De flesta städer har numer ett eget utanförskapsområde ditt de nyanlända flyttar. Utvecklingen när det flyttar in hundratals nyanlända per år lär inte bli positiv. Skolan kommer självklart ta fortsatt stryk. Brottsligheten kommer öka, och den lär inte stanna i förorten.

Länge har jag avfärdat dysterkvistarna som överdrivna. Men nu har jag faktiskt börjat tvivla på framtiden - hur ska det gå?

28 mars 2015

Allianspolitikernas väl före Sveriges

Nu kommer Stefan Löfven ut med sin vårbudget, och i samband med det blir det uppenbart vilka problem som finns med decemberöverenskommelsen. Viktor Barth-Kron på DN beskriver det bra:
Regeringens föreslagna skattehöjningar och indragna subventioner kommer att drabba Sverige hårt. Jobben blir färre och svar saknas på akuta samhällsproblem. 
Alliansen är helt enkelt djupt kritisk till den vårbudget som de inte tänker försöka stoppa, eller ens ändra i delar. 
Decemberöverenskommelsen, möt verkligheten.
Riksdagsledamot Fredrik Schulte skriver på sjätte mannens blogg och försöker bemöta kritikerna. Schulte avfärdar först en mittenregering.
Slutsatsen är i vilket fall att Sverige, för en mycket lång tid framöver skulle bli som Finland: ett land där politiken alltid är densamma oavsett vilka personer eller vilka partier som sitter vid maktens grytor. 
Schulte missar här en viktig detalj - många skulle nog vara rätt nöjda med ungefär samma politik som tidigare.

Sen skriver han om att göra upp med Sd:
Varför då inte samarbeta med Sverigedemokraterna? Ungefär hälften av Alliansens väljare är öppna för detta. Även om man är av den uppfattningen är det dags att inse att detta inte kommer ske. Dels på grund av vad Sverigedemokraterna är för parti – inte vad deras väljare är för människor, dels på grund av att migrationsfrågorna har kraften att bokstavligt talat slita Alliansen och även Alliansens partier mitt i tu. Eventuella ompositioneringar i migrationsfrågorna måste få ta tid att smältas.
Dagens industri skrev nyligen om hur kostnaderna för migrationen ökat med 205%. Det är ingen lek längre - migrationshaveriet kräver aktion.

En alliansbudget med en minskad invandring skulle gissningsvis Sd stödja. Utan något djupare samarbete. En sådan invandringspolitik borde kunna ha en hög öppenhet jämfört med andra länder.

I det här läget är det svårt att respektera Schultes och andras beröringsskräck för sd. Visst är det en svår fråga. Men att leda landet kräver att man tar i svåra frågor. Vad betalar vi annars våra politiker för?

För mig blir det uppenbart att Schulte och resten av alliansen prioriterar sitt eget bästa före Sveriges. Man kliver undan från ansvaret i förhoppning att vänstern ska visa hur odugliga de är, och att väljarna ska komma tillbaka 2018.

Schulte verkar dock missa en aspekt: Sveriges väl. Migrationspolitiken är fullständigt havererad. Om det bara vore för de många människorna som lever i utanförskap är det väl en sak. Men brottsligheten i utanförskapsområdena börjar utvecklas till ett allvarligt hot mot samhället.

Så här skrev jag på twitter nyligen. Jag verkar inte vara helt ensam om mina tankar.
GP Ledare skriver även bra om #DÖ.

24 mars 2015

Facket mot Sema och Ahmed

Jag läste idag på Corren om Ingeborgs Bageri som satts i blockad av Livsmedelsfacket.
Blockaden mot bageriet är inne på sin andra dag och när Corren kollar läget står fyra blockadvakter från Livsmedelsarbetareförbundet utanför lokalen. […] 
Sema Mehdi har bagarkläderna på sig. Nu när företagets anställda inte får arbeta får Sema jobba extra hårt både i butiken och i bageriet. Ahmed har just anlänt, i taxiuniform.
– Jag kör taxi 5–6 timmar varje morgon för att få ekonomin att gå ihop. Och så har jag en reklambyrå, jag är egentligen grafisk designer, berättar han. 
Ahmed och Sema berättar om vilket jobb det har varit med att starta bageri. Hur de gjorde i ordning lokalerna i flera månader innan de kunde öppna. Hur de har satsat för att Ingeborgs ska bli som det var förr, med allt bakat på plats, utan bake-off. Hur många utgifter det var innan pengarna började komma in. 
– Vi är inte uppe på noll än. Det är därför vi inte har råd att skriva på kollektivavtal, inte än i alla fall. Det är inte så att vi inte vill, vi kan helt enkelt inte, säger Sema.
Correns ledarsida skrev om Ingeborgs bageri i morse: Fy skäms, facket

Jag cyklade förbi Ingeborgs bageri idag och träffade Sema och Ahmed. Ahmed sa att det inte står i lagen att kollektivavtal måste tecknas. Det stämmer, men det finns också en implicit lag.

Nu har facket slagit klorna i Ingeborgs bageri och kommer inte släppa. Om de inte viker sig kan andra fackförbund varsla om sympatiåtgärder. Till slut kommer de inte kunna transportera mat till bageriet eller transportera bort sina sopor.

Sema och Ahmed - utsatta företagare

Personligen tycker jag det är jättebra om företag har kollektivavtal. Det är en konkurrensfördel och en trygghet som anställd. Men det är bara skrämmande att småföretag tvingas till att teckna avtal de inte har råd med.

Sema och Ahmed berättade om hur de emottagit hot från anonyma personer om vad som skulle hända dem om de inte tecknade kollektivavtal. Och nu omsätts hoten i handling.

Som medborgare kan vi bara se på när jätten facket nu långsamt maler ned Sema och Ahmeds verksamhet. Det är så man vill gråta.

UPPDATERING: Nu varslar facket om ytterligare sympatiåtgärder. Matleveranser till bageriet ska stoppas. Snaran dras åt.

23 feb. 2015

När ska de goda frågas ut?

Det har hänt en hel del i den politiska debatten. Flera politiska debattörer har diskuterat kontroversiella frågor inom migration och integration utan att deras politiska eller privata karriärer har förstörts. Det är ett framsteg, men samtidigt ett rejält underbetyg till den politiska debatten.

Jag ser två frågor där det är aktuellt med ansvarstagande. Den första har redan berörts i detta inlägg - migrationen. Där finns två linjer som är gångbara för etablissemanget:
  1. Ignorera utanförskapet.
  2. Hänvisa till visionära reformer som inte är förankrade i något parti.
En annan fråga där det finns ett massivt konsensus är kring tiggeriet. Den enda som yttrat något som avviker från den officiella linjen är PM Nilsson som övervägt förbud mot tiggeri. Etablissemanget är överens om att detta är helt oacceptabelt.

Grundproblematiken är som följer: Europeiska romer är fattiga och diskriminerade i sina hemländer. De har det bättre som tiggare på svenska gator. Som en konsekvens har de flesta svenska städer numer fått romska invånare som försörjer sig på att tigga. 

Stadsmiljön har förändrats drastiskt till det sämre. Det är inte längre kul att gå på stan. Rimligtvis förlorar handlare stora summor när det sitter tiggare utanför deras dörrar. 

Den som har påpekat problemen med detta har fått löpa gatlopp. Men de som har förespråkat den rådande ordningen har inte fått några frågor.

Romerna kommer rimligtvis bli kvar, eftersom de har ett bättre liv här än i Rumänien. Om inget görs kommer stadsmiljön som vi har känt den vara borta. Det vi ser nu liknar närmast de folkvandringar som beskrivs i "Vredens druvor" eller "Utvandrarna". 

Är detta en rimlig konsekvens av den fria rörligheten inom EU? Det svenska etablissemanget svar är ett rungande ja. Men varför? Ett tiggeriförbud löser inte fattigdomen i Rumänien. Tiggarresor till Sverige hjälper vissa, men absolut inte alla.

Hans Bergström tar upp utvecklingen i sin Neo-text: Ska Sverige finnas? Han påpekar något fascinerande i sin text - att ens ta upp obehaget som drabbar de svenska medborgarna när de möter tiggeriet dagligen anses som stötande.

Precis som Anna Dahlberg skriver har regeringen valt att huka. Oppositionen är bättre, men inte heller där har fullständiga förslag presenterats.

Nu är det plötsligt ett friare debattklimat. Hur länge till ska de som sjunger med änglarna undslippa granskning?

17 feb. 2015

Studio Ett: Judar ansvariga för antisemitism?

Idag intervjuades Israels ambassadör Isaac Bachman i SRs Studio ett. Där fick han frågan från en av Studio Etts journalister vilket ansvar judarna själva har för antisemitismen som drabbar dem.

Stanna upp en sekund och fundera kring detta. I Sveriges viktigaste samhällsprogram ställer en programledare frågan till israels ambassadör vilket ansvar judarna själva har för antisemitismen. Från deras twitterflöde:
Det går tyvärr inte att säga exakt vad som sades, eftersom SR har bestämt att inte lägga ut sändningen på nätet.
Israels ambassadör Isaac Bachmann var gäst i eftermiddagens Studio Ett. Han resonerade intressant om orsakerna till den växande antisemitismen, men fick en olycklig fråga om huruvida judar bär ett eget ansvar. 
Vi ber oförblommerat om ursäkt för frågan. Den leder tanken fel och skuldbelägger både individer och en utsatt grupp. 
Det judiska samhället har drabbats av fruktansvärd terror och har all vår sympati och allt vårt deltagande.

Vi framförde redaktionens ursäkt i slutet av Studio Etts sändning, men kommer att klippa bort avsnittet från repriserna av sändningen och från vårt sändningsarkiv. Det är en ovanlig åtgärd, men vi vill inte bidra till att formuleringen får vidare spridning.
SR skriver att de självklart inte menar att skuldbelägga judar. Men hur ska detta förstås, när det var precis detta programledaren gjorde? Användare på twitter har dessutom vittnat om att frågan från journalisten upprepades.

SR själva erkänner alltså att deras programledare "skuldbelägger både individer och en utsatt grupp". Men de säger inget om ansvar. Snarare spelar de ned kritiken. "Självklart menar de inte att skuldbelägga judar."

Inga konsekvenser har aviserats för programledaren som gjorde ett så allvarligt fel att SR tvingas redigera sändningen i efterhand. Anne Lagerkrantz har inte gjort något annat än att be om ursäkt.

Om inte SR vill låta programledaren ta ansvar måste Anne Lagercrantz själv stå till svar. Vad avser du att göra för att se till att Studio Ett inte åter blir en plattform för skuldbeläggande av judar?

Uppdatering: Efterforskningar i sociala medier ger att Helena Groll var den programledare som ställde frågan. Det går inte att få fram via SR:s egen web.

Uppdatering 2: Nu finns klippet med Helena Grolls fråga tillgängligt på youtube: