13 sep 2014

Min röst går till Mathias Sundin (fp)

I morgon är det val till Sveriges riksdag, och jag kommer lägga min röst på Folkpartiet. För det har jag några viktiga skäl:

  1. Försvaret & Nato-medlemskap. Folkpartiet är det parti som mest seriöst har drivit försvarsfrågan. De har under många år varit för ett NATO-medlemskap och driver frågan hårt. För mig finns det ingen viktigare fråga när det är krig i vårt närområde.
  2. Israel. Folkpartiet är det mest israelvänliga partiet i riksdagen. Det finns många starka israelvänner i partiet, bland annat Jan Björklund och Birgitta Ohlsson.
  3. Värnskatten. Folkpartiet driver frågan om avskaffande av värnskatten. Det ska löna sig att utbilda sig och arbeta hårt.
Detta är mina tre viktigaste skäl att rösta på Folkpartiet. Mitt kryss på riksdagslistan kommer gå till min vän Mathias Sundin.

På sin blogg listar Mathias Sundin sex skäl att kryssa honom. Jag har valt ut två:
2) Rusta upp försvaret. Rejält. Rysslands aggression och expansionspolitik gör att vi återigen har ett hot i närområdet. Under en tioårsperiod bör vi närma oss försvarsanslag på två procent av BNP. JAS Gripen är ryggraden i detta försvar. Sverige bör också gå med i NATO. 
3) Försvara din rätt till privatliv och personlig integritet. Jag visade i riksdagen 2012 att jag står upp för att försvara rätten till privatliv och lyckades snabbt få inflytande på integritetsområdet och ändrade en integritetskränkande lag. Övervakningssamhället har gått för långt och vi måste hitta en bättre balans. Staten ska inte ha tillgång all information om våra digitala liv.
Mathias är också en stark israelvän, vilket ni kan se på hans blogg. Han är en tydlig liberal som kommer göra verklig skillnad som riksdagsledamot.

Även om du bor utanför Östergötland kan du stötta Mathias, eftersom han finns med på fp:s rikslista.

PS: Personligen finns jag med på riksdagslistan från Östergötland. Men jag rekommenderar er att ge ert kryss till Mathias.

19 aug 2014

Uppgift: Antisemitisk misshandel i Uppsala

På israeliska sajten Algemeiner rapporteras om ett hatbrott i Uppsala: Swedish Woman Viciously Beaten for Wearing Jewish Star Necklace
A Muslim mob in Uppsala, Sweden last week set upon and severely beat a Jewish mother of four, for wearing a Jewish Star of David necklace, Israel’s NRG News reported Sunday. 
“One of the attackers signaled me to ‘Shut up or we’ll kill you,’” Anna Sjögren, in her 40s, said of the ordeal, which transpired on Thursday. So far, she said she’s too traumatized by the assault to file a police complaint.
Enligt artikeln är Anna Sjögren för rädd för att gå till polisen:
“I cannot go to the police. The worst thing is that [the assailants] will get my name and address. They’ll know where to find me and know I am the Jew who reported it,” she said. 
Det vore värdefullt om detta fall kunde undersökas närmare. Det är oerhört skrämmande om judar som utsätts för misshandel inte vågar anmäla.

En möjlighet är att Sjögren kan få möjlighet att prata anonymt med en journalist så kan händelsen i alla fall uppmärksammas.

Om uppgifterna stämmer är detta oerhört allvarligt.

UPPDATERING: Svenska medier har nu granskat händelsen och det verkar som uppgiften inte stämde. UNT rapporterar: Falsk misshandel spreds på nätet. Även Metro har skrivit om händelsen.

Mycket bra att detta klarades upp.

9 aug 2014

Samma mediestrategi för ISIS och Hamas?

Nu när USA har bestämt sig för att bomba islamisterna i Irak, efter att de genomfört attacker mot civila väcks en del frågor.

Betänk följande scenario: Västmedias korrespondenter åker i busslaster till Isis-kontrollerade områden och rapporterar därifrån. De finns vid frontlinjen och rapporterar om de civila dödsoffren som USAs bombningar orsakar. Isis attacker utelämnas helt.

De går helt med på att rapportera precis som Isis vill och använder Isisi officiella siffror över antal döda och förhållandet mellan civila och kombattanter.

Medierna skildrar USA som den aggressiva parten. Isis attacker tonas ned och göms i bisatser, medans USAs attacker blåses upp och skildras minituöst.

Detta är ett orimligt scenario, men i Gaza är det så journalisterna jobbar.

7 aug 2014

Kassem Hamadé - journalist eller aktivist?

Kassem Hamadé är Expressens utsände journalist i Gaza. Jag har tidigare skrivit om hur han i sina reportage antytt att Israel medvetet dödar barn.

Oftast låter Hamadé sina intervjupersoner framföra anklagelser. Som i dagens Expressen, där Israel anklagas för att "hämnas på civila".

Men på twitter skriver Hamadé som sig själv. Den 30:e juni menar han att Israel utför en "massaker" - ett ord som implicerar uppsåt och urskiljningslöst dödande.

Även den 2:a augusti menar han att Israel "massakrerar" palestinier:

Den 4e augusti tar han bladet från munnen helt:
Hamadé skriver alltså rakt ut att Israel medvetet dödar palestinska barn.

Opartiskhet är oerhört viktigt i krigsrapportering. Men Hamadé visar total ensidighet. Han anklagar till och med israeliska soldater för att "mörda barn".

Anklagelser om barnamord är ett bärande tema hos israelhatande antisemiter. Är det verkligen OK att Expressens journalist för fram sådana anklagelser?

1 aug 2014

Vid osäkerhet - skyll på Israel

David Lindén som är ledarskribent på BT.se skrev nyligen så här på Facebook: Det smärtar en vän av Israel att skriva detta - Så här får Israel inte göra
Oavsett om FN-skolan i Beit Hanoun i norra Gaza innehöll Hamasraketer var det fel att attackera den.
Samma sak kom från Johannes Forsberg idag, även om han inte uppgav sig vara israelvän: Israels flykt från ansvar
De flesta låg fortfarande och sov när den första pansargranaten träffade FN-skolan i flyktinglägret Jabaliya tidigt i går morse. 
Några minuter senare smällde det igen och snart var 19 döda och fler än 100 skadade, de allra flesta kvinnor och barn. Tusentals palestinier hade trängt ihop sig i skolan sedan den israeliska armén uppmanat dem att lämna sina hem. Men när ett så tätbebyggt område beskjuts med så kraftfullt artilleri finns ingen trygghet att fly till.
Det är bara ett problem med båda dessa händelser: Det är inte fastslagit att det var Israel som sköt på skolorna. I båda fallen har Hamas skjutit i området.

Israeliska premiärministerns talesperson, Mark Regev, intervjuades efter händelsen i Beit Hanoun:



Själv skriver jag inte om mellanösternkonflikten för att jag har någon form av vänskapsband till Israel. Jag skriver för att jag är intresserad av principer och av intellektuell stringens.

Och det är inte intellektuellt stringent att ge sig ut i långa argument om en händelses natur innan det ens är fastslagit att den har ägt rum.

Det kan mycket väl vara så att den har ägt rum. Misstag sker. Det vore konstigt om inte misstag skedde mot en fiende som Hamas, som gör allt de kan för att sätta sina bröder och systrar i vägen för israeliska kulor.

Att sitta i Sverige och recensera israeliska arméns agerande och antyda att de är omoraliska är magstarkt. IDF sätter sina egna soldater i större fara än vad andra länders arméer gör. Den brittiska generalen Richard Kemp kallar IDF för den mest moraliska armén i världen.
“No other army in the world has ever done more than Israel is doing now to save the lives of innocent civilians in a combat zone,” Kemp said in an interview with Channel 2 News, adding that when world leaders demand Israel do more, “perhaps Israel should ask what more it can do.”
Att journalisterna lastar alla civila dödsoffer i Gaza på Israel är häpnadsväckande. Och att liberala debattörer gör samma misstag är inget annat än tragiskt.

Vapenvilan bröts när Israel slog tillbaka

Aftonbladet rapporterar om striderna i Gaza och att vapenvilan är bruten. Det verkar som att Israel bröt vapenvilan och dödade 27. Så kommer de flesta att läsa denna nyhetsartikel. 


Men när man klickar på länken får man lite annan information. Efter en stunds läsning:
40 personer har dödats av israelisk stridsvagnseld i Gaza, enligt palestinska myndighetskällor. Den nya striderna blossade upp ett par timmar efter att ett 72 timmar långt eldupphör införts. 
Nu uppger den israeliska militären för människor i Gaza att den kommer att återuppta sin operation, enligt BBC
Vapenvilan trädde i kraft klockan sju på morgonen, svensk tid. Initialt upphörde eldgivningen, rapporterade nyhetsbyråer på plats, men redan två timmar senare ska fyra palestinier ha dödats av israelisk militär. Enligt talesmän i Gaza sköts palestinierna till döds av israeliska stridsvagnar. Strax efter lunch skrevs dödssiffran upp till 40 människor, uppger Haaretz. Minst 100 skadades i Rafah, skriver BBC. 
Den israeliska militären säger att attacken var ett svar på eldgivning från den palestinska sidan.
För det första citerar aftonbladet "palestinska myndighetskällor" för antalet döda. Det är med största sannolikhet Hamas, eller PCHR som styrs av dem.

Det har genomförts flera vapenvilor hittills, och Hamas har tagit chansen att under vapenvilorna skjuta på Israel. En del av detta har faktiskt letat sig in i svenska medier

Halv tolv rapporterades det från Gaza att raketer skjutits av Hamas.

Man ska alltid vara kritisk till arméuppgifter, men just i detta fallet verkar det vara ganska enkelt vilken av de två källorna man ska värdera högst. En demokratisk stats armé, eller en terrorgrupp?

Aftonbladet är glasklara - terrorgruppen! 

En av alla vinklade artiklar som steg för steg bygger upp bilden av Israel som krigiskt och mordiskt. Självklart bidrar detta till att piska upp den antisemitism som just nu härjar i Europa.

30 jul 2014

Medierna i Hamas knä

Något som har blivit uppenbart i detta krig är att Hamas använder mänskliga sköldar. De lägger militära installationer i bostäder, de skjuter från bostadsområden och de lägger sin kommandocentral i sjukhus. Denna taktikt ger många civila dödsoffer, som uteslutande läggs Israel till last.

Jeffrey Goldberg skrev om varför världen fokuserar så på Gaza: Obsessing About Gaza, Ignoring Syria. Det är lätt för journalisterna att få tillgång, och de får nyheter som läsarna bryr sig mycket om. Goldberg har många vettiga poänger, men han missar den viktigaste: Anledningen att Hamas ger journalisterna tillgång till bra nyheter är för att de tjänar på alla civila dödsoffer.

DNs Paul Hansen har blivit prisbelönt för sin bild av ett palestinskt begravningståg. När en FN-skola blev bombad kunde Peter Wolodarski knappt dölja sin stolthet inför bilderna av döda barn.
Hamas krigar från civila områden och sätter civila i livsfara. De skjuter raketer som ofta faller ned i Gaza. Men så fort civila dör lägger journalisterna skulden på israel, och kablar ut bilder på de döda.

Bloggaren Elder of Ziyon ställer en viktig fråga: Why are the only stories out of Gaza the ones Hamas wants the world to see?
Hamas' Interior Ministry instructed Gazans not to discuss anything about Hamas militants, or rocket positions, or military funerals, or anything else that would discuss terrorists shooting rockets in Gaza or using human shields. Some Hamas members or sympathizers are taking that directive much further, actually threatening journalists who report on Hamas firing positions, Hamas gunmen hiding, or Hamas rockets that fall short, or Hamas using civilians as human shields, according to a Jerusalem Post reportlast week. […] 
There are other stories that are being all but ignored by journalists. As I reported, a French-Palestinian journalist told another reporter that he was intimidated by members of the Hamas Al Qsssam Brigades from their office next to the emergency room at Shifa Hospital.
That story was taken down at the reporter's request, no doubt because of threats.
Similarly, Wall Street Journal reporter Nick Casey noted that Hamas created a TV studio in the same hospital and tweeted a photo of a Hamas politician being interviewed there.

He took down that tweet as well. 
There is a pattern here. The most prominent stories out of Gaza are the ones that Hamas wants the world to see. The stories that Hamas emphatically do not want want covered are being given short shrift, and finding them is not easy. And too many journalists are seemingly self-censoring out of fear of Hamas.
That is a story a real journalist would cover.
Den journalist som rapporterar även om Hamas brott riskerar det öde som RT-journalisten Harry Fear råkade ut för. Han blev helt sonika deporterad efter att ha rapporterat om hur en raket sköts från nära hans hotell.

Så valet är enkelt. Publicera de nyheter Hamas vill att du ska publicera - bli hyllad, din tidning blir framgångsrik. Eller rapportera det som verkligen händer och riskera att ditt mediehus blir portat från Gazarapportering.

Jag har förståelse för att journalisterna har en bra möjlighet i Gaza att få gripande innehåll. Det är heller inte lätt att vara i Gaza och bli utsatt för hot.

Men varför finns inget problematiserande av att man blir propagandakanal åt Hamas? Hur kan journalisterna se sig själva i ögonen när de dag ut och dag in kablar ut endast de nyheter som Hamas vill visa världen?

MEMRI har översatt Hamas' regler för Gazabor att följa när de skildrar konflikten. Jämför detta med de internationella korrespondenter som rapporterar från Gaza.

Det är inte lätt att skildra en assymetrisk konflikt på ett riktigt sätt, men det vore klädsamt om medierna på något sätt kunde försöka.